Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategori: Malix

  • Artos när den sätter in och gör ont. Kan det då hjälpa med Kallbad?

    Artos när den sätter in och gör ont. Kan det då hjälpa med Kallbad?

    Höften ställer till det just nu, höften gör att sömnen blir små korta stunder. Det gör ont när jag går, när jag sitter och när jag sover. Det gör ont hela tiden, mina haltande steg har återigen tagit kontrollen. Jag som var så glad att jag inte haltade. Sånt är livet. Det finns dom som har det värre, jag får stå ut. Men den där sömnen är nog svårast. Att ligga i sängen och bara känna den där morlande värken som bara gnager och gnager. Morfintabletter tar bort toppen av det onda. Men även dom ställer till sömnen.

    Jag har inte badat på en vecka, tanken i mig har funnits, de senaste dagarna när värken har suttit i. Kan det hjälpa med ett kallbad?

    Jo, tanken har funnits där. Idag tog jag steget ut i bilen iförd i min morgonrock. Badtofflor och vantar med och mössa på huvudet. Bilturen var som vanligt, även om jag har hittat en ny i mig, som ofta säger men du, dieseln är dyr, är detta verkligen en resa som du måste göra? Nä det är det inte, men jag var tvungen att prova om det skulle ta bort toppen på det onda i höften.

    Kallt va det, 2,4 minusgrader vid sjön. Isen låg spegelblank där mina badsystrar badat under veckan. Solen lös, allt var så mäktigt vackert. En av mina badsystrar kom till badplatsen nästan samtidigt med mig.

    Magiskt vackert
    Den lilla vaken var istäckt.
    Ett konstverk som jag och mitt barnbarn gjorde i söndags. Vi kallade den tillsammans med Kärlek. Den lilla stenen högst upp tyckte Emilia var ett hjärta.

    Har man ont i höften, är det ett litet företag att få på strumpor på morgonen. Jag kan villigt lova att det är ännu svårare, att få på och av badskor som liksom är svårt utan höftvärk. Det är inte enklare med höftvärk. Det är till och med riktigt svårt. Det var lite enklare att få på dom, än det var att ta av dom där badskorna.

    Jag stod och såg på, när en av mina badsystrar började hacka i isen. Efter en stunds hackande så gick det att gå ut i vattnet, då fick jag en spade att hålla balansen med. Det blev att hacka sig ut i vattnet. Väl nere i djupet, då det blev så pass djupt att man kunde doppa sig. det var då det blev svårt. Men doppade mig gjorde jag. Just då i den stunden, var det som om all värk försvann. Då var det bara kylan jag var tvungen att stå ut med. Upp ur vattnet och gå till badstugan. Krångla av de där åtsittande våta badskorna och på med raggsockar. Idag hade jag badtofflor till sjön, ville inte krångla med skor. Badtofflor med minusgrader är inte att rekommendera, att ha efter ett kallbad. Men det var enklare att ta på än skor, när höften krånglar. Kallt vart det så det var skönt att sätta sig i den varma bilen. På vägen hem kändes ingen värk, berättade jag för maken som jag pratade med. Vi kom överens om att det var för att jag var så kall. Kroppen hade fullt upp med att sätta igång värme då finns det inte något utrymme att känna av värken i höften.

    Det har faktiskt sedan jag kommit hem inte gjort fullt så ont. Kan det vara så att alla stegen jag fick i måndags, alla dom uteblivna baden jag inte badat, under veckan som gått gjort att höften spökar? Nu när kroppen börjar bli uppvärmd igen så smyger sig värken tillbaka. Det säger mig att de där badet, inte gjorde mig frisk i höften, men pigg i kroppen. Tiden nu och framåt får visa mig, om det där badet ändå kanske var något som hjälper.

    Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Nyheterna var de samma fast jag tagit en paus.

    Igår när vi kom hem åkte vi igen väg till Uddevalla och träffade sonen och hans familj. Grillen var med, lite korv, ketchup och senap. Vi träffades för att gå på tur upp till Skansberget i Uddevalla. När vi var där så berättade Emilia, att hon hade tänkt sig sova över hos oss. Jag fick säga till henne att hon fick fråga maken, eftersom han skulle jobba som idag. Det blev så att hon åkte med oss hem för att ha pyjamasparty, sedan sova i soffan i vardagsrummet. Hur jag än försökte locka med att vi skulle sova i sängen i sovrummet, blev det en natt på bäddsoffan. I morse gick vi upp vid halv sju, fast jag försökte smyga så hade hon vaknat. Lite kaffe i soffan, sedan frukost och en promenad. Vi hade bjudit över henne mormor på lite kaffe, därför blev det en tur till affären för att köpa fikabröd.

    Så härligt att sitta där på en filt och inte ha världstankar i sinnet.

    Efter promenaden blev det att plantera lite tomatfrön, lite chili, paprika och lök. Emilia tyckte det var roligt att sätta ner fröerna i jorden. När fröerna var satta, blev det att göra vårfint på framsidan. Jag hade i vintras köpt dynor till hammocken. Dom packade vi upp och la på plats. plockade fram det lilla bordet och ställde fram två trädgårdsstolar, la sedan på en duk på bordet. Emilia ville att vi skulle provsitta lite innan vi gick in för att duka upp med vår mormors fika.

    Efter fikan blev det en promenad, sedan hem och fixa mat. Hänga lite i soffan på framsidan, innan maten. Efter mat blev det igen en promenad. Emilia hade med sin sparkcykel som hon vill använda. Många steg blev det och nu känns höften igen. Efter promenaden lite lek, därefter kom mamma och pappa till Emilia, för att hämta henne. Nu är farmor trött. Men en härlig trötthet, och en trötthet inte av oro för vad som händer i världen, utan av roliga saker. Det har varit jobbigt att inte vakta nyheterna men nu när jag kollade insåg jag att det är samma läge nu som det var innan.

    Förutom att Dieseln återigen har blivit dyrare. Så är det, inget jag kan göra något åt. Men börjar fundera på att hitta jobb, närmare hemma så jag slipper åka bil. Men här finns inget behandlingshem. Det blir att glatt betala, fast det börjar bli orimligt. När är gränsen nådd för min plånbok? När är det inte lönande, att åka till jobbet. Nej, sånt ska jag inte fundera på inte ännu. En härligt fin söndag och måndag har jag haft.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Då är det en jobbdag igen. Lär inte bli något inlägg imorgon men på onsdag lär det igen bli ett inlägg. Tror till och med det blir ett badinlägg då.

  • En husbilshelg.

    Idag vaknade jag upp i vår husbil. Kaffet står bredvid mig. Kaffet smakar bättre, är mysigare här i husbilen. Idag ska vi åka hem. Men först ska vi stanna till hos stora sonen och träffa deras familj.

    Det har varit en härligt lördag utan massa nyheter och bara umgåstid. Någon promenad till butikerna och sedan bara mys. Varmt och gott är det här inne. Maken sover fortfarande. Nu är inte klockan så mycket så det är inte så konstigt.

    Vi brukar lyxa till det när vi är i husbilen. Denna gången gjorde vi inte det. Vi tog maten hemifrån, Det blev stekt potatis korv och ägg till middag igår. På kvällen blev det räkmackor. Nu är det kanske inte Mat som WW ger lite poäng på men ibland får det bli lite mera poäng. När det varit en slarv dag så räcker det med att bara återta poängenstegen så är man igen på banan.

    När vi åker hem idag blir det att tanka upp bilen. Inte för att den är tom på dieseln utan mera för att tiden är som den är. Det känns tryggare med en full tank. Omvärldens händelser har påverkat. I dag tänker jag annorlunda än vad jag gjorde för bara några veckor sedan.

    I fredags fick vi ett mail om Ukrainska barn. Jag tänker att där finns en möjlighet för oss att hjälpa till. Att göra en insatts, att bidra till goda saker i situationen som den är nu. Mitt målarrum får plockas ner göras om till ett barnrum igen.

    Ingen kan göra allt men något litet kan alla göra för att hjälpa till i situationen som världen befinner sig i. Att hjälpa till så att något av krigets barn får det lite bättre, mera normalt än innan är så vi kan bidra. Då känns det som vi i alla fall gör något. Då ser vi inte bara på och ser om vårt egna. Utan då gör vi i alla fall något.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Husbilsmys och helg.

    Just nu sitter jag i våran husbil. En extra kopp kaffe idag tillsammans med lite likör. Idag ska jag njuta av livet och att här är jag, i en vacker omgivning. Eller, jag är på Henåns ställplats. Det är en grusplan men alldeles vid vattnet. Det är nära till min affär, och till centrumet. Jag har redan varit i affären, handlat lite garner och Membrasin. Membrasinet för att slippa torra slemhinnor och må allmänt bra. Det brukar fungera för mig. Men ofta glömmer jag av att köpa nya och får börja om från början med det fyra tabletter alltid.

    Idag ska jag njuta av att vara ledig, att jag inte sitter och slukar tv, idag tar jag paus och bara är. Just nu funderar jag på vad jag ska göra, med garnet jag köpte. Om det som vanligt, blir strumpor eller om jag ska ta och sticka en tröja till lilla Hugo. Hugo är vårat barnbarn som snart fyller 1 år. En sådan tröja går snabbt att sticka, det kan bli något helt annat nu. Nu har jag ju lärt mig att sticka två strumpor samtidigt, nu finns det en chans att det blir två ärmar samtidigt och då blir tröjan klar. För ofta tröttnar jag när sista ärmen är kvar att sticka. Japp så får det bli, det kommer att bli en tröja.

    Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Fuck Putin, Eller är det så som ordspråket säger Älska mig mest när jag minst förtjänar det. Just nu gäller ta hand om dig och gör en bra dag.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Dumt att vara vaken den här tiden.

    alla dessa timmar framför tv, vaktande av nyheter och oro. Ställer till det i formen, att inte kunna sova. Ligger i sängen funderar på vad som hänt, finns det nytt att läsa. Vem säger vad och vad är det som sägs. Hur i hela friden blev det så här? Hur kan ett lands regering, ställa till sådan oreda i världen? Varför händer allt det här? Kommer kriget att komma hit? Vem och vilka är vi då? Kommer Putin att trycka på knappen? Kommer vi få ställa om världsordningen och kommer vi behöva passa vår tunga? Varför i hela världen behöver jag ligga och tänka på detta mitt i natten? Så dumt, inte alls smart. Jag som har tänkt mig att åka till sjön i morgon, behöver min sömn. Fullt ord, har ju sovit jour, jag borde vara helt slut i kroppen och totalt uttröttad. Men ack nej jag har varit som en riktig Damp-tant idag. Ändå är sömnen någon helt annan stans än där den borde vara.

    I denna stilla timma när hela huset sover sitter jag här i nattlinne och skriver blogg. Jag är bra på att hantera ångest, oro. Nää inte i natt, jag tänker på de klienter jag möter i mitt jobb. Dom har också svårt att sova i bland. Jag förstår hur tankarna snurrar för dom nu. Hur tankarna inte slutar, hur svårt det är att få stopp på alla dom där tankarna, som jag ändå inte kan göra något åt. Dom snurrar fast jag försöker med både andningsövningar och andra tekniker.

    Det där kriget finns där, jag kan inte göra något åt det. Jag behöver min sömn för att inte ramla och slå mig i själen. Jag behöver sömnen för att orka andas. Hur många av alla dessa människor som flyr bor nu i natt i ångest och oro för morgondagen. Deras sömnlöshet är enkel att förstå, min är bara dum. Gå och lägg dig människa, du kan inte göra något mera än att ta hand om dig de dina och det som är ditt.

    Jag hoppa önskar att Putin har ännu svårare att sova än vad vi andra har. Eller så önskar jag honom en riktigt god sömn så att han kommer till sans. Bestämmer sig för att se hans verk, med världens ögon. Att han kommer på att allt detta var dumt, att han gör om och tar helt andra beslut, än dom han har tagit fram tills nu.

  • Återtagande av min egna makt.

    Återtagande av min egna makt.

    Har återtagit min egna makt, i att inte se till att ramla ner och slå mig illa i själen. Dessa dagar med oron i världen, tänker jag inte ramla mera, än jag redan har gjort. Nu blir det att återta, det jag kan göra något åt. Jag behöver inte förfalla i mina känslor.

    Det ukrainska folket lider oavsett, om jag mår dåligt eller inte. Jag måste hitta sätt att ha en mur omkring mig, jag behöver inte blöda i mina känslor. Jag behöver inte gråta, dom där tårarna kan jag gråta sedan. Inte nu. Jag och en kollega pratade igår, om den värld vi vill se. Oavsett om det är en utopi eller inte, borde väl krig vara ett förlegat sätt att lösa problem? Vi behöver Kärlek, omtanke och respekt i den här världen. Inte vapen!

    Tänk om vi kunde begrava alla former av vapen, skapa en stor begravningsplats. Där vi sedan cementerade, för att aldrig mera brytas upp. Tänk om vi hade läger, där människor som ville ta till våld fick bo och träna sig i att hitta till orädslan, tryggheten och acceptans. Tänk om det blev så, att vi blev tillsammans och inte vi och dom. Att vi alla hade en syn på att vi är bara människor, vår uppgift i livet är att vara medmänniskor i världen. En vacker dröm, i bakhuvudet hör jag sången om natten där drömmen handlade att soldaterna inte fanns och statsmäns satt på rad. Tänk om det, ja tänk om…. Det börjar i det lilla, vi kan alla göra något och vi kan endast börja gräva där vi står. Kan vi inte bli några som greppar en spade, börja i alla fall lära oss stava till ordet FRED är inte en Utopi. Utan fred är något vackert. Något uppnåeligt som kan vara en möjlighet till en bättre värld. Just nu, just i denna stund är det något jag vill befinna mig i. Kärlek till världens alla människor, även till Alla som behöver lite extra.

    Lev idag just nu, just nu kan vi göra något åt, igår finns inte kvar mera än i ruiner, minnen och känslor som bor i historian. Just nu sår vi det vi kan skörda i framtiden. Ta hand om dig!

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Tacksamhet kan Hjälpa.

    Idag satt jag och kollade in nyheterna. Då var det ett väldigt oväsen utanför, det var många män i svarta kläder. I raketfart gick mina tankar om Ukraina och vad fan gör dom här. Va fan vad finns det här??? Efter några sekunder, kom jag på att det är något helt annat. Vi ska ha byggjobbare här i helgen, dom ska byta taket. Byta taket och sätta upp byggställningar. Hade detta skett innan Ukraina, hade jag genast kommit på att okej, det är byggjobbare. Det gjorde jag inte idag, idag blev det katastroftankar på 0 sekunder.

    Det är trevliga, vänliga killar som är här. Dom kommer från Polen. Jag fick möjlighet att säga att dom gör ett fantastiskt jobb, där nere med att välkomna Ukrainska människor. Dom bidrar till det där med att solidariteten, blir synlig. Det var som att jag inte kunde säga nog, om deras engagemang. Berättade att jag beundrade deras kraft i att bidra.

    Tänka sig, för bara några månader sedan gick jag här i min lilla svenskbubbla om att livet är ett rosa skimmer, där det värsta som kan hända är om besin priset går upp. Det är det jag har rätten, att klaga på liksom.

    Igår tankade jag bilen 23. 70 kr, tankade och tänkte tankar om, det är bra att det finns bensin. Den tanken har aldrig slagit, mig innan. Idag när jag skulle fixa mitt kaffe, kände jag tacksamhet att jag kunde göra kaffe. För mig var sådant självklarheter. Nu är jag mera medveten, om att allt det där jag just nu kan göra är inte självklarheter, även om det borde vara självklarheter för alla.

    Just nu, under dagarna, bor jag i små, små tacksamheter som sker i just nu. Därifrån bor det trygghet i mig. Där i dessa tacksamheter, samlar jag min kraft till att orka med att vara med i livet. Där bor det tro och hopp. Måtte detta vansinne, snart ta slut. Att vi återigen kan se på världen, som en vänlig värld. Att vi återigen kan se på livet, som att det finns något där framme, som lockar. All heder åt det polska människorna, som gör så mycket. Idag fick jag tacka en polsk medborgare, för deras vänlighet i världen just nu. För två veckor sedan hade jag hade då bara tittat på dom, en flock människor som gör det dom kan för att få tillvaron, lite drägligare.

    Idag skäms jag för dessa tankar. Idag är jag tacksam över att dom just nu bor här i vår trädgård, gör i ordning för att vi ska få ett nytt tak. Jo jag vet, solidaritet med våra svenska byggjobbare, fel av mig. Men det är ju så byggbranschen idag ser ut.

    Lev idag just nu, igår är historia. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu har jag möjligheten, att faktiskt skriva här på bloggen. Det kanske bor en dag där framme, där den möjligheten inte finns. Men just nu har jag den. I det här bor det tacksamhet just nu.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Det kommer en dag i morgon….Kanske?

    Vissa tycker att det är okej, det ryssen just nu gör i Ukraina. Vissa tycker att det är modigt att säga andra åsikter, än vad majoriteten tycker. Det tycker jag med, jag är för yttrandefrihet och tryckfrihet. I dessa dagar ännu viktigare än innan. Ord som bara svävat där ute i periferin, ord som inte tas till varje dag. Har i dagsläget blivit så viktiga, känner jag.

     Demokrati, Solidaritet, yttrande frihet och eget ansvar. Det där sista gillar jag. Eget ansvar är viktigt för jag är ansvarig över mina val, hur jag beter mig och vad jag gör.

    Någon som hotar med att smälla av ett kärnvapen, blir ansvarig över mycket. Inte bara över några få, utan ansvarig i många generationer. Denna någon dör en dag men, konsekvenserna från hans verk i kärnvapnet, kan bli konsekvenser för många oskyldiga i många generationer.  Jag upplever det fruktansvärt, att Putin ens hotar med kärnvapen.

    Jag hade tyckt lika illa om det om det varit USA, oavsett vilket land som hotar med kärnvapen, det är att gå bortanför gränsen. Jag tycker i och för sig att krig, är bortanför gränsen. Tror det är många med mig som även gör det.

    Jag läste om en kille som ringde hem till sin mamma i Ryssland. Han trodde att han var på väg till en övning men, det visade sig vara ett krig. Han beskrev rädslan, för sin mamma. Hur rädd han var. Jag tänker vidare på mamman, vilken rädsla blir det i henne? Vilken ångest fick hon av samtalet? Vart går och bor hennes tankar nu? Lever Killen fortfarande? Kommer hon få hem en del av sin son, för att begrava? Eller bli kistan tom? Att ljuga en så stor lögn för någon, som tror att han ska åka på en övning. Han kastas in i ett rått krig. Även här är en gräns! Hade han rätt förutsättningar i stunden, han fick klart för sig att det var ett krig han hamnat i? Hans mamma, fick hon rätt förutsättningar, då hon stolt sa hejdå till sin son, som skulle på övning. Här känner jag stöld av kärlek. kanske stöld av att ta farväl där i stunden han kanske dör. Hon och sonen blev bestulna på att säga hejdå, innan han åkte. Även det är borta för gränsen, till vad som får göras.

    Det är många människor som lider nu, inte bara Ukrainainvånare. Utan även Ryssar. Dom blir förda bakom ljuset och blir indoktrinerade med propaganda.

    En dag tar detta krig slut, en dag kommer ryssarna förstå vad som hände. En dag kommer vi förstå. Just nu, är det kaos. En dag efter kaoset, ska människor mötas igen, se varandra i ögonen. Leva sida vid sida. Sträva vidare, älska och bli älskad. Jag vill att den dagen kommer snart. Men jag vill då när dagen är här, att vi ska mötas våga se, kunna se, kunna möta människan vi möter. Jag tror det blir svårt för dom som idag, är förda bakom ljuset. Men det är inte deras fel, dom lever i en stat som är korrupt, fejkad och förljugen. Dom är inte ansvariga! För det som händer just nu. Vi måste då den dagen kommer, inte döma dessa människor som tror på det, som ledaren idag förmedlar.  Vi får inte lägga denna skuld på alla ryssar, utan på dom som är ansvariga.

    Fast frågan är om den dagen kommer? Den makten har Putin, just nu. Kärnvapen, jo det kan räcka med att han tar det ett steg längre, då behöver vi nog inte fundera på det. Men några av oss oskyldiga, kommer att få betala i konsekvenser, i generationer framöver om han gör handling av hans hot.

    #Fuck Putin

    Lev idag just nu är det ända vi har. Låt oss leva, andas nu. Låta oss uppleva kärleken, solidariteten, och det goda med att leva i ett fritt land. Där demokratin ännu är en verklighet.  Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • Demokrati är inte en självklarhet.

    Demokrati är inte en självklarhet.

    Under två dagar har jag haft känningar av min Ménièrs sjukdom. Igår var det mera trötthet, små gungningar ett övergående i sjukdomen. Det var längesedan jag vart riktigt så yr, Men nu visade sig sjukdomen i sin sämsta sida. När yrsel sätter in, går det inte att titta på tv, röra sig eller göra något. I fredags blev det bara små saker att göra och sedan ligga på soffan, när det värsta hade gett sig.

    Nu är inte det så farligt emot vad eller hur det ser ut i världen utanför oss. För många år sedan, hade jag en vän som kom från Ukraina. Vi läste engelska ihop. Vi bodde båda två i Bergsjön. Jag i det lite finare området, då det precis hade blivit bostadsrätter som varit helt nybyggda. Hon hade en dotter som hon lämnade ensam hemma, när vi hade kurs. Dottern roade sig med att slänga ut sina leksaker, utanför fönstret. Min kompis blev arg på dotter, skällde på henne. Jag frågade henne varför hon slängde ut sina saker. Dottern svarade för att hon inte ville att mamma, skulle lämna henne själv ensam hemma. Mamman var ensamstående, nyss kommen till Sverige kunde inte förstå varför dottern inte kunde vara själv. Hon tyckte inte att jag skulle lägga mig i. Men jag gjorde det och till sist bytte min kamrat kurstider och allt blev bättre för dom båda.

    Mina tankar går till henne just nu. Hur lever hon och dottern nu? Vi tappade kontakten när jag flyttade ifrån Bergsjön. Hade hon släkt kvar där bort? Hur stor är hennes dotter nu? Jag tänker att dom har det bra, kanske är det för att skydda mig själv i mina känslor. Men jag vill att dom ska ha det bra, att dom inte flyttade tillbaka. Att hon, min kompis fick den utbildning hon kämpade så med. Jag hade tankar om att bli bättre i engelska då det begav sig. Hon ville bli läkare. Snacka om skillnader i drömmar. Hon gav sig av från sitt hemland, för att nå sin dröm. Jag tog en kvällskurs på Komvux för att bli lite bättre på Engelska. Skillnaderna är stora i drömmar.

    Jag har fått en ny hjälte, Zelensyj Ukrainas president. Han är verkligen en hjälte och en modig kämpe. Han kämpar för demokratin, som vi andra tar för givet. Demokratin som är så självklar för oss. Jag vill verkligen att han ska ta sig ur det här levande. Vilket driv, vilken modig-het han har som stannar kvar och slåss. Han står upp för demokratin, sitt folk och sitt land. Frågan är hur många av våra som hade gjort det?

    Jag tänker på alla dessa människor som fått lämna sitt land, sina hem, sina män, sina äldre. Alla barn som fått lämna sin pappa för att han ska kämpa med den modiga Zelenskyj, sina kamrat, sina lärare, sina hem, sin miljö. Alla dessa faror på vägen, alla dessa tankar som måste bo i dessa människor. Det är en skam det som händer just nu, vi här kan bara stå och se på. Hur kan det ens hända?

    Nej jag har lev i en drömvärld. Nu var det dags för mig att vakna upp. Vakna upp till en hemsk, vidrig verklighet, där jag bara kan stå och se på hur galenskap bor där ute i vår värld.

    Demokrati är ett ord som vi borde vara mera rädda om. Göra mera för. Vara mera noga med att ta hand om. Presidenten i Ukraina han har blivit en stor man, en stor hjälte. Fast jag misstänker att han hade önskat att han hade sluppit all denna galenskap.

    Lev idag just nu, igår är historia imorgon kan vi vakna upp till en helt ny värld. Hoppas då att demokratin har segrat. #Fuck Putin! #Skit på dig, som den ukrainska bilisten sa.

    Carina Ikonen Nilsson.

  • En helt enkel vanlig tråkmorgon.

    Snö så långt ögat når, idag stannade jag hemma från badet. Tänkte att jag istället kunde gå ut och rulla mig i snön. Men där trädde tråk och mes Tanten i mig fram. Berättade att det är bättre att ta en dusch, ta på kläder och göra en helt vanlig morgon utan några extra vakanser. Gick förbi vårt gym, behöver dammas där inne. Funderar på hur länge det ska stå där och ge mig dåligt samvete. Finns det någon som är intresserad så finns det massvis med bra saker där inne om man vill ha gym hemma.

    Jag har tänkt mig göra om gymmet till målarrum. Eller mera ett hobbyrum. Mitt målarrum där uppe får bli ett sova-över rum. Idag är det jobb igen. Igår åkte jag hem från jobbet var hemma runt 11. Just nu känns det som jag varit lång ledig. Vilket är en härlig känslan.

    Fast jag misstänker att helgarbetet kommer ta bort den där långledighetskänslan. På söndagen kommer tröttheten bo där i kroppen hela dagen. Innan helg har jag en ledig dag att se framemot.

    Imorgon om snön tillåter sig hålla borta under natten kommer jag igen åka till badsjön och fylla kroppen med energi. Längtar redan. Nog för idag ha en fin dag.

    Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson.