Kategori: Malix

Igår vart vi i Boden. Igår natt sov vi på en riktigt dålig camping. First Camp i Boden. Smutsigt dåligt planerad och igen smutsigt. Vi skulle vara där två nätter tänkte vi men, vi lämnade en dag innan. När jag gick in och sa att vi inte ville bo där, sista natten. Då blev det inte oj vad tråkigt att du känner så… utan istället blev det, okej Åk men du får inte tillbaka dina pengar. Campingen i Boden var en stor Camping, hur många människor som helst bodde där. Det kostade över 500 kronor natten, dom hade pool. Men den var du tvungen att betala 70 kronor för som vuxen och 35 kronor för som barn. Toa städades kl 9.00. Det stod att läsa på ett städschema. Mycket folk, gör att det är smutsigt. Det gör även att det saknas toapapper, handdukspapper när du ska torka händerna efter toabesök. Duschen var smutsig fullt med hår i avloppet. Massor av glömda hårsnoddar som låg i hörnen. När vi gick till Köket för att diska, var det i och för sig en diskmaskin där. Men annars var köken de simplaste av kök. Under all kritik var Campingen i Boden. När dom har så många gäster borde det springa folk som städade, minst var fjärde timma. Det var riktigt grisigt på toaletter, duschar och kök. Kanske borde det inte behövas, om folk som bodde där hade varit mera noga med att plocka upp efter sig. Men eftersom det inte var så, hade det inte gjort ont om dom la mera krut på att städa upp efter gäster som varit där. Om inte annat så hade dom behövt fylla på med toapapper och sådant. Inte ens tvål fanns det i vissa behållare. Nej aldrig mera first Camp i Boden! Hutlöst dyrt och skränigt, smutsigt. Inte värt en krona om du frågar mig.

När vi gick runt på campingen såg vi två svenska bilar på hela campingen, resten var norrmän. Dom tog plats, körde fort och festade långt in på natten. Dom körde bilar inne på campingen långt efter klockan ett på natten. Många Norrmän som besöker våra campingar beter sig illa. Gapiga, vet inte vad ett kösystem är, och dom tar för sig. När vi parkerat vår bil vid receptionen för att logga in. Då ställde sig en Norsk bil framför oss så att vi inte kunder köra ut innan dom kommit tillbaka. Hans tid var mycket viktigare än våran. Han tog lång tid på sig att handla och skyndade inte på, då han såg vad han ställt till med. Nä många Norrmän som kommer hit och campar, är inte alls trevliga. Dessutom kör dom som galningar på vägarna.

Klockan fyra igår eftermiddag, lämnade vi Boden. Då var vi klara med det vi skulle göra där. Hade tänkt åka till Arvidsjaur sova där. Men under färden bestämde vi att, vi åker hela vägen till Vilhelmina. Då är det närmare hem. Mamma slutar med dropp i dag. Nu är det bara palliativ vård för min lilla mamma. Där av vill jag hem fortare. Stannade på Kolgårdens camping, för att sova för natten. Robban som är campingens ägare, var lika trevlig som alltid. Här är skillnad på skötsel, omgivning och pris. 360 kronor per natt. Vacker utsikt, fina riktigt städade servicehus. När vi loggat in här i går, klockan var runt 22, då gick Robban den sista rundan för att städa, plocka bort soppåsar och gör ordning för morgondagen. Det här är campingen som är väl värda sina pengar. Alltid lika trevligt att vara här.

Idag blir det igen vårt älskade fjäll. Vi måste ju visa lilltösen allt det här vackra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

Här snoras det rejält, som tur är finns det nässpray. Förra veckan hade jag precis lyckats bli av med det slentrian användandet av nässpray. Nu är det min kompis i nöden. Men är det bara detta, så klagar jag inte. Då överlever jag och får gilla själva läget. Det läge jag inte gillar, är att jag är så långt borta ifrån min mamma. Hade jag varit nära så hade det ändå varit långt borta. Eftersom förkylning inte är okej om man ska in på boenden. Lågt borta i att inte veta vad som händer. Hur hon mår. Det känns så konstigt i allt det här. Håller hon sig vid liv för att något måste bli klart. Finns det något som ska till, för att hon ska känna sig färdig. Eller är detta bara ett förspel till det som ska vara de normala i många år? Lilla mamma ska inte behöva ligga där. Hon ska inte behöva vara så hjälplös. Det har bott många tankar i mig sedan i söndags. Så mycket jag kunde gjort annorlunda, så mycket som hade kunnat sett annorlunda ut än det gör nu.

Men nu ser det ut som det gör och jag måste på något sätt förlika mig med det som är. Hur gör man det? Just nu vet jag inte något annat än acceptans. Att acceptera att det är så det är. Jag har varit vaken en stund. Vaknade redan vid fem i morse. Himlen är så olik sig från igår, då var det stålande solsken. I dag ligger det som ett tjockt täcke över himlen av grått. Varmt ute, men så dystert och grått. Idag ska vi åka vidare emot Boden. Vi ska göra ett stopp i Umeå för att titta på husbilar. Nej vi ska inte köpa ny. Det är jag överens om med mig själv. frågan är bara om maken är på samma bana som jag är. Titta kan man göra behöver inte köpa.

Igår när vi skulle boka plats på en camping i Boden hade vi tur, det fanns en plats. När jag beställde fick jag till mig att det skulle kosta 195 kronor extra eftersom det var en bestämd plats. Men vänta nu fick jag svara henne. Jag har inte bestämt, det fanns ju bara en och då fick jag väl ta det som var? Det kan ju inte kosta något extra för jag tar ju vad jag får. Hon sa okej och vi la på. När mailet kom så hade hon ändå lagt på kostnaden på räkningen var på maken ringde upp och bestred detta. Vi får se när vi kommer dit hur det blir. Det vart grymt dyrt ändå att campa i Boden. det kostar 13hundra något för två nätter. First camp är alltid dyrt mycket pengar för ingenting. Den camping vi är på nu är helt okej i priset och helt fantastik. Rent och snyggt, två diskmaskiner två pooler och ett fantastiskt hav. Service andan är grym här. Dessutom kostar det inget vare sig poolerna eller duschar. Många lekplatser och det finns boulebana, frisbeegolf, paddel, samt platser för andra bollsporter. Minigolf, basket korg, och en fantastik strand. 18 grader i vattnet lite kallare här än hemma på Dal. En camping värd att besöka. Den ligger utanför Örnsköldsvik och heter Gullviks havsbad. 720 kronor för två nätter. Dessa är inte knutna till firstcamp där av priset. First camp är alltid dyra och höjer priserna så fort det finns pengar att ta ut. Oftast helt vanliga campingar där skötseln är mindre bra. Igår när vi ringde för att boka så kostade det 100 kr extra för att vi ringde, 195 för att det var en bestämd plats. fast vi fick den enda som fanns. När jag frågade hur stor poolen var så visste dom inte. Dom visste inte heller om platsen som fanns var en plats för husbilar. Nog för idag.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller Just nu.

sicken semester….de första dagarna på min semester vart det halsont och feber. Vecka två blev det penicillin. I helgen fick vi åka ner till min mamma. Jag, maken och min son åkte ner. Min bror kom med tåg något senare än vi. Man sa att hennes dagar var räknade. Hon ramlade för några veckor sedan och fick operera i höften. Efter operationen fick hon infektion som gjorde feber. Hon kom till sitt boende. Då damp det ner ett mess från min syster. Mamma kan inte prata, hon varken äter eller dricker och hon är svullen. Vi bestämde oss för att åka ner. Där låg min mamma i sin säng, såg så liten och skör ut. Andades flåsande, man berättade för oss att hon hade fått en propp i lungan. När jag kom dit så var det tyst i rummet. Jag frågade om inte hon hade en radio så det kunde vara lite ljud, hos henne. Min bror ordnade så att hennes spelare spelade Jonny Cash. Vilket var musik min mamma gillade. Jag frågade mamma om hon hörde musiken men fick självklart inget svar. Frågade henne igen och med instruktionen att om hon hörde musiken så skulle hon blinka. Vilket hon gjorde.

Efter några timmar åkte vi hem. På vägen hem, sa jag att jag vill nog inte åka till Norrland. Vill vara nära mamma så hon slipper vara själv, där i denna tråkiga tid. Vaknade i går och var vidrigt förkyld. Husbilen var packad och vi hade ändå förberett husbilen för turen till Boden. Förkyld sitta hos mamma är inte ett alternativ. Man får inte vara på boenden, om man är sjuk. Så igår kl sju på morgonen åkte vi iväg till Norrland. 88 mil smällde vi av på 14 timmar. Nu har vi kvar 37 mil. Vi ska till Boden. När vi varit där och gjort det vi ska göra där, är det att vända hemåt igen. Maken körde bilen och jag satt bredvid och snöt mig, stickade på en tröja som är till lilla Emilia.

Den koftan jag stickat under semestern, var klar. Den koftan som var klar, där skulle jag bara fästa trådar. Vilket jag tycker är ett tråkigt jobb men, ett bra jobb att göra när man ska åka så många mil. Nu ska det bara köpas knappar till min kofta, sedan kommer det vara en varm go tröja att ha på jobbet, när det är mera kallt.

När vi åkte gick tankarna, tänk om mamma blir sämre. Det hade inte spelat någon roll om mamma hade blivit sämre, jag hade inte kunnat sitta där och hållit hennes hand. För jag är förkyld och snorar och nyser. Just nu känner jag att beslutet var bra, att åka iväg. Det hade varit hemskt att sitta hemma, bara vänta på att dom ska ringa. Tårar rinner lika bra i en husbil som hemma. För det hade varit där dom runnit. Hemma alltså. Mamma hade jag ändå inte fått träffa. Igår skickade min syster ett mess om att mamma hade blivit bättre. Hon hade frågat personalen om faran var över. Men det svar hon fick, var att dom ska ge mamma dropp under natten. Nu sitter jag här och funderar på finns mamma ännu? Har hon kanske blivit ännu bättre? Eller var det där bättre som brukar bli innan, man lämnar denna jord?

Min farmor sa när farfar låg för döden, att så länge han inte börjar bädda är det liv i honom. Jag var noga med att titta på mamma där hon låg, om hon bäddade. Det gjorde hon inte då jag var där i alla fall. Det är en normal gång av livet. Att man ska begrava sina föräldrar. Pappa har bott i himlen en massa år. Snart slipper han vara ensam. Då kommer mamma dit och håller honom sällskap. Mamma kan varken prata äta eller dricka. Inte vill jag att hon ska ligga där i sängen och vara rädd. Det är då bättre att hon får göra den där sista vilan. Den vilan som är för evigt. Även om det gör ont, för oss överlevande. De onda i oss överlevande, är rent egoistisk ont. Utan en tanke på mamma som ligger där inne i sin bubbla och inte kan förmedla sig. Men oavsett om den är rent egoistisk så gör det ont. Mamma har alltid funnits där. Även om vi haft en mindre bra relation så har hon ändå varit mitt mamma. Någon som bryr sig, gör det hon kan och lyssnar om vi någonsin har behövt. Så kommer det inte att vara längre. Jag har haft tur i mitt liv min farfar och mormor hade jag tills jag var över 30, farmor ännu längre. Min pappa dog i och för sig för tidigt han blev bara 59 år. Mamma är 77, fast mamma försvann kanske redan då pappa dog. I alla fall mer och mer ju längre tiden gått sedan min pappa dog. Dom senaste tio åren har mamma gått mer och mer in i sin demens sjukdom.

Nog för idag, alla dessa ord säger mig att det är ännu viktigare att leva just nu, igår finns inte kvar och morgondagen vet vi inget om inget alls faktiskt. Just nu gäller.

Det är slut-badat för mig på ett tag. Nu är jag inne på Penicillin igen. Igår var jag hos doktorn och fick till mig att sköta om mig lite extra. Väntar på provsvar om det mera än bara penicillin. Men slut badat på ett tag. Jag som varit så okej med att vara höst-vinter-vår och sommar badare. Får hitta på något annat ett tag. Just nu är det mest febernedsättande som blir att hitta på. Vila, äta medicin och vila. Hatar att vara sjuk. Men inget att göra något åt. Det blir säkert bättre. Nu vet jag även varför humöret varit i en väldigt grå ton….sjukdom gör känslorna lite gråare ton.

Idag skiner solen men jag fryser, i morse blev det att följa med till Bup. Sista besöket för våran lill-kille som har blivit för stor att vara där. Nu är det vanliga sjukvården som kommer att gälla. Skönt att det är över, det har varit så krångligt att få kontakt med dom och varit krångligt att få till recept mm. Sköterskan vi pratade med verkade chockad över att han kom i arbetskläder. Hon frågade om han fick lön när han jobbade. Hans svar s klockrent. Ja men det är väl klart. Det är väl därför man jobbar.

Nog för idag. Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu hmm jag sitter här och längtar till sedan när jag mår bättre igen. Lite längre fram i framtiden längtar jag till just nu. Men behöver nog äta penicillin i tre dagar innan det gör verkan.

Ibland är jag glad för att jag vaknar så tidigt, även om det var väl sent idag. Vaknade nog runt halv sju. Kort om tid för soffhänget innan badet. Men jag kom iväg. Fast i morse kände jag det som att jag kanske skulle hoppa badet. Det var kyligt och mulet här hemma. När jag satt i bilen började det ljusna på himlen strax efter vår lilla by. När jag kom till sjön var himlen blå. Vågorna skvalpade på och bildade skum, vid vatten linjen. 22 , 8 grader mätte tempen i vattnet. Vinden var lite kylig men inte kall. De första stegen ner i vattnet var kalla men, jag samlade mod någon sekund, sedan ner i vattnet. Simmade mina meter och njöt av varje simtag. Det ljumna vattnet var svårt att gå upp ur. Det fick bli att ligga och njuta av att flyta en längre stund för att sedan ta stegen upp.

När jag kom hem sov fortfarande alla i huset. Maken vaknade av att jag kom in i sovrummet för att byta om. Storsonen har medicin som han ska ta kl 8.00 så maken stod upp med en gång för att ge medicin.

En grå mulen dag idag lika gråmulen känner jag mig. Känner mig inte alls på humör idag nu efter badet. Fryser och känner hur någon släpat in i en surkart i mig. Är glad att jag hann hinna bada innan humöret tappade mig. Eller innan surkänslorna hann i fatt mig. En bra dag skapar man… Vet inte om det ens är värt att försöka idag…. Men en bra film kan göra underverk, vi får se om det fungerar idag. Jag vill ut och åka husbil har tröttnat på att gå här hemma och inte göra något vettigt.

Nog för idag. Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller fast grinigheten bor där inne.

14 grader på land idag. 23,3 grader i vattnet. Kändes ljummet och skönt att gå ner i vattnet, slippa snålblåsten. 1100 meter simmade jag idag. Vi var många badsystrar vid sjön. Men jag saknade min nya badsyster. Hon dök inte upp idag, kanske var det för ruggigt för henne eller så vart det bara inte tid till. Vad vet jag. Inte något om det i alla fall.

Vågor på sjön idag, tungt att simma. Men så härligt när det var klart. Idag kändes det som att jag inte skulle orka simma alla meter. När klockan visade på 300 m så kändes det som att det räcker nu. Efter den tanken blev det, en vända till och då blev tanke nummer två att i alla fall simma fyra hundra meter. När dom var gjorde jobbade jag med tanken en vända till, vilket sedan blev 1100 meter.

Känner mig stolt idag över att jag inte gav upp, känner hur motivationen som inte var med idag, fick bli till med självprat och dragkraften av att vara lite trotsig emot mig själv. Där till kom kunskapen om att man behöver inte göra bara när motivationen finns. Utan gör! Då kommer motivationen att flytta in och bli till även om du inte vill….

Idag fick vi besked om att stora grabben fick komma hem igen från sjukhuset. Maken är och hämtar honom nu, jag stannade hemma för att fixa med tvätt och för att blogga redan nu. Nästa vecka åker lilltösen på läger där av är vi hemma, inte ute med husbilen. Hon får vila upp sig inför lägret. Det mulna väder ger mig en hint om att göra jobb här inne idag. Nog för idag ta hand om dig och det som är du. Du just du behövs i den här världen. Bar så du vet. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Idag vaknade jag tidigt. Lite efter femsnåret. Strax efter sju, åkte jag till sjön och badade. Min badsystrar dök upp en efter en. Idag blev det även en för mig ny badsyster med i vårt Badgäng. Tror nog att mina badsystrar kände henne. Men för mig var hon en ny badsyster. Simmade 1300 meter i det ljumna vattnet. När simningen var klar, tvättade jag håret i sjön. Håret blir så fantastiskt mjuk av tvätten i sjön. Efter badet bjöd mina badsystrar på fika. Men idag fick jag tacka nej till fikan. Vi var tvungna att åka till Trollhättan. Bilder på FB säger mig att mina badsystrar hade en mysig fin morgonfika.

I natt fick stora killen här hemma, åka ambulans in till sjukhuset. Vi viste inte om han skulle få vara kvar där eller om vi skulle hämta honom i dag. Men han fick vara kvar, ska få komma hem i morgon. Så imorgon blir det att åka en sväng till sjukhuset igen, för att hämta upp honom. Idag åkte vi ner med dator, laddare och lite kläder så att han kan byta om, i fall han vill. När vi varit hos honom, åkte vi sedan för att handla barnpool till dottern, hennes hade gått sönder. Då passade vi på att handla lite schampon och annat sånt där som finns på Rusta. Det var där dom hade poolen. Dottern hade fixat till en liten kiosk, till lille Alfred vi tänkte vi skulle handla lite av honom då vi ändå skulle dit och lämna poolen. Men han var inte hemma. Han var på biltur med sin pappa. Innan vi lämnade poolen så besökte vi vår äldsta dotter som nyss flyttat. När vi kom hem gjorde jag sallad, det fick bli dagens mat. När det är så här varmt är sallad bra som middagsmat. Har man lite pasta och kyckling i så duger det gott till middag. Idag bakade jag en kaka på morgonen. Barnen här hemma är inte så noga med mina kakbak. För oftast är de sådana där nyttiga saker, utan socker och bara sötad med mogna bananer. Den här gillade dom.

3 bananer

3 ägg

2 dl havregryn

 2 msk kakao

2 tsk bakpulver

som jag vispade till smet med knivarna i mixern. smörj en pajform och lägg i smeten. In med den i ugnen 15 minuter i 180 grader.   1 portion 0 WW poäng

Idag blev ungdomarna inte så besvikna som dom brukar. Dom tyckte den var god. Bästa med den är 0 points ww. Äter man mera en 1 bit, så blir det självklart poäng. Det handlar ju om att jag var tvungen att smörja formen. Lite kokos över den och den såg mera god ut. nog för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Fast jag hade fel. Eller lite rätt om man vill.

Jag satt här och funderade och har kommit fram till att mina funderingar blev fel ställningstagande. Lvu och pojkar fonder. Funderade jag på. Lägger ut en datering på FB och nu motbevisar flera av mina vänner mitt ställningstagande. Vilket jag är glad för att dom gör. Det ger mig hopp, det ger mig en tro på att möjligheterna finns. Nu ska jag bara försöka söka efter, det dom säger mig. I detta fallet handlar det om fondpengar. Innan har jag vetat om att det finns fondpengar att söka om man är placerade pojkar. När jag nämnde att det kan bli dags att söka fondpengar, fick jag till svar att just den fonden inte går för den är endast för pojkar. Vilket gjord att jag reagerade, kände det som om vi kastats tillbaka till 1900 talet, där det var större skillnader på pojkar och flickor.

Dessa tankar gör att jag får börja leta efter specifika fonder för flickor som kan behöva fondpengar. För finns dom är det jag som ska leta upp dom. Det finns ju många placerade flickor, som är lika utsatta som pojkar när det gäller starten av livet. Det får bli min uppgift under hösten att leta reda på och söka fonder. Är det någon som vet något om detta så är jag tacksam över svar. Skicka mail eller en kommentar så blir jag glad. Men en ny tanke startade i mig varför inte i hela världen skulle man inte kunna starta upp en fond. Hur gör man, hur svårt kan det vara?

Ha en fin dag.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen vet vi inget om ännu. Ta hand om dig och det som är du så får alla dom andra ta hand om sina jag.

Att sakta vakna upp här i husbilen, är ett bra sätt att vakna upp på. Jag hör hur dom andra snarkar tyst, fåglarna låter på utsidan. Idag är det en stor sol på himlen. Skulle vilja vara kvar här en dag till. Men vi har bestämt, att vi ska åka hem idag. När vi kommit hem tänker jag åka till sjön, för att spendera dagen där. Sola och bad ska bli min uppgift idag.

Hur dom andra ska spendera sin dag, är deras problem. Jag ska bo i solen.

Igår tog vi en promenad in till stan för att handla. Jag tog en check i klädaffärerna, men hittade inte något som föll mig i smaken. Det är inte så vanligt. På eftermiddagen blev det sol, bad och grill. Det bor så mycket frihet när vi är ute med bilen. Alla måsten är borta och bara sådant som faller mig in blir till.

Känns lite tråkigt att åka hem, känner att jag inte campat klart. Nu är det semester och dagarna ska vara här i husbilen. Men lillflickan och maken vill hem. Då får det bli så.

En fin dag gör man, även om det inte blir som man vill. Så jag ska starta upp min fina dag redan nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Idag sitter jag i sängen och skriver, till rytmen av ett regn på vårt husbilstak. Det är livskvalitet på hög nivå. Kaffet står bredvid mig och mitt fönster vid sängen är öppet så att luften som doftar sommar regn når mig.

Lillflickan sover, i den nerbäddade soffan och maken i sin säng. Ulricehamn är grått men inte tråkigt. Några 100 m utanför ligger sjön och väntar på mig. Ska snart traska ner för att ta ett morgondopp. Igår var det 32 grader här i Ulricehamn. Gick knappt att andas. Bäst var att ligga i sjön.

Vi gick in till stan för att handla vårt glutenfria bröd, då vart det varmt. Det fick bli glass på vägen hem. Det gick att sitta ute fram till halv tolv, utan att frysa. När regnet kom vart det läge att gå in och lägga sig.

Tydligen har dom svårt med änder här på campingen. När vi matat en and som kom förbi gick jag på toa. Då stod det en skyllt om att det pågicks en skyddsjakt på änder. Där stod även att om man hörde skottlossning vid sjön så behövde man inte vara rädd för dåren Putin utan att det var skyddsjakt. Vidare som upplysning stod det att det vart dumt att mata Änderna. Vilket vi då redan gjort.

Vi har ju en stulen katt hemma, eller ett finare ord en lånad katt. Det är grannens katt som kommer förbi allt som oftast. Nu får vi betala för våra synder, av att låna katt. Vi brukar ju vädra vår husbil i bland. Vilket resulterat i att katten även besökt bilen. Detta har resulterat i att det luktat kattkiss. Vilket vi alla vet inte luktar så gott. Vi har skurat tvättat och försökt få bort lukten. Men det har vi inte lyckats med innan.

Igår hittade vi källan till lukten, det vart inte i husbilen. Katten har kissat på vår husbillsmatta. Förhoppningsvis försvinner lukten nu. För husbilsmattan ligger ute och blir sköljd av regnet. Det har regnat mycket så kanske försvinner lukten nu.

Nej, nya möjligheter i denna ännu så nya dag. Det får bli att fånga stunderna här och nu.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu…