duschat hemma. Skulle inte ens säga att det var underbart utan helt underbart fantastiskt otroligt obeskrivtbart skönt. Sovit i min egen säng. Även det är allt det som jag skrev om innan. Den vackra solen är idag någonstans där jag inte är, prescription även det känns skönt.
Lev idag just nu
Jordgubbar jordgubbar jag vill ha jordgubbar, order i stora lass.
Så sjunger inte Madicken men jag gör det…..
Jag formligen älskar jordgubbar.
Det gjorde min farfar med. Oj vad vi lurade farmor på somrarna när jag var liten. Farfar ville ha jorggubbstårta, han.
men har blir det en liten jordgubbspaj i stället, med vanilj-sås.
I går blev det inget inlägg. Sparade mig tills idag för ett av mina bättre, då handlar det inte ens om mig hehehe. Nej till verkligheten, så vill jag att du ska fly in till filmens värld, en liten kortfilm som jag hittade på FB. En kille som kallar sig Aspergan, hade lagt upp en film snutt som sändes i SVT. Självklart är det en Skarsgård med i novellfilmen, Den är riktigt bra och den ger en inblick i Aspergerkänslor. I rymden finns inga känslor.
Diagnoserna är ju något jag brinner för, kan man säga så? Vet inte, vet inte ens om jag bryr mig, om man kan eller inte. Det viktiga i det är att visa och ge en mera tydlig syn på vad det handlar om, så att fördomar och olika skeva uppfattningar blir mindre.
Jag är en vanlig dödlig människa, kvinna, mamma, fru, dotter, vän, Barnbarn, och allt man kan tänka sig, fast jag har adhd. Adhd är inte en stor farlig svart varg eller monster, utan ett funktionshinder när jag inte har kunskap. När jag däremot har kunskapen, så blir mina otillgångar en tillgång där jag har möjligheten att växa, så är det!
När jag själv och min omgivning får kunskaper om adhd och vi blir mera acceptanta, och får en större förståelse så lyser och glimmar jag. Därför är kunskapen viktigt för det är så sällan vi vanliga dödliga med dessa tillgångar får möjligheten att lysa och glänsa. Oftast så blir vi belysta då vi gör fel och inte befinner oss i acceptansområdet!
Det gäller att ha (H)järnkoll. 🙂
misstänker att det kommer att bli väldans varmt idag. Misstänker att jag kommer behövas svalkas av flera gånger idag. En dag vid havet hade varit skönt. Men misstänker att sjön får duga idag. Solen, click vatten och radion är det som gäller idag.
Har glömt av alldeles mitt sommar nöje! p1 kl 13.00 sommarpratarna.Vilken tur för mig att det finns kvar på webben. Har en del att lyssna på, sale just nu lyssnar jag på min favorit Eva Dahlgren.
Har under dagen funderat på vad som kommer att hända i framtiden. Eftersom det inte funkar som det gör nu, no rx så är det ju så att universum vill något annat. Det finns alltså något annat där ute som ligger och väntar på mig.
Genast blir det lite mera spännande att tänka framåt på jobb och sådant när jag ändrar min tanke. Framtiden blir mera ljus och jobbet får en spännande vinkel.
Vad händer nu?
Vet inte vad jag nu har att vänta, salve men något är det, spännande blir det.
Något där ut i universum har planengar för mig, som jag själv inte har en aning om.
Jag behöver bara flyta med och se vilka vägar som visar sig. Kragen som jag så högt gapade om förut, behövs inte för det gäller att simma med strömmen det blir mindre jobbigt.
Det gäller att hitta godbitarna som seglar förbi. Just nu är en av godbitarna den att jag just nu sitter här och skriver, fötterna uppslängda på bordet framför mig och tankarna flyter med tangeterna.
Lycklighetstankar visar sig, något där ute vill visa mig på en annan, ge mig en annan syn på arbete, Jag som trodde jag var klar med måndag till fredags jobb. Misstänker starkt att det inte är så, det lär ju tiden visa mig. Vår tidsmoder kommer att föra med sig något gott av allt det här.
På något sätt känns mina ord och rader sanna det bara är så, ibland är det bara så att orden är de rätta.
Kvällen är en ljummen kväll där mina tankar blir mjuka och mosiga.
i dag var klockan innan sju när kaffet var klart. Tystnade i huset hjälpte mig att vakna till liv. Eftersom jag varit sjukskriven en längre tid nu, salve så kommer det bli förändringar. Mina 15 år av arbetspass som ger mig lite annorlunda ledigheter och arbetstider kommer att vara slut. Det är i sorg jag skriver det. Men inser också att det kanske är just det som behövs.
Struktur, case yttre strukturer behövs för att jag skall ha koll. Jag behöver stöd så att jag inte svävar ut. Men är jag beredd att jobba femdagar i veckan som alla andra? Kommer jag att orka det? Att arbeta med människor är det som jag vill göra, search men jag vill arbeta så som jag gjort de senasste åren.
Dagarna går åt till att komma fram till hur jag skall göra, för att få ha kvar det jag har. En sorg hittar mig, Hjälp jag kommer att få byta arbetsgrupp, jag som verkligen just nu och har haft i fyra år, den bästa arbetsgrupp man kan vara i. Vi fyra som litar och hjälper varandra så mycket det bara går. De kommer att bli svårt att träffa dem, och inte vara en del av dem. Nej vill verklilgen inte det.
Nu gäller det att jag skärper till mig och tar mig i kragen.
Ha, ha, haa är det någon som har en krage över? Finns det någon som kan visa hur jag tar mig i kragen?
Ännu en dag att ta vara på, ask hur ska jag fånga denna dagen? just nu strålar skön musik från en märlare kyrka”Uggla” en ung Uggla. Själv var jag yngre. Låten är grymt skön, sovaldi sale den gör mig glad, den får mig att sjunga.
i Perioder måste jag ha musik. Älskar att sjunga själv, Men bara till husbehov. Andra perioder måste jag ha tystnaden. Då har jag läsperioder. Läser gärna flera böcker samtidigt så jag inte tröttnar.
Tror det är det som är ADHD i mig. Perioder av att göra olika saker. Där till är det självkänslodödaren ADHD som gör att jag ibland ramlar in i dåligmåenden. Vissa perioder hamnar liksom historian, erfarenheter och tankar på samma ställe och ställer till det i mig. Eftersom jag liksom brinner i från båda endar och saknar bromsen. Blir det ett faktum att min motor stannar av och behöver kylas ner repareras, fyllas på med bränsle och smörja upp. Min broms är liksom inte i mig det är det som är funktionshindret. Min omgivning lär få vara min broms. Förut innan jag fick min diagnos fattade jag inte att jag inte kan hålla på i dagar, då ramlade jag ihop till sist idag gör jag saker tillsammans med ägg klockan, och glömmer jag av att den har ringt så hjälper min make mig att inte göra jag ska bara saker. Han är ju även min känsla för tid. Hade han varit med mig hela tiden så hade jag inte haft ett funktionshinder utan bara funktionstillgångar.
Han är min make, inte min assistent. Men det är tur att jag just träffat honom som har så mycket empati så mycket vänta lite och eftertänksamhet det gör att mina konsekvenser blir mindre och inte gör lika ont.
Idag skall jag njuta av solen med ägg klockan så jag inte brinner upp.
Förmodligen så saknade även dessa broms 🙂
Lev idag just nu, så slipper du oroa dig för morgondagen!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.