Kategori: Malix

Asså maken, Min make han går inte av för hackor. Känner mig som den lyckligaste, kvinnan i världen. Han står ut med så mycket, min make. Han står ut med mina ryck, hänger på och applåderar, när jag ger mig ut på upptåg. När jag hittar på saker, så hänger han på kanske inte alltid. Ibland säger han stopp, andas. Den där natten när jag kom hem och sa att jag skulle skriva bok, då hejade han inte på. Han sa mera: ja ja gör du det. Därefter tänkte han nog, att han skulle få samla upp mig, när jag insåg att jag aldrig skulle göra det.

När jag fick för mig att jag skulle börja träna, hejade han på och hjälpte till att få till alla träningssaker. När jag ville bli vinterbadare, då vart det 24 mil en dag bara för att jag ville ha badskor och badhandskar. När jag kommer hem helt slut efter jobbet. Då gör han allt det där som jag inte orkar. Jag kan ligga en hel dag på soffan, medans han jobbar. När han kommer hem gör han god middag. Tar hand om mig och låter mig vila.

Idag när jag körde till jobbet, berättade jag att jag skulle vilja ha en ny smartklocka. Berättade att jag skulle vilja ha en riktigt klocka. En sådan där grym Garmin som jag innan hade innan, alla mina samsung-medel-måtts-klockor.

När jag kom hem efter mötet så hade han lagat fläskfilé med gudagod sås. Kokt potatis och hade kokat morötter till det. Jätte härligt att komma hem, till så god mat. Jag hade innan sagt något om blodpudding. Efter maten gick jag till källaren, satte på tv och la mig för att sova lite. När jag vaknat till, bad han mig komma till hans skrivbord. Då plockar han fram en present så här på en helt vanlig onsdag. En Garmin smartklocka, en som har alla dom där finesserna, som jag vill ha. Jag är fri från de där samsung-smart-klockorna. Nu har jag klockornas klocka. En smartklocka som på riktigt, kan mäta simtagen på riktigt. Jo, jag är gift med för mig världens bästa man. Hur kunde jag ha sådan tur. Hur kunde jag göra ett så bra val. Känner mig så tacksam över att han finns i mitt liv. Det är verkligen jag och han mot världen. Eller nej, det är jag och han med världen. För mig är det kärlek. Nog om hyllningar om min make.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den, den kommer först i morgon. Just nu, gäller.

Vilken härlig dag, jo idag är det en härlig göra saker som man inte gjort på länge dag. Hurra vi har igen fått ordning på vårt gym. Det stod en massa saker i gymmet, vilket gjorde att jag trodde det var en ursäkt för att inte träna. Dumt men nu finns inga ursäkter kvar känner jag. Nu är det bara att gööö.

Här ska tränas igen. Minst tre gånger i veckan, tänker jag. Mina bad är också en form av träning men lite muskler, lite kondition, för att träna hjärna är aldrig fel. Har legat av mig med träningen ett tag. Nu är det dags att även ta tag i den där träningen igen. Nu har jag gått ner så många kg så lite träning på kroppen är aldrig fel.

Vi bestämde även idag, att vår gamla Miele tvättmaskin ska gå för den sista vilan. Programverket har igen gett sig, den har inte funkat den sista månaden. Därför beställde vi idag, en ny fin, självklart en Miele tvättmaskin. En liten dyr sak men om man tänker PPA. (Pris Per användning) blir det en billig maskin.

Vår förra Miele har vi haft i 17 år, en gång reparerat programverket som kostade 1000 kronor. Har tvättat säkerligen en 10 gånger i veckan plus mattor och andra tunga saker. Det har blivit 5000 tvättar i maskinen den kostade runt 10 000 då, vilket blir om jag bara räknar tvätt jobbet 2 kr på tvätt. Därför valet att köpa Miele igen. Denna maskin är energisnål, automatisk tvättmedel tillförsel. Vilket gör att det inte blir massa extra gift i naturen. Jo visst, den var lite dyr men jag tänker att den kommer nog att hålla i en 20 år. Miele är en klass för sig. Vi har även diskmaskin av märket Miele. Den är nog 15 år gammal. Ibland vid kalas har det blivit en fyra diskar, under en dag. Är också nöjd med den maskinen. Fast jag nu har kommit på, att jag gillar att diska för hand. Den är still going strong.

Igår hade vi lite kalas här. Dottern och hennes man, svärfar och lille Alfred var här. Det vart riktigt trevligt och jag fick säga det som gnagt i mig så länge till hennes svärfar. jag skrev om det i ett inlägg tidigare om att en kvinna lämnat jordelivet och att det var en förlust på en outforskad vänskap. Vi kom på att tala om det där viktiga med att göra och säga saker när det finns tillfälle. Det man inte säger och inte gör, kan vara försent en dag. Det är viktigt att vid alla tillfällen säga och göra det då man har tillfället till, för i morgon kan det vara försent. Jag tror att det man ångrar i livet det är det man aldrig tog sig tid, mod till att göra. Det är dags att göra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu!

Eller lära mig att rutinen som var innan inte stämmer idag.

Hmm, jag som säger att jag gillar kl 8.00 bad. Här sitter jag i godan ro och stickar, pratar med en vän och väntar in tiden. När klockan började närma sig 8.00 kom jag på, att nu blir det lite fel. För jag borde åkt iväg vid 7.30, om jag ska hinna till badet. Samtidigt som jag kommer på att jag borde åkt för 20 minuter sedan. Så hör lillgrabben av sig. Frågar om jag pratat med maken. Mitt svar blev nej, det har jag inte. Ring honom, skriver han. Det har varit en olycka på vägen och det är helt stopp i trafiken.

Jag ringer men inget svar, jag ringer igen, samma sak. Ringer en sista gång och sedan går jag ner och duschar. Det är då katastroftankarna ploppar upp. Innan, när jag ringde honom. Blev tankarna att han har viktigare samtal, än att prata med mig.

Jag duschar, går upp och ringer. Då svarar han. Lättnaden över att höra hans röst, sköljer över mig. Han hade inte varit med i olyckan. Han hade tagit vägen genom skogen, han hade fått råd, av polisen som dirigerade vid olyckan. Nu när jag satt här och reflekterade så blir det men, hur är du människa. Dom där katastroftankarna som kom efter dom ringda samtalen, var ju helt i det blå. Och när du fick dom, valde du att duscha innan du gjorde något åt dom.

Det är tur att jag blev som jag blev. Men förstår mig just nu, det gör jag inte. För nu inser jag att alla dom där känslorna, är ute och cyklar. Mina handlingar där uppe i det blå. Vem reagerar så? Jo, jag. Mitt resonabla jag tänkte kloka tankar, om att han pratar med någon annan. Jag var lugn i de tankarna, tills katastroftankarna dök upp. Det är klart att han inte svarar, han har varit med i olyckan. Men gud nu blir han körd till sjukhus, Det är klart det ska hända. Ett kg till med tankar, fanns nog plats i stunden. Men jag går och duschar.

När jag sedan får klart för mig, att maken har inte varit med om en olycka. Så sitter känslorna där ändå. Tankar som ja men det kunde hänt, den som var med i olyckan hade inte en aning om att det skulle bli en olycka med bilen, när han vaknade. Nåja. jag hoppas att denna någon klarar sig, att denna någon inte är för allvarligt skadad. Tydligen var det helikopter på plats. Det säger mig att det var en olycka av allvarligare sort.

Det blev inget bad men jag vaknade till ändå idag. Nu satsar jag på bad i morgon. Då ska jag komma ihåg tiden. Jag ska ställa larmet så att jag kommer i tid.

Idag blir det jobb. Art idag, Art är alltid kul. Art med min kollega ännu roligare. En fin dag. Jo, det önskar jag dig. Ta hand om dig och det som är du.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och framtiden är där borta i om en stund. Tänk så spännande att framtiden alltid är något vi inte vet något om.

Det är kallt ute. Jag sitter inne, idag skulle det varit jobb. Men jag var tvungen att köra maken till Sjukhuset. Han var nog rätt så nervös, för när vi kom dit hade han varken glasögon ,körkort eller bankkort med sig. Vi var nog båda rätt nervösa. Men det hela avlöpte bra. Maken går till doktorn, kanske en gång vart tionde år. Så när han ringde i morse och berättade att han behövde komma till doktorn, blev jag riktigt orolig. Han säger aldrig att han har ont eller sådant. Vilket blev att jag nu kände, att nu var det rätt tid för att oroa sig. Men han fick tabletter och oron är borta hos oss båda två. Jag som satt och tänkte tankar under väntetiden, som var dom värsta. Men det var lugnt.

Det får bli jobb i morgon istället, idag var det bara tre timmars möte, jag hann inte. Jag får ta till mig mötesinfo imorgon. Innan jobb imorgon, får det bli att bada. Hoppas alla minusgrader är ett minne, jag misstänker att dom även i morgon, bor där vid den tidiga morgonen. En av mina badsystrar visade på tanken, om att den stora skillnaden på land och i badet, gör badet varmt. Är det tio minus på land, är fyra plus grader i vattnet lite mera humant än om det är 8 plus på land. Då känns kylan mera. Just som jag sitter här och skriver, har jag svårt att minnas hur det var när vi var där i skogen och badade. Har svårt att se mig själv där, iförd mina badtofflor och bada i 1,3 grader och massa minus på land. har svårt att se mig som någon som står i isvatten och hackar bort is för att vi ska kunna doppa oss. Bara några veckor bort i historian men ändå, har jag svårt att se mig hacka is i sjön, det var inte så länge sedan. Men jag vet att jag gjorde det så jag fixar nog morgonen bad med. Det är klart jag gör. Nu finns det inte någon is att tala om.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

Jag fick sitta här och vänta på sotaren medans mina badsystrar badade. Sotaren har varit här och det fick bli ett snack med honom om det där med en kamin. Inga problem sa han. Det gjorde mig glad. Vi kan ha en kamin här nere i källaren. Nu har jag startat pelletspannan helt själv. Lite nervös är jag, för förra gången för en herrans massa år sedan. Startade jag pannan efter att jag lagat den. Då började det brinna efter en stund. Men nu är det lugnt, nu har jag bara tryckt på tre knappar och inte rört något inuti den. Det kommer bli värme tänker jag. Dumt att vi behövde stänga av den idag, när det var 11 minusgrader. Men sotaren kommer på bestämda tider och bryr sig inte om minusgrader.

Inget bad idag, fick sitta här och vänta på sotaren i stället. I morgon får det där badet bli till.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu. Igår finns inte här längre och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

Igår vart jag ledig. Dagen började med bad. Kallt men, några få simtag gick det att ta. Efter badet så blev det en tur till stan. Pellets var tvunget att köpas. Nu räknar vi dagarna tills vi slipper köpa pellets. Snart ska det borras för bergvärme.

Under resan ringde stora sonen, det blev att maken under samtalet bjöd in till grilleftermiddag. När jag jobbade i lördags, fixade maken och våra grannar iordning en paviljong på vår altan. Nu är markisen, något som inte vare sig kan eller något jag vill använda. Den där paviljongen, vart som att ha förtältmys fast på altanen. Riktigt mysigt.

Sonen skruvade ihop vår lilla drivbänk och maken tömde pallkragarna på jord. Jag har tänkt mig prova på att odla lite sallad, redan nu. Jag tror det kommer att gå, fast det är kallt. Sallad är ju ganska så tålig. Det blir även lite varmare i drivbänken, kommer säkerligen att funka. Skulle det inte fungera så blir det att prova igen lite senare.

Idag hoppade jag badet, det var för skönt att ha soff-häng. När soffhänget vart över, var det till att fixa till roboten. Rengöra den och sedan ladda upp med såpvatten i den för att köra av golven ordentligt. Självklart har jag unnat mig, att stå och diska en stund. Alltså, Hur har jag blivit. Har fått ett stort behov av att vara här och nu. Det där med att diska förhand i stället för maskinen, är ett ypperligt tillfälle för att bli här och nu. Det varma vattnet värmer händerna, det blir en stund av inre ro. Idag ska jag fixa med revisorsaker. Snart är det dags med det årliga revisorbesöket. Deklaration ska göras och det finns en del saker som ska fixas innan revisorn. Jag ska även hinna med att njuta av min dag. Min lediga dag, Lediga dagar är värdefulla för mig. Dom ska det vara lite guldkant på. Fast mina guldkanter kan vara att sticka, måla eller något annat sådant. En av guldkanterna görs redan nu och det är min tid här på bloggen.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

I morse när jag tittade på hur kallt det var ute, blev jag besviken. Kände att usch va kallt. Nu har sjön frusit igen. När vi kom dit jag och mina badsystrar så var sjön täckt av is. Men som alltid gick det att banka bort den. Kyligt vart det i vattnet men bara för att få värken att hålla sig borta lite längre så satt jag i en liten extra stund. Idag hjälpt det inte den bor där inne i höften och mal på. Försöker tänka på annat för att slippa den, men idag är det svårt.

Solen lös där vid sjön och mina badsystrar snattrade på. Ett härligt ljud som jag tycker om. Det där småpratet följer sedan med under dagen och ger mig tankar att tänka. Lite nya tankar i stället för de vanliga grå.

I morgon får vi se om jag åker till sjön innan jobbet. Det är bra för värken, men jag vet inte om jag vill gå på jobbet och känna mig frusen. Jag tar det beslutet i morgon.

Vi har äntligen beställt fått hem och maken har till och med klistrat på de fina klistermärkena på vår lilla husbil. Husbilen har ju sedan länge hetat Lvl^. Nu har det blivit officiellt . Fin bilen, i helgen ska vi till Orust. Jag ska få massage kl 16 på fredag i Henån. Då tänker vi det kan vara bra med en husbilshelg där. Kolla in va fin den blev den lilla bilen. Självklart ska bloggen på husbilen känner jag. Bröten bredvid bilen beror på att byggarna som bytt tak inte varit här och hämtat skräpet ännu.

En vecka har vi väntat på att dom ska komma och ta bort efter sig. Eller till och med lite mera än en vecka. 🙁 och dom betalar vi över hundra tusen till…..

Igår på eftermiddagen när min make kommit hem från jobbet åkte vi till dottern, för att hälsa på henne och hennes familj. Lille Alfred stod ute på altanen och pratade men hans farmor, som nyss flyttat till himlen. Men enligt Alfred så bor inte farmor i himlen utan på månen. Igår pratade han med sin farmor, frågade om hon hade det bra där uppe i månen. Frågade om hon hade ont eller inte. När jag såg klippet på Instagram flyttade det in tankar. Hur tänker han, får han svar av sin farmor? Vad förstår han, vad förstår han inte? Lille Alfred är bara tre år, men snart är han fyra fingrar, berättade han igår. Vilket var viktigt, tror jag. Det är så härligt med barn, tänk att stå på altanen och ropa ut Hej farmor, mår du bra där uppe i himlen? Jo, för min farmor bor i himlen, jag vet att hon mår bra men jag skulle vilja säga till henne att jag skulle behöva en kram med två m. Min farmor sa Kramm inte kram. Hej farmor jag skulle vilja bjuda dig på go-kaffe och ha ett av våra samtal som vi alltid hade. Nu har vi dom där samtalen, fast hon inte bor här på jorden. Ganska så ofta frågar jag och tänker på hur farmor hade sagt, vad farmor tycker om det. Det där med handdiskandet det vet jag att farmor tycker om. Hon pratade ofta om det, om stillheten som fanns i diskandet.

Jag har upplevt det, den där stillheten värmen från vattnet, och det där välbekanta ljudet av porslin som blir rent. Lite så som det var förr när jag var liten. Ett ljud som jag gillar.

Nog för idag nog för mig. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Ta hand om dig.