Idag vaknade jag upp i vår husbil. Kaffet står bredvid mig. Kaffet smakar bättre, är mysigare här i husbilen. Idag ska vi åka hem. Men först ska vi stanna till hos stora sonen och träffa deras familj.
Det har varit en härligt lördag utan massa nyheter och bara umgåstid. Någon promenad till butikerna och sedan bara mys. Varmt och gott är det här inne. Maken sover fortfarande. Nu är inte klockan så mycket så det är inte så konstigt.
Vi brukar lyxa till det när vi är i husbilen. Denna gången gjorde vi inte det. Vi tog maten hemifrån, Det blev stekt potatis korv och ägg till middag igår. På kvällen blev det räkmackor. Nu är det kanske inte Mat som WW ger lite poäng på men ibland får det bli lite mera poäng. När det varit en slarv dag så räcker det med att bara återta poängenstegen så är man igen på banan.
När vi åker hem idag blir det att tanka upp bilen. Inte för att den är tom på dieseln utan mera för att tiden är som den är. Det känns tryggare med en full tank. Omvärldens händelser har påverkat. I dag tänker jag annorlunda än vad jag gjorde för bara några veckor sedan.
I fredags fick vi ett mail om Ukrainska barn. Jag tänker att där finns en möjlighet för oss att hjälpa till. Att göra en insatts, att bidra till goda saker i situationen som den är nu. Mitt målarrum får plockas ner göras om till ett barnrum igen.
Ingen kan göra allt men något litet kan alla göra för att hjälpa till i situationen som världen befinner sig i. Att hjälpa till så att något av krigets barn får det lite bättre, mera normalt än innan är så vi kan bidra. Då känns det som vi i alla fall gör något. Då ser vi inte bara på och ser om vårt egna. Utan då gör vi i alla fall något.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.