Kategori: Malix

Framtiden är beroende på vad jag gör, idag. Igår är historia, den kan jag inte förändra. Det jag kan förändra är det jag gör just nu. Att säga förlåt, kan vara det som gör en förändring. Att säga nej, ja eller vad det nu än är, så blir det ett resultat i framtiden som jag påverkar i just nu.

Har börjat jobba igen. Tungt, Jo dom första dagarna jobb är tungt. Det känns som huvudet är fullt, riktigt korvstoppat. Efter dagens möte idag, är jag grymt trött. En sådan där tung i huvudet värk surrar och vill hitta fram i full styrka.

Men det stoppade inte mig, oss att göra den vanliga promenaden till Återvinningen som ligger här i vår by. Det känns som en nyttig promenad, i många syften. Den tjänar miljön på flera olika sätt. När vi traskar till återvinningen istället föra att ta bilen. Det blir två, tre vinster. Vi släpper inte ut avgaser, vi slösar inte på fossila bränslen. Vi sparar en peng, på att inte göra slut på dieseln, slitage på däck och motor. Att lämna plasten i plaståtervinningen, är ett plus på flera håll. Glas i glas återvinningen och kartong i rätt container. Nytta för miljön.

Det känns som jag bidrar på mitt sätt. Fast jag kör bil till jobbet. Att vi efter återvinningen, sedan går till affären är även det ett plus. I stället för att ta bilen, så handlar vi mindre och bär hem våra varor. Vi skulle säkerligen kunna göra mera, för miljön. Men det känns som jag bidrar.

Det känns gott inom mig när jag vilar mig, i dessa tankar. Vilket leder till mera själviska vinster bara för mig. Kanske är dom inte helt själviska, för min omgivning står ut med mig mera om jag mår bra. Stegen som blir till återvinning och affär, även de ett par bonusar. Både fysiskt och själsligt. Jag blir ett bättre person än om jag aldrig hade tagit mina små promenader till byn. Andra står mera ut med mig när jag mår bra.

Nog om detta nu. Men det är viktigt det där med miljön. Vi kan alla göra någonting för att bidra.

Då är det slut på årets semester, nu är det lång tid tills vi igen kan ge oss av på våra spontana resor. Känns lite tröstlös, idag redan andra dagen kom jobbet att bli kanske lite tyngre, än jag mäktar med. För istället för ett kontaktuppdrag, fick jag två.

Redan på vägen hem från jobbet, kände jag ångesten gripa tag i mig. Hur ska jag hinna med alla de där uppgifterna, som är mina? Kommer det gå ut på kvaliteten på mitt jobb? Kommer jag klara av allt det där, som ligger på mitt ansvar. Jag vet att alla har två kontaktskap. Men jag känner att det kan vara en, för mycket för mig. Kommer mina tankar om hur jag utför mitt jobb nu, bli något som blir dåligt samvete för mig. När vi gjorde planen idag, kände jag fort men oj, kommer jag göra något annat än det jag måste.

Kommer det finnas utrymme, för de där i förbifarten viktiga samtalen, som ofta hittas i små stunder. Kommer jag att hinna med och se alla som jag möter. Sådant är viktigt för mig. Det är viktigt för mig att känna, att jag hade något gott att säga, till alla. Alla som jag mött under dagen, kände dom att jag såg dom? Nu pratar jag inte om personalen, utan om dom som jag jobbar med. Kommer jag ha tid att sitta ner och vara i just den stunden, som är just då? Kanske är detta helt enkelt bara fantasier men, dom känns och gnager lite inom mig.

Men även tankar om min familj kommer kommer att märka av, att det blev ännu mera jobb på jobbet? Dom betalar redan idag, ett högt pris. Men jag tror nog att jag betalar det högsta priset. Mina intressen, sådana där saker som jag gör för att känna mig levande, kommer bli mindre av. Kommer jag orka med att måla mina tavlor, skriva mina ord och göra sådant jag tycker är kul.

Nej nu sitter jag här och måla himlen svart. Det måste jag sluta med, jag ska vara i nuet. Det är just nu jag lever, just nu jag kan göra något åt.

Då ska jag inte sitta här och måla himlen svart, i mina tankar. Skulle jag inte mäkta med, så får jag säga ifrån. Men jag får inte ge upp, redan innan det börjat. Igår när jag var på jobbet, kände jag hur roligt det var att vara tillbaka. Kom på men oj, gud vad jag älskar mitt jobb. Det är ju det här jag kan och tycker så mycket om.

Nej, nog med kvällstankar för idag. Lev just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu lever vi, du och jag. Det är just nu, vi kan göra något åt.

Igår åkte vi hem från Kungshamn. När vi kom till Uddevalla stannade vi för att handla på Citygross. Då stod det två killar en bit ifrån varandra, med var sin städvagn. Dom plockade sopor efter lördagskvällens bravader. Asså dom hade nog behövs vara flera än två, för det var väldigt mycket sopor. Där låg påsar med skräp från Mc Donalds, sönder slagna flaskor och annat. Vi fick åka försiktigt för att inte köra sönder våra däck.

Jag stannade och pratade med killen som städade. Han lät väldigt uppgiven. Innan vi hade handlat, hade han redan plockat upp fyra stora sopsäckar med skräp. Fyra sopsäckar på en parkeringsplats! När vi kom ut från handlandet så hade han plockat fyra till.

Men på riktigt, hur svårt är det att slänga skräp? Hur kul kan man ha på en parkering, utanför ett köpcenter? När jag kom hem, frågade jag sonen, även han hade varit där. När man frågar honom så hade självklart inte, han slängt något skräp. Jag tänker att han nog hade varit med och bidragit, till svineriet där. Men på riktigt, hur svårt är det? Vi måste verkligen ha ett snack med våra bilburna ungdomar. Vi föräldrar har väl lärt dom mera än så? Har vi inte det Så är det på riktigt dags nu. Det borde inte stå två killar från samhall och plocka upp skiten från lördagskvällen, det borde dom som hade så roligt med att skräpa ner göra!

Det är dags nu alla föräldrar, att ta den där kursen i att plocka undan efter sig själv. Ja, så är det det är faktiskt! Vi föräldrar som borde gett den kursen. Redan innan ungarna började skolan. Den kursen har tydligt missats. Plasten i havet, har det skrivits och pratats en del om men vi har glömt av svineriet på land. I och för sig, så är det inga fiskar som får i sig den skiten. Men fytt i satan hur mycket skräp kan man slänga? Nu är det dags att kavla upp ärmarna, lära våra ungar att plocka upp efter sig.

Inte fan vill vi att dom ska svina ner så på bara en kväll. Vi borde väcka våra små gullegrisar redan kl 7 på morgonen, för att köra dom till Parkeringsplatserna på söndagsmorgon så att dom kan städa upp efter sig själva! Eller så borde dom ta en del av sitt kära studiebidrag och lämna till killarna som städar. Dom kostar pengar i sina löner, det är något som vi alla får betala för på ett eller annat sätt!

Nej skärpning!!! Det är dags nu att göra något åt det där med nedskräpning. Snacka med era ungar! Nästa bilträff dom ställer till med, är det min ungen som kommer väckas redan kl 7 på morgonen. Jag kommer rusta upp honom med sopskyffel och sopsäck! För då ska även han bidra med att plocka skräp!!!

Det är vårt förbannade ansvar!

Lev idag just nu, det är i nuet vi kan göra skillnad, det är dom val vi gör just nu som kan göra andra resultat i framtiden. Framtiden är inte just nu men där borta i sedan. Igår finns inte kvar. Just nu finns.

Idag vaknade jag tidigt lite innan 6.00. Det blev att jag gjorde lite gröt, till maken så att han fick i sig lite frukost. Nu vet jag inte om han gillade det, jag gjorde snabbvarianten. Vilket blir inte så stor ansträngning och mikro gjord gröt. Till mig själv blev det kaffe med soffhäng. Så börjar morgonen alltid för mig, oavsett om jag är ledig eller jobbar. Men det där med soffhänget, blir kortare när jag jobbar.

Under våra resor under semestern, blev det många glassar för mig och maken. Guda goda glutenfria, laktosfria glassar från Oatly. Glassarna blev tyvärr till kg. Detta ledde till, att nej nu i gatan ska jag ta tag i det. Nu räcker det. Redan i söndags kväll började jag. Det fick bli mackor utan smör. Ost och grönsaker fick pryda smörgåsen i stället.

Igår blev det mikro gjord gröt med äpple och kanel. Vilket faktiskt är riktigt gott. Så gott att det fick bli samma idag. Smöret har uteslutits på mackorna. Mackorna har blivit en macka med massor av gurka, tomat och lite keso. Vilket är gott om man har lite salt på.

Lunchen igår blev bananpannkaka med keso. Idag blir det kalkonkött fyllt med keso och massvis med grönsaker. Igår till middagen blev det korvstroganoff, men som alltid på mitt egna vis. Denna gång en fettfri variant, med massor av grönsaker från våra grönsaksbäddar. Där till med lite chili, från våra odlade chilibuskar. Idag ska det bli pasta med Porchetta. Självklart massvis med grönsaker.

Det där med träningen måste till, mera än stegen jag tar varje dag. Men jag har lärt mig, insett att när jag går all in, då blir det stopp. Tänk vad jag lärt mig, under årens lopp. Så jag får nöja mig med stegen ännu. En vana i taget. Tänker att målet ska bli tre veckor, med sundare mat. Efter det får det bli att ta tag i träning igen. Funderar på att damma av mitt gym i källaren, eller om jag till och med ska skaffa simnings kort. Men ännu så länge får det räcka med mina promenader, som jag gör.

Här hemma öser regnet ner just nu. Men enligt appen, ska det bli bättre väder redan imorgon. Solen ska lysa Onsdag, Torsdag , Fredag och Lördag. Maken ska boka ställplats på Wiggersvik, Fredag till Söndag.

Det blir lite firande igen, av den nya husbilen. Nu när han ska få besöka Wiggersvik, då får det bli kräftfest och husbilsmys. Tror han gillar det, den där husbilen. Fast den där husbilen… Snart måste vi hitta ett namn till honom/henne eller är det hen kanske? Nej för mig är det en han. Varför vet jag inte.

Kanske blir de sista soltimmarna för i år. Men jag är fullvaccinerad så jag funderar på solarium. Jag behöver ju solen även på vintern, för att inte ramla in i mindre bra mående. Dessutom känner jag mig fräschar, när mitt skinn är lite solbränt.

Mot nya mål. Japp, jag klarar det det är liksom bara att göö. Och göö det kan jag.

Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. De val jag gör idag, blir resultat i morgon. Just nu gäller.

Idag tänker jag skriva om en smakupplevelse. Jag gillar sushi, jag till och med lillar det. Lillar va gillar när Lilla Emilia berättade för något år sedan. Igår åkte vi och vägde vår bil igen. Vi hade varit duktiga och tagit ut onödiga saker från vår bil och bilen är nu lite underviktig. Men jätte viktigt.

På vägen från Borås så åkte vi förbi Kungälv. Viket gjorde att maken kom på att min systerdotters pappa hade just öppnat en restaraung där. En sushi och kaffebar. För många herrans år sedan var jag och Ferdinand (som systerdotterns pappa heter) vi spårvägen inne i gbg och tittade på deras kök som dom då ville hyra ut. När vi var riktigt taggade och hade startar planer, så fick vi veta att kontoret skulle flytta. Lunchernas gäster av spårvagnsfolket skulle vi bli utan, vilket gjorde att vi tackade nej.

Ferdi som han då kallades, har gjort en lång resa inom restaurang världen. Har jobbat många år inom branschen. Redan i unga år när vi båda var riktigt unga, så var det roligt att se honom jobba med mat. Han verkligen brann för att göra god mat.

Nu har han då äntligen startat något eget. Inredningen är grymt inspirerande, asså bara inredningen är värt ett besök. Är du inte sugen på sushi, är det ändå värt ett besök för att uppleva den fint inredda restaurangen. Utsmyckningen på väggarna är sådan som Ferdinand gjort själv. Av återvunnet material. Sådant som blivit över.

Ferdinand kom hit till Sverige för en herrans massa år sedan. Har jobbat inom restaurangbranschen i hela sitt liv. Både i Sverige, Norge och andra delar av världen. Igår när han lagade till sushin åt mig, berättade han hemligheten om vad som var viktigast när man tillverkar Sushi. Den hemligheten tar jag inte här. För då är det inte längre en hemlighet.

En tavla som han gjort, förklarar han för mig är ett minne från sitt första Lisebergsbesök. Då åkte han Flumride

Även detta eller egentligen all utsmyckning har han gjort själv och i bara återvunnet material. Hans ögon har ett sinne för konsten, men inte bara i bilden utan i sin matkonst. Det ser fantastiskt ut, när han lägger de små sushibitarna till rätta åt mig, i min lilla låda som jag ska ta med till husbilen för att äta. Han ber mig flera gånger att hämta maken, så vi kan sitta på hans ställe och äta. Men jag förklarar att husbilen är stor och det fanns ingen parkering, dessutom hade maken bestämt sig för att äta Pizza.

Han berättar för mig att han bjuder pensionärer på kaffe på eftermiddagarna. Varför frågar jag? Då berättar han, det är dom som byggt Sverige, det är deras slit som gjort han och hans familj kunde komma hit, när det var så oroligt i deras hemland. Då var det Imelda och Markus som regerade i Filipinerna.

På Disken in till köket sitter även där ett konstverk från Ferdinand. Det är den filippinska flaggan med ett galler framför. Då förklarar han att det handlar om att Filipinerna inte är ett fritt land.

Efter ganska så lång tid med en make sittande i bilen som inte är så jätte glad. Lämnar jag Ferdinand och hans Sushi och Coffee bar. Har med mig en påse med en massa Sushi och två koppar Misosoppa. Misosoppa till maken och mig. Det är genom magen man når mannens hjärta sig han till mig. Jag tar min påse och går mot vår husbil. Känner hur hela jag är glad, över att ha med mig godsakerna.

När jag väl ska äta min sushi, inser jag att den sushi jag innan ätit i mina dagar. Inte alls är av denna kaliber, dom historiska sushibitarna har varit substitut påhittade svenskbitar.

Ferdinand sushi tar mina smakupplevelser till en helt annan nivå. Frågar mig själv, kommer jag någonsin få äta så god sushi igen? Om jag inte besöker Ferdinans sushi, som ligger i Kungälv? Nej, jag inser att ska jag äta sushi, så lär det få bli hos honom. Dom där andra ställarna, är inte längre värt att lägga pengarna på. Det är en sådan skillnad på sushi och sushi.
Kungälv Ni har alltså lyckats få den bästa sushibaren ever.

Ferdinans sushi och coffe bar, så värt ett besök. Men jag kan lova dig att gör du ett besök, lär det bli det stället du kommer att äta dina sushi. Det finns ett före och eter här. Efter besöket på Ferdinands sushi, så är smakupplevelsens gener bosatta just hos honom.

Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon.

Just nu gäller!

Då vart det morgon igen. Idag vaknade jag i min egna säng, här hemma. Gjorde mitt gokaffe i den riktiga kaffemaskinen. Idag smakade kaffet extra gott. Tvätten tvättades igår, idag kommer vårt lilla barnbarn. Vi skulle ha campat i Mellerud idag men, tyvärr så var det för långt att åka för föräldrarna. Tydligen går det inte att ha barnstol i vår husbil. Bilen saknade någon isofix eller vad det nu hette.

Alltså jag bara måste skriva om den otroligt fina service, vi blivit bemötta med hos Erikssons husbilar och husvagnar. På riktigt, jag trodde inte sådan service fanns längre. Vi åkte till servicen i måndags. Då saknade dom delar, att fixa både duschen och motorfelet. Sådant kan ta tid att få hem, tänker jag. Men de här människorna fixade så alla delar fanns tillgängliga till onsdagen.

Igår morse gav vi oss av tidigt från Töreboda Camping för att komma i tid. Under resan till verkstaden ringde dom. Berättade att dom hade fått återbud, frågade om vi kunde dyka upp tidigare än 13.00. Vi berättade då att vi hade en tid för motorfelet kl 11. Men vi hade tänkt att vi säkerligen är på motorverkstaden innan tio. Fast vi visste inte om han kunde fixa motorn innan 10.

Väl på motorverkstaden så hade han tid. Han tog in den direkt, fixade till det lilla reningsfiltret på en halvtimma. När det var klart, åkte vi till Husbilsverkstaden där dom fixar till allt som är fel utan motorn. Killen som skulle laga avloppet i duschen, var utvald redan på måndagen. Hon som fixade och trixade med bokningarna, ville särskilt att just han skulle fixa. Han hade aldrig lagat just ett sådant fel, så han var lite osäker på om det skulle gå. Själva lagningen skulle ta tre -fyra timmar, hade han redan berättat.

11.00 satt vi vid deras bord, kollade utsikten från deras verkstad. Käkade plommon och glutenfria havrekakor, kom på att den där utsikten var la inte så mycket att hurra för. Maken planterade en plommonkärna i gräset. Har hört att man ska plantera ett träd på bucketlisten. Funderade på hur vi skulle få tiden att gå. Själva Stentorp promenerade vi igen redan vid motorservicen.

Efter att våra plommon och kakor var uppätna, gick vi till Erikssons husbilar och husvagnar. Kollade lite på lyxvarianterna av husvagn. Inte för att köpa utan för att få tiden att gå. Självklart gick vi och hälsade på vår lilla fina Hobby-Tomcar, den ligger nu ute till försäljning. Pärlan som har varit så mysig, alltid fungerat och aldrig någonsin svikit. Funderar ni på att köpa husbil, så är Hobbyn en perfekt första bil. Så mysig när man sitter i bo-delen på kvällen. Att vi bytte berodde på slumpen och på att maken ville ha större garage.

Nå väl, nog om TomCar. Efter att vi kollat runt en del, gick vi åter tillbaka till husbilsverkstaden och tänkte att vi slår ihjäl tid med att bara sitta i solen. Njutit av utsikten hade vi redan gjort, det gick ju fort det med. När klockan närmade sig tolv, kom killen som lagade duschen ut, han berättade att han lyckats få till det. Han var nog klar redan till halv ett. Vilket han var.

13.35 var vi åter husbilen för att styra hemåt. Men under väntan på husbilen, hade jag ringt till bageriet som gör så gott glutenfritt bröd. Detta för att höra mig för, vilken affär som sålde brödet i Lidköping. Det fick bli att vi stannade till i Lidköping. När man är i Lidköping, är det nästan ett måste! Att stanna till på Husvagns Svensson. Detta för att kolla in prylar som är bra vid camping. Det blev en ny lite större matta som passade perfekt, i färger till både bil och markis. Frågade även efter två knoppar och en stolsfot, vi tappat under året till en av våra stolar vi köpt där. Vi hade tur och fick två knoppar och en stolsfot av en stol, som de haft som utställningsobjekt. Dom fick vi gratis.

Där efter blev det att köpa på oss lite bröd. Det såldes på Ica kvantum. När inhandlandet av bröd var klart, blev det lunch precis utan för Lidköping. Efter lunchen blev det att åka hem. Plocka ut lite mat som vi handlat till kvällens grill, Tvätta och sedan njuta av tid på altanen.

Nu med detta skrivit, är det bara att vänta på vårt lilla barnbarn. Lär bli filmtittning i husbilen idag. Hon var ju så sugen på att campa i husbilen. Tror det duger om vi gör det här hemma på uppfarten. Maken får fylla den lilla bassängen med vatten, blir det bad med 🙂

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu är det som gäller.