Kategori: Malix

Jo vi gjorde det igen fast mina favoriter inte var med. Joel och Henke är ju favoriterna men, även utan sådana storheter så lyckades vi. Det är klart vi gjorde, vi är ju bäst på Hockey. Historien upprepar sig sjöng ju ABBA en gång i tiden. igår upprepade sig historien igen även denna gång genom förlängning och straffa. Fast denna gången vart det lite mera än spännande. Inte visste jag att Schweiz var så bra som dom faktiskt var. Jag inbillade mig innan matchen igår att men oj det här blir så enkelt att det till och med blir lite tråkigt.  Så blev det verkligen inte, var till och med tvungen att gå ner i duschen de sista minuterna innan förlängningen.för det var så spännande att jag inte ens vågade titta.  Men vad va det jag sa då för två tre veckor sedan? Jo, guld skrev jag redan då och guld blev det. Filip Forsberg räddade oss i år precis så som grabbarna gjorde förra året..  Vm i Hockey Jo nu är det slut. Känns lite tomt så här dagen efter. Inget kvar mera än att vi nu igen har Guldet.  Jo men tomt vad ska maken nu titta på. Det är ju egentligen han som tittar fast jag kan inte låta bli att titta när han ser. Vem vet kanske jag till och med helt by my self hade slagit på Tv när det luktade guld. Vi fick det eller fick vi fick slåss för det men vann det de gjorde vi.

Tittade tillbaka på det gamla inlägget som jag skrev den 26 april redan då visste jag att det vart guld. 

Maken kom med förslaget att jag påbörjar Nästa års inlägg redan nu för jag har ju näsa för det där med guld och Hockey. Men avböjer, för just nu njuter jag av tanken på det guld vi fick igår.

Här är en annan guldklimp en riktigt söt lite baby. Jag har helt nyligen blivit mormor för en vecka sedan då blev jag mormor. Idag fick jag träffa underverket som har namnet Alfred. En vecka gammal redan nu.

Lev idag just nu. Igår är historia och morgondagen kommer först imorgon.

Jo, jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig. Det är ju jag det,  jag ändrar mig när människor runt omkring ser sina misstag, gör om och gör rätt. Idag hände just det.  Någon gjorde om och gjorde rätt. Denna någon är restaurangägaren av restaurangen Cyrano i Vänersborg.

För redan i morse hade jag ett missat samtal på min telefon.   Men när jag ringde numret så insåg jag att ojdå så tänkte jag kanske inte riktigt. Men det blev så. En konsekvens av mitt skrivande. Jag klagade ju på en restaurang igår, då sonen haft dåligt bemötande där.

Min tanke var inte att de skulle ringa upp när jag skickade länken. Utan mera att de kan läsa och göra om i framtiden, så andra slipper uppleva det sonen fått uppleva.  Restaurangägaren däremot, tänkte  längre än min näsa räckte. För det verkade som om han tänkte steget längre än jag gjort.  Han bad verkligen om ursäkt, förklarade att så här får det inte gå till. Han berättade att han själv hade barn och att saker går sönder. Men gäster är det som är viktigt.  Relationen till gäster var viktigt för honom. Han förklarade att han själv inte arbetade i restaurangen, han hade flera ställen som han drev runt.

Han var noga med att det här skulle bli rätt igen. Han ville veta vilken dag detta hänt, om det var kväll eller dag.  Han var noga med att prata med den personal som serverat min sons familj. Denna någon måste ju få till sig att kunden är viktig.  Jag kan bara hålla med honom. För just kunden är ju viktig, det är  just kunder dom lever av.  Han ville även kompensera min son så att sonen fick en trevligare upplevelse av just hans restaurang.  Vilket är det som gör skillnad, tänker jag.

Redan imorgon skulle han se till att ordna så att vi hela familjen kan komma och besöka restaurangen igen. Denna gång i framtiden så ska han redan nu göra sitt yttersta, för att vår upplevelse ska bli det den ska vara. Han lovade att de ord jag i framtiden ska sprida, kommer att vara av belåtenhet.  Jag tackade och sa att jag såg framemot dagen, de kan göra att mina ord igen blir lena och mjukare.

Jag tror i och för sig att jag redan är där.

För bara det att han tog tid att leta upp mitt telefonnummer. Tog sig tid att ringa och sedan tusen gånger om  verkligen gjorde sitt yttersta, för att jag skulle förstå att detta bemötande inte är det vanliga, utan ett missöde gör lite att jag blivit lenare i tanke och ord. Nu vill det i och för sig till att detta framtida besök blir ett av de där historiska besök, jag innan varit på. Då när jag faktiskt var hel nöjd och glad över att besöka stället. Där maten faktiskt smakade mera än gott! Där de till och med får till det så bra, att de klarar av att  göra fantastiska glutenfria pizzor.  Just det där med glutenfria pizzor är en konst som inte många restauranger faktiskt får till bra.

Jo lenare i tanken, jo och de där kycklingspetten och den där oljan de har ståendes på borden.  Den som smakar så gott. Jo lenare i tanken, jo, jag är nog redan där känner jag.
Tack till dig du Cyrano ägare som gjorde mera än bra, du gjorde det där lilla extra som just jag är svag för. Du insåg viktigheten, du tog dig tid och du gjorde om och gjorde, rätt fast det inte ens var du som hade gjort fel utan någon av dina anställda.

Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den ligger där borta i framtiden. Visst låter det spännande det där med framtiden.

Jo för några månader sedan visade jag sonhustrun den fina helt fantastiska restaurangen Cyrano i Vänersborg.  Jag och mina kolleger på Lindgården brukade äta där när vi hade lunch ihop på Onsdagarna som var mötesdagar.  Har även varit där med min make en gång. Sonen och även dottern har varit där.  Då till vår fulla belåtenhet.

Men nu i helgen berättar sonen och sonhustrun att Cyrano dit går de inte igen.  Du borde också låta bli Carina, sa dom.  De fortsatte berättelsen med att berätta om deras besök när de hade lilla dottern på ett och ett halv år med sig.  De ville beställa lite majs till henne då vi på besöket innan fått det till henne. Denna gången gick det inte att få majs.  Där till hade de beställt att dricka åt henne och ville ha sugrör. Tyvärr gick glaset dottern hade sönder.  Servitören blev arg, var grinig redan innan. Sonen sa att han gärna betalar för glaset. Till svar kom istället nej det behöver du inte, bara ni ger er av här ifrån.  Visst kan man ha dåliga dagar men nej, inte när man jobbar inom sådan service.  Är det så att familjen har barn med sig så borde de inse att saker kan gå sönder. Även att det blir lite söligt runt omkring.

Är det nu så att de inte vill ha familjer med småbarn på besök så borde dom skriva det på en skylt utanför.  Även berätta det för dom som kommer in om de har barn med sig.

Jo jag som talat så varmt om Cyrano och deras goda mat samt bra service. Jag tar tillbaka allt jag sagt.  Dit kommer jag inte gå igen. Inte om det ligger i VBG.  Har man restaurang och serverar mat på porslin så borde man inse att det ibland kan gå sönder.  Är det så att barnfamiljer endast är förvisade till Donken. Så är det inte i min värld. Tar man inte emot barnfamiljer så är det inte en restaurang för mig. Då finns det andra tänker jag.  Nej tack, nu är det slut rekommenderat av mig av just Cyrano i vbg. Fy skäms på er att bemöta era gäster så som min son och hans familj blev bemött. Det finns andra ställen som jag kan lägga mina pengar på.

Att gå ut och äta ska vara något lustfyllt. Jag som gäst ska känna mig välkommen. Utan gäster så blir det svårt att driva just restaurangrörelse.  Nu har Ni just förlorat minst fem gäster som tyckt ni vart ett bra alternativ. Vi hittar andra ställen där även småbarn är välkomna.

Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen är där först i morgon. Just nu är det som gäller.  God kväll.

här har vi börjat ladda upp inför VM… Nu är det HOCKEY VM. Kommer ni ihåg förra årets VM. Då när kärleken vilade över våra Svenska pojkar i de blågula tröjorna. Då när VM blev historiskt, eftersom de båda stjärnorna från vårt fina Frölunda var ett på isen. Då när kärleken flödade i massor, när de båda bröderna spelade kanske sin sista match ihop. För de spelar fortfarande. De där två, även om det inte är på samma is, inte ens i samma länder så äger de fortfarande isen när de är på den.  Men det är historia nu.

Nu är det nytt år och ett nytt guld som ska delas ut, i mig och maken är det ju självklart att guldet igen ska landa hos våra svenska pojkar. Joel är tyvärr inte någon som kommer att glänsa över isen, inte heller hans bror. Men hallå vi pratar HOCKEY, vi är rätt bra på Just HOCKEY. Så vem vet kanske är det även i år som guldet landar hos oss.

Men vi ska inte ropa hej ännu. Bara börja träna in oss på heja heja och ladda upp med energi för att orka vara med vid tv och våga se alla dessa matcher. I år går spelen av i Danmark. Hockey nu är det Hockey VM sjöng Håkan Södergren en gång. Nu får vi sjunga den själva för att komma in i känslan för Min skivspelare har inget stift. Frågan är om den ens finns på Spotify.  Här kommer i alla fall länkar om du är intresserad av att ha koll på vad som händer så här i början av maj. Då när guldet igen ska delas ut efter ganska så många matcher. Guldet jo, jag tror vi har en chans till och med en bra chans att få det där guldet även i år. Många spelare som spelar over there kommer att spela over here. Yes Wellcome  ni legendarer, ni som vet hur en spelare ska dras. Klicka på Tv tablå ishockey WM 2018

Nu laddar vi upp.

Lev idag, just nu är guldet vårt. Vi är fortfarande Världsmästare! Igår är historia, men ändå världsmästare. Morgondagen ännu inte här, men kan vara då där borta i framtiden, där vi igen skulle kunna vara världens bästa HOCKEY land.  Hejja TRE KRONOR!

jo här har jag tid över till annat idag för Kerstin har kommit hit och hon har uppdraget att städa mitt hus.  Jo lite skäms jag allt och jag har förberett för henne. Dessutom har jag valsat runt med Strykjärnet istället. Kerstin tillhör veteranpoolen och arbetar extra med att åka runt till folk att städa. Jag borde nog rösta på andra färger än de jag lagt min röst på innan. Hm jo jag jobbar verkligen med mig själv nu. Frågan är om detta underlättar för mig eller lägger på mera stress och där till de där skamkänslorna som är att gamla människan ska hon städa mitt hus när jag själv är yngre och orkar egentligen. Men jag vill lägga lediga dagar på annat. Dessutom har jag tänkt mig att använda mig av Kerstin, en gång i månaden och då för att göra den riktiga städningen, vilket jag märkte med en gång att det där med att städa det kan hon.  Tänker att min kbt tant har ett och annat att säga om detta. Antingen tycker hon att jag är duktig eller så tycker hon att jag bara kör med säkerhetsbeteende, kanske är det båda på en gång.  I alla fall känns det bra att någon städar på riktigt. Känns bra att jag faktiskt inte lägger en hel dag på att städa huset.

Alla borde ha en Kerstin som kommer hem och lägger sin hand på städandet. Slippa lägga en hel dag på städa och hon tjänar pengar, hon ska ut och resa för pengarna berättade hon.  En arbetskamrat sa till mig. Det är lyx det där Carina.  Jo jag sitter faktiskt här och känner lyxen med att få ett städat hus medans jag sitter här och gör sånt som är roligt. Jag gillar ju att skriva.  Gillar ju att sitta här med fötterna på skrivbordet och skriva.

Nej nog om detta. Har ni märkt att våren är på gång. Nu äntligen är våren här och nu kan vi börja ta av både strumpor och skor.

Lev idag just nu igår finns inte längre här och morgondagen den kommer först imorgon.

Då vart det morgon igen då da. Jo och här sitter jag med datorn i knät och har sovmorgon. Jo sovmorgon kunde jag haft men lyckas aldrig med just sovmorgon. Allt är som vanligt igen. Förutom att hela familjen är ledig bara jag som går in och jobbar mina pass. Nästa år ska jag ta semester just den här tiden. Så att jag har samma lunk som de andra har.

För ett och ett halvt år sedan köpte vi en ny torktumlare en av de dyrare sorten. En Samsung som egentligen aldrig vart vidare bra på att samarbeta. Tvätten var aldrig torr, den stannade. Men glad melodier spelade den. Dyr vart den men för ca två veckor sedan sa den stopp lämnade ett meddelande HE. Villket betyder fungerar ej. vägrar jobba mera.

Igår när jag och maken var i stan så gick vi in på Elgiganten för att bara titta lite. Som alltid när vi bara tittar lite som kommer vi där ifrån med mindre pengar i plånboken än när vi gick in.  Vi köpte en två i en maskin. Jag ville innan vi gick in att vi skulle laga vår Samsung maskin, men tänker att den var fasligt dyr, och med reparatör kostnader och eventuella delar för att laga så hade affären blivit ännu dyrare. Så det fick bli en helt ny maskin i stället. Det blev en Siemens  tvätt och tork i ett. Minns att min farmor hade det för många år närmare 25 år sedan. Så de har ju funnits en ganska så lång tid.   Tvättmaskin kommer på tisdag nästa vecka och jag hoppas verkligen att den ska hålla mera än ett och ett halv år. Vi har ju i över tio år haft en Miele tvättmaskin som ännu fungerar och fungerar bra till och med. Den kommer antagligen fungera i tio år till. Den tänker vi ha kvar. Kan det bli bättre? nu har vi ju två tvättmaskiner och en torktumlare. Lär bli enkelt att tvätta. Tänker att tvättkorgen nästan alltid kommer att vara tom.

Redan nu har vi lagt upp vissa regler för just tvättandet. Den nya maskinen ska göra finliret och det som kan torktumlas. Vår gamla gidigna Miele han kommer få göra det där grövre jobbet. Som jobbkläder, jeans och de lite tyngre grejerna.  Aldrig mer en Samsung blir kontentan av detta. Visst de ser snygga ut och  är det lilla extra, med musik och allt. Men nej tack jag föredrar det vanliga mera gedigna enkelt men bra. Vi hade tänkt oss en duo Miele men den vart så fasligt dyr. Kostade 25 tusen nu kom vi undan med mera än hälften.

Ja vem kan skriva om en torktumlare och tro att någon läser. Jo det är jag det.  En fin dag skapas så börja redan nu.  Godmorgon.

Lev idag just nu, igår har varit och morgondagen kan komma att bli. Men det vet vi inte säkert. Idag just nu är det som gäller. Idag kan vi göra något åt.  Problemen tenderar att vara där borta i fram eller baktider. Just nu kan vi göra något åt.

Jo vi har blivit med fåglar. Inte så att vi har en bur inomhus som vi hade förr. Den traditionen har Stora sonen tagit hand om. Men vi har fåglarna  ute i äppleträdet. I år inhandlade vi ett litet fröhus och en liten hållare för frö-bollar. Dessutom håller mellangrabben på att tillverka ett fröhus på sitt jobb som vi ska bygga ut med.  Det har blivit grejen här hemma denna vinter.  Att liksom hålla koll så att våra fantastiska fåglar runt omkring här som ska ha mat. Ibland är det kråkorna och skatorna som bor i trädet men, vi har även haft en och annan Domherre och blå mes faktiskt ganska så många. När kråkorna och skatorna tar över vårt lilla träd. Ställer sig maken vid fönstret och skrämmer de små liven så att de flyger iväg.

Vi har även någon form av tävling tror jag. Maken han är ju en sådan där vinnarskalle och tävlar i allt. Just nu håller han på med en tävling om vem som har mest fåglar vid sina matställen.  Den han tävlar med vet inte ens om att han är med i tävlingen.  Men med är han och det är grannen snett över som också har en massa fågelmat. Tror redan att maken tillskrivit sig vinnarrollen i denna lite mystiska tävling som är lite underground tävling.

Några gånger om dagen för vi samtalet om våra fåglar som förser sig med vår smörgåsbord för fåglar. Då handlar det om vilka som besöker det just nu och  i bland irritationer över att kråkorna skrämmer bort de där söta lite mindre fåglarna. Vare sig jag eller mannen är särskilt duktiga på just fågelsorter. Men första gången jag såg Domherren vid vårt träd blev jag sju åtta år igen och mindes sången vi sjöng i skolan. Den där om haren som satt på skaren och kollade in Domherren. Mera än så minns jag inte får vänta tills Lillflickan börjar skolan kanske lär hon sig den då och kan friska upp hennes farmors minne om den lilla visan.  Nej tiden går och här sitter jag och skriver. Jag hade tänkt annat denna dagen har tänkt mig hinna med mycket så det får bli ett litet kort morgon inlägg.

Lev idag just nu morgondagen är här först i morgon och igår finns inte längre utan är historia. I dag just nu andas vi och lever. Morgondagen är där borta i framtiden.

Ha en fin dag

Här sitter jag äntligen igen med fötterna på skrivbordet och skriver vid min stationära dator. Vid ett svagt ögonblick så lämnade jag bort min lilla söta dator. Men nu så har han som använde den, en egen lite mera avancerad dator och då blev min gamla vanliga skrivardator min igen. Som jag saknat den. Nu är ordningen återställd och jag har min dator där den ska vara fast utan högtalare. Nå ja det gör maken glad för han är inte alltid glad i mina simpla spel som jag spelar inte heller gillar han att jag nu lyssnar på Spotify. Jag har ju oftast Thåström, Nickelback mm när jag lyssnar och just det där sista är han mindre förtjust i.  Kan ju inte bli bättre. Något som är ännu bättre är att jag just nu har två hela dagar ledigt framför mig. Den jobbigaste dagen i veckan är gjord för den gjordes idag. Vi har möte på jobbet hela dagen på onsdagar och det är alltid skönt när den är över.

Julen är då över, till och med lill julen som vart idag även om det idag bara handlade om presenter till lillkillen. Han har äntligen fått sin Dator.  En riktig speldator.  Stora sonen ringde förut idag och visade att han städat bort julen idag. Jo jo han är min son den pojken förr om åren kunde jag plocka bort den redan på annandagen så varför inte.  Hade inte lillkillen vart här så hade nog julen städats bort redan imorgon. Men för honom är julen viktig så den får vara kvar i alla fall till nyår.

Ännu ett år har gått, Året har sprungit förbi känner jag. Nu äntligen börjar jag känna att jag är i kapp med tiden. Jobb bytet i höstas har tagit på krafterna.  Mycket nytt att lära in och många nya människor att lära känna. Nu börjar jag känna att jag är i fas med tiden.  Ett år med mycket nytt många händelser som jag liksom fått lära mig gilla. Sorgen över jobbet jag slutade har börjat lägga sig.  Även om jag fortfarande känner att jag saknar killarna och känslan som alltid infann sig där på Lindgården saknar jag men det jobbet är över och förbi. De sista killarna är tvungna att flytta inom kort. redan i februari är avdelningen stängd. Ungdomarna är överflyttade till stödboenden, eller asylboenden. Vuxenförvaret där människor sitter på sina rum och bara väntar på att få veta om de får stanna här eller åka tillbaka.

Just den biten av Sverige är jag inte tillfreds med. Träffar mina gamla klienter ibland på stan och ljuset i deras ögon har försvunnit. Ser mest jagade ut. Som om de är jagade av migrationsprocessen.  En kille ville söka arbete kunde få ett svartjobb men han vill inte ha det han vill ha ett riktigt jobb, ett jobb där han betalar skatt. Visst jag är inte dum jag inser att det är för att han vill ha ett jobb att visa upp till migrationsverket. Han vill ha en enklare väg att få möjlighet att stanna här. Jag hoppas och vill att han ska få ett jobb. Ett riktigt jobb som han kan leva av. Där han inte blir utnyttjad. Inser att jag är naiv när jag har den viljan. För jag inser att just dessa människor  blir illa behandlade och utnyttjade för strunt pengar. Får sämre villkor och sämre jobb.  Jag önskar att människor som kanske har sämre och mindre goda tankar om dessa människor fick uppleva och känna de känslor jag fått uppleva under åren då jag jobbade med dessa underbart fina människor. Att de hade fått uppleva alla de samtal och skratt som jag fått uppleva. Tror mycket av de främlingshat då hade försvunnit. Tror det hade gjort att de hade insett att de är människor som du och jag även om de självklart är kulturella skillnader. De kulturella skillnaderna är spännande och berikande. Tror aldrig jag lärt mig så mycket som jag gjort under de år jag jobbade med just dessa ungdomar.  Jag har blivit så mycket klokare. Kan se saker från så många olika sätt idag än innan.

Hmmm ser att jag fortfarande inte är klar ännu, Kommer nog alltid har en bit av mitt hjärta kvar där på Lindgården. Kommer alltid att känna att människorna där var människor som var fantastiska och fina.Kommer alltid att minnas mina kolleger därifrån som de bästa kolleger man kan ha. en mirakel arbetsgrupp där dynamiken var speciell. Där vi till en början hade en arbetsledare som såg oss i arbetsgruppen som tillgångar och gjorde allt för att vi skulle trivas. Han var inte rädd för kraften och styrkan i vår arbetsgrupp, hans måtto var att han skulle ta hand om oss anställda så skulle vi ta hand om kunderna. Vilket vi verkligen gjorde.

Nej nu får det vara slutpladrat för nu.  Nytt år ja snart är vi där. Snart står vi där i det nyfödda året 2018. Ett helt nytt år nya möjligheter och nya utmaningar. Fast ännu är det några dagar kvar av det här gamla 2017 året. Vem vet utmaningarna kanske till och med  blir här och nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon.

God Kväll

Här står jag tillsammans med en afghansk kille som verkligen är en eldsjäl som brinner för det han gör. En fantastisk kille som antagligen kommer att bli en stor politiker en dag.

Lite sent men ändå. Jo jag vet att julhelgen snart är över men tänker ändå skriva  God Jul. Längesedan jag skrev jo jag vet. Varför? Dagarna går åt till livet, till Familjen, till Jobbet och inte minst till mig själv.  Fast vem vet kanske är det bara en ursäkt kanske är det inte lika roligt att skriva här längre. Fast det sista är inte sant. För jag gillar att skriva.  Julhelgen har ju snart blivit till minnen även om det bara är juldagen idag.  Vi började fira redan dagen innan jul då var Dottern och hennes sambo här.  Igår var vi hos min son och firade jul. Idag är det slut firat för min del för idag väntar jobb. Ska bli kul att se hur jobbet haft det under julhelgen. in önskan är att det vart en bra fin jul där på jobbet.  I Fredags när jag stod och kokade gröt inför helgen så bodde mina tankar hos mina pojkar som jag tog hand om där på Lindgården som snart inte finns längre.  Där kokade jag gröt allt som oftast, Det vart speciellt två pojkar som ville ha julgröt.  I början frågade det om jag kunde koka ris med mjölk, Tog några dagar innan jag förstod vad de menade men till slut stod jag där vid kastrullen och kokade gröten.  Efter ett tag lärde sig pojkarna att till och med säga risgrynsgröt i ett ord.  När  det var risgrynsgröt på kvällen där på Lindgården ja då vart varenda pojk ute i köket och åt.  20 portioner gick åt fort och varje gång jag jobbade frågade pojkarna efter Ris gryns gröt som de till en början sa.  I fredags när jag stod där i köket och kokade min gröt bodde mina tankar hos min pojkar. Hur har dom det nu? är det någon som kokar gröt åt dom? Mår dom bra?  Vissa av tankarna vet jag svaret på. Vissa andra vet jag inte.  Mår dom bra?  dom säger att dom mår bra men jag vet att dom aldrig skulle säga hur dom egentligen mår.  Kokar någon gröt åt dom vet jag svaret på det med ingen gör det för dom bor i vuxenförvaret. I rum där de bor med minst fyra andra vuxna.. Vissa har svårt att få pengarna att räcka till. Någon gröt kokas inte av någon annan för vill de ha gröt då får dom koka den själv.   nåja nog om detta ville bara önska God jul och sånt. Så det gör jag nu om än lite sent…

God Jul och gott nytt år ifall jag nu inte skulle vara inne och skriva snart igen.

lev idag just nu igår är i historian och morgondagen i framtiden just nu är just nu i denna stund.  Ta hand om dig.

Jo i det dunkla vrårna så syns inte smutsen som vi har i vårt land. I de dunkla vråerna gömmer vi undan våra nu vuxna ensamkommande barn. De som behövde vuxna omkring sig där vi skulle ha trauma kunskaperna inom räckhåll hela tiden. Där vi skulle bekräfta det som var svårt. Inse att det var svårt nu. Sveriges land är vackert att se på. Men det är då vi skrapar under ytan eller på den flagnande fasaden som det smulats sönder och sprider en unken doft.

De Pojkar som kom hit för två till två och ett halvt år sedan. De pojkar som kom från fjärran land. Landet Afghanistan där jag aldrig varit men kommit i kontakt med genom samtal med människor som kommer därifrån. Trauma, dansande pojkar, kvinnoförtryck. Fanatiska grupper där du måste vara med för om du inte är med är du emot och råkar illa ut. Har du inga pengar så är du illa ute.

Många av pojkarna har inte ens bott i sitt land utan varit gäster i landet Iran där de blir sämre behandlade än hundar.  Där får de inte gå i skolan och iranierna ser dessa människor som ett lägre väsen.  De tog sig den långa vägen till vårt land, för de hade hört talas om Demokrati. jämställdhet allas lika värde och att Sverige vart ett humant land.

Det är ett vackert land, vårt land men bara på ytan, under till är avgrundens misär. Under ytan där under där alla tysta beslut tas, där ruttnar sakta besluten och kommer till ytan i form av en illa luktande stank av hur vi behandlar våra unga nu vuxna människor.

De som vi skulle tala mjukt med lyssna på. Nu sopar vi undan dom och ställer dom till migrationsverkets förfogande. Där får de bo i lokaler där vägglusen trivs. Lusen trivs där så det tar  15 veckor att sanera lokalerna.  Kommunerna fick mycket pengar för att ta hand om dessa barn, då de begav sig. Idag är pengarna slut och pojkarna kostar pengar, då beslutar de högre cheferna att pojkarna får bo i stödboende där det är minimalt med vuxna.  Jo visst, de har tagit sig ända hit.

De har överlevt i Afghanistan, de är överlevare, de tog sig till vårt land. Så visst de överlever. Men under tiden de bodde i hvb liknande boenden blommade de upp. Började för första gången ta igen de år av barndomen genom små pojkars lek.  Fast de va vuxna små män, så lyckades de hitta till leken som våra svenska barn har som en självklarhet.  Tryggheten i boenden gav dem tryggheten, att våga släpp på ångest, ansvar, och de började våga leka.  Pojk-sträcks-lekar, kasta vatten på varandra, jage och allt sånt. Deras ögon började glimma blev livliga skratten syntes i ögonen och det lös livslust och kärlek i deras ögon.

Den eld, livslust och kärlek till livet har vi idag släckt genom beslut och den långa väntan. Redan för ett halv år sedan kände eller trodde jag att elden och livslusten hade slocknat, men då hade jag fel. Idag däremot har vi tagit bort all gnista som en gång funnits. Idag är det ögon som ser men inte vågar känna. Ögon som ser men slutat att titta. Allt detta för att pojkarna blir 18 år, flyttas till migrationsverkets lokaler, beslut om utvisning och nekande, åldersuppskrivningar.  Tagit bort personalen som hade tid att lyssna sitta bredvid och bara vara när det va svårt.

Vi får inte göra så här med människor.  Vi får inte göra så med mina fina unika levnadsglada tonårs pojkar som hade tron om att livet kan vara något helt annat än bomber och mord.

De pojkarna som kom för två år sedan som jag såg stå där i dörren till köket som hade förväntansfulla ögon och var så tacksamma för minsta sak. Som  blev glada om vi plockade fram en skål med popcorn en kanna saft.  Idag gör det ont att möta dom, då jag ser hur livets löften sviker. Jag önskar så att jag hade en möjlighet att visa dom vårt vackra land och ge dom erfarenheten av de vackra orden som vi inbillar oss att vi har här i vårt land.  Under ytan, jo under ytan där luktar det illa och är inte alls så vackert som vi Svenskar inbillar oss att det är.  Till det yttre på ytan är Sverige fortfarande vackert men vi måste anstränga oss och ta tag i det som vi vill att vårt land ska vara.

Som det är nu är bara bilden av Sverige vacker. Vi måste tillsammans göra mera och göra vårt land till något vi är stolta över. Ge ungdomarna en chans, öppna porten så att de någon gång kan börja leva på riktigt. Låt dessa ungdomar från fjärran länder få stanna och känna hop inför framtiden  i Sverige

Jo visst vi har ett vackert land men bara på ytan.