God förmiddag på er!

Det har varit en tidig morgon här hemma, men inte en stilla sådan. Jag har haft saker för mig – bland annat att göra myssli. Denna gång lite annorlunda än tidigare, eftersom jag gjorde den i ugnen. Kanske inte exakt som jag brukar, men ändå god!

Trädgårdsdag med hela familjen

Igår hände något som jag längtat efter – växthuset sattes ihop! Inte av mig, ska sägas. Nej, den äran går till stora grabben och maken som kämpade i timmar. Under tiden planterade lillflickan blommor både i rabatten och uppe på överdelen av trädgården. Tillsammans planterade vi också en liten syrenbuske där uppe. Hon älskar att greja i trädgården och vaktar noggrant sina solrosor som hon planterade för några veckor sedan. Katten lägger sig gärna ovanpå dem – men då är hon ute på en sekund och jagar bort honom.

Den lilla syrenen planterades mellan de två äppleträden vi planterade för någon vecka sedan. Den är inte stor men snart kanske den växer till sig. Kanske skymmer det dom fula lådorna till sist.

När syrenbusken kommit på plats tog hon sig an att kantklippa hela trädgården, innan hon drog iväg till affären på lillkillens elspark. Hon kom hem med glass och chokladsås som vi njöt av på altanen. Under tiden kämpade maken och stora grabben vidare. Det tog sin tid – men det blev gjort.

Autism och förmågor – växthuset som bevis

Jag måste bara få dela något som berörde mig.

Stora grabben har autism. Och när det kommer till att läsa ritningar, följa instruktioner och bygga ihop saker – då blommar hans styrkor. Han läser allt. Noggrant. Steg för steg, utan att hoppa över en enda detalj. Det är som att hela han går in i det han gör, fullt fokuserad, fullt närvarande.

Jag och maken är lite mer av typen som chansar och hoppas på det bästa. Men vår son – han gör inte det. Han vet att det blir rätt, just för att han tar sig tid. Växthuset blev klart tack vare honom, det råder det inga tvivel om.

Det är lätt att prata om svårigheter när man nämner autism – men jag vill hellre lyfta det som ofta glöms: förmågorna. Hans tålamod, struktur och noggrannhet är superkrafter, och jag är så tacksam att få se det i praktiken.

Växthustankar och planteringsdrömmar

Jag vill egentligen ställa ut mina plantor i växthuset redan idag – men jag vet att nätterna fortfarande är för kalla. Jag har googlat och funderat. Skulle värmeljus i glashållare fungera? Kanske, men vem orkar gå upp mitt i natten och tända nya? Spänner med varmt vatten? Möjligt, men risken att misslyckas gör nästan ont i mig. Jag har lagt ner så mycket kärlek på plantorna – de ska få vänta lite till.

Vad kan man odla i växthuset innan tomaterna flyttar in?

Medan jag väntar på att nätterna blir mildare, har jag börjat fundera: vad kan jag odla i växthuset redan nu?

Här är några förslag jag hittat:

• Sallad – gror snabbt och tål kyla ganska bra.
• Spenat och rucola – tål frost och kan skördas tidigt.
• Rädisor – går snabbt från frö till skörd.
• Mangold – tålig och färgstark.
• Kryddor som persilja och dill – trivs i svalt klimat.

Kanske är det dags att prova några av dessa och se växthuset som en plats för tidiga experiment, inte bara för sommarens tomater och gurkor.

Tips: Starta en växtdagbok!

När man odlar, särskilt i växthus, kan det vara värdefullt att föra växtdagbok. Det behöver inte vara avancerat – bara några anteckningar då och då:

• Vad du sår och när
• Hur vädret är
• När plantorna tittar upp
• Vad som fungerar (och inte fungerar)
• Bilder på utvecklingen

Det är inte bara praktiskt, utan också roligt att bläddra tillbaka och se hur långt man kommit. Kanske en gammal anteckningsbok kan få nytt liv?

Potatis, ryggont och rabattrensning

Igår satte jag även ner sättpotatisen – något jag inte trodde skulle bli gjort. jag köpte den i förrgår och sa till mig själv att göra det sedan. Sedan för mig tenderar till att inte bli av. Men nu ligger de där i jorden, skyddade av väv. Idag tänkte jag fortsätta rensa vid häcken. Ryggen har fått vila ett par dagar, så kanske orkar jag åtminstone halva vägen. Ibland får man bara gö – så blir det faktiskt gjort.

Jag har också lovat mig själv att inte röra rabatten vid källartrappan förrän häcken är klar. Man får hålla sina löften till sig själv också.

Solen skiner, och jag tänker att det är lika bra att sätta igång.

Tack för att du kikar in

Tack för att du läser, för att du följer med i både det lilla och det stora. Det betyder mycket. Jag hoppas du också får en dag fylld av sol, jord under naglarna eller bara en lugn stund i vårvärmen.

Ta hand om dig

#växthusliv #autismstyrka #odlarglädje #trädgårdsdrömmar #växtdagbok #familjeliv #tidigsäsong #plantorochpassion

---

En morgon, och solen lyser på himlen. Några dagar sedan började vi bygga ihop växthuset. Det står där halvfärdigt. Vinden har stoppat oss. Vi kom så långt som till nederdelen av kroppen.

När vi skulle ställa i skivorna som ska vara fönster, blåste det på rejält. Ena sidan fick vi i, men när vi skulle sätta i andra sidan så svajade den första, och skivorna åkte ut. Det var i söndags. Det var dessutom svinkallt.

Så kallt att vi till slut inte fick i skruvarna. Vi gav upp. Jag frös så att jag låg under täcke i en timma. .Inte ens det gjorde mig varm.

Universum vet kanske bättre

Idag slog det mig. Kanske är det universum som vill visa mig vägen. Vädret är som det är, och kanske vet någon där uppe vad som är bäst.

När det väl är klart, växthuset alltså, ska jag ställa ut alla plantor där. Just nu börjar jag bli rätt less på att höra dem ropa efter större krukor och mer ljus.

Jag vet att det är för kallt. Men jag vet också att jag förmodligen hade ställt ut dem ändå – fast jag vet. Sån är jag. Kanske är det så att Universum visar mig vägen. Universum vill att jag ska lyckas därför krånglar det till det med väder och vind som gör ett halvfärdigt växthus.

Potatis, plantor och latmaskläge

Igår köpte jag potatis att sätta i våra lådor. Men jag var hos revisorn, och när jag kom hem var jag så trött att potatisen fick ligga kvar på trappan. Tänkte att jag tar det sedan. Just det där med sedan har ännu inte blivit. Jag hoppas verkligen att sedan är idag. Kanske blir det dagens projekt.

Jag frågade i affären om vilka blommor som tål frost, men kvinnan visste inte. Så jag köpte inga. Väntar nog en vecka till innan jag gör i ordning skottkärran med blommor. Den står och ser längtansfull ut.

Vår i maj

Brukar det vara så här i maj? Det känns mer som början på våren. Det blåser och är kallt.

Björkarna är fortfarande ljusgröna och späda i färgen. Det är fortfarande vår, och försommaren har inte riktigt kommit än. Vi är fortfarande i startgroparna till värmen och den härliga solen.

Kanske har universum räddat mina tomat- och gurkplantor från att frysa ihjäl.

Drakfrukt och grusplaner

Igår eftermiddag sådde jag frön till en drakfrukt. Den ska få bo i växthuset när det är klart. Kanske växer den till sig där i värmen.

Jag har också sått olika chilisorter och purjolök. Men jag vet inte än vad jag ska sätta ut dem i. Jag vill inte odla direkt på marken.

Golvet i växthuset ska få grus. Först tänkte vi gjuta. Men grus med vita stenar blir finare.

Vi har redan lagt en svart ogräsduk som är som ett flätmönster. Där ska vi lägga vanligt grus och sedan vita stenar ovanpå. Jag tror det kommer bli snyggt.

Tomaterna i krukor, solen som lyser in – det kommer bli så bra.

Vi ska fixa vattningen också. Jag har hittat en grej på NetonNet som jag tror kan funka.

Katten – matvägrar deluxe

Ni vet, vi har en katt. Han blev sjuk för några månader sen och fick vara på sjukhus.

Han är frisk nu, men han har aldrig varit särskilt förtjust i att äta. Ofta matvägrar han. Då står vi där och kokar fisk åt honom.

De senaste tre, kanske fyra veckorna har han bara fått kokt fisk. Men han äter inte all fisk. Den billigaste frysfisken – nope. Veterinärmaten – nope.

Igår köpte jag lite kattmat. Den första påsen åt han glatt. Den andra slickade han bara gelen från.

Han är verkligen egen, vår lilla kung.

ADHD och att vänta – inte min starka sida

Att ha ADHD och vänta… inte den bästa kombon. Jag vill ju att växthuset ska bli klart nu.

När jag börjar något så vill jag gärna bli färdig direkt. Men orken matchar inte alltid viljan.

Och ändå – det är nåt läkande i det här med odling. Allt växer i sin takt. Inget stressar. Naturen är som den är.

Kanske är det just det jag behöver påminnas om.

Tack för att du tittade in

Nej, nu får det vara nog med skrivandet. Jag måste ut i verkligheten.

Tack för att du är här. Jag blir glad när du läser. Vi hörs igen!

/Malix
www.malix.se

#växthusbygge #majväder #odlingpågår #adhdtankar #vardagsreflektioner
#egenodling #plantorochprojekt #kattliv #malixblogg #drakfrukt

Vissa dagar är helt enkelt tyngre för hjärnan än andra – även om de ser ganska vanliga ut från utsidan. För dig med ADHD kan det vara just de där vardagliga grejerna som skaver mest: tider som måste passas, ändrade planer i sista stund och en hjärna som går i högvarv. I det här inlägget delar jag med mig av en sån dag – där mötet med revisorn och gårdagens partiledardebatt satte igång en hel kedja av tankar, känslor och reaktioner.

En dag fylld av tider och stresspåslag

Idag blev det ett lite senare inlägg än igår. Jag vaknade tidigt, men hade inte ro att skriva. Inte för att jag hade så mycket att göra – mer för att jag höll stenkoll på klockan. Först väcka lillkillen, sen hålla fokus på dagens tid: mötet med revisorn.

För många med ADHD är tidspassning mer än bara att komma i tid – det tar mental energi hela dagen. Att ständigt dubbelkolla, planera om, vara beredd – det slukar kraft.

När jag väl kom dit fick jag veta att jag fått en ny revisor. Jag var inställd på att träffa honom jag brukade. Istället blev det hans dotter – vilket jag absolut inte hade förberett mig på.

Personer med ADHD har ofta svårt med plötsliga förändringar – hjärnan har redan målat upp ett ”scenario”, och när det bryts får man stresspåslag eller ett sorts mentalt kortslut.

Nu är det klart i alla fall – deklaration och moms är fixade. En stor lättnad.

Partiledardebatt och politiska funderingar

Såg ni debatten igår? Jag tycker det är viktigt att följa med i politiken, och jag satt bänkad. Den nya ledaren för Centerpartiet överraskade positivt – trygg, tydlig och med koll, trots att hon är ny. Ebba däremot… hon jobbar hårt med härskartekniker. Jag blir så trött.

Och så var det Jimmie – han som kallades ”världens sämsta nationalist”. Jag har aldrig gillat hans sätt, och både han och Lill-Uffe var fega. De vågade inte ens uttala sig om Trump eller barnbidraget.

Men värst var kanske kommentaren om människor med NPF i samband med gängkriminalitet.

Att koppla ADHD, autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser till brottslighet är både okunnigt och stigmatiserande. Många med NPF kämpar redan för att bli förstådda, få rätt stöd – och för att inte stämplas.

Nej, jag är inte en politisk blogg – men…

Mitt hjärta är alltid rött. Jag tror på solidaritet, rättvisa och på att statens resurser ska fördelas efter behov, inte plånbok.

Som gammal ska du inte behöva välja mellan mediciner – du ska ha råd med båda.
Barn ska inte få mindre stöd i skolan för att vinsterna hamnar i skatteparadis.
Och våra ungdomar – de behöver få en chans. Rätt till jobb, bostad och framtid.

Många unga med ADHD känner sig tidigt utanför – i skolan, på arbetsmarknaden och i vuxenlivet. Att ge dem chansen att känna tillhörighet kan förändra allt.

Avslutning:

Det här blev ett inlägg med både vardagsstress och världspolitik – men så är det ju, när man lever med en hjärna som inte riktigt tar en sak i taget. Tack för att du läser, orkar och delar. Har du själv erfarenheter av ADHD, politik, eller bara av dagar där allt liksom skaver? Skriv gärna en kommentar – jag älskar samtal där tankar får svängrum.

#ADHDvardag #PassaTider #NPF #Partiledardebatt #MentalStress #Solidaritet #MänskligaVärden #PolitiskaTankar #MalixBlogg #Neurodiversitet #LivetMedADHD

Ett annat inlägg om stress

En lite märklig väckning – men kaffe gör allt bättre

Idag sitter jag i soffan hemma i vår lilla by. Vår lilla robot har tydligen bestämt sig för att tvätta golvet helt på egen hand – något jag varken startat i appen eller manuellt. En minst sagt ovanlig väckning före klockan fem! Men nu är jag vaken, och det är ändå en fin stund. Kaffe vid min sida, datorn i knät, fötterna i soffan – en lugn och härlig morgonstund. Katten har redan varit ute på sin morgonpromenad, och huset känns stillsamt.

Hemma igen efter turen – och kaffet smakar som bäst

Igår kom vi hem innan klockan ett. Efter att ha packat ur bilen blev det dags för det där efterlängtade kaffet från maskinen – den där första koppen när vi varit ute med LVL^2 är alltid något alldeles extra. Jag inser att jag är rätt bortskämd när det gäller gott kaffe.

Sedan väntade tvätten. Alltså, hur mycket tvätt kan man samla på sig på bara tre dagar? Men det är bara att göra, och nu är allt upphängt och klart. Maken stod för maten – kycklingkebab i pitabröd. Jag hade fixat både fetaostkräm och tzatziki. Den här gången blev det inte lika mycket vitlök som vanligt, vilket gav en mjukare, rundare smak. Kanske saknade jag stinget, men gott var det ändå.

Kväll i källaren med stickor, serie och morotsstavar med dipp

Efter maten gick jag ner i källaren för att elda och satte mig i soffan med stickningen. Började titta på serien Four Seasons – riktigt bra faktiskt! Efter ett tag blev jag lite sugen på något gott. Det var egentligen dippen jag ville åt, inte chipsen. Så jag skar upp morotsstavar och doppade i både tzatziki och fetaostkräm. Perfekt för mig som ändå inte är så förtjust i chips.

Jag funderar på att köpa hem blomkål, broccoli och andra grönsaker och ha färdiga i kylen. Ett bra alternativ till snacks och perfekt för dippsåserna.

Växthusprojekt, drakfrukt och odlingspepp

Jag somnade tidigt igår, redan innan halv tio – trött efter vår lilla tur. Men idag, om vädret tillåter, ska vi packa upp vårt nya växthus. Vi köpte även hyllor som ska monteras. Snart kan tomat- och gurkplantorna flytta ut! Jag tänker också plantera basilika och andra örtkryddor.

Igår kom fröerna jag beställde – bland annat till en drakfruktskaktus. Spännande! Jag måste köpa kaktusjord och funderar på om det är för fuktigt för den i växthuset. Jag är verkligen nybörjare på det här med att odla mer seriöst, men i år vill jag göra ett riktigt försök. Följa konstens alla regler och ge plantorna en ärlig chans. Känner mig peppad och nyfiken!

Tack för att du följer med mig i vardagen

Nu ska jag ta min sista kopp kaffe för dagen. Tack för att du läser mina inlägg – det betyder mer än du anar. Hoppas du får en fin dag, och att du också hittar dina små stunder av lugn och glädje.

#vardagsliv #morgonstund #kaffeliv #växthusdrömmar #odlaeget #stickning #dippmedstil #fetaostkräm #tzatziki #grönsakssnacks #drakfrukt #livetpålandet #malixblogg

Intressant inlägg om kaffesump.

Här inlägg om Kaffe

ÄvMorgondoppet som gav mersmak

Redan innan frukost igår, tog jag på mig badkläderna, drog morgonrocken tätt om mig och gick mot vattnet tillsammans med maken och lillkillen. Vi var helt ensamma på Marholmen. Tanken ”hjälp, tänk om jag inte vågar?” flög genom huvudet, och med den ännu en – ”tänk om det är iskallt?”

Men väl framme åkte badrock och glasögon av. Trappsteg för trappsteg tog jag mig ner, och bara några sekunder senare låg jag i det salta vattnet. Ljuvligt! Det blev tre dopp innan vi traskade tillbaka till husbilen – precis lagom hungriga.

Frukost i LVL^2 – vår lilla vardagslyx

Efter badet dukade vi upp en riktig campingfrukost: äggröra, bröd, salami, ost och annat gott. Just sådana stunder i husbilen är guldkorn i vardagen. När vi ätit klart och disken var undanplockad, gick vi mot bussen för att åka till Frölunda Torg.

Shopping, minnen och en trasig hoodie

Torget har förändrats mycket sedan jag bodde i området. Det är lätt att gå vilse, men vi hittade till slut rätt. Lillkillens dragkedja hade gått sönder, så första uppdraget blev att hitta en ny hoodie. Samtidigt passade jag på att köpa nya badbyxor och en parfym hittade jag på Parfym.se vilket var en butik på Torget.Jag trodde att det bara fanns på nätet. Vi tog också en sväng förbi Hemköp – det som en gång var Billhälls.

Stormiga minnen från busshållsplatsen

På vägen tillbaka till campingen blåste det rejält. Kylan bet i kinderna och vinden svepte mellan husen – precis som jag mindes det från förr. Men vi hann med 93:an och kunde åka tillbaka på samma biljett. 102 kronor för några hållplatser känns mycket när man sällan åker buss, men vi utnyttjade biljetten till max. Samtidigt tänker jag att det är lite konstiga tankar, för jag kunde gå in och köpa en parfym för flera hundra kronor utan att blinka.

Vindskydd, grill och värmande mat

Väl tillbaka på campingen försökte vi sätta upp vindskydd, men vinden vann den matchen. Vilket gjorde att vi fick plocka bort det igen. Istället blev det grillmiddag: hamburgare, kycklingfilé och kebabspett. Till det serverade jag en potatissallad på rester, smaksatt med gräslök från trädgården. Vi åt ute, men vinden tvingade oss snart in i värmen i husbilen.

Kortspel, ADHD och vikten av trygghet

Senare på kvällen spelade jag och lillkillen kort – UNO och ett nytt spel jag lärt mig på jobbet. Han blir lätt osäker när något är nytt. Hans oro för att göra fel är bekant. Jag känner igen det – känslan av att ha ett huvud som tänker för mycket, för snabbt, och ibland misstolkar blickar eller tystnader.

Det här är så vanligt för barn (och vuxna) med ADHD. Att våga spela, våga vara med, våga göra fel utan att känna skam – det är inte självklart. Därför tänker jag att vi måste spela oftare, så det blir tryggt och roligt. När han börjar högstadiet och mobilerna inte längre är tillåtna på rasterna, kommer det vara guld värt att kunna några klassiska kortspel. Det skapar gemenskap – och minskar risken för att hamna utanför eller i trubbel. Man skulle kunna säga att det är träning i samspel och en social färdighets träning men även är det skills i bättre självkänsla. Det är inte bara lek utan allt det som jag rabblat upp här. Skills i att umgås utanför mobilen.

Kvällsmys, kalla vindar och tacksamhet

Kvällen avslutades med lite stickning, TV och några tappra besök till servicehuset i iskall blåst. Men trots vinden var husbilen varm, trygg och mysig. Nu ska vi snart packa ihop och åka hem – till vår trädgård och se om gräset är klippt och om Gräsman Kenneth skött sig.

---

Avslutande tankar

Den här helgen har varit fylld av precis det jag behöver – bad, familjetid, återhämtning, tankar och insikter. Jag tar med mig känslan av salt vatten mot huden, kortspelets skratt och vilan i att bara få vara.

Tack för att du läser min blogg. malix.se

Lev idag – just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon

#ADHDiVardagen #Husbilsliv #Morgondopp #FrölundaTorg #Campingliv #Kortspel #Stickning #Familjetid #NervsystemetBehöverStillhet #SaltaBad #Vardagsglädje #Malixblogg #LevJustNu

Regnet smattrar på taket – och det är semester känslor på riktigt

Regnet smattrar mot taket på vår husbil. Bara jag är vaken. Vi bor just nu på Askims camping. Det är inte riktigt lika mycket gäster här som det brukar vara.

Igår gick vi ner till badplatsen för att titta till vattnet. Stegarna är ännu inte riktigt på plats, men det finns två som går att använda. Trots det blev det inget bad igår – men kanske idag, om vädret tillåter. Lilltjejen och lillkillen följde med ner, och senare kom även lilltjejens pojkvän. Vi åt middag tillsammans och spelade påsspelet. En riktigt härlig stund – precis sådär som det kan bli när man campar.

När vi spelat klart åkte lillflickan och pojkvännen hem igen. Det var riktigt mysigt att hon följde med, det gör hon inte så ofta längre. Men igår verkade det som att hon verkligen trivdes. När de åkt hem spelade jag och lillkillen igen – och efter det tog maken över. Vi satt ute och njöt av solen tills det började bli kyligt.

Grill, färskpotatis och nya rutiner

Igår grillade vi, men gjorde något vi inte brukar: vi kokade färskpotatis istället för att baka eller ugnssteka den. Vi hittade potatisen när vi handlade – och det var en fullträff! Lite smör och salt på, tillsammans med det grillade. Så gott.

Den nya kranen vi satte in i köksdelen fungerar dessutom utmärkt. Vattnet skvätter inte längre som det gjorde med den gamla, och dessutom är den så mycket finare. Det var nästan en fröjd att diska igår – i alla fall i husbilsmått mätt.

Det känns verkligen som att de tidigare turerna bara varit testresor. Nu har semesterkänslan landat i kroppen. Sommarkvällens värme igår var underbar. Och just nu, när regnet smattrar mot taket, är det en annan slags njutning. En lugn, inkapslad vila.

En liten ADHD-reflektion i vardagen

Jag har ett känsligt sinne. Särskilt för vissa dofter – vilket kan vara både en vardagsutmaning och en superkraft. ADHD kan ofta innebära just det där: att vissa intryck – ljud, dofter, ljus – känns mer. När något luktar för starkt eller konstigt kan jag inte ignorera det. Då mår jag illa, kroppen säger ifrån.

Som de där gamla skorna som lillkillen nu äntligen gått med på att byta ut. De nya – ett par Nike – fick flytta in, och de gamla fick jag packa in ordentligt i en påse. Jag fick inte slänga dem, men i alla fall slippa känna lukten. Samma sak med kött i marinad om locket inte är ordentligt stängt. Eller tvätt som legat för länge i maskinen. Komposten. Nej, det är inte min kopp te. Sånt får maken ta hand om.

Det här är sånt man inte alltid ser eller pratar om – men det är en del av mitt liv. Det är också därför jag uppskattar stunder som den här. När inget luktar för starkt, inget låter för mycket, och jag bara får vara med mina egna tankar.

En stund för mig själv

Vi ska stanna här i dag med. Lillkillen måste lära sig att campa ”på riktigt” – inte bara korta småturer där vi åker hem nästa morgon. Om vädret tillåter blir det kanske en tur in till stan. Inte för att handla – det gjorde vi igår – utan bara för att komma ut en sväng. Och ja, igår blev det äntligen skor till honom. Två par.

Nu ska jag njuta av den här stunden. Lyssna på regnet som smattrar och umgås med mina egna tankar tills de andra vaknar. Tack igen för att du läser min blogg malix.se – det betyder mer än du kanske tror.

Du får ha en riktigt fin dag.

#Husbilsliv #Campingmedbarn #ADHDivardagen #Familjetid #Regnsmatter #AskimsCamping #SvenskSommar #MalixBlogg #Stillhet #Semesterkänsla

Här kan du läsa om ADHD i andra inlägg här på bloggen.

Här finns mera om dofter och de andra känsligheterna

Inledning: När trädgårdsarbete blir njutning

Vilken fantastisk dag det har varit idag! Solen sken, energin fanns där, och även om jag först hade tänkt lägga mig och sola, tog jag istället steget ut i trädgården. Det blev en dag fylld av jord under naglarna, doften av gamla löv – och till och med ett välförtjänt fotbad i eftermiddagssolen. I det här inlägget tar jag dig med genom dagens små ögonblick av glädje, odlingsfunderingar och en middag som blev en riktig familjefavorit.

Framsidan fick nytt liv

Min dag började med att jag rensade i våra odlingslådor på framsidan av huset. Jag hade glömt att jag satt potatis i en av lådorna förra året – och ja, där låg de. Ruttnade och illaluktande. Nu undrar jag, är jorden förstörd? Kan man odla i den ändå, eller bör jag byta ut den helt? Tips tas tacksamt emot!

Skottkärran, som jag brukar fylla med blommor varje år, blev också städad. Jag lämnade några frökapslar kvar – kanske blir det blommor ändå? I helgen planerar jag att köpa nya färgsprakande blommor att plantera där.

Operation lilja – med trimmern som vapen

När jag ändå var ute gick jag lös med trimmern. Vi har en hög med något som jag tror är iris eller liljor. De har stått orörda i många år och bladen från tidigare säsonger har aldrig blivit borttagna. Det blev ett rejält trimmarpass – även årets nya blad rök med av bara farten. Jag krattade bort allt visset, men blev ändå inte riktigt nöjd. Det är för tungt att gräva bort hela kullen själv, men kanske kan jag rensa ut hälften i sommar?

Ett annat alternativ vore att flytta liljorna närmare tomtgränsen. Då slipper jag se grannens småkaotiska kåkstad av odlingslådor. Två flugor i en smäll, eller hur?

Belöningen: fotbad och eftermiddagssol

Efter allt trädgårdsarbete unnade jag mig något riktigt skönt. Jag satte mig under paviljongen, tog fram en balja med vatten och gav mina fötter ett härligt fotbad. Liniment på den fortfarande röda foten och en stund i solen – det var precis vad kroppen behövde. Samtidigt funderade jag över om det var två eller tre veckor sedan mitt obehagliga läkarbesök. Doktorn sa ju att jag skulle återkomma om foten inte blev bättre. Men ärligt talat – det känns inte värt att gå dit igen, när jag ändå inte får någon hjälp.

En middag med grönsakstwist

När fotbadet var över blev det dags för middag. Idag stod spaghetti och köttfärssås på menyn – med en liten twist! Äldsta killen hemma gillar grönsaker, så vi slängde i lite wokgrönsaker. Jag brukar även riva ner morötter och steka dem med löken. Det ger en mild och fyllig smak som jag älskar. Och bäst av allt? Maten räckte även till lillkillens kompis som följde med hem efter skolan.

Tacksamhet för det lilla

Det har varit en dag som gav mig både energi och stillhet. En sådan dag som jag gärna sparar i hjärtat. Det är inte alltid jag njuter av trädgårdsarbete, men idag gjorde jag verkligen det. Att få röra sig, skapa ordning, känna solen i ansiktet – det är livskvalitet. I morgon blir det visst kallt och blåsigt, men minnet av idag bär jag med mig. Kanske blir det fler sådana här dagar framöver – det hoppas jag verkligen.

#trädgårdsliv #vardagslyx #odlingslådor #fotbad #egenomsorg #köttfärssåsmedtwist #blommoriskottkärra #trädgårdsarbete #vardagsglädje #malixblogg