Men vilken grej, sovaldi sale här skulle jag och min gör det sedan symtom få det enkelt. Återvinning en firma som kommer och hämtar allt som ska till tippen, och återvinningscentralen. Kan det bli bättre? Skulle inte tro det, tyvärr så ser det ut som att de bara befinner sig i Stockholm. Men jag tycker de får ta och utveckla så de täcker hela landet. Då hade det inte stått en massa bröte ute i vår trädgård som det gör ibland när vi väntar på att hyra släp och ta oss till den återkommande tippkörningen. Hade om de funnits här sökt månads kontrakt och bett dom komma hit en till varannan månad. Underbart blir det i tanken, tänk det kommer hem personal från företaget och hämtar det som du ska slänga. Precis som de kommer och tömmer soptunnor. Jo de får ta och utveckla och expandera tycker jag så jag också får ta del av denna service.
Min farmor, sovaldi tänker jag skriva om idag. Hon hade nerverna på utsidan, sa man till mig när jag var liten. Det tyckte jag var konstigt, för jag såg aldrig några trådar, eller konstiga saker på min farmor. Skulle det ligga en tråd någonstans, var nog farmor den snabbaste med att ta upp den. Ibland fick min farmor åka till sjukhuset. Sjuk i nerverna, fick jag förklarat till mig. Inte heller det, fick jag klart för mig vad det va för något. Men som den lilla flicka som jag var, så tyckte jag väldigt synd om min farmor. Redan som liten förstod jag att det måste vara svårt att vara sjuk i nerverna. Det syntes ju inte utanpå, men vem som helst kunde redan då ställa diagnosen. För det gjorde man om min farmor. Hon var inte riktigt klok, vansinnig klen, sjuk i nerverna sa man och himlade med ögonen.
Min farmor bakade världens bästa bullar, lagade den godaste maten, och var en väldans duktig farmor på att sy, pynta hemmet, duka fram till fest varje dag i veckan. Var jag ledsen, så fanns det inget ställe som gråten tröstades så bra som just hos farmor. Därtill så kunde jag prata med min farmor om nästan allt. Det fanns liksom inga tabun inom min farmor, om att prata om konstiga saker, känslor. Hon visste nästan allt och för henne var jag nog det bästa i mig, alltid. Världens snällaste, som såg det som viktigt att lära mig att uppföra mig. Så jag skulle slippa skämmas för att inte veta. Redan som liten visste jag om uppfostran eller kunskapen om hur man för sig i möblerade rum, runt människor var uppfostran av omtanke. Aldrig tillrätta visande som gjorde ont, eller fick skamkänslor att bo i min kropp. Asså jag hade världens bästa farmor. Finns ingen bättre.
Idag när jag läser tidningar får jag samma rysningar när jag läser rubriker så som Psyksjuk man begår våldsbrott, knivhoten kom från en psykisk sjuk … Med mera…
Känner sorg, känner hur skev bild som visas. Lika skevt som det beskrevs om min farmor som var klen i nerverna, som hade nerverna på utsidan. Jag skulle kunna sätta mitt huvud på, att min farmor likt mig, hade samma diagnos som just jag har. Jag kan tänka mig att farmors skurande hand, likt min egna hands skurande, handlade om att hon var fasligt rädd för bakterier. Hennes ilska som ibland hittade fram berodde på, att hon kände avsaknad av kontroll. Men kanske även för hur hon blev bemött av sin omgivning, som liksom visade, en som inte va riktigt klok. Hon var någon, som då man pratade om min farmor, var någon som man himlande med ögonen om, och sa klen sjuk i nerverna.
En av fyra pratar (H)järnkoll om. Media visar fram psykiskt sjuk är lika med våld. Jag tänker det är synd att media inte träffat på min farmor. Att inte media lika enkelt visar fram bilden om psykisk ohälsa, lyfter fram bilden som visar min farmor. Som var världens bästa bullbakare, världens bästa på att göra morotsdrinkar, sydde gardiner, värdens bästa farmor som fick mig att känna mig speciell. Nej, den bilden visas aldrig i media.
Ändå min farmor var sjuk, så sjuk till och med att hon i bland blev inlagd på sjukhus. Då sa man till mig, att farmor hon var sjuk i nerverna. Jag förstod inte. Inte en enda gång tror jag att jag skulle vara rädd, för att min farmor skulle begå våldsbrott. Inte en gång har jag varit rädd för att låta min farmor vara barnvakt åt mina barn.
Tvärt om, då var jag trygg, visste instinktivt att de skulle få näringsriktig mat, ett och annat klokt ord samt väldigt goda bullar. Hon visade även barnen respekt, berättade för dom om deras bra sidor. Funderade ett extra varv om de hade hittat på en dumhet, hittat en förklaring som vem som helst skulle förstå. Den bilden skulle jag vilja se i media då de pratar psykisk (O)hälsa.
Jag skulle bli glad om man visade bilden på min farmors ögon, som på riktigt himlade av glädje, när hon hittade en begåvning i människor. Just begåvningar, var något som min farmor kunde hitta i alla människor, vem den än var som stod framför henne. Hon såg inte dåligheterna i människor, utan lyfte fram det som var bra och lät storheten i alla människor lysa. Tror det är just det som gör underverk.
Min älskade farmor. Hon kunde till och med hålla blommor levande år ut och år in.
Lev idag just nu, igår är historia, imorgon är imorgon.
Fötterna på skrivbordet efter en helt grym bra start på dagen. Nästan som en halleluja dag, cialis om det inte varit för att hungern kom tidigt idag. Kanske lite dumt att träna en fastedag, men har jag tänkt tanken så går den liksom inte att stoppa bara så där…Fast mest är det nog för att jag inte har tränat sedan i torsdags, samvetet eller den där inre rösten samt träningsredskapet där nere i källaren nästan ropade högt på mig.
I morse vaknade jag tidigt redan kvart över sex, ändå somnade jag rätt sent för jag låg och lyssnade på min bok. En man som heter Ove heter boken och den är så himla bra så det nästan gör ont i kroppen. Ove har enligt mig väldigt mycket Asperger, och han gillar rutiner. En bok som alla verkligen ska läsa. Redan från början bara jag älskade Ove, även om han är rejält så kantig så är det svårt att låta bli.
Oves fru är död har jag förstått i boken, men ändå är hon närvarande och gör så att Ove tar bra beslut och gör saker för att slippa tjatet från frun när han väl träffar henne igen. även om boken är fruktansvärt sorglig, så är den väldans rolig. Många gånger när jag skrattar till så fastnar skrattet lite i halsen av händelsen. Det är roligt men på ett tragiskt vis. Ove är en otroligt rationell, konkret enkel man så är svårt att inte tycka om.
Rekommendera boken i massvis. En bok man inte får missa.
Nu får det bli slut på skriveriet för nu ska jag återigen träda in i Oves värld och flyta bort i boken.
Ha en underbar Söndag och lev idag just nu. Historian är igår och kan inte göras något åt. Idag Just Nu påverkar vi morgondagen genom de val vi gör eller inte gör just nu. Just nu väljer jag att bege mig till Oves värld igen.
jag har skrivit om det förut det här med artros. Vilket är värk som gör ont. Träning hjälper och jag vill aldrig vara ett offer för att jag inte tagit hand om mig kropp därför tränar jag ständigt nu minst tre gånger i vecka, hospital hårt ibland fyra fem gånger. Utöver det tränar jag de övningar som sjukgymnasten visat mig som bara är för min höft. Det ger resultat vill jag lova. Från att gått med krycka och haft sitt-kudde hela tiden, buy står nu kryckan och väntar om ifall att det skulle bli en sådan dag. Just sådana dagar är idag sällsynta men ibland bor dom här. I början lusläste jag nätet om olika mirakeltabletter av alternativa mediciner. Idag gör jag det som är bra för mig vilket är träning, De olika svindyra medicinerna har jag faktiskt kastat. De gjorde bara att magen kom i otakt.
Men vissa dagar har jag mera ont än andra, idag är en sådan dag, vilket gjorde att jag tittade på olika sidor som kanske skulle kunna vara till hjälp. Då hittade jag Solann.
Företaget som ger nöjdare patienter, tänkte precis då att det är ju just det som är grejen. För även om jag inte blir helt återställd så kan jag bli nöjdare. Lära mig leva med och underlätta. Hittade saker som min farmor, min gamla farmor skulle bli hjälpt av. Lassekudden som avlastar och kan hjälpa till och lindra vid liggsår. Farmor är ju gammal nu, hela 88 år, mest sängliggandes och kanske skulle dessa kuddar lindra hennes ben. Nästa gång jag är där ska jag tipsa personalen om sidan jag hittat.
Lev idag just nu ler solen emot mig. Imorgon är en helt annan dag som jag påverkar idag. Nu ska jag iväg och hämta små barnen igen. påskäggen ligger här och väntar på dom. Vi får tjuvstarta det får man om man vill.
En dag som är en oförskämt bra dag. Ändå är jag mitt i mellan jobbpassen. Haft en dag med lite mycket att göra, treatment men ändå gjorde jag inte avkall på min nya vana som faktiskt har blivit en riktig vana. Vanan är egentid, egen tid nere i källaren som först börjar på min motionscykel en halvtimma som sedan fortsätter med att styrketräna. Efter det lyxar jag till mig med dofter av Indien, Angelpower produkter. Duscholjan är helt underbar. I förra veckan öppnade jag min nya flaska med Yogi showergel, Vill inte vara utan så idag beställde jag två nya. Tänkte jag skulle lyxa till det lite extra när jag jobbar och ha en där med.
Jag har en förmåga att vilja lyxa till det lite extra när jag är på jobbet, skämmer riktigt bort mig jobbdagar. Hmm, skulle min chef läsa detta så tror hon säkert inte jag är riktigt funtad. Men sådan är jag. Det blir lite heligt att jobba. På rasten brukar jag lyxa med en riktigt god macka och bara det finaste tet. Krypa upp i soffan med filt om benen och mysa, meditera en stund och ladda upp för nästkommande timmar. Skulle det vara så att jag inte hinner med rasten, då tar jag igen det när det är jour tid, och dukar fram te, macka och filt innan jag ska sova. Just den där halvtimman med te i soffan och filt, är viktig för mig. När det sedan e jour tid, då blir det en kokhet dusch och bädda sängen efter konstens alla regler. Ett glas vatten, en stund skrivande i min dagbok och lite läsa bok. Morgonen går jag upp lite extra tidigt för att hinna med att vakna, dricka kaffe i sängen för att sedan duka fram frukost. Jo, jag gillar att lyxa till lite extra då jag är på jobbet. När det sedan är sista passet känslan som redan är i morgon då är det lite extra festligt.
För mig är det viktigt att ha det bra, att ta hand om mig på bästa sätt.
Lev idag just nu påverkar vi morgondagen. Just nu ska jag skriva i min Dagbok och bra bok. Just det är också viktigt för mig.
Vi behöver nytt band till Sverige, and just de här två killarna bara älskar jag. Tror det va för två år sedan maken introducerade dom för mig. Med orden: Här är nog något du gillar. Gillar i gatan jag älskar dom de är Jamie Oliver bra .
Aranda Senaste cd är helt grym, patient men de äldre är lika grymma i sin klang.. Killarna är helt grymma och den dagen som de kommer till sverige då är jag nog den första som har en biljett i min hand.
All Iever wantedAll I ever wanted isyouArandaright here inour beautiful countrySweden. Please, salve please,please, come toour little country!Gothenburgis the city thatwould suit you,Scandinaviumagood arena is where Iwant to enjoyyourmusicalbeats.
Deras äldre låtar finns att lyssna till på Spotify.
visst är det en ljuvlig årstid vi träder in i nu. Smäktande och fantastiskt vacker. Just den här tiden, sick innan allt exploderar ut i alla färger är så trånade och väntande, viagra tycker jag. De fösta tussilagons har redan visat sig och fåglarna sjunger för oss, när vi tar oss tid att lyssna. Till och med jag som hör mindre än bra, hör dom, hör hur de förbereder sig för den väntande sommaren. Någon sa till mig att det är tiden nu och fram till Midsommar som vi ska lyssna, sedan slutar de sjunga dessa vackra toner. Varje vår tänker jag på just detta. Oftast glömmer jag av det till midsommar. Så om det stämmer har jag inte en aning om. Kanske blir det just detta år som jag faktiskt får veta, kanske kommer jag komma ihåg att tänka på det just i år.
Jo idag är verkligen en underbar dag. Redan i morse tog jag och maken bort sängkläderna. La dom i tvättmaskinen, tvättade dom för att sedan få förmånen att låta tvätten torka utomhus. Nu ligger de soltorkade sängkläderna i sängen igen, doftar underbart friskt rent och om jag får säga det så luktar det även lite sommar.
Idag tog maken fram vårt förtälts bord ställde det på altanen.
För vår trädgårdsmöbel som vi brukar ha, behöver lite upprustning, innan vi ställer ut det igen.
Det visste vi redan i höstas, men då tänkte vi att vi har hela vintern på oss. Vintern är nu över men, bordet behöver fortfarande slipas och oljas in så vi får nöja oss med ett blått platsbord så länge.
Jag tjuvstartade med en gång Bordet och de två stolarna stod på plats. En kopp med latte, min mobil med en talbok i öronen, så satte jag mig i solen och mös. Kaffet blev kallt, för jag glömde av det så fort jag satt mig tillrätta, för att låta min kropp och mina sinnen smaka på solen.
Fortfarande har vi funderingar på om vi ska sälja vår husvagn.
Vi har liksom fått andra intressen, eller nej, nu blev det inte sant. Vi har kommit fram till båda att två, att vi får sluta upp med att smita undan. Tänker att pengarna som vi lägger på camping och husvagn, nu ska läggas på annat. Vårt hus behöver omsorg och vi har liksom inte tid med att smita längre. Dessutom har jag redan i februari satt olika grödor på odling här ska odlas i sommar, Chili, tomater, Squash, gurkor och massvis med kryddor.
Här ska odlas i sommar :)
Av erfarenhet vi vet, att om vi ger oss av som vi brukar, så vissnar det i växthuset redan innan maj månad är slut.
De här små gurkplantorna får smaka lite sol så här på eftermiddagen :)
Denna sommar vill jag lyckas. Denna sommar vill jag vara hemma, bara vara. Slippa känna skulden i att när jag är i husvagnen borde jag vara hemma, när jag är hemma känna att jag borde vara i husvagnen.
Dessutom om vi säljer den så blir det en mindre utgift. Just mindre utgifter gillar jag. Det är aldrig inkomsten som är problemet, utan just utgifterna. Det är där man kan spara pengar :).
Nu lär vi inte gå med någon vinst, på vår husvagn för vi har endast tänkt ta det pris vi har kvar i skuld på den. Kanske kommer vi ångra oss. Men det tänker jag att vi inte kommer göra, för jag brukar inte ångra. Jag tänker inte ångra livet, vilket det blir i mina tankar. Skulle vi sedan få husvagnsabstinens, så ja, men då får vi väl köpa en ny då i så fall. Just nu känns det inte som vi kommer ångra.
Nej nu har jag babblat på känner jag, nu ska jag ut och njuta av solen och känslorna av att det snart kommer en ny färgsprakande försommar igen. Ha en fin härlig eftermiddag och kväll.
Lev idag, just nu lyser solen och jag nästan lyser i kapp med den.
Jag var i Ed i tisdags även i måndags var jag där. På måndagen köpte jag en ny matta till hallen, order redan när jag kommit hem och lagt på den nya mattan, advice kom jag på att jag borde köpt två mattor så det fick bli en ny tur till Ed redan dagen efter.
Då passade vi även på att besöka den sötaste lilla minsta baby jag sett.
Hon låg och nästan hela tiden. 2 månader gammal och hade de sötaste små fingrar man kan tänka sig. När vi varit där en stund så visade hennes pappa fram sin passion i livet. Just det där med passion är sådant jag gillar. Jag gillar när människor brinner för det dom gör och han var en sådan där brinnande människa som pratade om sina samlingar med en sådan inspiration så jag blev väldigt inspirerad. Har ni någon gång vägarna förbi Ed så stanna till hos denna samlare köp en fika och bli inspirerad av hans samlingar.
Han arbetar som Tatuerare men i hans salong säger man så? I alla fall där han tar emot sina kunder får kunderna en förmån att resa i tiden. Har han tid så berättar han nog mera än gärna om alla hans samlingsobjekt. Där finns allt från gamla tidningar
Just den här tidningen är tydligen det första numret upplaga A av just denna tidning.
Brödrost som vid sin tid var en smart uppfinning där den vände på sitt bröd genom ett enkelt tryck. Men tydligen så var den livsfarlig om man kom emot gallret som rostade brödet.
Den första diktafonen stod på sin plats. Där jag fick en lektion i hur den fungerade.
Nu fanns det väldigt mycket saker som killen visade med brinnande intresse, jag fick kunskaper om både rör i radioapparater och i det mera moderna radioapparaterna som hade små batteri liknade el saker.
Detta är rören som är i en sådan där gammal radiogrammofon.
Här en mera modern apparat från 60 talet 🙂
Som ser ut så här på insidan.
En och annan dammsugare fanns där och barnvagnar från 40 50 tal.
Som jag redan skrivit så gillar jag människor som brinner.
Som med passion talar om sitt sina intressen och just den här killen gjorde verkligen det. han berättade om sina rak knivar, de första Gillettebladen och hur det utvecklats genom åren.
Jag fick mig en historia lektion om hur det var förr då när nyheter var nyheter. Från den tiden då Moderniteterna flyttade in och blev vår tidsålder.
En riktigt spännande förmiddag blev Vårt besök i Ed. Och mattan jag skulle köpa fick jag med hem.
Har ni vägarna förbi Ed så ta er en titt hos denna kille för oj vad spännande det var och så roligt att höra hur han med passion i rösten berättade om sina gamla saker.
Idag är det kvällspass som gäller, sovaldi sale ska bli spännande att gå till jobbet. För i onsdags kom leveransen från Ikea. Förra veckan eller om det var veckan innan så åkte jag och två av mina arbetskamrater till Ikea och handlade saker till vår lägenhet. I onsdag kom det vi handlat. Självklart kunde jag inte låta bli att kolla hur det blev med vissa saker när jag tog emot varorna. Så självklart provade jag att skruva ihop vissa lampor och la ut de fina mattorna vi inhandlat. Just mattorna var dumt att prova, order för den stora mattan skulle ligga under ett väldans tungt bord.
Jag är envis när jag vill något och just den envisheten använde jag mig av just då. Det var tungt och min onda höft blev ju inte bättre av just de flyttningarna, order men vilken värme det blev i rummet. Tänk va lite färg kan göra med ett rum och lite småmys lampor. Ser verkligen framemot att gå till jobbet idag, ska bli kul och se om det är andra saker som är klara. Synd att maken har annat att göra idag, annars hade jag tvingat upp honom till jobbet. Där skull han kunnat få prova på att använda sin borrmaskin. Kanske kan jag locka honom på söndag, om det finns saker som ska borras upp på väggarna.
Imorgon ska jag och maken åka till stora sonen, han och hans sambo har skaffat en ny lägenhet, så den ska vi kolla in. Fast innan inkollandet lär det bli en del att bära. Ett stopp i GBG på Ikea innan resan bär av till Borås, där de bor. En tur till den gamla lägenheten för att tömma den på vissa kvarlämnade saker, innan vi sedan får se hur den nya lägenheten ser ut. Sonen vet hur hans mamma ska bli förväntansfull och det är jag.
Lev idag just nu Igår är redan gjord, imorgon är saker som vi kan förenkla genom dagens val.
Hur är det egentligen? Har det blivit ett kyligare klimat här ute i livet? Eller är det bara jag som känner av kylan behöver jag mera kläder för att slippa uppleva kyligheten?
Har en längre tid känt av det lite mera kyliga klimatet i min omgivning. Kanske inbillar jag mig att det är så, and men tanken slår mig oftare. Vilka värdegrunder har vi idag? Hur ser vår värld ut och hur tar vi hand om varandra?
Jag tänker på de kvinnor och män som jag oftare möter idag som sitter med en mugg utanför affären och väntar på min godhet. Ofta är jag mindre god tyvärr och skyller det på att jag inte har varken tid eller pengar.
Men egentligen har vi väl det?
Debatter om tiggare går heta, affärsinnehavare kör iväg och vissa häller till och med vatten på dessa arma människor som inte har ens pengar och mat för dagen. Själv går jag in och handlar, vagnen full och känner hur ont det gör i mig, när jag ser dessa människor. När jag i stället borde fundera och tänka på hur ont det gör i den som sitter där.
Hon/ han som inte har en plan för morgondagen, som kanske inte ens vet vad som finns att äta för kvällen, om hennes barn där hemma i Rumänien har mat, varma kläder för dagen. Ibland slänger jag till henne en tia eller två, låter det onda i mig göra mindre ont. Dövar det samvete som sett henne, intalar mig att jag hjälpte henne. som om en tjuga skulle hjälpa…..
Jag kan inte rädda världen, men hur står det till, står vi still och har slutat att ens känna längre? Hur kan en människa som ändå har mat för dagen, tjänar till sitt uppehälle ta sig rätten att slänga en spann vatten över en kvinna som sitter och ber om allmoser?
Nu bor jag inte i närheten av just den affären, men tänker gör en så kan flera göra….. hur kommer det se ut om en månad? om två?
Jag börjar bli allvarligt rädd för hur vi beter oss mot varandra. Jag börjar bli allvarligt rädd för rasister, natzister, Sverigedemokrater och Svenskarnas parti. Är det så att vi nu bara står och ser på eller verkar vi, gör vi något?
Själv känner jag att jag gör för lite, inbillar mig att jag lägger min röst i valurnorna och väljer partier som är mera människovänliga. Men räcker verkligen det? Räcker det med en tia eller två och en röst i valurnan?
Vart har alla fackeltåg tagit vägen? Vart har alla röster som säger nej, stopp och inte okej tagit vägen?
Jag känner att det är för tyst. Varför är vi så tysta och tittar åt ett annat håll? Varför säger jag inte Nej, med stopp, så tycker inte jag…. eller gör jag det?
Är alla dessa ord ett förtvivlat rop på hjälp eller ord som ännu mera ska döva mitt egna samvete? Jag är rädd, faktiskt rädd på riktigt för hur vi låter dumheter och förföljelse bana väg för den främlingsfientlighet som flyttat in på allvar i vårt land.
Förr då när jag bodde i förorten, då sprang det runt lite rassar och skrek heil ute i skogen. Då tänkte jag stackars satar va rädda dom är, tyckte synd om dem. Idag är det jag som är rädd, en rädd sate som inser att hatet har kommit närmare de skriker högre och är fler, har större omkrets, är flera känner hur det på något sätt har blivit mera okej att lägga skulden på, att hata och göra illa rasistiska uttalanden.
Här tänker jag att jag har ett ansvar, att du och jag som inte har våra sympatier hos de mera främlingsfientliga partier och grupper säger våra åsikter.
Jag tror nämligen vi har varit tysta alldeles för länge.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.