Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategori: Malix

  • Självkänsla av taggtrådsöden……

    För några dagar sedan. Skrev jag en fråga till en kvinna vid namn Ulrika Thunstedt. Hon gör fantastiska skulpturer. Min fråga då för några dagar sen var om jag fick använda mig av hennes verk i min blogg. Det fick jag. Hennes skulpturer är så fantastiskt beskrivande i mänskliga känslor. Har sedan jag hittat hennes sida, stomach ofta gått in för att titta på hennes verk. Taggtrådsmänniskan är helt underbar, den är som en taggig kaktus. Som man skulle vilja smeka för att ta bort taggigheten. Men lik kaktusen så skulle mina fingrar blöda om jag provade. Vilken tur att jag bara sett henne på en bild. Ja, jo jag inbillar mig att hon är en spegel av en taggighetsmänniska, Kanske är det så att taggarna vuxit ut för att skydda henne från ondskan, göra henne mera hel. Tyvärr tror jag att hennes skydd gör henne mera illa, än ondskan som hon innan stött på. I mig föds ord i rader som förklarar taggtrådsmänniskans livsval, utifrån öden av sorg besvikelser och naivitet. Lite av hennes öde är speglingar från mina olika livsöden. Vissa historiska stunder skulle jag nog behövt utveckla lite taggtråd. Kanske är det så att jag har lite av taggarna i tråden, Kanske är det så att mina minnen från skolan, gjort att jag ställt högre krav på mina barns skola, än jag själv hade. Då är taggigheten bra, för mig var det positivt med taggtråden.

    Taggtrådskvinnan som bilden visar är det i stället synd om. För hon ställer frågan, Varför är jag ensam? Kanske vet hon inte att hennes skydd gör andra människor rädda. Kanske vet hon inte att hon blir bemött med det hon ger ut. Kanske har kvinnan inte blivit bekräftad och älskad i livet. Kanske är det så att hon skyddar sig för att slippa känna. Kärleken till henne själv saknas och kanske är det just det som gör hennes taggar.

    Nej, nu får det vara slut dravlat från mig, men viss är det en skulptur som skapar ord frågor, visst är det så att tankarna börjar vandra, en hel novell skulle jag kunna få till av bilden.


      ”Varför är jag alltid så ensam?” -rostig taggtråd

    Titta in på Ulrikas bilder och skulpturer, de är fantastiska……….

     

    /©

  • Min Mindfulness träning idag.

    Jag andas in andas ut, no rx stannar en tanke, observerar den, accepterar den som en tanke, vill lämna den, få den att hänga där på sträcket, bland alla andra klänypstankar. Det gör att jag lugnt, kan ta mig an en helt ny tanke. Kilometervis av tankesträckstankar torkar och ramlar ner själv, behöver inte ens stryka den. De dropptorkar på något sätt oavsett väder.

    http://hem.passagen.se/vagava/Dagens_tanke/tankegubbe.jpg
    snacka om tankeverkstadsblick av stål

    klicka här så kommer du vidare till tänkandetsbilden

  • ADHD och tidsuppfattning

    Har bott i bilen i dag. Lillgrabben har varit på äventyr maken har åter igen fått ett arbete inom sin kompetens.  Min make är elektriker, patient för några år sedan var han ute och var en av dem som bytte ut alla elmätare.  Ett av elföretagen slutade investera i Sverige, en hel avdelning blev ett minne blott. Av dessa män som ger oss strömmen mellan våra skogar.  Avdelningen lades ner och min och andra med honom fick gå hem.  Ännu är det svårt att hitta jobb som linjemontör,

    men nu verkar det som att de ny-bytta elmätarna behöver service.

    Jippi!!!

    Jag önskar inget hellre än att min make får ett jobb.  Han gillar att ta på riktiga arbetskläder, bli smutsig och fixa med el.  Träffa andra pojkar, umgås så som män och pojkar umgås med varandra. Alltså inte något kafferep där vi pratar om dom, som inte kom. Jag inbillar mig att män här är mycket rakare, än kvinnor.  De är lite mera rakt på, utan krusiduller.  Kanske just därför jag har lättare för att umgås med det motsatta könet. Är mera bekväm i dessa sammanhang. Man ska inte vända ut och in på sig inte heller gnälls det om allt och inget.  Utan det är mera raka rör.

    Men min makes arbete ger mig lite oro.  För under denna tid då han har varit hemma, har jag:

    hunnit,

    kommit på

    och vetat om när

    och vad även vart jag ska åka.

    Hela Tids TIDEN  har legat utanför mitt ansvar, vilket har hjälpt mig att slappna av.   Idag när han hämtade arbetskläderna, då jag såg att verkligheten står bredvid mig, igen då kryper tiden, Den rent av vidriga RÅTT- tiden är på mig igen.  Jag liksom tittade tillbaka till en av mina mindre bra tillgångstillgångar.  Herre min skapare hur ska det gå?

    Nu vet jag att jag fixade det innan och jag kommer att fixa det igen.  Men start sträckan kommer att vara kantad med: missa tiders-tillfällen.  Hoppla inser att det är nu, jag behöver min vän Jenny och hennes tidstillgångstankar.

    VillaVital och tidshjälpmedels strategier. Fast jag har redan en plan B.

    En plan B som jag fått som en plan av henne, då jag var hos henne för några veckor sedan. Den heter Google, Google is your friend , Sicken tur efter som jag har så få vänner. Att det finns Google och Comviq kompis.

    Ojdå, glömde ju Jenny fast hon finns ju på riktigt. Och nej då Jenny är ingen man glömmer i alla fall inte jag för hon har gjort intryck på mig. Dessutom har hon lite mera ADHD än mig säger jag inte hon för nu kan jag tänka mig att hon pratar högt för sig själv griper tag i  mobilen för att ringa och dementera.

    PåRiktigt är en blogg som nu kanske inte är som Jenny, men helbra ändå.

    Hoppla vad mycket adhd det blev nu tillbaka till… fokusera…. och pladdra på…..

    Tillbaka till TIDEN-Tankarna igen…..

    Det skulle ju kunna funka mycket bättre nu när jag måste själv.  När jag inte kan luta mig emot min make som är min tid. Min tid kommer att bli min igen. Jag kommer att på riktigt sakna min makes tjat om att:

    nu ska du…

    Nu är det dags att …

    Men ett stort men, Jag kommer Inte observera, Inte att sakna min irritations-ilska som ibland blommar upp, då jag inser att min tidkännedom inte finns på riktigt.

    Tänka sig trotts min oro så hittade jag nu en positivitet, i att jag åter igen kommer att få lära mig träna på tiden.  Kanske är det så att jag och min tidsuppfattning haft ett litet semesteruppehåll bara……..

    Lev idag, just nu

    Just nu ska jag koka en stor kanna med rött Earl Grey tea.

  • Bokmässan 2010 Göteborg

    En lång lärorik dag. Vaknade tidigt fast lite sent, seek idag hade vi tänkt oss till bokmässan. Redan vid nio satt vi i bilen.  Hittade till det bås eller monter där liten upplaga höll till. Tog de fyra demonstratörerna i hand, there och tackade för det fantastiska i att min bok blev till. Nu var det ju inte bara deras förtjänst, utan en stor del av mig och de som hjälpte mig att stava alla orden. Tog lite kort men då jag var lite  surrig så hann liksom inte min make med att kolla hur korten blev. De stackarna från liten upplaga måste funderat på vad som hänt för det gick lite snabbt och intensivt.  Sådant är det ju med mig. Jag är ju lite intensiv.

    Där efter gick vi och letade efter Scenen som Mia Törnbom skulle inta vid 12. På vägen råkade jag gå förbi båset som handlade om dyslexi. Genast glömde jag bort Mia, bokmässan och varför jag åkte dit.

    Svensk TalTeknologi AB Fångade min uppmärksamhet. Två herrar visade mig vad jag och andra dyslektiker behöver alltid. Det borde vara en självklarhet för alla hjälpinstanser och även eller FRÄMST en självklarhet för skolor. Inte ens priset Kan vara ett problem så det kan inte vara en kostnad fråga för skolorna. Nu är det inte så att det någon gång skall vara en Kostnads fråga om Hjälpmedel till människor som har speciella svårigheter, eller o-tillgångar bland sina tillgångar!

    Just det som Svensk TalTeknologi AB visad mig vid deras monter var något som jag insåg att jag saknat i hela mitt liv. Det jag saknat är ett program som läser upp det jag skriver när jag skriver det. Jag behöver inte gå ut på nätet för att lyssna om det är felstavat eller grammatiskt fel.

    Inser att jag då jag skriver en ny bok, kommer att använda mig utav deras program.

    Självklart kommer jag även att behöva den fantastiska pennan som de även demonstrerade för mig.  Tänk er en penna som spelar in och styckes indelar efter orden jag skriver. Tänk om jag haft den då jag dokumenterade på jobbet. Då hade inte jag haft ett Handikapp i formen av dyslexi. Inte hade jag behövt gå hem med ont i magen, för att jag insåg att jag missat en massa viktigheter.  Nu tar orden slut för idag skriver mera i morgon……

    Lev idag, just nu, så är jag tacksam över att jag och mina barn, inte kommer att vara dyslektiker här hemma. Då jag tänker mig att införskaffa det som vi nödvändigtvis behöver.

    Svensk TalTeknologi AB gör att vi kommer att slippa känna av vår dyslexi.

    Massvis med intressant information och inbjudningar.

    Klicka här Lyssnade på Honom idag men kallt var det.

    Skriver mera om honom imorgon

    ännu en föreläsning men i GBG:

    Klicka för att komma åt F%C3%B6rel%C3%A4sning-med-Sari-Solden-och-Dean-Solden-fr%C3%A5n-USA.pdf

  • Från Nollkoll till (H)järnkoll

    Läste en artikel om det nygamla Sverige. Det är allvar nu! Är det  så vi vill ha det?   Mångfald i Sverige kommer snart till rampen av enfald. Akustiken i  Alla  har rätt att vara som de är  ser jag sippra ut i dropparna från smutsen i disktrasan.

    Jag är rädd, ampoule jag är besviken.

    Samtidigt ser jag hur  människor från vardags stjärnan till elit stjärnan, mind sluter sig samman och visar att vi tar avstånd, cialis visar att vi hänger inte med vi var inte ens med från början.

    Sverige demokraterna menar att de säger vad vi tänker.?!?!?!….

    Hallå,,, hm, hur vet dom det? Har dom oxå  lite kilometertankar som jag? Skulle de nu ha de, så vet de ju inte alltid vad  de tänker.

    Och nej, de säger absolut inte vad jag tänker, Det vet inte ens vad halv sju betyder i min värld.

    Håller med Peter Kardhammar  om de sista meningarna i hans  artikel. Ser Också det roliga  i hans första förklaring om Pakistan.

    Där jag  i tanken tänkte lite snabbare om hur min  okunnighet  om geografi,Pakistan  sydasien blev i mig Asien, som blev Kinesmat och sushi.     Pakistansk mat nog inte smakar som sushi. utan tänker mig mera starka kryddor och hetta.

    När jag senare läste vidare  blev jag mera upplyst,  insåg att han nu  skulle kunnat vara min  äldre kamrat, som hade fått förklara för mig.

    Ännu för i min värld, skrattade jag mera åt hur fel det hade varit att tro att kinesmaten kommer från Pakistan.  Okunskapen  bor i oss, när vi visar på våra fördomar, i fördomarna bor rädslorna för de okända.  När jag var liten  runt 14 15 år  så var det spännande att gå ut och käka pizza med kompisarna, senare jobbade jag med dessa italienare och  Jugoslaver. Där var jag en av dem, där var vi  kamrater, där fanns samhörighet, vi var som en familj.

    Efter det bodde jag i Götet, inte i innerstaden utan i förorten  Bergsjön och Frölunda. Inte en enda tanke, på att vi  var olika eller vi och dom.

    Nej där var vi,  vi, som bor i Bergsjön.  Har i mitt liv haft mera vänner som är invandrare än svenskar.  Det vänner jag har haft, har vetat vad vänskap är det spelade inte någon roll om jag var svensk eller om han var grek. Vi var och är människor, vi är människor med  känslor bra och dåliga. Vi behöver varandra.

    Idag bor jag i ett litet samhälle där jag nu bott i 10 år, här är jag ännu  den nyinflyttade från Götet.  Idag  vet jag att sju procent av mina grannar  i söndags,  la sin viktiga röst på  okunskap och fördomar.  I vårat lilla samhälle där vi är mera inhemska….. Hemska!  Bor det alltså 7 % Sverige Demokrater som inbillar sig att de  säger det jag tänker.

    Nästan 7% röstade på Sverige demokraterna…..

    En undersökning får om psykisk (H)älsa i början av året visade på att   25%  inte skulle vilja ha mig till arbetskamrat om jag haft kontakt med  Psykisk O(H)älsa vilket jag faktiskt haft.

    20 % skulle inte bjuda hem mig på middag.

    17 % ser mig som en allt för stor risk att ha mig boendes  på sin gata.

    Även detta är fördomar som  bor i okunskaper och rädslor. Några av dessa procent tal kanske till och med röstade på Sverigedemokraterna och då vill jag inte heller bo på deras gata.

    För då blir jag rädd.

    SD menar att de säger vad jag tänker….

    Nej tror inte det.  Eller NEJ vet att ni inte gör  det!  För jag tänker inte det ni säger.

  • Demokratiseringseffekter…….

    alla dessa dagar skriv la Kalle Biltaren. Alla dessa dagar som verkar visa på vilken demokrati Vi fått i Sverige. Hur blir det, drugs Vad är det för korrupt och fuskande land jag bor i?  Hur står det still och hur, ed har det varit förut. Vad är det egentligen som händer. Alla dessa dagar……

    Nej, click istället kom jag mig för  att titta in hos fröken Cattis Påriktigt igen.  Läser roat, och känner igen, ser att jorå så ere än.

    En lite släng av längtan ner till Götet blir det av Masthugget som  sved till av texten. Men nu var det inte det som jag ville skriva om, utan om alla dessa oavslutade projekt som Cattis skriver om.

    Jorå här finns det  trav-vis med dessa oavslutningar oxå. Pratar om det,  då jag föreläser.  Skrev även om det i min bok.  Men Tänka er, att:

    Jag tror att jag hittat en av nyklarna till att  i alla fall få vissa projket avslutade, så bra som bara jag kan avluta dem.

    Den nyckeln heter Bestämma själv.

    Jag kan ju faktiskt bestämma mig för att nej nu Djäklar, min KBT terapeuft berättade det  i går när vi var på mun H Center.  Det var just då, det  lyste upp hos mig, för jag  gör ju lite så, det var ju så min bok blev till. Med alla typsnitt och allt va det va.

    Jag bestämmer mig för att, nej nu DJäklars.

    Där till har jag förmånen att få vara bland människor och sammanhang, där jag får vara jag.
    Vara mig, så  borde det få vara  för alla människor. Vi borde alla inse att fan… jag är bra som jag är.

    Ingen kan göra mig bättre, än vad jag själv gör.  Är jag inte mig, då blir jag bara en kopia.

    Vem vill vara en kopia?

    Måste få säga det:  att du Cattis,  Jag gillar dig, Gillar ditt språk och den råa  och raka sida. Kanske just för att den är lite som mig.

    Även om det fulaste ordet jag brukar säga då det är riktigt djä……. illa är, råtta.

    ringar på vattnet

  • Små kommuner Och (H)järnkoll…..

    små kommuner och (H)järnkoll borde vara lika med måste.  Jag tror att fördomarna och attityder mera bor i våra småkommuner.  Tror förresten Nej jag vet att det är så.  Här behöver göras något!  inte Något utan massor.  Det är i  våra små kommuner vi gör mest nytta känner jag.  Här finns ett jobb att göra!!!  Kolla in länken hur man gjorde i Lekeberg. Kanske  är det så  att våran lilla kommun i Färgelanda  skulle kunna göra likadant.

  • kunskap

    tänk vad mycket kunskap det finns i oss alla.

    I mig vilar tacksamhet för att jag finns, medical lever och andas. Att jag dessutom får tillfälle att vara i sammanhang där jag får vara mig. Det önskar jag att alla människor fick tillfälle att uppleva. Det borde vara en mänsklig rättighet.

    Tack för en hel bra dag idag.

    Tack!

  • ADHD är olika precis som vi människor är olika

    PåRiktigt bloggen skriver om hippt och trendigt.  Till viss del håller jag med och visst finns det en chans att  det blir att historiska livet då kan skyllas på ADHD.  Mitt historiska liv oavsett ADHD eller inte så är vägen till idag vissa tider kantade av gropar och mindre bra saker.  Nu är det inte så att mina mindre bra saker mm är orsaker från missbruk av droger i den bemärkelsen. Kanske för att min far var en man som självmedicinerade sig med alkohol.

    Trotts att jag nu sluppit att ta i tur med sådana problem  som drogberoenden, store så har jag ändå trotts allt  haft motgångar och sprungit för fort för att känna efter. Livet är lite sånt när alla intryck trycks ihop till stor kloss som upplevs samtidigt.

    En klok lärare som jag en gång hade när min son var nyfödd. Jo så är det. Jag provade på att plugga samtidigt som jag ammade. Sonen följde med till skolan och läraren som var en helt underbar finsk kvinna vid namn Anniki  tog hand om sonen medan jag skrev uppsatts.  Samtidigt som jag  pluggade hade en  2 månaders gammal baby så fick jag även chans till lite arbete vid sidan om  tror jag jobbade 9 timmar / vecka.  Tills min lärare tog mig lite avsides och frågade om jag ville uppleva  min 30 årsdag.  Hennes fråga gav mig klokheten att stanna upp och se det som att jag kanske bara skulle göra en av sakerna.

    Jo du  helt rätt  obehandlad ADHD i mig gjorde att jag hoppade av den nästan färdiga utbildningen och tog  jobbet 9 timmar/ vecka.

    Förändring!!! Alltid förändring, stanna inte upp utan gör nått nytt så slipper tristessen  och tråkigheter komma i fatt. Fly, Fly stanna inte upp, utan ge mig av till nyheter så jag slipper stanna upp och ta tag i det som är viktigt.

    Vad är det som är viktigt??? Mig, mig och åter igen mig. När kroppen inte längre orkar med nyheter och flyckter när det liksom inte längre räcker med förändringar och nya projekt. Det är då sömnproblemen visar sig.  När man ignorerat sömnproblemen tillräckligt länge så kommer de kroppsliga problemen.  Depressioner  redan vid sömnproblemen bör det stannas upp och tänka till. Det gjorde inte jag.  Inte ens med Concertan hjälpte det mig fullt ut.  Idag med klokheter och en diagnos ger det mig en större förståelse för mig själv. Även om jag inte  lärt mig det fullt ut så ger det mig möjlighet att bli klokare ju längre tiden går.

    Klokhet kan inte jag få för mycket av.

    Vad vill jag nu med  detta och påriktigt? Jag vet inte  riktigt kanske är det bara att visa på olikheterna.  ADHD och olikheter, ADHD är liksom  människor. Olika!

    Även Concertan gör olika med oss, för mig gav concertan mig ett mera vaket liv, på normala tider.  I början gjorde den mig fruktansvärt lat.  Det viktigaste av allt så hjälpte den mig att stanna upp, ge mig tillgång till mina egna tankar. Tankarna flöt långsammare fram en och en. Dessutom  följde mina tankar en snittsad bana. Kan man säga så?  Vad jag menar är att tanke 1  födde tanke 2 som kanske gav mig ett svar i tanke 3.

    Nu har även ADHD fört med sig KBT, och   en hel dag full av klokheter tillsammans med min KBT Terapeut.  Kanske är det så att klokheterna kommer från mig men på något sätt så lockar denna kvinna fram just alla mina klokheter.

    Tanken just nu blir vacker trotts trötthet och allt omkring. Tack för en vacker dag där jag lärt mig ännu mera om  mig och mina olika egenskaper och annat. Klokheter föder klokhet.

    Vill även passa på att tacka Cattis  på bloggen PåRiktigt, även där kan det hittas massvis med klokheter som hon delar med sig av.

  • Flickor och ADHD

    Nu verkar det som det kommer att bli flickornas tid inom forskningen inom ADHD. Kan det vara så?

    Tänker ta upp det som jag läste i Göteborgsposten idag, try det är så otroligt viktigt.  Flickor och pojkar har olika sätt att förvalta sin adhd.  Jag skrev om det i min bok,  i mina föreläsningar tar jag upp det.  Jag har så mycket erfarenheter av det  som Svenny Kopp visar på. Det är så otroligt viktigt för det gör ont  att leva i okunskap och att bara veta  att man är annorlunda, och utanför. Mobbing, misslyckanden, dyslexi och så mycket annat lidande lägger vi flickor i magen.
    Där bor det tills vi glömt av att det finns, gnager och tar sakta bort allt som är bra med ADHD.  Vi kämpar febrilt med att i massor försöka  vara Normala och inte glömma,  vara som alla andra.  Jag har pratat om det i flera år, har 40 års erfarenhet. Vi går liksom inte ut och slåss, eller har sönder, det som slits sönder är istället oss själva.  Självkänslan dör eller blir inte född, för vissa av oss, självförtroendet  föder vi på andra sätt där vi i oss blir mindre och mindre. Våra flickor är  viktiga, vi måste ta hand om dem. Flickor, kvinnor påsidan av i det utanförskap och ibland tillhörande sidospåren faller längre ner än våra söner.  Flickor tar mera stryk.  Dessutom ställs det på något sätt mera krav på oss.  Läs mera i artikeln som finns i Göteborgsposten.
    Vi behöver göra massor, upptäcka, se och bekräfta.  Vi måste bli mera uppmärksamma , skolan och  de utredande instanserna måste lyssna på oss föräldrar. Själv mins jag för några år hur jag liksom tappade andan, fotfästet och tog till mig professionens omdömen. Där jag blev dålig mamma, tokig och skulle välja mina konflikter.
    Tre års lidande till, innan jag och familjen fick en ny tid, till BNK i gbg i stället för Uvalla.  En tydligare och djupare förståelse,  gav oss krafter att orka och våga.
    Idag vet jag,  och jag vet att det jag såg och visste. Var sant.  Idag har jag lärt mig att jag faktiskt är den som har kunskapen, jag har förstått att jag skall lite på mig. Det är mitt råd till dig idag. Tror och ge inte upp. Finns det något jag kan göra så skall jag försöka. Idag är det detta inlägg som är mitt försök……

    Tack för att du läste, antagligen bryr du dig också om våra flickor som kan ha lite svårigheter inom  NPF.