Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategori: Malix

  • What are you waiting for?

    Nickelback, gör låten. Den förgyllde min resa till badet i morse. Då när jag satt i bilen och högtalaren sa What are you waiting for? Funderade jag på vad är det jag väntar på? Finns det något som jag just i denna stund saknar? Just då i stunden kändes det som om allt var på plats. Ljuset på morgonen, på väg till, och känslan i kroppen av att Livet är så som det ska vara. Jag väntade inte på något, jag satt där och njöt av stunden, resan till och känslan som brukar infinna sig när jag åker till morgonbadet. Tankar om vilka av mina systrar jag får träffa idag, vem kör vem och längtan efter det där smal talk som är i stunden. Det är härligt att vara i stunden med mina badsystrar, Där vi sitter i skogen och krånglar på oss våra badskor och vantar.

    Just det satt jag och väntade på tillsammans med strofer från Nickelback. Nu så här när jag sitter och skriver detta inlägg hör jag fortfarande slingan av låten. Just nu väntar jag inte på något, utan är i denna stunden när tangenterna trycks ner. Försöker andas lugnt så att värmen flyttar in i kroppen igen, efter det härliga morgon badet.

    What are you waiting for? Det kan ibland tålas att fundera på. Varför vi sitter och väntar på den perfekta stunden, det rätta tillfället? När är det perfekta rätta stunden? Om den inte är här just nu, i den stunden vi är i. När är den då?

    När och om brukar vara stoppklossar, i den där perfekta stunden som vi väntar på. What are you waiting for? Varför väntar vi på om, bara eller när? Vad är det som gör att vi behöver vänta? Det räcker egentligen med att fånga tillfället just nu, för att göra det. Vi kan ibland sitta och vänta på i åratal.

    Livet är för kort för att vänta känner jag. Livet är inte till, för att vi ska sitta och vänta på, det där perfekta tillfället, då vi ska ta och göra. Utan vi ska, när vi får tanken, ska göra, undersöka och utvärdera. Vad vi kan göra just i denna stund, för att komma närmare det där som vi väntar på. Ibland kan det faktiskt vara så att om vi väntar, på att det eller det där fantastiska ska hända, går tillfällena förbi oss. Har du något du vill uppnå som kanske känns för stort, eller behöver förberedelser för att uppnå. Bryt ner det i små steg, gör något just nu. Undersök hur vägen blir till, undersök vad andra gjort, för att nå dit till det du vill. När du tagit ett steg, utvärdera, var det rätt steg eller behöver något ändras. Resultat kan ta tid. Men, varje steg du tar i riktning mot dina mål är steg som är tagna. Varje litet steg vi tar, går att utvärdera, reflektera över. Behöver jag göra något mera? Var det ett steg i riktningen emot målet? Eller var det ett steg, som ledde till något annat? Behöver jag göra mera, av det som jag just gjort? Behövs det något helt annat i stället?

    Steg i riktning emot mitt mål att bli av med kroppskilon, är att faktiskt göra eller inte göra. Utesluta saker för att minska i vikt. Tillföra andra saker. Samt att utvärdera. Steg i riktning emot mitt mål att bli året runt badare, är faktiskt att åka till sjön och bada oavsett väder eller vind. Det är bara att göra. Jag blir inte en året runt badare, om jag ska sitta och vänta in rätta känslan, eller om bara det var sol. Det gör mig inte till vinterbadare, inte heller året runt badare. Det som gör att jag blir en året runt badare, är att jag varje morgon jag inte vill åka, åka ändå. Fast det är 10 minusgrader ute, är det att sätta mig i bilen. Med min badväska och åka den där milen till sjön.

    Vill jag gå ner kilon, då är det att utesluta sådant som jag faktiskt egentligen vet om, att jag borde utesluta. Jag behöver inte må bra. för att ta tag i det, det behövs inte att någon annan ska göra, eller om bara det där hände. Om bara inte han eller hon… Nej det som behövs, är att jag gör, oavsett vad eller hur, så är det att jag gör. Låter jag bli att trycka i mig sötsaker, utesluta massa mackor. Lägga till saker som är bättre att äta, samt äta mindre så når jag mina mål. Lägger jag sedan till saker som träning eller annat, är det extra plus. Men för att gå ner i vikt behöver jag utesluta sådant som jag egentligen vet, inte är bra för vikten.

    What are you waiting for? Ring det där samtalet du är lite rädd för. Det värsta som kan hända, är att det där samtalet kanske inte blir de resultat du vill det ska vara. Men om så är fallet, vet du. Då gjorde du och fick i alla fall möjligheten. Gå den där extra milen. Gör det där du tänkte och blir det fel, då slipper du fundera på. Ibland när man gör, händer det att det faktiskt blir det där som du satt och väntade på. Då om du väntat i flera år på det där perfekta tillfället, kommer du slå på dig själv att du inte gjorde det, då när du först tänkte på det. För jag tror inte jag är ensam om att, ha haft tankar om varför gjorde jag inte det innan, varför har jag väntat så länge.

    Nu väntar jag på frukosten jag ska bara skriva klart just det här inlägget. Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    What are you Waiting for, byter vi ut till What are you doing right now?

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Det skönt att ge sig själv eftertänk och klokhetstankar. Idag är jag bäst på det.

    Det är en ledig dag, en ledig dag med regn och rusk. Sånt är livet ibland men, det är bara att gilla läget. Läget är bra, känns härligt med att ha en ledig helg, där timmarna går åt till allt här hemma. Började självklart dagen med att bada. Fast egentligen var det inte så självklart. Bestämde mig inte från klockan var 5 i åtta. 8.00 var jag tvungen att åka iväg. Men jag hann, kanske var det för att min badväska alltid står redo och klar för bad.

    Vaknade senare idag än vanligt, det gjorde inte så mycket. Eftersom dagen är ledighetsdag. Den där extra halvtimman gjorde att oviljan till bad inom mig, fick plats. Vi hade ett riktigt långt samtal under morgonen, där vi båda fick plats. Mjuka sköna tankar, under en halvtimmas tid tillsammans med vår gemensamma kopp med kaffe. När kaffe var urdrucket, trodde jag och min ovilja var helt överens. Överens om att idag, blir det inte något bad. Gick ut i köket, för att trycka igång en kopp kaffe till. Gick in och bäddade sängen.

    Det var då hon den där viljan, skickade ut impulser till mig. Hon frågade om jag helt ärligt, kunde säga att jag var stolt över mitt beslut. Frågade mig om jag verkligen valde bort mina badsystrar. Hon frågade mig om jag kommer att gilla mig under dagen, om jag fegar ut som jag just hade bestämt. Jodå tänkte jag i en snabb tanke.

    Men sedan var det som om någon bara tog tag i autopiloten som styr mitt skepp. Det blev snabbt in på toa, för att borsta tänder, fixa till håret i en mera bekväm tofs, än den som var efter alla timmar av sömn. Av med nattkläder, på med morgonrock och stövlar. Helt plötsligt satt jag där i bilen och körde den där milen. Ännu ett bad blev till.

    Nu sitter jag här och myser för fullt av att det blev av. Har redan duschat av mig både jobb och skogsdamm. Till och med tvättat och kammat ut mitt hår. Vilket är en tråkighets grej. Jag brukar skuta upp, till det inte längre går att skjuta upp. Idag får det bli lite extra fina kläder, bara för att jag vill och kan. En nygammal skjortblus, hittade jag i garderoben. Dom där mindre hg på vågen, som visade sig denna vecka. Gjorde att blusen passade perfekt. Det är en sådan där skjorta som hängt långt in i garderoben, förut har det varit ett favoritplagg. Men med alla extra kg som blivit under en lång tid gjort att den inte har passat. Jag har inte velat göra mig av med den, för då för många år sedan var den så bekväm. Vilket den även nu är. Idag är jag glad att jag hittade den och att den passade så perfekt.

    Ger mig själv en bukett tulpaner

    Asså denna tiden med WW, Viktväktarna är så full med win- win saker. Den där medlemsavgiften som jag betalar, är en vinst i både pengar och känslor för mig själv.

    1. Alla kläder som jag hittar till, som jag innan älskat.
    2. Alla leenden som jag ger mig själv när jag ser mig i spegeln.
    3. All glädje och all kärlek som jag känner, nästan varje gång jag ställer mig på vågen.
    4. Den nästan uteblivna värken som innan då kilona var på min kropp gjorde så fasligt ont, gör mindre ont idag. Känns gör den men, inte alls i den kaliber som innan viktnedgången.
    5. Alla dessa nygamla kläder som jag gömt undan om i fall att, dom någonsin skulle passa igen. Dom som Idag passar. Det trodde jag inte på för ett år sedan.
    6. All den här kraften som bor i Yes, jag klarde det.
    7. Alla mål som nu faktiskt blir verklighet . Sådant som jag trott vart omöjligt, innan. Ger mig kraft i att men det där fixar jag…
    8. All kärlek till mig själv som flyttar in, ju mindre kg vågen visar.
    9. All den här viljan som hela tiden blir starkare och starkare.

    Alltså här bor tacksamheternas tacksamhet, till att jag då i höstas sa. Nej nu räcker det, jag ger mig själv en chans till, fungerar inte det då ger jag upp. Jag gav mig själv chansen, gjorde det möjligt tillsammans med WW. Detta efter alla andra dieter som jag så dumt gått på. Nu är jag nära mitt mål. ynka tio kg till, sedan är jag nöjd.

    Tack för mig, Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Idag är första dagen på resten av våra liv.

    Carina Ikonen Nilsson.
  • Vårkänslor i kroppen.

    Vårkänslor i kroppen.

    Bara genom att titta ut från fönstret, känner jag hur våren sipprar in i mig. Solen lyser knastrande himlen är ljust blå. Misstänker att jag går in i den där falska känslan av vår.

    Det blev inget bad i dag heller. Känner mig frisk men är osäker på om det är någon förkylning på gång. Tog ett snabbtest idag, den visade negativt så kanske är det bara inbillning. Men vill inte utsätta mina badsystrar för någon förkylning så det fick bli att hoppa badet. Nu tar jag nya tag på måndag, för i helgen jobbar jag. Sover jour idag tills imorgon. Sedan ett pass på söndagen. Morgonen har redan tagit slut jag är fullt klart med mig och mitt packande inför jobbpasset. Är alltid skönt att göra klart med ens, tycker jag. Då finns det timmar till sådant jag gillar att göra. Det blir inga jag får inte glömma mm.

    Idag firar jag en seger, genom att ställa mig på vågen. Den gav mig glada besked. Jag har hittat ett nytt sätt, att koka ägg på ett nytt för mig. Ni andra kanske kan det sedan länge. Jag knäcker ett ägg i skål häller lite vatten i skålen och saltar. In med det i micron i en och en halv minut och sedan bara att äta. Förlorade ägg i micron så mycket kortare tid än att koka i äggkokare eller spisen. Tänker att det sparar en del ström med. Det blir win win. Både effektivt och klimatsmart.

    Det har varit lite svårare att gå ner kg, efter jul. Men nu visade vågen igen, att jag är på g. Min havregrynsgröt och de frysta jordgubbarna gör vikten, fast det är klart äter inget godis, är snål med mjölk och har uteslutit smör på mackan, om jag nu mot förmodan skulle käka en macka. Jag har inte ens mjölk till min gröt. De frysta bären gör att den svalnar och den ger mig en smak, av sommaren. Nu längtar jag i massor.

    Tänk att få åka till stranden, sola och njuta av svalkan från havet. Inte som nu när jag bara badar någon eller några minuter. Känna hur solen värmer och ger en mjukare nyans på huden. Sitta utanför husbilen och njuta av en kopp morgonkaffe. Sitta på altanen innan jobbet, låta solen gör det den ska. Sommar Mmmmm, få sitta på framsidan huset i hammocken på kvällen, efter en varm sommardag. Njuta av den ljumma vinden och fågelkvitterier. Snart, snart ska sommaren vakna igen, Jag är redo, redo för att vandra ut där i allt det ljusa och ljumna.

    Lev idag just nu. Igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

    Njut av din dag.

    Carina Ikonen Nilsson.
  • Behöver Värme känner jag.

    Behöver Värme känner jag.

    Det blev inget bad för mig idag. Känner mig frusen och väldigt trött. Det blev att sitta i soffan för att sedan, gå ner i källaren och duscha riktigt varmt. Nu är jag iordning för dagen. Väntar på att en kille ska komma hit, för att undersöka om vi kan ha en braskamin i källaren. Dessutom ska våran pelletspanna bytas ut till, Luft vatten eller bergvärme. Blir en liten slant att lägga på det. Men braskamin, tänk sicken värme som kommer att bo här. Jag har ibland åkt hem till dottern, bara för att få elda lite. Kanske om han tycker det ser bra ut den där värmekillen, då har jag sedan en egen liten braskamin, som jag får elda i. Misstänker att det kommer att bli en del eldar, i den där kaminen och den kommer att eldas av mig.

    Det luktar så gott när man värmer upp huset med ved. Värmen av ved är så behagligt varmt. Hmm är det miljövänligt? Kanske måste klura på det en runda till, kom jag just på. Får nog googla lite på det alternativet. Vilket jag redan nu gjorde här var resultatet från från naturvårdsverket. Det verkar som det är en konstform det där med att elda men den tänker jag att jag ska lära mig. För att ha en liten levande knastrande eld här nere i källaren kan vara mysigt.

    Idag har jag en ledig dag från jobbet. Bra känner jag för jag känner mig inte helt hundra. Om jag nu någonsin gör det. Ska ta det riktigt lugnt idag, bara göra sådant jag vill. Ladda upp för en jobbhelg.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Visualiserar dagen genom mjuka tankar om att jag bara är.

    Gör en fin dag!

    Carina Ikonen Nilsson.
  • När drömmar bara är drömmar….

    När drömmar bara är drömmar….

    Idag när jag vaknade så var det varmt i husbilen, då vart det mera härligt att göra en morgon just där. Kaffe blev det med den lilla espresso bryggaren, med skummad mjölk. Därefter började jag plocka undan lite ljus och annat löst. Maken hade redan igår, bestämt att vi skulle åka tidigt. Vi var hemma här i huset, redan lite efter tio. Packa ur husbilen och en liten rengöring av husbilen, sedan packa in här hemma. Första husbilshelgen för i år, är i en samling av minnen. Det är härligt att åka iväg med bilen några dagar, det blir ledigt på riktigt. Finns inte så mycket att göra, mera än att umgås och njuta av fri tid. Många steg blev det. Jag var och besökte affären som jag haft i tanken att ta över. Nu blev det definitiv nej, till den.

    Jag berättade för Ägarinnan, om hur jag just nu tänkte om framtiden, det osäkra ekonomiska läget. Räntor som kan bli höga, elpriser och diesel priser. Om Covid och att allt är lite osäkert just nu. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar ett nej. För jag älskar verkligen affären, den är så mysig och det finns potential att utveckla den. Men som läget är just nu med ekonomin mm, känner jag att det är inte något jag vill gå in i.

    Vem vet kanske är det ett läge som går över fort, jag återigen kan undersöka det. När jag var där, berättade hon att det hade blivit en nedgång i affären just nu. Det var inte många som vågade sig ut och vara bland människor. Hon misstänkte den nya varianten av Covid som ställde till det.

    Det känns fel att säga nej, för jag tror på den lilla söta butiken. Jag tror att jag är rätt person att verkligen göra, den där butiken, till en drömbutik. Men inte i dagsläget. Allt känns så osäkert, lite fel i tiden. Det är verkligen med sorg i hjärta. För en gångskull så har jag tagit ett beslut som inte är tagit ur en snabb tanke. Vilket gör att livet blir lite mera tråkigt men skönt, för då blir inte konsekvenserna så förödande för mig. Då står jag inte där om ett år och funderar på hur blev det så här, varför tänkte jag inte på det. Jag hoppas om jag nu inte tar över affären, att någon gör det och att denna någon lyckas riktigt bra. All lycka till den så vågar och gör. Jag känner till och med att det är lite skönt, att jag tagit beslutet att tacka nej.

    När jag ändå var i affären så passade jag på att köpa lite garn. Garn med glitter i ska bli vantar till barnbarnen men, jag tänker att det får bli nästa vinters projekt.

    Känns i hela kroppen att vi varit riktigt lediga, i helgen. En härligt mjuk känsla bor inom mig. Nu är det bara tvättkorgen som ska bli tom igen. Nästa husbilsresa vill jag göra snart, redan nästa gång jag är ledig helgen. Men vi får se hur vädret blir. Idag när jag och maken promenerade till återvinningen och affären så hördes det fågel-kvitterier. Vår det kändes som om Våren börjar smyga på.

    En fin dag önskar jag dig.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu kan vi göra något åt. I morgon blir det bad för mig igen. Äntligen längtar redan.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Efterklok vilken tur att man i alla fall kan bli det….

    Idag vaknade jag i en iskall husbil. Men ändå i en husbil. Den iskalla husbilen var vår bil. Gasolen fungerade inte och något fel på elen. Men nu är den igen varm och god. Min tanke igår kväll var att bada i havet, nu på morgonen men den gick fet bort. Det fick bli en dag utan bad för jag frös så att jag inte trodde att jag aldrig mera skulle bli varm igen.

    Ni vet jag skrev om att någon vandrat vidare till den där andra stranden, den stranden som vi levande inte kan nå. Jag fick en klokhet i mina tankar utifrån vänskap om att man måste se om sina relationen, ta de där extra stegen.

    Igår kväll när vi satt här i husbilen, pratade vi om henne och vi hittade till en pytteliten petitess egentligen, sådan som inte betyder något egentligen. Men något som både jag och maken hade uppmärksammat, efter att hon dött. Vi saknade den där tummen, den där tummen man gör på i förbifarten om man skulle se något på fb. Den där tummen som hon alltid gjorde på mina inlägg, den saknar jag mera än jag kan beskriva i ord. Jag blev alltid glad, över att hon hade läst sånt som jag skrev eller loggade andra saker. Den där tummen saknas idag. Den tummen upp var så betydelsefull, den stod för så mycket i mina tankar. Den visade på att hon i alla fall orkade förströ sig. Att hon var vid liv. Hon som var så sjuk orkade läsa och gjorde mera än andra som är där på fb. Hon visade att hon var där, den där tummen sa mig, hej på dig, jag är med och jag läser, jag gillar. Nu tror jag inte att tummar betyder det egentligen, utan jag tillskrev hennes tummar allt det där.

    Idag saknar jag just dom tummarna. Dom kommer aldrig mera visa sig för mig. Jag kommer aldrig mera få uppleva hennes tumme på något. En tumme som egentligen inte betyder något, hade blivit så betydelsefull för mig. Det var de tummar hon tryckte på i alla dessa inlägg. Just den tummen saknar jag idag, igår och alla de där dagarna som gått förbi denna vecka som varit. Det gör ont att inte få höra hennes röst när hon säger, det är allt grejer det. Jag kommer aldrig mera få se henne handla, för allt och alla i affären där hemma. Jag kommer aldrig möta henne, hemma hos dottern. Tänk va många saknaden det blir som jag inte ens tänkte på då, när tiden fanns och jag kunde göra något åt. Då tog jag inte chansen. Då fanns allt där och då lät jag det vara där, utan att jag gjorde något vettigt av det. Ju flera dagar som går ju fler insikter flyttar det in i mig. Vissa gör ont, andra blir saker som säger att jag behöver vara mera i just dom där relationsstunderna och ta ansvar så att jag slipper uppleva och hitta till det då när det är försent.

    Nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först i morgon.

    Just nu gäller

    Carina Ikonen Nilsson.
  • Yes! Jag vill, jag kan, jag gör.

    Yes! Jag vill, jag kan, jag gör.

    God morgon, på riktigt är det en riktigt god morgon idag. Varför? jo, jag gjorde det, jag verkligen gjorde det igen. Jag tog modet till mig att åka den där milen för att träffa mina badsystrar.

    Mina härliga, fina och så glada badsystrar. Idag var det 1,8 grader i vattnet. Jag var en av dom som badade. Vi var idag sex stycken, badsystrar. Den kyliga vinden var kall, innan badet. Det där första modighetssteget som ska till, vart enkelt och ta, efter ett litet jobb med mina tankar. Stegen ut till djupet där det är dags att doppa sig, gick helbra. Sedan blev det andning, lugna andetag och mod, att göra det där sista få kroppen under vattnet. Stickandet i huden var välkommet, behagligt och igenkännande, av små stick när huden kyls ner. Väl ner i vattnet kom lugnet som fyllde hela mitt väsen. När det sedan var dags att gå upp kom värmen, den omslöt mig. Vinden gjorde inte något illa längre, utan var mera behaglig än kall. Mitt morgondopp är klart.

    Idag får det bli en redan nu tacksamhetstanke till mig själv. Jag tog mitt mod och gjorde det jag mår så bra av. Jag träffade mina badsystrar och vi badade tillsammans. Den här nästan heliga stunden, där jag får vara i just nu, där jag är i ett Kasam, där jag tar hand om mig, min oro som stillas, mina tankar som blir mera vänliga och kärleksfulla. I just detta är min tacksamhet, där bor min tacksamhet. Tacksamheten över att jag hittat till det som är så härligt. Tacksamheten över mina badsystrar som hejar på och hjälper till att göra så jag vågar ta det där härliga vinterbadet. Jag är återigen på g.

    Idag kommer det vara jobb för mig. Idag är det en ART dag. Moralen är ämnet. Börjar kl 13.30 så ännu har jag ledighetstid, till mitt förfogande. Ändra tankar och känslor står för mig att göra. Jobbar på förfullt med just det. När jag lyfter upp huvudet och tittar uppåt mot skyn, säger Yes idag ska det jobbas, fylls jag av en känsla av glädje som sprider sig i kroppen. Prova att göra så när det känns motigt. Jag gjorde det i morse redan, men då vart det diskbänken som skulle göras fin. Det blev även då att jag höjde händerna mot taket, tittade upp och sa högt till mig själv. Yes, nu ska jag äntligen göra diskbänken fin. Det gjorde att jag även gick till handfatet och toastolen gav den lite omsorg. Idag när jag satt i soffan och drack mitt kaffe så visualiserade jag hur jag sakta gick upp ur vår lilla badsjö. Hur värmen omslöt mig och hur jag åkte bilen hem.

    Nu ska jag visualisera hur grymt Arten kommer att vara idag. Hur alla är glada, hur alla nästan pratar i mun på varandra för att de är så inne i ämnet. Hur jag och min kollega briljerar i ämnet. Hur arbetsdagen kommer att förflyta lugnt och fantastiskt. Jag kommer att hinna med allt det där jag ska göra, hinner med dokumentationen. Åker hem säkert i natt kommer hem efter en trygg bilkörning hem. Somnar underbart sover gott och vaknar i morgon igen taggad för det stundande badet. Yes, jag gör, jag kan, jag klarar.

    Men nu nog om detta, nu är det dags för frukost, dusch och fixa till innan jag åker iväg till mina guldklimpar på jobbet. Åker till alla mina fantastisk fina kolleger.

    Lev idag just nu, just nu kan du göra något åt. Du kan ringa det där viktiga samtalet och berätta för den du bryr dig om att du bryr dig om. Jag tror vet att sådant gör skillnad. Det är skillnad som är viktigt. Igår finns inte kvar och i morgon är först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

    Ha nu en fantastiskt fin dag.

    Carina Ikonen Nilsson.
  • Sent vaknar syndaren. Ibland till och med försent.

    Sent vaknar syndaren. Ibland till och med försent.

    Har under dagen funderat över det där med tacksamhet. Jo, det har jag eller gör jag ganska ofta. När jag tänker på tacksamheter som är i livet, känns det så mycket rikare, än när jag inte gör det. Idag blev det tacksamhet, över att jag redde ut körningen hem. Det var mycket regn på vägen, jag hade nog lite för hög hastighet för vägunderlaget. Bilen lättade när jag körde igenom en vattensamling på motorvägen, det kunde gått riktigt illa. Just då efter att hjärtat slutat banka, saktade jag ner tankarna tillsammans med den långsammare hastigheten. Den snabbaste tanken blev- det kunde gått illa. Efter det, blev det oj vilken tur att jag redde upp situationen. Därefter blev det att jag kände tacksamhet, över att inget farligt hände. När den tanken var klar, kom den där riktigt lite klokare tanken som blev. Tacksamhet över att jag råkade köra i vattenpölen, att det gjorde att jag blev lite klokare i min bilkörning. Tacksamhet över att jag lärde mig något där under bilfärden hem.

    Idag innan jag åkte till mötet på jobbet, blev det även ett snack med dottern. Vi fick tråkiga besked under söndagsmorgon, någon har lämnat jord livet. Denna någon, är någon jag känt eller i alla fall varit bekant, med under hela mitt liv som Färgelanda bo. Barn som lekte när dom var små, gjorde att jag träffade lekkamraternas föräldrar. Då när barnen var små, hade jag inte riktigt utvecklat det där med den sociala färdighetsträningen av att fika. Utan oftast stod vi och pratade, vid lämningar och hämtningar. Ibland blev det längre stunder, ibland mindre stunder. Sedan blev barnen stora, andra händelser gjorde att våra stigar möttes igen. Det har blivit att vi varit på vissa kalas och träffats, Vi har även suttit här på altanen och druckit en del vin.

    Jag fick i våras veta att kvinnan var sjuk. Gick här hemma och gruvade mig, för hur jag skulle förhålla mig till detta. Ville inte störa, ville inte verka nyfiken och ville familjen vara i fred. Då ville inte jag störa, inte ville jag slösa på hennes tid som hon kunde lägga på sina nära och kära. Men det blev att jag i alla fall kunde skicka ett mess till henne, berätta att jag tänker på henne. Vi kom framtill att när hon kände sig bra, skulle jag besöka henne. Vi skulle fika bestämde vi, jag lovade att ta med fikabröd. Det hann inte bli den där fikan. Det hann aldrig bli det där snacket, som jag hade gått här och tänkt ut i min ensamhet. I söndags fick hon lämna denna värld, bo där uppe i himlen.

    Det bor så mycket tårar i mina ögonlock, av denna händelse. För när jag gått här och tänkt. Tror jag, att om jag hade varit mera social, hade haft mera sociala skils. Tror jag att vi hade kunnat bli, riktigt goda vänner. Jag har alltid tyckt om att prata med henne, hon har alltid haft ett leende och hon var en sådan där fantastisk fin givare, Hon liksom gav och gav och krävde aldrig något tillbaka. Hon var liksom en sådan där genomgod människa, satte alla människors väl, före sitt egna. Den gick inte att hitta något ont i henne. Mina tårar är nog att jag inte tog chansen, att visa min uppskattning. Att jag nu så här i efterhand, inser vilken förlust det varit. Kanske är förlusten bara för mig, inte för henne, att inte jag kunde vara den där som jag längs inne i mig är. Jag hade aldrig kunnat vara lika fantastisk givare som hon alltid varit. Jag inser att jag stulit mig själv, på en vän. Någon som alltid i mitt liv här på landet alltid varit i närområdet men, jag inte tog chansen att få som en riktigt god vän.

    Jag gillar ju människor, gillar att ha några få nära vänner. Jag inbillar mig just nu, att jag förlorade en vän som jag aldrig fick. Att jag inte tog chansen är lära känna henne, på riktigt. Jag tror vi hade kunnat haft många trevliga stunder, under de år hon vandrade här på jorden. Jag känner att hennes bortgång, lärt mig något, något eller en sådan där riktig klokhet, kunskap som jag lärt mig för sent.

    För det bor människor runt omkring oss, som vi har runt omkring oss. Utan att vi gör det där som är så viktigt. Skapa relationer, hitta vänskap, vara vän och få vänner.

    Denna klokhet som just hittat in i mig, säger mig även att det bor en kvinna och hennes man, några hundra meter bort. Någon som jag alltid uppskattat att dricka tea med. Men tiden, åren har gått. De koppar tea vi druckit, under dessa senaste åren har varit noll. Noll och inget. När jag fyllde år, fick jag en bukett tulpaner av henne. Men Tea-et har inte blivit gjort, inte heller har jag gjort en inbjudan. Nu handlar det kanske även om Covid, att man ska vara restriktiv, hålla avstånd. Men man kan dricka tea utomhus, man kan ta en promenad och umgås, man kan hålla avstånd, så att man inte smittar om man nu skulle ha utan symtom.

    Det bor en kvinna och en man i ett annat kvarter, mannen är sjuk. Förr umgicks vi ofta, idag träffas vi på kalas och dop. Ska jag igen sitta här om några år, få till mig klokheten som jag igen missat. Nej, jag ska börja ta ansvar, över de få relationerna jag har. Jag vill inte sitta här om några år med samma tankar, om hur jag inte tog chansen att umgås….

    Mitt i allt det sorgliga just nu, känner jag tacksamhet emot henne som somnat in. Tacksamhet över klokheten, som bor i tankarna om henne. Att jag måste göra saker innan det är försent. Även om måsten inte finns, så ska jag se till att vara mera öppen i möten med människor. Vara mera vänskaplig, vara mera vänlig. Inte låta människor, bara vara i periferin. Nej, nu ska jag inte sitta så här och ångra saker. Utan jag ska göra. Jag ska göra, göra och åter göra.

    Jag ska ringa det där samtalet, gå dom där stegen. Berätta för människor runt omkring mig, att jag håller av dom. Att dom är värdefulla, för mig. Nu är det dags, för mig att ta ansvar över mina vänner.

    Visst, hon givaren, hon som flyttade till den där andra stranden, den vänskapen kan jag inte längre, göra något åt. Även om jag önskat att jag handlat, redan för länge sedan. Men jag ska inte en gång till, känna den här känslan som just nu bor i mig. Nej, det ska vara andra känslor som ska flytt in.

    Att jag tar hand om människor, som betyder mycket för mig. Det är just i dessa tankar som det bor oändligt mycket tacksamhet, i mig just nu. Tack min förlorade vän, tack för den klokhet som jag just hittat till. Tycker det är synd att jag inte kan berätta det för dig. Men om du bor där uppe nu, ser mig. Låt mig då säga förlåt, att jag vaknade så sent, att jag inte var i denna klokhet då. Sent ska syndaren vakna säger man….. Här är det jag som är syndaren….

    Lev idag just nu, just nu kan vi göra något åt, imorgon kan det vara försent. Just nu kan man ringa det där samtalet, som man så länge tänkt ringa. Just nu kan jag säga dom där orden som är så fulla av vänskap och kärlek. Dom där orden som man alltid vill höra.

    Du betyder så mycket för mig. Sex små ord som kan göra någon glad. Nu får det vara slut på instängdhet och tysthet…… Här ska pratas.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Vad är en god morgon? Vad är en god morgon för dig?

    Vad är en god morgon? Vad är en god morgon för dig?

    God morgon, Jo det är en god morgon. Vad är en god morgon? Är inte det att faktiskt få vakna upp till en helt ny dag, andas, ha förhoppningar om dagen? Dagen är ny, vi vaknar och har en helt ny oskriven dag, framför oss. Det är inte alltid, jag känner så. Vissa dagar är det bara att överleva få dagen att gå. Samtidigt när jag skriver just det, inser jag hur dumt det är att bara låta dagarna gå… Vi har ett liv att leva, vi har vårt egna liv att leva. Då är det väl viktigt att fylla dagarna med bra viktiga saker för oss själva, fylla det med sådant som är viktigt för oss.

    Viktigt vad är då viktigt? Viktigt för mig är att få känna mig levande. Viktigt för mig är att få känna att människor runt omkring mig, får energi, av att möta mig. Jag vill må bra, då är jag runt människor som inte hänger upp sig på att lägga kraft, på att berätta för mig hur dum eller konstig den där är. Vi har bara oss själva, att ta ansvar över. Vi vet inte varför eller vad som gör, att någon annan gör. När någon annan gör sådant som vi själva inte skulle göra, är den konstig, vi tar oss rätten att döma ut.

    Vem ger oss rätten att göra det? Varför gör vi det? Får det oss att må bra? Blir vi själva bättre, av att göra någon annan sämre? Mitt svar på det är NEJ! Näee, jag blir inte bättre om jag gör dig sämre. Jag blir inte bättre, bara för att jag inbillar mig att min sanning, är den rätta sanningen. Det är min sanning och den kan vara rätt, för mig.

    Men det är även en inskränkt sanning, om jag tror på den och inte vågar utmana den. Utmana den, kan vara att faktiskt fråga den som inte ser min sanning, som en sanning, hur den tänker.

    När jag ställer frågan är det viktigt att lyssna, på svaret. Jag tror just det där med att lyssna på svaret, kan vara svårt. Där finns utmaningen, i att faktiskt lyssna och inte stå tyst och klura ut ett svar, som försvarar, min sanning. Utan lyssna på det den andra säger. Låta orden flytta in, känna av hur orden känns. Det kan göra att den andras ord gör din sanning lite längre in i sanningen, lite mera sann. Orden som kanske till och med förändrar det du tror på, ord som kan göra att det du nyss trodde var en sanning kanske inte är helt sant.

    Huva vad jag klurar in mig, alla dessa ord om ingenting bara att det är en god morgon. Fast jag är så gammal som jag är. Jag har nyss fyllt 57 år, sitter här och klurar på sådant som andra kanske redan har lärt sig. Men du, jag håller på att lära mig, jag ser hela livet som ett lärande. Kanske är jag inte fullt inlärd ens när jag dör. Men jag gillar att sitta och klura på saker. Gillar att få mina funderingar nerskrivna. Men nu ska det bli annat än att bara skriva. Lite frukost ska till nu när kaffet är uppdrucket,

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Idag ska jag göra en bra dag. Vad har du tänkt dig göra med din dag? En bra dag för mig är egentligen att börja den med ett bad, men det får bli först i morgon. Så den här braighetsdagen börjar med kaffe och ett blogginlägg. Nu kan det bara bli ännu bättre.

    Ta hand om dig.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Jag måste ingenting men jag väljer att göra….

    Jag måste ingenting men jag väljer att göra….

    Det har blivit ett långt uppehåll, med bad och blogg, för mig. Jag jobbade måndag tisdag och onsdag. På torsdagen blev det covid vaccin vid samma tid som badet är. Vaccinet vilket ledde till att jag fick biverkningar från vaccinet. Igår och idag har jag varit osäker på om jag vågar mig ut och bada, om i fall att det kanske funnits lite Covid i kroppen. Men jag tror jag är frisk.

    Eftersom vi åker tillsammans i bilar upp till den lilla badsjön, har jag undvikit att åka ut och bada, dessa dagar. Tänk om jag skulle smitta någon, om jag nu skulle ha Covid. Nu vet jag att jag inte har det men, jag har känt mig lite osäker, då jag blev sjuk efter vaccinet. Feber, ont i huvudet, kroppen och grymt trött var symtomen. Dagen efter vaccinet sov jag hela dagen, gick upp någon timma eller två, på eftermiddagen för att sedan igen sova. Sov hela natten efter det. Lördagen var inte heller en helkul dag utan tröttheten, huvudvärken satt kvar i kroppen. Men nu känner jag mig bättre igen. Nu är biverkningarna borta.

    I söndags morse fick jag väldigt tråkigt besked, vilket gjorde att dagen blev i sorg-tankar. det gjorde att dagen bara fick gå i en grå ton. Men nu, känner jag att jag igen ska ta tag i livet. Nu får det bära eller brista. Kan ju inte kalla mig vinterbadare, om jag hoppar över i nästan två veckor. Jag tänker ta tag i det där badet, redan på torsdag. Då kan jag vara helt säker på att det var vaccinet, som gjorde så illa. Under dessa dagar när energin inte varit på topp, har det blivit mycket podd-lysnande. Framgångspodden är riktigt bra. Där till har jag hitta favoriter, som gör egna poddar och där lär jag mig massor.

    Till ex när det blir fel, eller ett problem dyker upp så ska jag sluta grubbla och istället lyfta handen och säga Yes, som det skulle vara en seger. Jag har provat några gånger och känner faktiskt, att problemet blir enklare. När det blir fel så är det inte fel, utan mera att jag fortfarande håller på att lära mig. Jag tänker faktiskt att det kan göra skillnad. När man oroar sig, får man byta ut själva oroandet och hitta till att göra något annat i stället. Det är ju dumt att gå och nervösa sig, i onödan. Jag tror på det där med att bryta beteenden, byta ut ord som måste eller inte, ord. Till exempel jag måste åka till jobbet. Nä det är då enklare att tänka, att jag vill åka till jobbet. Jag väljer att åka till jobbet. För det är egentligen det man gör.

    Det finns inga måsten, de måsten som är nödvändiga att andas, äta, gå på toa, sova för att orka leva. Alla dom där andra måsten, vi lyckas hitta på. Är måsten som faktiskt inte är måsten. Du behöver inte jobba, om du inte vill. Men det är bra att arbeta, för då får du lön och känner säkerligen känslor av att, du gjorde ett bra jobb. Lön är bra, det gör att jag kan välja att lägga pengar, på sådant som jag tycker är roligt. Betala räkningar, är inte måsten. Men det är bra att betala sina utgifter, för då slipper man negativa konsekvenser i formen av inkassobolag och kronofogde. Man måste nästan ingenting, men dom saker jag väljer att göra är göranden som kan, vara bra för mig. Till exempel duscha, det finns inga måsten i det, men jag väljer att göra det. För det är skönt att duscha, dessutom så tror jag maken och andra människor omkring mig, uppskattar att jag inte luktar illa. Jag vill inte lukta illa. Finns många sådana där måsten som jag ska byta ut. Jag ska byta ut dom till jag väljer eller jag vill.

    Just nu vill jag smyga in i duschen, sedan krypa till kojs. För att få en god natt sömn.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller fast jag tänkt mig att sova nu. God Natt.

    Carina Ikonen Nilsson