Kategori: Malix

  • Vi har lång väg kvar!

    Tänker skriva om en tjej, purchase hon har svårigheter i att komma ihåg, patient har svårigheter att inte göra samma sak tills det funkar.  Ibland funkar det efter tionde gången, en annan gång kan det vara så att  hon till sist ger upp.  Det var förändringar på hennes jobb. Hon gillade inte förändringar. Denna gången viste hon att den förändringen som nu hade blivit kommer göra att hon inte kommer nå upp till det som förväntas av henne.  I stunden som hon insåg så blev hon rädd. Hon insåg att Hjälp nu Behöver hon hjälp!

    Hjälpen hon bad om fanns inte inom räck håll, hon blev ledsen, frustrerad och tårarna gick inte att mota bort. Tårarna gjorde att hon kämpade febrilt pappret blev vått. Chefen hade fullt upp med att hitta ord som skulle ta fokus från kvinnans tårar.  Men oavsett  det  fanns inga ord som torkade tårarna. Utan en ren och skär vilja av tårbäraren själv.  Tårarna som visade sig  vittnade om att kvinnan var i sin funktionsnedsättning.  Känslan som flyttade in blev att skyll dig själv.  Den hjälp hon  så väl behövde, som egentligen fanns inom räckhåll om viljan hade funnit blev en illusion och historiska minnen gjorde sig påminda. Nej det tar för mycket kraft, små människor behöver andra människor för att bli stora. Inte genom att att människor får vara i sin storhet utan mera för att låta dem veta om hur värdelösheten finns där. Små människor är rädda för människor som vågar visa sin svaghet, vägrar se svaghetens styrka utan ger en extra putt så att den som håller på att falla  ramlar fortare hårdare så det  gör mer ont. 

    Nej, vi har ännu långt att vandra , ännu så är det  långt väg kvar.  Funktionsnedsättning? Nej det är inte självklart att du  får den hjälp du behöver.  Nej, inte alls! Det  är liksom inte nog med en de vardagliga svårigheterna. Nej det är inte alls så att det är en självklarhet att du får den hjälp du behöver. I alla fall inte om du har en funktionsnedsättning som inte syns, som liksom bara känns.

    Det är synd tycker jag, för nu är vi i 2011 Nu är det liksom inte försvarbart! Hade det varit för 20 30 år sedan då hade det varit skillnad. För då visste man inte bättre!  Idag finns ju kunskapen, men viljan saknas. Just därför är (H)järnkoll viktig, därför är det viktigt och helt rätt i tiden att (H)järnkoll finns.

    Det borde vara mera 2011 att låta människor få vara i sina tillgångar än i sina otillgångar.

  • Historian upprepar sig……. igen

    historian upprepar sig, capsule Det var så dom sjöng 1974, Då var jag en liten flicka´. En liten flicka med spretigt hår som tyckte att Agnetha Fältskog var det vackraste som fanns.  Redan två år innan när jag var 6 år när jag för första gången köpte en skiva då var det  just Agnetha  och så glad som dina ögon som gällde.

    Men det var inte Agnetha som  var ämnet idag.  Slank in i det då jag tänkte berätta om historiska saker spökade i dag. Den där gamla vanliga hemkänsliga känslan sen innan jag fick kunskap flyttade in. Innan jag fick min diagnos, innan jag förstod att alla mina missade möten mm handlade om att jag  har en funktionsnedsättning i formerna av ADHD. Så bodde känslan av att jag har nog missat något, i mig Alltid! Förr fanns där alltid en gnagande känsla av att hjälp nu missar jag, säkert något som jag inte dyker upp på.

    Almanackan som gör livet så enkelt var något som alltid hos mig var en återkommande sak som jag slarvade bort. Dessutom visste jag aldrig vad man skulle ha den till. Vad skrev man i en almanacka? När skrev man i den?  När tittar man i den och när har man den med sig. 

    Jo,  jag vet, låter dumt, men då förr asså var det en verklighet. Förr hmmm näää inte förr. Jag har slutat köpa almanackor som jag ändå bara slarvar bort. Jag kör Google is my friend, utan Google stannar min värld. På riktigt!

    Idag var Google en Trogen vän som skickade sms lagom i tid så att jag skulle hinna till en bokning.  Men jag var liksom utan tid, Tiden i mig var inte med mig.  Helt säker på att  Google lurade mig, helt tvärsäker på att  det inte var klockan nio  utan tio.  Så jag lutade mig tillbaka i tanken och lät mig luras av att jag har säkert skrivit fel. Tog av kläderna för att springa runt i morgonrock hade ju  sovmorgon tänkte jag.  Det var då det började gnaga i mig.  Jag lutade mig ännu mera tillbaka och tänkte OCD.  Blev bekväm i OCD tänket men tänkte att jo Lite försäkran skulle ju inte skada.  Så springer ångesten och gömmer sig en stund.  Ringer till jobbet, försäkrar mig om att min tanke är rätt och google är en timma för tidigt.   Var på min kollega säger nej det är inte  tio det är nu redan klockan nio. Hoppla  tack  hejdå snabbt och rusar ner sliter av mig morgonrocken  och slänger på mig kläder,  Nere vid korsningen får jag se att tröjan är  avig så jag stannar bilen och vänder den rätt.  Inte en tanke på att någon kan se mig utan av gammal vana av med tröjan vända den och på igen.  

    Jo jag kom alldeles lagom i tid, jag hann.  Klokheten i det här var att idag var det lite bra med, Försäkran som jag trodde var för att slippa ångest, istället blev det  hinna med en massa stress. Men , men jag slapp skammen, jag slapp verkligen att stå där, slapp känna att ja just det, jag hart missat igen.  Åter igen  känner jag tacksamhet till Min Vän Jenny Ström, som lärde mig att Google is my friend.

    Google jag vilket leder mig till Jobs, jo han lämnade i natt denna värld, har gett sig av till en annan dimension. Undra om de har Apple eller vad de har där. Fast skulle det vara så att de där saknar äpplet, så lär Jobs fixa till så att det blir en tillgång.

    Jag  tycker att Jobs Var en spännande person, har läst lite om honom.  Gillade utmaningar, provade på, för att han kunde och tänkte inte på det alltid.  han fick gjort mycket och var en frihets individ tycker jag mig se av det jag har läst.  Gillade prova på saker, ja vem gör inte det, men jag tror att herr Jobs var mera modig för han provade verkligen  fullt ut.

    Men det var inte han som sa att om man mobbar ska man  tänka på att det i vuxen livet kan dyka upp en chef som var den som blev mobbad.  Det var nog  Gates, det eller….Ops  får man nämna dessa namn i samma stycke? Hm vet inte tänkte inte på det, och jag  gör det för att jag kan………

  • individ nivån är något som vi behöver tänka mera på

     

    https://mikaeldamberg.wordpress.com/2011/10/04/jag-vs-bjorklund-om-skolsegregation/#comment-30

    klokheter som till och med glittrar. Tyvärr så lär det inte bli, ask  tyvärr så var det nog så innan med, click men.

    Men ju längre tid det går i de tre fasornas fasoner(Även om de är 4 partier så tycker jag det räcker med fasorna tre) det har gjort mera illa än gott), sovaldi   så lär plånboken bli ännu viktigare än innan.

    Den utbildning som varje elev har rätt till, har tyvärr ett pris och jag tror inte att kommunfullmäktige extrainkallar om Någon elev blir utsatt för mobbning, inte lyckas nå målen i grundskolan så att de  sedermera lyckas ta sig vidare,  få den utbildning de vill ha.  Ett samhälligt problem jo visst.  Men jag ser i det mindre perspektiven på den individuella förlusten av att förlora sin tro på sig själv, sitt framtida liv.

    Alla o-godkända betyg är individuella misslyckanden av samhälliga projiceringar .   Icke godkänd är något eleven kommer leva med hela livet. Icke godkänd är ett betyg som visar att kommunen  misslyckats med fördelningspolitiken.  Resurserna har fördelats fel. Ingen , ska Gå ut ur grundskolan med icke godkänd, inte duga.

    Det är samhället som inte duger ingen elev är värd att bära korset av en fördelningspolitik där vi slår ut människor innan de ens kommit in.  Vi öppnade inte ens dörren, utan reglade den från insidan……

     

  • In my dreams………

    Idag vaknade jag med erfarenheten av att lansera bok nummer två. Nog för att den är en tanke, generic och nog för att den kommer bli till.  Men nu? Nää inte då,  Först måste jag strukturera upp den, sen ska den en sväng till Stockholm, och sen  och sen………… så det är ett tag kvar. 

    Men  In your dreams brukar jag säga till barnen ibland. In my dreams lanserade jag min nya bok,  tanken va att den skulle vara klar i höst, men blev inte riktigt så.  Tanke och handling var inte riktigt samma sak här.  Men in my dreams jo där fanns tanken och handlingen i samma rum. Nu ska det bara till en liten  liten detalj vilket i stunden är att föra in my dreams in i verkligheten så boken blir skickad till Stockholm.

    Än så länge får ni Nöja er med boken “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”   som jag  till och med en gång till lär få trycka upp en ny upplaga av. För hur det än blir så, så är det så att de ännu en gång håller på att sjunga på sista versen.  Har tappat räkningen på hur många tryckningar jag gjort. ÅÅÅÅÅ det får bli en uppgift som jag  ska kolla upp idag sen ja skaba….. innan

    BOK 001 kopieraklicka på boken så går det att beställa där

  • Familjestödsenheten

    här är en länk om föreläsningar som är kvar i höst jag är med i en av dem.

    http://www.agrenska.se/Familjestodsenheten/

    image

  • Bilder påverkar

    Höst, ambulance höst bilden som jag la in i går, fick mig att se större än jag gör idag.  Jag tror vi alla såg större när vi var  små mindre formade barn. Allt va så mycket mer,  mer spännande mera nytt. Tänk bara få sova över hos en kompis, eller lucia,  Födelsedagen, Julafton. 

    HÖST bilden gav mig en massa som jag minns sen då.  Själva bilden gav mig minnen om att  jag alltid önskade att jag fick vara en som  bytte bilden i skolan,  eller ännu mera spännande  få vara den som fick  dra bort datumen och klistra upp månadsbilden på kalendertavlan.  Nu fick jag säkerligen göra det ibland men där sviker mig minnet.  Jag  misstänker att själva väntan, längtan till händelsen var mera spännande än själva görandet. 

    Nästan som när jag föreläser sånt tycker jag är spännande,  innan är jag förväntansfull, lite nervös men sen när jag står där i stunden så glömmer jag liksom av allt vad nervositet, spänning och förväntan heter.  Då är det som om det bara är. Sedan i efter-stunden bor jag bara i känslan av att  det redan är gjort. 

    I bilden tycker jag flickan  speglar just det där i att vara i stunden.  Hon liksom är inte i andra tankar än löven sopandet och fångar ögonblicket i alla gäss som skall till varmare länder.  I går när jag fick se bilden så blev det som att hösten blev finare, mera mänsklig, mera human i mig.  Jag gillar ju mest sommaren men nu bor jag lite i känslan av förunderlighet.  En långsammare  hastighet flyttade in, ett lugn. 

    IMAG0177

    Lev idag just nu, så är vi i stunden som oktoberflickan är i.

  • Dam-pig-hets skrivarsymtomer

    Jag skulle ju bara prova lite  vilket blev tre eller fyra ark och  nästan slut på bläck. Nä nu ljög jag lite, viagra sale för det blev en himla massa grinighetssymtomer i kroppen också.  Just  nu står skrivaren och riktigt skrattar åt mig. Kan till och med nästan höra hur den retligt också sjunger att det är en retlighetsdag och bläcket nästan slut för hon skulle bara prova på lite grann.  Hon som inte ens vet vad lite grann är. 

    Antingen sjunger jag eller skrivaren på sista versen snart, stuff eller så får jag  ta mig bort från  dess area.  För just nu är denna plats lite för liten för både mig och skrivare.  Irritation, store är bara som förnamn. Funderar på om jag rent av inte ska åka till stan och byta ut  råttskapet.  Men  min plånbok och mina andra ambitioner för månaden är helt andra än att lägga pengar på just sånt.  Har även i minnet att  jag har  inhandlat ganska nyligen både ny mobil och dator då de andra liksom inte ens längre finns på någon av mina kartor.  Så ny  fin extra vagant exklusiv vackert fin  laser skrivare eller så …….. hm, nej Carina, du får inte! 

    Hm, Varförinte???????  Jo sonen  jag vet det svenska språket och dess olika  tecken för att uttrycka sig,  men just nu våldför sig tekniken så då får jag våldföra mig på dessa olika tecken så som ? !  och sånt.  Skadar ju ingen med det mera än att du blir lite obstinat. 

    Ny fin skrivare, med lite extra krussidull lull lull……. Varför Inte?  som dottern brukar  ha som ständig fråga.  Nej Carina inte en extra fin sån där laser lullilull skrivare nej.  Hm hepp då da, kan jag inte ens skylla på lite Dampighet. Hepp inte ens denna gången nej. Nepp  jag lär få flytta ut från just detta rum i alla fall en stund för snart om jag inte  gör det så lär både skrivaren och  källarfönstret  vara minnen. Eller nej där va fel,  skrivaren får sig bara  nåra revor för källarfönstret!  Liksom inte så långt från marken. Den ramlar liksom inte så illa  slår sig inte så mycket om den ramlar en fem centimeter.  Där emot källarfönstret!  Där lär det bli mera skada.

    Och just källarfönstret har ju liksom inte  gjort sig förtjänt av att åverkans.  Så nej jag får göra nått vettigt i stället som att hm, Ja just det jag Torsdag idag. Torsdag  säger schemat städning  så…..

    Jo  skrivaren får leva ett tag till. Även om tanken gör mig mest ont nu.

    Hur blev det så alla dessa ord om en skrivare som inte ens gör som jag säger till den att göra ? Jo, sånt är livet ibland är det rått skrivare  att skriva om……….

    Lev i dag just nu. Men då lär det inte bli en sådan där fin vackert gyllene extravagans exklusiv fin laser skrivare!! Varför inte ?  För att ………

  • Lite tips för rastlösheter och annat smått och gott.

    tänker dela med mig av en underbarhet som jag får av en MP3 fil.

    http://www.sword.nu/ är ett företag där jag liksom hittat lugn och ro i mina tankar.  Gå in och titta på de olika sidorna som finns där.  Det finns även en gratis version som jag själv provade på i avslappning.  När  det surrar så där i axlarna och  när koppen nästa skriker av lugn och ro, ambulance ro och lugn då är  Matthew Swords avslappnings MP3 ett måste för mig.

    Där till är det så att han liksom jag, inbillar jag mig.  Brinner för ämnet Mobbning, och gör allt för att motverka just det.  

    Just det med mp3 är sånt som jag  i min ADHD kropp gillar, för då jag bestämmer mig för att, ev  köpa mm så slipper jag väntan. Vänta ni vet, är ett ord som jag kanske inte alls kommer att kunna lära mig fullt ut.  Och varför skulle det vara så vackert med att lära sig vänta.

    Vänta, herre min skapare, vänta.  Nej, livet är nu,  jag har inte tid att vänta på saker. Och just det är något jag slipper hos Matthew s olika  program av hyptnoCoaching ett bra alternativ för mig som inte ens vill lära mig att vänta men vill ha upplevelsen med en gång.

    Länkar om någon vill prova på eller bara stilla sin nyfikenhet.

    http://www.sword.nu/page/23/hypnos-sjalvhypnos-meditation-mp3-download.aspx

    Kanske lite Livskunskaper och klokheter så finns även denna länk:

    http://www.sword.nu/page/2/coaching-hypnos-meditation-terapi-goteborg.aspx

  • Kära minnen………..

    Idag tänker jag skriva om min gamla moster som bor i Himmelen, advice   hon bor där uppe för att ta hand om min  gamla pappa och min morbror Leif så att  de gör nått annat än att dricka öl, patient laga bilar och yra runt. Men hon bor oxå där uppe för att jag ibland ska kunna luta mig tillbaka och fundera, Vad skulle moster Gun säga om det, Hur skulle moster Gun göra.

    Redan nu känner jag hur moster Gun liksom ojar sig för att jag just skriver moster Gun. Hon gillade inte det, just de orden  fick henne att känna sig gammal.  Redan som treåring har jag minnen av att hon  inte ville höra moster Gun, men av någon anledning blev det nästan som ett tvång att just säga så. 

    Kan du göra så sa  Min kära moster till mig även som vuxen, samtidigt berättade hon att jag som liten då hade grinat upp mig i hela ansiktet när hon hade ställt frågan om Göra så.

    För mig är det kärlek, för mig är Moster Gun kärlek.   Men också en kvinna med  skinn på näsa och en kvinna som både krävde och gav respekt. Idag känner jag att mina barn har gått miste om ett minne en upplevelse som min moster Gun. 

    Det finns ingen som kan trösta så som moster Gun, ingen som kan ställa tillrätta så som just min moster.  Inte heller någon som liksom hur illa eller hur dumt man än gjorde så  var det okey så länge som man talade sanning.  För sanning det var viktigt för min moster. Sanning och rättvisa. 

    Men det viktigaste av allt är och var att oavsett hur illa hur dumt eller om så världen hade trillat ihop för mig. Så hade  min  Moster Gun en förmåga att liksom hjälpa mig att ställa tillrätta.  Gråt inte Carina, det är ju inte hela världen. Kan jag fortfarande höra min moster säga till mig ibland.  Jo du, moster Gun, nu trillar allt  en liten tår på kinden, för  hujeda mig vad jag saknar dig ibland.

    Det sista minnet som jag har av min moster Var den dagen min pappa dog.  Samma stund som jag skulle gå in i hans rum på sjukhuset så dog han. Jag blev  bort motad av sjuksköterskor och en doktor.  Min moster låg på samma avdelning som min far, och hon hörde från sitt rum hur jag skrek och blev arg på personalen, när de inte lät mig gå in till min pappa. 

    Fast hon själv var jätte sjuk så tog det henne bara några sekunder att komma dit där jag var, med en bestämd röst säger hon till sjuksköterskorna och läkaren att hon tar över. Till mig säger hon med en barsk röst att jag ska sätta mig ner på stolen.  Läkaren frågar om henne om de ska ge mig nått lugnande.  Var på hon säger att nej, jag fixar det här.

    Hon kramar mig, säger till mig för fösta gången i livet att jag ska gråta  hon som aldrig gillade tårar.  Gråt Carina, gråt, sen går vi in och säger hejdå till pappa, för han e kvar i rummet tills vi alla har sagt hej då.

    Tänk i allt det hemska som är i stunden som jag beskrev,  förvandlade min gamla moster Gun, det till ett vackerhetsminne, som jag ibland ännu lutar mig tillbaka i och känner sicken tur vilken himla tur att Min Moster Gun var där just då……..

    Vilken tur att jag haft så många runt mig som gett mig kärlek och acceptans.  Men känner en sorg över att mina barn inte har en Moster Gun, fast det är klart de har ju sina egna moster och fastrar… De kommer att samla sina egna minnen av most/faster minnen.

    Jo du Moster Gun, Jag kan göra så och nu torkar jag tåren känner tacksamhet över att just du var en av mina änglar även om du skällde en del. Så gjorde du det när jag behövde det.  Tror inte det finns någon som kan trösta så bra som just min moster Gun…..

    Lev idag just nu  skall det hängas tvätt…….. HMMM

    PS  Högen från i går är nu ett minne som bor i en stor papperspåse som skall till återvinningen, långt  utanför mitt hus och mitt skrivbord…..

    Bilden av mig som Påsktant hemma hos min moster.   Hade blivit skjussad av min kusin nån mil i denna utstyrsel. Jo, hmmm jag blev vuxen sent, tror jag va 18 år på denna bild.

     

  • Sortering, sorti sort, jo jag tränar för fullt

    Starka strömmar, hospital starka drömmar. Så sjunger dom inte Kalle Baah  asså . Men just nu måste jag sjunga så för att inte falla in i korruption med mig själv och min oförmåga att sortera lägga tillrätta alla papper. 
    Den hög som jag så heligt lovade mig själv inte skulle finnas igen efter förra sorteringen. Har åter igen smyginflyttat sig till mitt skrivbord. 
    Hur gör man?
    Vad är det man ska göra för att inte högar ska bildas?
    Vad är det man sorterar?  
    Vad ska sparas?
    Vad ska kastas?
    Är säkerligen enkla frågor som andra kontrollerar och vet om svar på.  För mig är det stora gåtor som jag inte ens lyckas hitta en enda stavelse i rätt och fel. Finns det rätt och finns det fel I sorteringar och sparningar?
    Säkerligen fel i sorteringar, salve ett rätt  Lyckas jag hitta till !

    SAMLA INTE PÅ HÖG!!!
    Idag har jag bestämt mig för att just pappershögarna ska bli ett minne för tillfället.  Egentligen skulle jag vilja bestämma mig för att de inte ens  fick en chans att flytta in igen. Men all erfarenhet säger mig att där får jag begränsa mig till att tillfälligt få bort dom.
    Ops! Nästan en Jesus grej, patient som de säger i Smala Sussie.  Ordet  som per automatik  flyttade in i meningen ovan för, är ett ord som jag  på något sätt börjar lära mig  ganska bra eller hmm, börjat att använda mig av. Ordet hittades i mig per automatik. Begränsa mig oj, oj, detta måste vara en lycklighet eller lärohetsdag, utan ens att jag snubblade till mera än i reflektionen, som genast dök upp.
    Begränsa, jo sicket ord, det nästan glimmar om det känner jag.
     
    Även idag blev det inte det inlägg som jag från början hade tänkt mig skriva, för egentligen hade jag tänkt mig skriva om Min kusin som jag och min dotter samt Bonusbarnbarnet åkte till igår.  Vi var bjudna på födelsekalas till min kusins lille Markus som fyllde sex år.  Varför skulle det vara så viktigt att skriva om just det.
    Jo så här e det, jag och just denna kusinen har inte träffats på ca 20 år. Visst har jag försökt att ringa nån gång, men det har liksom inte varit läge att ringa just de gångerna.  Men tack vare FB och min kusins modighet, så fick jag och dottern förmånen i går att träffa kusinen och hans familj.  Just det kommer jag under lång tid bära med mig för det var så trevligt, roligt och så på ett konstigt sätt, som vanligt.  Fast det gått så lång tid som bjudit på så många olika erfarenheter mellan nu och just det förra mötet.  Så var det ett möte som kändes som vi träffats mera hela tiden. Hans fru kändes som jag hade träffats alltid som vi redan kände varandra.  Och ändå var det så att det var första gången jag träffade henne igår.

    Nej, eller oj det blev lite som jag tänkt mig ändå, Fick liksom plats med kusinen i inlägget.
    Lev idag, Just nu!
    Hmmm Just nu, ska jag ju sortera pappershögarna.  Hm, Jag ska bara först, Nej Nej nej jag skaaaa”!!!! Sortera just nu eller i alla fall börja. HM redan här känner jag hur stressad hur liksom stressen flyttar in i varje ord.  Jag vill liksom inte sluta skriva för då är det ju liksom dags att hmm SORTERA …….
    Lev idag va det ja……..