Kategori: Malix

Jag tänker mig ett fortsatt inlägg på det jag skrev om vad gör du om fem år? Hur kommer det sig, att unga människor, inte förstår deras värdefullhet? Vad är det som format dom till att inte duga? Nu tror jag inte det är en , som ställt till det.

Utan jag tror det är många saker, som gjort att någon tappat tron, på sitt egna värde. Borde inte det vara vårt vuxna ansvar, vårt allas vuxna ansvar att se barn och ungdomar i deras ljus? Inte bara föräldrar, utan vi alla. Dagisfröken på sitt jobb, förskolepersonalen, fritidspersonal, skola, föreningar mm. Vi som bor granne, vi som bor i området, mor och far föräldrar, bibliotekspersonal, kassabiträdet..

Ja alla Borde vi inte se, och om vi inte kan hjälpa, se till att i alla fall den där lilla killen tjejen, se till att någon tar hand om den lilla? Kassabiträdet kan kanske inte göra så mycket, mera än att se säga hej, så du är här igen, bibliotekspersonalen lika så.

När ungdomar i sin barndom, inte har den där känslan och kunskapen om att hitta kamrater, så bli det i utanförskapet han /hon hittar andra lika. Deras likheter handlar då om att inte tillhöra, inte ha en kamrat, vara utanför. Även om det inte uttalas. Där i hittar de tillsammans med gänget en gemenskap i sin grupp. Tror nu inte det är enkelt, att få tillhöra just utanförskapets gemensamhet. Utan jag tror du måste tillföra, saker i gruppen. Där duger det inte med att bara vara, utan på något sätt måste du prestera, visa upp din osårbarhet, egentligen är en stor sårbarhet som sitter utanpå, ditt skinn. Här måste du visa din styrka i formen, av att göra saker du inte vill. Det måste du kanske även i andra konspirationer, men här tror jag det är ännu mera sådant. Du måste ta dig in, på mindre bra premisser. Vad tillför du. Här får du klä på dig en roll, som egentligen ingen vill ha. Ingen skulle våga själv. Men tillsammans blir vår besvikelse, vårat hat, mot vad vi innan upplevt, fått klä sig i roller som är tuffa, skiter i, röker på, slår ner, stjäl, till sist skjuter.

Vad hade hänt, om man redan då den lilla killen/ tjejen var tre fyra år, hade reagerat? Nu leker kanske barn inte tillsammans då, i den åldern. Men det går att se, jag vet det. Hur vet jag det? Jo, för jag är en av dom som sett, men inte förstått. Inte vetat om vad jag borde- skulle göra. Fröknarna på förskolan borde även dom, gjort. Skolpersonal borde gjort och sedan alla de där andra ,som även dom har ett ansvar. Även om vi inte kunde skapa kamratrelationer, för dessa barn så hade vi ett ansvar.

Ansvar som handlar om Jag ser dig, du är värdefull, betydelsefull, det är kul att prata med dig, du har så kloka tankar, jag ska hjälpa dig, så du kan få gjort det där vi kräver av dig. Jag blir glad av att se dig. Ja allt det där som vi faktiskt kan se.

Även det där som vi även sedan ser. Jag ser att du är ledsen, det som gjordes, är inte alls rätt att det gjordes. Vill du att vi ska snacka en stund. Jag finns här… Jag ser att du gjorde, det du gjorde tycker jag inte om men, jag tycker om dig. Du är värdefull, Jag såg att du försökte, tuffa till dig, Du behöver inte det. Du duger som du är. Jag såg att du satt ensam. Nästa gång jag ser det, kommer jag och sätter mig hos dig. Det finns så mycket som vi kan göra, men som vi inte gör. Varför gör vi inte, varför blundar vi och inte vågar se.

Jag tror att det är många barn, unga tonåringar som hade önskat att vi vuxna hade gjort. Hade varit där, hade vågat se, hade vågat fråga. Hade vågat reagera! Jag skulle vilja att vi nu tar ansvar, hittar mod som vi borde haft för länge sedan. Tar tag i det som är vårat vuxenansvar och reagerar! Tack för att du just du orkade läsa alla dessa ord. Nu kör vi, nu gör vi.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu kan vi göra något åt!

Ett vinterlandskap ligger här utanför mitt fönster. Plogbilen har varit här men, en väldig snövall för att komma ut på vägen. Idag hade jag med mig efter-tänket. Eller så var det makens eftertänk, jag fick med mig av bara farten. Eller så var det nog maken och mina badsystrar, som gav mig klokheten. Ingen ära åt mig alls egentligen.

Varför? Jo, för att jag förberedde mig för badet nu på morgonen. När jag gick in i sovrummet efter mitt kaffe sa jag till maken som sov, jag åker till badet. Han vaknade till och frågade om jag verkligen skulle det. Han sa det kan bli krångligt, jag kan inte komma och hämta dig om du kör av vägen. Vi har bara en bil, så det visste jag. Tog på bad morgonrocken och tänkte hm, dumt kanske att åka iväg och bada. La i badskor i min lilla ryggsäck, som jag har med till badet. Tänkte att jag skriver och frågar mina badsystrar, hur det ser ut på vägarna. En av badsystrarna svarade snabbt och skrev, att det antagligen inte är plogat in till sjön, så idag hoppar vi badet. Jag gick in i sovrummet igen sa till maken, att det inte blev något bad. Tror han blev lite lättad av mina ord. Tog på mig min andra morgonrock och gick ner till källaren för att blogga i stället.

Vad ska jag nu blogga om när jag inte har mitt bad att dela med mig av? Kanske om att jag inte gillar att snön hittade hit igen. Jag som är i vårkänslorna och allt. Nej det får vara.

Jag tänker på alla skjutningar och alla dessa ungdomar, som bär runt på vapen. Alla dessa unga män som är kungar i den kriminella världen. Kungar över brottsligheten. Vad är det att vara kung över? Frågar jag mig. Den frågan har varit en väsentlig del av många dagar. Dessa ungdomar som rappar och sjunger om kolten och poff poff poff. Förstår dom att det är liv, dom tar? Förstår dom att det dom håller i sin hand, ger vågor på vattnet? Inser dom att den människa, dom stjäl livet ifrån har en familj, vänner som genom att trycka av, stjäla liv förändrar livet för många? Har hört om ordet makt i sammanhang. Makt över att bestämma om liv och död. Förstår dom att det är en makt som är falsk? Respekt säger dom. Respekt? I mig blir det en dålig klang av respekt, som inte alls handlar om respekt. Utan om rädsla och missmakt.

Vem fan har rätten att bestämma över liv och död. Unga män som lever där ute, leker med vapen, stjäl liv. Det är deras vardag. Hur blev det så? Hur och varför, blev det så? Unga män som egentligen skulle vara fulla av framtidsdrömmar som ska strävar efter mål i livet. Ungdomar som borde ha en bred och ljus väg, där dom har drömmar, ambitioner om en framtid.

När man frågar dessa ungdomar idag, vad dom gör om fem år, så visar det sig att dom har inga drömmar, dom har inga förhoppningar om att det kommer att bli bra. När jag frågade ungdomarna för 15 år sedan vad dom gör om fem år, då blev svaret att: om fem år har jag kanske gjort klart den där utbildningen. Då har jag körkort och ett jobb. Eller då har jag avancerat och blivit chef över…. Idag tittar dom konstigt på mig. Tycker att min fråga är konstig, vad vet dom, om vad dom gör om 5 år, då kanske jag blivit skjuten.

Tänker jag ett steg längre, kan det till och med bli så att då kan jag ha blivit skjuten. Inte för att jag lever i en kriminell värld. Utan, för att jag var på felplats vid fel tillfälle. Det skulle kunna ha varit rätt plats, fem minuter innan.

En ungdom på 16 -17 år, ska den inte den få kunna ha drömmar om att få en utbildning? Lägenhet? Kärlek? Nej tydligen inte, deras drömmar handlar om makten till att äga gatan, en pangpang, och respekt som beror på rädsla. Rädslor går att övervinna säger man, men rädslan över en pangpang är en bra rädsla, som man ska hålla sig borta ifrån. I vårt lilla samhälle bor det förhoppningsvis väldigt få pangpang, men jag är inte helt säker, känner jag. Pangpang finns det ju självklart här med, vi har en del människor här som jagar vilt. Men det är inte dom jag är rädd för.

Jag tror vi måste sluta att leva i vår lilla värld, vi måste se bortanför. Ge våra ungdomar en framtid, där dom bor i känslor som ger dom mål, delmål och drömmar. Ge dom hopp om att världen, livet är till för alla. Vi ska alla få ha hopp, framtidstro och tillit till att det blir bra, det kommer att gå bra.

Nåja, som vanligt får det bli nu, Lev just nu just idag, i nuet. Igår finns inte kvar och är historia. Just nu kan du skapa historian som är där borta i framtiden. Just nu gäller. Idag är första dagen på resten av ditt liv. Ta hand om dig och allt går, du måste våga tro på att det går.

Äntligen hemma efter en lång dag på jobbet. Riktigt skönt att komma hem och ha kvällen hemma. När jag åker till och från jobbet, blir det att jag lyssnar på poden, Dumma människor. När jag var nästan hemma, var det som om jag hade velat ha en timma till i bilen. Avsnitten är intressanta och det är svårt att slita sig. Chefer har jag lyssnat till nu, När människor kommer nerifrån och går uppåt så blir det olater berättar dom. Kvinnan i poden berättade om att hon när hon varit chef ett kort tag. Då hade hon lagt märke till, att hon kom lite senare till möten. Hon slutade med att plocka fram kaffe och tillbehör. Till och med så att hon lät andra plocka bort sin kopp. Psykologen berättade om att han när han fick en chefspost gick och köpte sig en ny BMW.

Det är så värt, att lyssna på deras avsnitt. Lyssna på teorierna och forskningen som är gjord i ämnena dom tar upp. Det senaste jag hörde om var att en lärarinna, delade in skolklassen i blåögda och brunögda. Hur dom med blå ögon skulle vara bättre och intelligente än dom med bruna ögon. dagen efter gjorde hon tvärt om. Testet visade på hur barnen förändrades i sin person utifrån vilken status de var. Dom blev högdragna och näsvis när det var deras dag var den bättre och intelligenta personen. Nu har jag innan just läst om denna lilla studie då jag läste om Personlighetsteorierna. Men i och med dags lyssnandet, kom tankarna tillbaka om den studien.

Finns en annan studie, om hur man lät studenter bli fångvaktare och fångar. Vilket sedan efter bara sju dagar fick avslutas. Detta för att fångvaktarna blev så stygga emot fångarna. Tankarna om detta blev en kurs jag läste för många år sedan. Makt och hjälp hette delkursen. När man som jag jobbar med människor. Människor som faktiskt är beroende av dig som personal. Vilken makt det är, att vara personal och om makten missbrukas gör människorna illa. Vi som personal måste vara medvetna om den makt vi har, hantera den varsamt och verkligen förstå och inse att vi har makten oavsett vi använder den eller inte. Det är inte och kommer aldrig att vara en jämnvikt på maktförhållandet. Där har alltid personalen ett övertag. Därför är det så viktigt att förhålla sig till makten och vara medveten om den. Den går aldrig att genom bemötande förhandla bort. Den finns där även om du inte inser det själv.

Makt kan se olika ut, den ser olika ut i olika sammanhang men här tänker jag mera makten i tvångsvård men även annan vård. Där har vi över tag även om man ibland, kan känna sig maktlös. Bra vård sker utan att jag eller du använder oss av den makt som finns i yrket. Den är osynlig men göra att du och din klient aldrig i arbetet kan vara jämnbörda, även om det är det du vill. Makt ska hanteras varsamt.

Nog för idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu kan vi påverka och göra något åt. Just nu.

Det fick bli en morgon utan mina badsystrar fast jag skulle haft tid idag. Igår la jag mycket energi på jobbet och är tom på insidan idag. Behöver en långsam takt, tills tiden blir att åka till jobbet idag.

Det uteblivna badet får bli en påminnelsebild idag så att jag inte glömmer av att jag egentligen är en Vinterbadare.

Igår fick jag ett mail som jag blev riktigt glad över. Ni vet den där casting processen. Jag skulle maila lite kort och annat. Vilket jag gjorde och jag fick in dom i ett mail, det först var lite svårt. Men när jag fick snurr på det, fungerade det. I går kollade jag snabbt mailen och där va det. Killen som frågade efter kort skrev att han tackade för korten och den lilla filmsnutten. Berättade för mig, att det här va bra han var väldigt nöjd, att mina chanser var goda. Han tänkte bara meddela mig att jag kan vara en bra kandidat, till den kommande filmen. Dom hör av sig igen. Alltså det där var riktigt spännande. Vi får se vart det här landar.

Nåja tänker tipsa om en pod, jag just nu lyssnar till. Dumma människor heter den, intressant där finns många guldkorn att plocka. Igår lyssnade jag på första och andra avsnittet. Första handlade om Benjamin Franklin effekten. Jag har många sådana incidenter i mitt liv. Där jag i vissa situationer bett den jag varit lite på kant med om en liten tjänst. Till exempel, någon som skulle skälla eller tillrättavisa mig. Då blev det först innan tillrättavisningen, att jag frågade hen om hen kunde berätta för mig hur hen gör för att det blev så bra, det där hen gjorde den där gången. Jag skulle verkligen behöva lite tips. Vilket resulterade i att hen blev så glad över att jag hade uppmärksammat, sett det där som hen gjorde så bra. Dessutom bad jag om hjälp med att få till det lite lik hen själv hade gjort. Detta blev sedan ett resultat, där hen i stället för att tillrättavisa mig önskade mig lycka till med det jag i framtiden skulle göra enligt hens råd.

Andra avsnittet handlade om snygga människor. Om att snygga människor kommer undan med saker, som mindre snygga människor inte kommer undan med. Det där var riktigt intressant. Där pratade dom om en undersökning om fångar i USA, vissa fångar som skulle släppas fria, fick hjälp med att fixa till sitt ansikte så att dom såg bättre ut. Vissa fick tips och handledning i hur dom skulle bete sig. En annan grupp fick både och. ( Ansiktsförbättringar och tips och råd.) En fjärde grupp fick inget alls. Det visade sig att de som endast fått plastikkirurgi klarade sig bättre på utsidan, än övriga grupper. Det säger inget om att de slutade göra brott, utan bara att dom mindre sällan åkte fast för brotten. Just det här ger mig rysningar. Men det säger en hel del om oss människor. Det säger mig att vi tillskriver snygga människor saker, bara på grund av deras utseende. Saker som dom kanske inte har, ger dom jobb som kanske andra mindre snygga människor hade gjort bättre. Dom klarar sig bättre än andra människor.

Vad snygga människor är, visade sig tydligen om symmetri, inget ska sticka ut.

Symmetri uppfattas som attraktivt gäller inte bara kroppen utan även i synnerhet ansiktet. Här har äldre studier visat att mänskliga ansikten som är symmetriska generellt uppfattas som attraktivare än osymmetriska ansikten. Och hur vi ser ut i ansiktet är viktigt vid partnerval.

– Det har sagts att kroppen kan vara hur snygg som helst, men det är ansiktet som avgör om en person uppfattas som attraktiv eller inte, säger Anthony Little, doktorand vid University of St Andrews i Skottland. Här kan du läsa hela artikeln om detta.

Men inte bara partner val, utan i jobbsökning, rättegångar mm mm. Kan ju kännas lite orättvist men, men Fult ord, vem har sagt att livet är rättvist?

Nej nog om detta, nu ska jag göra min morgon. Göra mig klar för att jobba.

Gör en fin dag.

Idag tog jag ett beslut om att inte bad. Det var ett genom tänkt beslut, jag är nöjd med det. Både hon som vill och oviljan är nöjda. Jag har tänkt mig göra rent i tvättstugan och få ordning på en liten strykhörna i stället. Tvättkorgarna ropar på hjälp att bli tömda. De båda tvättmaskinerna är redan igång och jobbar. Golvmoppen står i blöt och bara väntar på att jag ska göra jobbet.

Men jag tänkte mig ett inlägg, innan jag gör klart. För jag har redan genom morgondamp, tömt diskmaskinen, fixat köket, lagt i tvätt, sorterat på den där hyllan i tvättstugan där jag lägger allt som jag inte vill slänga men inte vill ha. Idag gick jag helt sonika och hämtade en sopsäck för det där jag inte vill slänga och slängde. Nu ska det bli i ordning i den där tvättstugan. Jag är en smygsamlare, en sådan där som har svårt att slänga vissa saker.

Vi ska göra nytt tak, fixa med bergvärme och sätta in en kamin i gillestugan har vi pratat om. Taket kommer att bli bytt i mars, bergvärmen kommer i maj och kaminen hmm… Igår skulle vi göra ordning i gillestugan så att kaminen skulle få plats. Men ordningen blev till, vi, jag och maken alltså, har fått nya platser för våra datorer. Riktigt mysigt blev det där på den lilla kontorsdelen. Soffan bor mitt på golvet och tv råkade passa perfekt, där den där tänkta kaminen skulle få bo. Nu är vi inte helt säkra på om vi egentligen, behöver en kamin. Vi blev lite för nöjda för att igen flytta om på tv och soffa.

Vår pelletspanna ska få flytta, istället har vi tänkt oss bergvärme. Slut på allt sot och säckbärande. Nu ska det bli ordning och reda i det där pannrummet. Där ska i stället bli en liten mackapär och ett element. Där till får jag möjlighet att återta det lilla pannrummet, för att igen ska det bli torkrum. Det ska målas så all sot, inte ens minns. Det ska fixas med rep för att hänga tvätt. Lite hyllor vill jag ha till klädhögarna som är torra, en liten matthängare vill jag ha för att torka tunga saker. Min strykbräda ska få bo där och matt hängaren ska även funka för att hänga de strukna kläderna. Längtar tills allt är klart.

Det är alltid så för mig, ser resultatet innan vi ens börjat. Kommer att få krutdamp medans vi håller på, kommer att jobba dygnets alla timmar innan det är klart. De första veckorna kommer även stryktvätten att bli struken. Men jag misstänker att sedan efter några veckor, kommer den där stryktvätten igen ge mig dåligt samvete när jag återigen får leta febrilt efter strukna skjortor.

Eller så får jag under de veckor som kommer, läsa gårdagens inlägg igen och igen så att jag lär mig att det är bara till att göra.

Nej nog skrivet av mig, idag blir det tvättstugerengöring av mig. Ska det bli klart så får jag börja nu. Dessutom så är klockan över nio så nu kan dammsugaren startas. Nu har jag tagit hänsyn nog till att min familj sover. I gatan här ska städas.

Tänk att man kan bli så glad över att få städa…. Får bli Thåström strof här …. Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal…. hmmm.. det tåls att kluras på…

Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller, just nu.