Kategori: Malix

  • Vår bys lilla spelbutik.

    Igår va den första riktiga sommardagen på länge här i vår lilla kommun. När jag gick hem från jobbet, thumb blev humöret på topp nivå av bara solen.

    Igår hade vi solparadis och grillafton. På dagen blev jag lite godissugen vilket ledde till ett besök hos Feffes spelbutik. Butiken som ser till godissinnet får sitt heter så.  I vår lilla by  heter butiken Feffes som står för att bota sötsug.

    För några veckor sedan började han även sälja frozen Yoghurt. Jag är mjukglass fantasts sedan innan. Men jag tror den frysta yoghurten sedan igår, doctor  har blivit en klar första plats hos mig efter gårdagen.  För just den gick inte av för hackor.  Nu tog jag chokladsås på vilket för dumt. För det förstörde bara smaken. När jag väl fått bort chokladsmaken så var glassen guda god. Smakade friskt och somrigt. Dessutom blev man inte så där äckligt mätt när glassen var slut.  Jag har efter igår bytt favorit.  Mjukglass i all ära men Fryst Yoghurt mums den toppar alla sinnen. Som ger en frisk smak av sommaren.  Kommer självklart bli massvis med sånt i sommar.

    Bilden lånade jag av Feffes på FB.
    Bilden lånade jag av Feffes på FB.

     

    I vintras så var det inbrott i hans butik. Just efter inbrottet kunde jag läsa om hur han kände för att ge upp. Men många i vår lilla by verkade gilla butiken för det startades en insamling för att åtgärda de skador som inbrott tjuven orsakat.  Det kan du läsa om här.  Tur att den blev gjord. För det gav mig en ny smakupplevelse igår. 🙂

    Ha en fin dag, lev idag just nu. Igår är kunskap och morgondagen är ännu bara framtid. Idag samlas kunskap till morgondagen.

  • Tänk så olika erfarenheter vi kan ha.

    jo vissa dagar vill fingrarna dans över tangenterna, pharmacy utan att jag har en aning om vad jag ska skriva om.  Idag är en sådan dag. Det där med skrivande blir som med träning, buy det är en sträcka till att det ska bli något man bara måste. I alla fall är det så för mig.  Igår satt jag och kollade på tv, order eller satt nej det gjorde jag inte. Som vanligt låg jag i soffan och kollade. Almedalen och välfärdsföretagen samt politiker som var för och emot.  Jag och en annan kvinna hade olika erfarenheter av  det kommunala och det privata.  Min erfarenhet kommer från skola och kortis hem.

    När mina två äldsta barn gick på gymnasiet var skolan under all kritik.  Det fanns inte mycket utrymme och tålamod till de barn som krävde lite mera av läraren än de två minuterna som de hade räknat ut att varje barn skulle få under en lektion.  De satt till och med och sa att han, min son alltså, fick sina minuter på lektionerna.  Att man ens kan tänka så som lärare, att jag har gett dig dina minuter nu. Vad händer om det tar tio minuter?  När man kanske behöver mera hjälp?

    Sonen hoppade av skolan efter två år. Tog sitt pick och pack och valde sedan en kommunal skola. Där han under två årstid i stället valde att utbilda sig till målare.  Vår äldsta dotter hon fick läsa in gymnasiet på komvux, innan hon kunde hoppa på utbildningen hon går idag. Idag bor hon i Stockholm, läser intressanta ämnen i historia och kommer antagligen få ett riktigt intressant jobb när hon är klar.

    Vår minsta son  hade en kortis plats,  ett privat alternativ.  Det började med att personalen som arbetade där började bli sjukskriven, de mådde dåligt.  Till oss sa man att det var något i huset. Mindre roliga aktiviteter, mera på huset tid.  Huset tid var när de var i huset,  gjorde aktiviteter hemma på stället.  Ni kan tänka er vilka aktiviteter det va.  Pojkar  12 till 16.  Mycket data spel eller hur.  Som om inte dessa pojkar spelar spel alldeles för mycket ändå.

    Mycket  olika personal, lite konflikter med sonen gjorde sedan att de berättade att nej,  vi kan inte göra det här uppdraget.  Han är för svår.  De valde alltså bort,när de insåg att deras arbete med sonen skulle kosta mera pengar.  För svårt i detta fall, handlade om mera personal.  Där till hade jag gärna sett att personalen skulle fått mera utbildning. Men det är en annan historia.

    Vi valde kortis för vår son för att dataspelandet skulle ta pauser och för att han skulle socialisera med andra, göra roliga saker upptäcka andra aktiviteter än datorn.  Idag  har vi valt bort kortis och allt sånt. Det är mera än vi kan hantera. Blir så mycket krångel. Men privata alternativ för mig, har visat på mindre kunskaper, mera små resurser och att de ger upp när det blir svårt.

    Min vän  däremot hade helt andra erfarenheter, hon hade valt det privata framför det kommunala.  För de kommunala där hon bor var under all kritik.  Tänk om de kunde ta till sig lite av allt, samla ihop sig och fånga in kunskapen från båda håll.  Kanske hade jag om min vän då haft lika erfarenheter.  Vi hade inte blivit bortvalda och vännen hade haft bra erfarenheter av de kommunala alternativen.

    Jag jobbar själv i den kommunala regin. Visst vi hade  behövt mera personal, mera tid, och mer av lite allt möjligt men, jag är tacksam över att det just är ett kommunalt boende. För skulle detta drivas privat, så tänker jag att vi skulle varit ännu mindre personal.

    Haft ännu mindre resurser att röra oss med.

    Haft det otryggare, mindre inflytande.

    Det vi idag gör i aktiviteter för våra boende,  hade istället dragits in för att hamna i någon privat ficka, som en vinst.

    Det går inte att tjäna pengar när man arbetar med människor som behöver stöd och vård. Sånt kostar pengar. Jag kan inte förstå hur det blir tvärt om. Vård kostar pengar så är det bara.

    Nej nu får det bli lev idag just nu. Igår är  historia, i morgon är framtid. Just nu lever jag och du det är i nuet vi ska leva och uppleva 🙂

    Men kom just på att jag faktiskt råkat ut för ett bra intressant privat alternativ. Det var förra hösten då en skola i GBG tog hela sin personal till Ågrenska och hade utbildning för all personal för skolan.  De satt och lyssnade tog till sig kunskap i massor.  Då handlade det om att de ville ha mera kunskaper i NPF, jag fick förmånen att vara en del i denna spännande kväll.  Det var Samskolan som tog till sig kunskapen till och med rektorn satt där och fick kunskaper 🙂

    I höst kommer Bitar av den utbildningen och lite till bli till i skolan här i Färgelanda 🙂 vilket är en kommunal skola, så egentligen tror jag det handlar om vilja.

  • Att den unge är 20 på pappret säger inget om ansvarsförmågan.

    att vara mamma till barn med Npf är en konstform, nurse I min villfarelse trodde jag det jobbigaste var när barnen gick i skolan. Det var ju då alla krigen blev till, discount i alla situationer som handlade om samarbete.   Det var  då allt fallerade, när jag och barnet försökte förklara för skolan:

    Att nej det är liksom inte bara till att göra, det tar mera kraft av ett barn att göra tråkiga saker när man har Npf diagnoser.  Det måste till en stor portion Motivation, om man vill att det ska funka.

    -Nej, det är ditt jobb som lärare som ska locka fram motivationen.

    -Nej fast han kunde igår och i förrgår så kan han inte idag.  För så där ligger det till se du, Det handlar om dagsform, status på det han ska göra om det är det som är intressant just nu.

    – Ja men du det var ju förra månaden han var intresserad av kriget och kungar. Nu är det mera intressant med alla gator i gooogle maps.

    Jo, jag ska villigt erkänna att jag själv inte varit i Usa men faktisk så  har jag varit på varje gata i Louisiana, New Orleans. Kan varenda tvätt maskin som Amerikanerna har ute i sina trädgårdar.  Den kunskapen har jag fått till mig av Google maps, då jag ett tag snöade in på USA och hittade till Google maps.

    Oj känner att detta inlägget kommer bli långt.  Det blir så här långt efter som jag och en annan mamma igår pratade damp, diagnoser och oron som blir till när barnen blir vuxna. Då samhället säger till oss att nej men din son är vuxen nu. Du kan inte bestämma detta. Han får bestämma det själv.  Det är just i det där han får bestämma det själv som vår oro ligger.  Även i ordet vuxen.

    Ofta handlar det om att vi vill att våra barn ska gå andra stigar en de vi redan trampat upp och  skapat fått erfarenheter av.  Vi vill att våra barn ska trampa upp nya stigar och slippa gå i den sörjan som vi själva trampat i.  Vi vill ju att deras väg ska bli rakare, enklare och ge de en bra start i livet…..

    Nej, vill inte han så kan vi inte tvinga honom.  Nej, jag gillar inte tvång det gör jag inte. Men att få lite hjälp på vägen. Att få lite stöd i att hålla ordning på vilka samtal som måste ringas, vilka räkningar som måste betalas, vilka kläder som är rena och att när man lagt in tvätten i maskinen, är det bra att ta ut den och hänga upp den samma dag, är bra.  Att  äta något annat än bara nudlar under en månads tid är bra. Att köpa mat för pengarna är bättre än att köpa tid på WOW en en bra handling.  Att gå till skolan, jobbet  istället för att level up den gubbe är riktigt bra.  Till och med så att det är nödvändigt.

    Det är sådana saker som vi ibland får berätta för våra barn. Ibland blir det till och med krig i sådana situationer.

    Jag har alltid försökt mig på att prata med människor om vad det är som ställer till det för oss i våra familjer. Att det är viktigt att lyssna på det föräldrarna berättar. När de pratar om myndigheter, skola, socialatjänst,  ja  You name it.  Ofta så får jag en känsla i situationen att de tycker jag är en hysterisk omhuldande mamma.  Men se ni, Jag har levt i den där barn kroppen i mina egna unga år,  jag har levt nära mina barn i min  roll som mamma.  Jag känner mina barn och när jag känner,  ojdå ror han verkligen det här i land tro? Då är min oro där, för att jag på något sätt vet om att det här kommer inte funka hela vägen fram.

    Det är då de kloka kvinnor och män i olika sammanhang  lutar sig tillbaka och säger de magiska orden.

    -Vi får vänta och se.  Vi får vänta och se hur det bli, du vet ju inte, det kan ju gå bra, han säger ju att han ska fixa, han är vuxen nu.  Han är över 18 och bestämmer själv.  Han är över 18 nu och bestämmer själv.

    – Ja men det är ju därför vi sitter här, jag vet hur det kommer bli när han ska göra.  Jag vet att de där läkartiderna kommer och missas gång på gång.

    -Nej då, han är vuxen nu, då tar man det ansvaret.

    -Men herre gud jag missar ju själv i bland.

    -Det där handlar  inte om honom, utan endast om dig.

    -Ja men har jag inte koll på tiden, så kan jag inte påminna honom, och då kommer han inte komma ihåg, och då kommer det komma hem räkningar som är rätt dumma att få, bara för att man missat en tid.

    -Ja det är ju en konsekvens som han får betala.

    -Han tjänar inga pengar, han har ingen inkomst.

    -Ja, men så är ju systemet.

    -Ja, men därför är det ju bra om ni kan skicka hem tiden till mig med, så kan jag hjälpa honom att  ha koll på tiderna.  Så han i alla fall får sin medicin.

    -Nej det kan vi inte, han får ge den till dig.

    – Men jag vet att han kommer glömma av den så fort han går ut ifrån rummet han fått tiden i.

    -Det vet du inte nu, han är vuxen nu. Han är över 18.

    Ibland funderade jag på vem av oss som var funktionsnedsatt. Jag eller myndigheten?

    Vem av oss förstod inte?  Det tragiska är att jag tror skillnaden ligger i viljan av att förstå.

    När jag inte förstår så handlar det om att jag inte förstår.  När  dom inte förstår, så handlar det mera om empati, vilken dag det är och vilken paragraf de kan gömma sig bakom.

    De förstår inte att  WOW för någon kan vara det viktigaste i livet.  Att det gäller liv eller död.  De förstår inte att spelet är så intressant att man ibland ställer klockan för att ge sina hästryttare mat.  Om man spelar Travian.  Jag vet att det är viktigt för jag är före detta Travian spelare, det blev till och med så att jag fick min make som inte ens har  ADHD, att jobba i skift med mig i mitt spel.  Varje krig i spelet var på liv eller död.  Varje ryttare som förlorades var en sorg på liv och död.  Att komma två i spelet  var inte en vinst när spelomgången som höll på i ett år, kanske mera, tog slut. Det va en förlust, det va inte bara ett spel. Det var ju en del i mitt liv.

    De förstår inte att jag slutade spela med  viljekraften att få tillbaka mitt liv. De förstår inte att jag inte ens vågar gå in i meningslösa spel för jag är rädd för att fastna. De förstår inte att när jag råkar hitta ett spel, som jag  tänker jag provar lite, gör att jag sitter fast i månader, att spelet blir det som är viktigt.

    Att spelet tar tid och är det som  är viktigast.  Det förstår inte att jag har svårt att välja.

    De förstår inte att missbruk inte behöver handla om droger och alkohol. Utan det kan vara mera triviala saker som etsar sig fast och blir ens liv. De förstår inte att de gånger jag spelar sånt, eller fastnar i google Maps, målar tavlor eller vad det nu än är som jag hittar. att sådan saker har en tendensens att ta över,bli så viktigt att jag till sist med viljekraft för att få tillbaka rutiner och liv, måste sluta. Att jag måste sluta göra och ibland behöver en hjälpande hand för annars ligger tvätten och ruttnar i tvättmaskinen.  Kylskåpet är tomt.

    När jag var yngre så fanns inte datorer på det sätt som idag, farorna är större idag, mina tvång i saker visar sig lättare idag än igår eller när jag var liten. Om jag säger att min son skulle behöva någon som var hans skärp, eller krage gör jag det inte för att jag inte älskar honom, inte vill honom väl.  Det är faktiskt tvärt om, och jag har erfarenheten av hur det varit i våra liv då han var barn.

    Fast han kanske va 17 på pappret så var han fortfarande en lite pojke i vissa situationer, kunde fortfarande sitta och bygga ihop legosaker på sitt rum.  När han sedan blev 18 och myndig, visste inte myndigheterna om att den 18 åriga grabben kanske var 14 -15 på insidan.  De verkar som om myndigheterna inte förstår, vill förstå att den 20 åriga grabb inte har samma förutsättningar, att göra de där mindre roliga sakerna, att tvätten måste tvättas hjälps inte. Det är då vissa av våra barn behöver en krage, som hjälper till och berättar att nej nu måste du tvätta, och du måste ta ut tvätten ur maskinen.

    De förstår inte att när killen tjejen mött på ett hinder, så är tröskeln så hög att den inte klarar av tröskeln. Hindren blir större, högre och fortare omöjliga att kliva över för  vuxna barn med NPF. De ramlar fortare, mera och ställer till mera sår. För de inser inte att de slagit sig, de inser inte att benet är av och inte läkte av sig själv. De tror ibland att om de bara inte gör, så försvinner det.

    Det vill inte ha hjälp, för de vill vara som alla andra, ber inte om hjälp fråns det liksom blir akuthjälp, där ungen håller på att dras med den sjunkande båten. Kanske är det redan innan försent. Helt åt väggen försent när den unga ber om hjälp.  Här måste vi göra något vi kan inte låta unga människors liv falla innan det ens har börjat.  Jag tänker att ju mer den unga vuxna säger nej. Ju mer hjälp behöver han.

    Hur ska vi få myndigheternas invånare att förstå det?

    Nej nu får det bli annat gjort idag av mig.  Det här var bara mina morgontankar från gårdagens samtal. Har suttit här sedan 6.30 nu och klockan just nu är 8.24.  Fastnar i saker jo så är det.  Jag är snart 50 år och du ser två timmar förflöt utan att jag ens hade en aning.

    Lev idag just nu påverkar vi imorgon som ännu är framtiden.  Igår historian blev ett inlägg idag.

     

  • Kommunikation är klurigt.

    kommunikation, treatment ibland funderar jag på ordet.  Ofta är det ju där det brister, när vi pratar organisationer och för övrigt också.  Det är svårigheten i många samarbeten.   Men har tänkt vidare på det ordet. Kommunikation till och med rättstavat ändå så svårt ord när det gäller att föra den vidare. I fredags när jag gick hem från jobbet så hade jag känslan av att: Ja, yes  jag fixade det, nu är det bara att lämna vidare. Riktigt så enkelt va det inte. Trotts att den jag pratade med och jag var överens.  Så tror jag att någonstans på vägen föll vårt samarbete.  Mellan fredag morgon och måndag kväll brast något i vårt överenskommande. För igår när jag låg och vilade på soffan, Så ringde kollegan och sa att det där det rodde vi inte i land med.

    Enda gången jag tycker mindre bra om mina arbetstider är just i sådana här stunder. Efter som jag är ledig ganska långa stunder mellan varven, så är det liksom viktigt att när jag går hem från mitt arbete har slutfört det jag kan i mina arbetsuppgifter.  Att den som tar över på arbetet bara har en transportsträcka så att det blir klart.

    Just det trodde jag att jag fixat till redan i fredags. Men ack va jag bedrog mig.  För det va liksom inte så enkelt som jag ville ha det till, att det räckte med ett samtal och vi den jag samtalade med skulle slutföra.  Nej så enkelt va det inte.  Min make brukar säga det i arbetssituationer, att lika enkelt man tycker det är, lika svårt och dubbelt upp blir det.

    Kommunikation, jag beundrar ordet och jag beundrar människor som lyckats i hela kedjan av led fullfölja och få det att klaffa. När det brister så brister det, i alla fall när man som jag arbetar med människor.  När människor är beroende av att jag gör mitt jobb så bra det bara går.  Jag är riktigt besviken på mig själv och på situationen faktiskt, för hur svårt kan det vara?  Egentligen är det enkelt, men paragrafryttare och bestämmelser gör den enklast saker till något svårt.  Ja ja nya tag och nya vändor får det bli. Nya tag nya vändor men inte  från det jag jobbar.

    Från och med nu tänker jag sluta tänka på det.  För just nu arbetar jag inte. Nu ska jag vara ledig.  Har ett lite intressant möta nu på morgonen som kan bringa jobb i höst. Efter det ska jag hämta dottern på hennes jobb och  ha en dotter dag.  Nu umgås ju vi på vårt sätt. Det dåliga vädret gör att det antagligen blir film och åter film. Men det är så vi umgås.

    Välj en fin dag idag trotts väder och vind. Lev just nu så försvinner jobb och allt i framtiden.  En klok man jag träffade igår påminde mig om min mormorsklokheter. Min mormor sa alltid att problem skapar man inte, dom ställer man tillrätta när tiden är där. Spring inte och tänk på saker i framtiden som du inte kan göra något åt. Utan lös dom i den tid de är. 🙂

    Så lev idag just nu. historian har gett oss den kunskap vi har idag.  I morgon har vi med oss kunskapen vi fick till oss idag och igår.

  • Angelpower får ett mera förklarande namn ser jag.

    Idag var det en spännande dag att vakna till. Mitt favorit företag Angelpower har bytt namn. Idag heter det Nature made, ed idag är det även samarbetspartner med Prolife Hälsa.  Eftersom jag är så grymt nöjd med produkterna Angelpower sålde. Så hänger jag självklart på Nature made.  Det är ju samma produkter som kommer utöka sortimenten med saker från det andra företaget Prolife Hälsa.

    Jag har redan varit inne och kollat runt lite på det andra företagets artiklar. Ännu inte beställt något men, clinic det fanns vissa saker som var intressanta.  Ett hälsobröd, seek Supergreen food, och De hade vissa artiklar om Immunförsvar.  Det fanns om viktminskning och annat också men, det är där jag faller. För just sånt är sånt jag inte tror på.  Kanske har jag  fel tankar och fel uppfattningar, men jag har provat det mesta.  Idag har jag lagt ner sånt  redan för  flera år sedan.  Men alger och annat är nyttigt. så vem vet kanske är det just dessa produkter som gör att undantaget bekräftar regeln.

    Brödet blev jag väldigt intresserad av, såg så gott ut. Frågan är bara hur helt det kommer vara när det ramlar ner i min brevlåda :)?.  Blodtryckssänkande tabletter hade de, det hade jag tänkt beställa till maken. Då han har de lite högre värdena. Fast jag ska prata med honom först.

    Spirulina fanns det något som hette och just det har jag hört talas om förut, där av mitt intresse.  Energihöjande saker är bra för någon som mig som just har så svårt med att hushålla med energin inom mig. Nej nog skrivet för idag.  En spännande morgon så att säga.

    En spännande resa min vän Anne gjort.  Egentligen räcker det med att ha Anne som vän för att energierna ska bli påfyllda, för oj vilken kraft, styrka och mod den kvinnan har.  Just Anne är kvinnan som startade företaget Angelpower som nu bytt namn till Nature made.  För det är jag henne evigt tacksam för det gav mig en bättre hud, härliga duscholjor som ger dofter av fjärran öster.

    Lev idag just nu skiner solen.  När solen skiner så skiner jag med. 🙂

  • Rena raka tankar finns säkert men inte hos mig.

    Då va det den där Almedalsveckan igen då. Någon kallade den för ljugareveckan.  Det är nog inte helt osanning i den kallelsen.  Politiker och vanliga människor åker dit till denna exotiska tillställning. För egen del gör jag det inte men, medicine jag följer det i media.

    Idag har jag tänkt skriva om det här med energi. För just energi den där egna egenhändigt tillverkade energin är svår för mig att hushålla med. När jag jobbat är jag så förjordat trött att jag bara ligger på soffan. Just nu så här första dagen efter långhelgen är det mera trötthet än vanligt.  Så trött att jag inte ens sover som jag ska. Idag kommer det efter jobbmöte bli sova på soffan.  Sova på soffan med film. Vilket blir filmer jag inte ser mera än korta frekvenser.

    Nu börjar semester tiden visa sig i sin glans, treatment men ännu är det några veckor kvar. Det ska bli riktigt skönt med ledighet i några veckor.  Vi hade tänkt oss norr ut men efter förra veckan har vi istället tänkt oss en resa till söder ännu i vårt avlånga land. I år har vi tänkt oss att resa till Skåne men vi börjar trippen ner till Karlskrona åker över Österlen och ner till ystad där efter tar vi oss upp över.   Oj vad jag längtar till semestern. Hur mycket energiskriverier blev det här då? Nej jag får ge upp, sovaldi sale inte så att jag brukar det men idag är tankarna surrigt surriga lär inte bli så mycket hela tankar och orden kommer inte förklara.

    Jag får önska en härligt  fin dag idag i ställe.

    Lev idag just nu igår finns inte längre än i minnet, framtiden är redan om en stund och det är den vi påverkar just nu.

  • Avenged Sevefold och jag …..

    Lycka, patient jo, click jag var lycklig då jag steg ut från Scandinavium igår kväll. Så påfylld av endorfiner så det var som om stegen gjorde sig själva. A little piece of heaven då var lyckan upplevelsen extas. Killarna i bandet är duktiga, de vet vad det gör och de gör det som de är bra på. De gillar va det gör och det gör att det blir så bra.

    När jag läste recensionerna funderar jag på om vi var där tillsammans. Va verkligen de större duktigare skribenterna där när jag var där?  Va de på samma ställe?  Va det så att de redan innan de gick dit, hade skrivit artikeln och bara lämnade in deras innan tankar?  Scandinavium brann igår, inte bara på scenen, det brann i våra hjärtan av den konst som visades.  Jag kunde se att medlemmarna i bandet brann, av deras vilja att ge oss det bästa som fanns i dom, det var inte lite.

    Jag inser att Jag och journalisterna inte var där av samma anledning. Jag var där för att jag gillade bandet, för jag ville dela upplevelsen med bandet.  För mig var stunden magiskt vacker.  Jag var där, för upplevelsen, för stundens magiska timma när vi i gemensam skara hör, sjunger med, lever och andas tillsammans.

    Gp, Aftonbladet och Expressen

    Journalisterna var där, för att utföra ett jobb, tror det är där  skillnaden ligger. Kanske var det en sådan där dag för skribenterna, som visar sig i känslor som nej idag var det inte roligt att gå till jobbet.

     

    Konserten var bra, stundens timmar gjorde intryck och uttryck i min kropp. Ett minne som jag alltid kommer ha med mig.  Ett minne av något som alltid kommer bo inom mig. Just nu går jag som i rus. Ruset är från  Avenged Sevenfold.  Fylld av kärlek och vördnad av deras kärlek till deras förlorade vän, som genom sin musikaliska ådra även är min vän. Vännen The Rev hyllades både på scenen och hos oss som var framför scenen.  Det var liksom han The Rev som skruvade till musiken till den milda grad att den är historiskt vacker.

    Förbanden  var så där, till och med så jag glömt namnet. Ljudet var uruselt på första  bandet.  Till och med så dåligt att jag skickade ut maken på jakt efter hörselskydd. Det har aldrig hänt att jag använder mig av sådant.  De andra förbandet, Death by april var inte min kopp te, men blev stora av killen som  growla för han var bäst, vilken kraft och vilken energi.  Hans framträdande gjorde att till och med jag gillade han och hans grumlade läte. Vilket jag innan inte gillat. Har inte förstått varför de ska kräkas ur sig läten innan.

    Skulle Avenged Sevenfold komma hit igen ja då kommer jag säkerligen åka de tolv milen igen.  Det är säkerligen så att de kommer komma igen, de till och med lovade det innan vi gick hem.

    Lev idag just nu, igår är historiskt som gjorde intryck i mig som ger mig uttrycket idag, som i går var framtiden. Idag lever jag på minnena från igår, spelar upp små stunder av lycka från gårdagen.  I morgon är en helt ny dag som gör avtrycken från dagen …..

  • Första gången känsla konsert idag 🙂

    Avenged Sevenfold idag är det den dagen, case som vi under några månader har gått och längtat till. Första gången konsert är det har aldrig sett de live.  Var först för några månader sedan jag började lyssna på dom.  Även om maken lyssnat på dem sedan flera år tillbaka.  Min favorit låt är en gammal låt som heter a little piece of heaven.  Den låten lyssnar jag till fyra gånger om dag då jag cyklar, helgrym är den.  Idag är det då dagen biljetterna ligger på skrivbordet och bara väntar.  Kl 21 i kväll är jag och grabbarna i samma stund, delar upplevelser och är ett med musiken. Den senaste plattan är i högtalarna redan nu. Måste liksom komma i stämning.

    Lär bli en del bilder i morgon 🙂

    Bandets historia är intressant och tragisk. Den första trummisen har lämnat jordelivet, han var en duktigt duktig musiker, tänker att det var han i bandet som var konstnären.  Helt underbara låtar gjorde han, var med och hade ett finger i hela processen på sin tid.  Men tyvärr så dog han för några år sedan.  Han var helt grym på att vricka till det på ett bra sätt, och grym på trummor eller tror nog han va helt grym på det mesta även om han kanske inte var så där duktig på att ta hand om sig själv tyvärr.

    Ikväll är det första gången konsert igen, första gången är alltid spännande.  I vintras va det Nickelback i dag blir det Avenged Sevenfold.

    Frågan är om jag får ha bilden här men jag lånade den från internet.

  • Jag avsäger mig offer, och självmordsbrev för

    Sånt vill jag inte ha. Jag kan inte hantera sådana brev. Jag måste i sådana situationer ta hand om mig själv.

    Tidig morgon det är det som jag gillar bäst.  Sitta här och skriva en tidig morgon är det som är bäst. Det varma kaffet, pill tangentbordet i knät och bara låta tankarna flöda runt som det gör så här på morgonen, cialis så här innan hela kroppen vaknat.

    Efter att ha tänkt fram och tillbaka så blir min tanke. Något som jag just nu kommit framtill, är att alla de där samtalen jag har på FB, från människor som mår mindre bra, är något jag ska ta paus ifrån.

    För ibland får jag brev av olika människor som frågar om allt mellan himmel och jord.  Då handlar det oftast om ADHD, hur de ska göra.  I veckan som gick va det någon som hotade med att ta sitt liv. Där gick min gräns, för just då vill jag inte vara med.  Tänker att just sådana samtal via messfunktionen inte hör hemma där.  Eller i alla fall så vill jag inte vara en del i sådana samtal.

    För då blir jag otrevlig. Berättar för vederbörande att vid sådana tankar behöver man mera professionell hjälp än messfunktionen på FB.  I min värld är jag inte ett offer, ingen annan heller.  Det är inte så att bara för att alla andra inte gör som jag eller du vill så kan man springa runt och hota med att ta sitt liv.  Definitivt inte till någon som man inte har träffat.  Jag har inte svar på sånt, jag kan inte förändra vad läkare, psykologer eller annat löst folk säger.

    Men när saker sker, när saker händer mig så vägrar jag vara offer. Jag har ansvar över hur jag hanterar situationer.  Mitt ansvar eller det ansvar vi alla har när vi hanterar livet, är att förhålla oss till saker och just förhållningen hur vi förhåller oss till saker, är något vi kan välja.

    Är det så att någon uppträder lite klumpigt, säger något dumt eller Vill bli av med dig på jobbet, skolan eller vad det nu är. Så har du, Dig det händer ett eget ansvar, ett val att göra. Det handlar om att välja hur du väljer att bete dig, väljer hur du ska göra och må.

    Bara för att du råkar ut för, eller att någon är dum så är det inte så att man måste göra på ett visst sätt. Man kan välja helt tvärt om.  Visst kan det vara synd om och tråkigt att det hände. Men i alla situationer så har vi en egen del. Vi är en del i det som sker,  när det sker så finns det olika  sätt att förhålla sig till det som sker, inte ett sätt, utan många. Att ta livet av sig är inte ett bra sätt, det är inte en lösning.  Då missar du ju slutet.

    Titta dig omkring lyssna på när människor pratar, så kommer du upptäcka att bara för att det sker, så väljer inte alla samma. Det finns inga regler för hur vi ska bete oss om någon är dum, säger något klumpigt.   Skulle någon vara dum  gör mig illa så berättar jag för vederbörande att det där det gillade jag inte riktigt.  Men efter det flyr jag, fast ändå  inte, för jag väljer att vara i andra situationer och det är inte i situationer där jag blir trampad på.  Jag väljer definitiv andra ställen än de som gör att jag funderar på att ta mitt liv.

    Just nu har jag gjort ett val, att för att jag ska slippa fundera vara rädd för att någon sedan väljer att inte leva, så avsäger jag mig sådana brev från människor på Fb.

    Jag har inte lösningar på något, jag kan inte lagar och regler och jag är inte någon som kan hindra dig från att ta ditt liv. Du känner inte mig. Du ska inte ha det i dina tankar att jag har svaren, för det har jag inte. Jag har bara svar ut ifrån mig själv.  De små brev som du nu funderar på att skriva till mig om hur dumma alla är, och att deras dumhet gör att du måste ta ditt liv, sänd inte dessa mail till mig. För jag kommer inte längre att svara på dom.

    Jag mår inte bra av sådana mail. Vill inte ha tankarna på om du lever eller inte, om jag kunde svarat annorlunda eller inte.  Nej tack! säger jag. Prata med din psykolog,  läkare eller kurator, din nära vän eller något annat, inte mig. Jag vill inte. Jag vill höra framgångshistoria, eller i alla fall mera vardagliga saker som att du kanske känner dig lite hängig och behövde få en annan tanke.

  • Skitprat i största allmänhet…..

    här sitter jag med fötterna på skrivbordet och har kaffet bredvid mig. Morgonen är inte ny längre utan jag har börjat vakna till på riktigt.  Andra koppen kaffe står på bordet. Igår på kvällen gick jag och maken ut på promenad med hunden, thumb då fick jag ta tjockkoftan på för det va kyligt. Vart tog den varma sommarvinden vägen? Luften igår kändes mera som höst, pharmacy än sommar och jag har inte ens börjat min längre ledighet.  Nå ja inte få panik redan sommaren är  fortfarande ny och det kan komma många varma sommarkvällar. 

    Jag har funderat än del på det här med skit pratande. Ni vet  strunt prat om någon som inte är med i stunden. Eller skitpratet om någon chef, arbetskollega, arbetsgrupp, skift, organisation, mm. Jag har ofta pratat med mina barn om att inte lyssna, inte ta del av och att de ska bilda sig en egen uppfattning. För börjar man lyssna på skräpet så blir man en del av det.

    Hur kommer det sig att skitpratet är så enkelt?                                             Vilka behov fyller det?                                                                                           Varför pratas det så mycket skräp?                                                               Har vi inte viktigare saker att göra än att prata skit?                                  Vad är det som gör att vi pratar om det som är negativ och dåligt i stället för det som är bra och upplyftande?                                                     Vem mår bra av att höra om andras dåligheter?

    Hur kommer det sig att skitprat är så enkelt.

    Jag tror det handlar om att må dåligt, och dåligprat på något sätt gör den som pratar bättre. Behovet det fyller är att de andra runt mig är minsann inte bättre än jag själv.  Dåligheten är en projektion av det jag ser och upplever med mig själv. Mår jag bra tror bra om mig själv så har jag inget behov av att smutskasta andra.  Jag själv blir inte bättre av att andra är sämre. Utan egentligen är det ju helt tvärt om.  Jag blir ännu bättre om jag låter andra vara bra.

    Tillåter jag mig själv växa så låter jag andra växa.  När vi egentligen har riktigt viktiga saker att prata om, men det är så viktigt att prata om det men  vi inte vågar det är då vi pratar skit.  Att vi pratar negativ och dåligt istället för upplyftande och bra. Tror jag handlar om synen på oss själva, vi ser oss och världen omkring oss i de mera grå skalorna. Men jag tror också att det på något sätt  handlar om att Offerroll, jante men mest  tänker jag hur vi ser världen i vår spegelbild.

    Vem mår bra av att andras dålighet?

    INGEN!

    Ingen mår bra av prat om hur dålig någon är, det sätter käppar i hjulet för den som pratar, lyssnar och den det handlar om.  Den som pratar tror jag förlorar mest på det i det längre perspektivet, för i skitpratstunder flyttar skuld, skam och negativitet in.

    Den som lyssnar kan bli tom, få uppfattningar som inte är den egna sanning och blir en skuldbärare.  För skitprat tynger ner, gör något även med en mottagare, skulle jag träffa den som  det pratas om  kommer jag inte vara helt sann och öppen in för människan. Utan ha skitpratet någonstans med i sammanhanget.

    Jag blir inte bättre av att göra andra sämre. När jag tillåter andra växa, då är jag även tillåtande till mig själv i att växa och vara i storheten som bor i mig.  Som faktiskt bor inom oss alla.

    Lev idag just nu, igår satte spår idag,  idag gör vi spår mot i morgon.