O(H)älsa eller (H)älsa

Publicerad söndag, buy 26 februari 2012 10:56
Skriven av Carina Ikonen Nilsson

Psykisk ohälsa eller inte ohälsa, help hälsa ?  Efter att ha läst tankar och ord om vad psykisk ohälsa är och inte är, blir jag förvirrad.  Vad är psykisk ohälsa, vad är hälsa? För mig känner jag att jag börjar närma mig ordet. Men känner rädsla att trampa människor på tårna. Har inte för avsikt att stigmatisera eller stänga ut eller in människor i hörnen.

Psykisk hälsa är mera vänligt att närma sig, då blir jag i tanken mjukare. På något sätt känns det mindre farligt. Visst är det konstigt då jag i min roll som ambassadör inom projektet (H)järnkoll  går ut och pratar om just psykisk O(H)älsa. Men utifrån mitt perspektiv. Skulle inte för mitt liv, våga mig på att prata i större perspektiv.

Man vill nu att det ska definieras vad och vilka, som får plats i ordet. Läs vidare HÄR……

Facebook, Författare och självkänsla

Hur går det ihop? Hänger det ihop på något sätt?

Igår fick jag en inbjudan på FB, pharmacy av Anitha Östlund. Innan FB råkade jag komma i kontakt med henne i från ett annat forum Skrivpuffen som är utformat av Ann Ljungberg.

Igår blev jag alltså inbjuden till ett forum på FB, patient där Anitha ville samla sina skrivar vänner. Jag var alltså utvald. I samband med utvalandet så ramlade in konstigheter i mig. Alla började presentera sig på sidan, hos mig flyttade det in prestationsångest.

“Självkänslan” som borde finnas, fanns inte, försvann långt bort. Flertalet gånger gick jag in och försökte mig på att skriva en presentation om mig själv. Hade tankar om att men gud vad ska jag skriva, det hela blev på ett konstigt sätt jätte stort utan att jag riktigt fattade det. Ångest över en sådan sak är ju ganska dumt med tanke på att jag redan för tre år sedan, skrivit en bok där jag hela tiden egentligen skriver om mig själv. “ Jag föredrar att kalla mig impulsiv” heter boken. Dessutom är jag ute och pratar in för okända människor ganska ofta, både i små och stora grupper. Då står jag längst fram och pratar på, som om det var det enklaste i världen. Så det var konstigt att jag inte förmådde mig att skriva en presentation på en grupp sida.

Problemet för mig, var att jag hade titelfobi. Jag tittade runt på människorna som hade skrivit en presentation, blev mer och mer tillbaka dragen i mina ord. De var författare, redaktörer, lektörer och ja gud vet vad alla dessa människor hade för olika tiltar och roller, i skrivsammanhang. Vad skulle jag skriva i min presentation? Blev frågor som flyttade in i mig. Men gud ,vad ska jag skriva vad gör jag i den gruppen.

Asså snacka om självkänslodödstankar och förminskande ut i finger spetsarna. Ju längre tiden gick ju längre ner i skorna var jag. Senare fram på kvällen tog jag mod till mig och började skriva. Fingrarna riktigt dansade fram på tangentbordet och ångesten försvann ju fler ord som hittade till den lilla textrutan. Innan jag hann tänka efter tryckte jag på rutan sänd. Jag läste inte igenom det jag skrivit, vilket i och för sig inte är ovanligt för mig. För jag tänker ju inte efter innan. Det så omtalade efter-tänket är ju något som jag liksom saknar. Detta var inte orsaken igår, då jag klickade iväg min presentation. För orsaken att jag inte läste igenom presentationstexten, var mera känslor av en massa rädslor av att inte duga, inte passa in, i den lilla gruppen av namn.

Idag är alla konstigheter och alla tankar från i går, historia, upplevelser som jag från historian känner att de upprepar sig. Historian upprepar sig, då när jag inte är vaken, ser med mina självkänsloögon på mig och mina beteenden. Då har jag väldigt lätt för att höja andra människor till skyarna, medans jag själv försvinner ner till havets botten. Jag märker det inte ens. Vet bara att jag får svårt att ta mig upp till ytan efter ett tag.

Nej nu har jag skrivit nog idag. Texten här visar mig att jag måste ta nya tag i självkänslo-jobbet igen, jag har nog lagt det för länge åt sidan. Det är alltså dags att kavla upp ärmarna och göra viktighetsarbete igen. Självkänsla är ju inte nått som ligger i skafferiet år efter år. Utan likt mjölk, så är det en färskvara.

 ImpulsivIkonen

Tacksamheter

Har haft en dag i återblickar, help blir förundrad över hur mycket som hänt under några år. Allt beror på att jag låter mig vara mig. Innan jag fick diagnos gjorde jag allt, pill för att dölja allt som var med mig jag. Gjorde allt för att inte visa eller låta någon förstå att jag hade fullt upp med att låtsas vara klok. Alla mina ansträngningar gjorde ju att jag just blev mindre klok än jag egentligen var. Jag la ju då krafter på fel saker.

Återblicken ger mig styrka, kraft och visdom. Tänk att jag gjorde det!  Jag skrev en bok som fortfarande Människor köper, den har till och med blivit Talbok så att även dyslektiker kan läsa min bok.

Jag har varit ute och föreläst en del sen min bok blev verklighet. Tänk det är något som  jag för några år sedan, inte trodde att jag någonsin skulle våga. Trodde inte jag skulle kunna hålla tråden och vara så pass fokuserad så att människor orkar lyssna.  Idag när jag ser tillbaka så känner jag  så mycket tacksamhet. Tacksamhet över hur saker har fallit på plats, hur brickorna på något sätt blir lagda i det mönster som det egentligen är meningen att de skulle ligga.

Det är en sådan härlig känsla när någon kommer fram efter en föreläsning kommer fram och berättar förtroligheter för mig. Stunderna är magiskt vackra. Det bor så mycket tacksamhet inom mig så hälften hade varit nog. Samtidigt är det helt underbart att få bo i tacksamhet. Att vila i känslor som är mjuka och vackra. Just sådana mjukheter och vackerheter som föds i tacksamheter, är något  jag önskar att alla människor får uppleva. Samtidigt som jag idag vet att jag nog inte varit ensam om att inte fått uppleva det innan tiden nu.

 

Pelle Sandstrak och jag :)

En grymt illa förkylning har slagit till, pilule redan i torsdags då jag hade min föreläsning så kände jag av den.  Den röst som jag brukar kunna luta mig tillbaka på, svek mig lite lätt några gånger under dagen. Föreläsningen Gick vägen och den sviktande självkänslan som jag hade innan. Blev stärkt igen då jag stod där framme och pratade. Fast nervös var jag inte så mycket i magen som jag var i stämbanden.

Nu är inte heller herr Pelle owe me one book. Det är roligt när det går att lägga till upplevelser till en bok och det kan jag göra nu med Mr Touretts och jag. it is your captain speaking Ler.  Nej  någon kapten lär jag inte bli, det är bara lite roligt även om det är tragiskt  när man läser om någon annan som sätter ord på konstigheter i än själv.

Jag föreläste ju  i en halv timma innan Pelle. Innan föreläsningen, redan i veckan innan så var jag  lite orolig för att klara av att hålla tiden.  En halvtimma är inte lång tid utan rent av otroligt lite tid om  man som jag ville berätta så mycket.  Tillsammans med min tim-stock så lyckades jag att till och med få en prick kvar som lös. Så jag fixade det Ler  Böcker sålde jag oxå. Till och med så att jag återigen fick en förfrågan om jag sålde mina tavlor.

Denna gången hade jag min  KBT terapeut i tankarna och sa : – jo du det gör jag, men, jag tar betalt för dom oxå Ler  nu ska snart sonen ta kort på alla tavlor sen ska jag skicka iväg en fil till en som är  Intresserad en  ev, köpare. Tänk så konstigt det blir Någon kan tänka sig att köpa tavlor som jag gjort Ler!

Här kommer listan på alla tillgångar,  Jag har fått den från  Marie Enbäck det är hon som håller ADHD awereness week levande i Sverige.  Vi är alla, fulla av tillgångar, Alla människor är tillgångar…… 001

Talboks-och punktskriftsbiblioteket gjorde dagen gyllenfärgad.

talbok och punktskriftsbiblioteket.  Idag fick jag ett spännande mail ifrån just det företag.  Där stod det att någon  har talat in min bok som talbok.  Gissa om det skuttade till inom mig när jag läste. Blev yr i skallen av att tänka tanken, buy cialis att någon där ute i vårt avlånga land har tagit sig tid att få talboksbiblioteket att göra en tal bok av min bok.

Hela dagen har jag vilat mig i tacksamhetstankar och blir alldeles varm i kroppen av tanken på denna vänliga själ. 

Kanske är det en händelse som andra tänker att ja och varför så glad. Eller kanske tänker någon  ja men va då spelar roll.

Men för mig är händelsen stor. Varför? Jo, seek för att jag själv är handikappad i just läs och skrivsituationer.  I och för sig så har jag ju sedan länge haft förmånen, att ha  olika program så gör mig o-handikappad.  Men en talbok, då är det minsann på riktigt! Inte en så att jag bett någon göra det, och inte är det så att jag tjänar en massa pengar på det.

Men hela grejen.  Är stor någon har tyckt att min bok är så viktig, att denna någon sett eller hört sig för. Om den kan bli inläst av tal-bok och punktskriftsbiblioteket.  För mig är det stort  till och med vackert. Nu kan även människor som är som jag själv, läsa  eller i alla fall lyssna till boken. Någon kan ha den i bilen och lyssna eller på datorn. Jag blir  tårögd av tanken.

Vill någon läsa eller lyssna på min bok så går det att göra  genom att kontakta www.tpb.se Men jag tror det är så att du måste ha någon form av handling som visar på din funktionsnedsättning.  Tänk att människor  som är som mig,  vi som ibland inte orkar eller  har ro i kroppen, vi kan ha den i lurar i öronen och istället lyssna på min bok som heter “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”. köper du den från denna sida så får du ett signerat ex. Men självklart finns den även på liten upplaga som vanligt.

Snart kommer det

Inom kort kommer jag starta upp en webbutik. Där det kommer att vara särskilt utvalda böcker kommer att säljas.  Böckerna som jag kommer att sälja är böcker som jag läst och känner att jag själv kan rekommendera.  Självklart kommer du kunna köpa min egna bok i butiken.  Det kommer självklart handla om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. NPF och närliggande områden.

Visst blev det en fin layout på min blogg, ed Den som jag ska tacka är min Äldsta son.

Tack för allt arbete du lagt ner  tack!

Oskrivna lagar och regler kan vara svårt för många…….

Har hittat 10 oskrivna regler i en bok som är skriven av Nancy J Patrick. Boken heter Leva med asperger, decease det är en praktisk  Guide för tonåringar och vuxna.

De tio oskrivna reglerna ger mig en större förståelse för människor med asperger.  Ger mig insikter om hur vissa stunder kan undvikas. Reglerna visar på storheterna i att undvika bråk.  Efter som boken är skriven till människor som har olika till och O-tillgångar inom autismspektrat så är det regler de kan ta till sig, stuff   i olika sociala sammanhang.

Enkla levnads regler.

  • 1. Regler är inte absoluta. Utan de är beroende på situation och av individen.
  • 2. I det stora perspektivet är allt inte lika viktigt.
  • 3. Alla människor gör fel. Det behöver inte förstöra din dag.
  • 4. Att vara ärlig är en helt annan sak än att vara diplomatisk
  • 5. Att vara artig är lämpligt i alla situationer.
  • 6. Alla som är trevliga mot en är nödvändigtvis inte ens kompisar.
  • 7. Människor beter sig annorlunda privat än de gör offentligt.
  • 8. Lär dig att förstå när du får människor att tappa intresset.
  • 9. “Att passa in” handlar ofta om att se ut  och låta som att  man passar in.
  • 10. Människor  har ansvar för sitt eget beteende.

Vissa av reglerna är svårigheter jag själv ibland brottas med. Regel nummer  6 är en regel som jag borde träna på allt som oftast. Skrivas med stora bokstäver och den borde glimma förbi mig när jag är i sådana situationer.  Till och med så att kanske den borde omskrivas i regel nummer ett, men då borde regel nummer 1 skrivas så att det blir mera absolut. Ändå har jag inte asperger utan ADHD. Regel nummer 4 även den en regel som jag  enligt vissa borde träna mig i allt som ofta.  till viss del kan jag hålla med. Men jag tänker även att diplomatiska människor utan ärlighetsnormen borde träna lite mera på att vara mera ärliga så att jag mindre  ofta slipper gissa mig till.

Man säger ofta att människor med ADHD uppfinner hjulet igen. Min son frångår denna företeelse, för han uppfinner inte hjulet en gång till. Han ser till att använda det hjul som finns, men, på många olika sätt. Som vanliga människor,  utan våra tillgångar, inte ens hade haft tanken på att använda det till.

Facebook lär ju även de ha en massa oskrivna osynlighetslagar, som vi bara förväntas att kunna. Lisa har en del tips där

Från misstänkt tjuv till bestulen……

Idag har jag varit med broder och hans fru till Ullared.  Villigt erkänna att broder är så mycket bättre på att pricka in braighetsdagar när det gäller just Ullared.  Jag behövde en dag bortanför  sjukhusbesök där farmor visar på  flykter 30 år tillbaka i tiden.   Att besöka farmor är tydligen  utan mening, store online   besöka henne gör man för sin egna del.  Och den egna delen hos mig  gör så ont att tårarna rinner ner för kinderna. Gamla farmor som är i Morfin dimmor som gör att farmor är helt utan minne, unhealthy gjorde att jag behövde bort.

På Ullared hittade jag  lite allt möjligt, men i kassan blev jag misstrodd. Expediten trodde att jag skulle stjäla  jackan och schalen som hängde över handtaget.  Fick förklara för henne att det var min jacka som jag haft när jag kom.  Fick även två  gånger berätta att schalen som hängde över jackan var något som jag virkat.  Hur tänker man?  När jag står där och betalar, att jag  där till ska stjäla en jacka och en vit virkad schal?  Hon till och med sa att nej du den schalen är en butiksschal.  Maken sa att jag skulle blivit arg jag blev bara  lite chockad över dumheten. 

Vi skulle efter shoppingen  inta lite mat. Mitt emot lite  bortanför parkeringen  fanns i ett annat hur. En restaurang som serverade asiatisk buffe.  Tänkte att det är ett bra sätt att få sonen att äta lite  pommes  med brunsås eller nått.  De hade pommes  och jag förklarade för expediten att min son inte äter något av maten på deras restaurang men skulle vilja ha en talrik med pommes och lite brunsås.  Sa något om att jag tyckte det var lite väl dyrt med nästan 80 kronor för lite pommes.   Men även denna expedit misstrodde mig och sa att hon inte kan kontrollera om sonen springer runt och tar annan mat. De kunde inte gå mig till mötes.  Så sonen fick vara utan mat just  fick en cola så länge.   Och lite pommes från min tallrik.  Senare blev det  Mac Donalds så att han också  fick mat.

När vi kom ut från restaurangen så fick jag uppleva nått märkligt. Jag som  två gånger denna dag blivit misstrodd, att vara tjuvaktig. Fick nu uppleva att jag blivit bestulen.  Min bildörrsmagnet hade fått en ny ägare…. eller i alla fall flyttat från min bil dörr.

Vem tar nått sånt? Vem behöver nått sånt? Vad gör man med en sådan?  Ja ja, spelar inte så stor roll får beställa en ny!  Men om någon sätt den så är ju det bra då är det ju någon som åker runt med den Ler  

Magneten som försvann……………Ledsen Men men jag  får beställa lite fler. Blinkar

Att vara vänner på riktigt ……….

We half way there låter det hemma hos mig just nu. Inom mig bubblar det, sick   minns hur jag varje morgon åkte till jobbet som då var på Fagared. I högtalarna skrek Bon Jovi sånt, som då talade till mig. Inte gjorde det speciellt ont att han  var trevlig att titta på heller. Idag har han även vuxit som människa för mig. Hans engagemang för hemlösa är vackert.

Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva om för jag hade tänkt mig att skriva om min riktiga vän, hon som finns på riktigt.  I somras tog vi en lunch i vårt lilla samhälle, igår shoppade vi loss.  En resa som vi planerat sen i augusti tror jag.  Min make har skrattat åt mig. Samtidigt som han har sagt att det måste kännas bra att träffa någon som helt förstår hur det är att vara socialt osocial.  Jag behöver ju luft i mina dagar, veckor, månader och år. Gör jag något så vill jag göra det fullt ut vara där i stunden och vara bara för det. När det är så då krävs det planeringar. Därför har vi redan börjat planera våran vår träff nu. Nu ska det väl bli lite lättare för kalendern har mera tomrum nu, än den haft under hösten. Så nu kommer det säkerligen bli lättare att få till en liten vårshopping.  Jag lär mig så mycket av denna kvinna genom att bara lyssna på  vad hon säger. Det magiska ordet planering blir ett ord som bli tydlig gjort.

Nu är det ju inte så att vi bara umgås  någon gång om året eller i halvåret utan vi brevväxlar allt som oftast.  Vi gillar båda två att skriva, minst en ibland två tre gånger i veckan mailar vi varandra. Då är det inte små FB meddelanden utan ganska många rader.  Där vi talar om tankar, attityder, Funktionsnedsättningar men mest pratar vi om vardagliga saker som händer. Ofta får hon läsa om mina frustrationer och ofta får jag vid sådana tillfällen ta del av hennes klokheter. 

47 år  är är jag snart på riktigt, äntligen helt ärligt äntligen! Börjar jag få dela vänskap på ett för mig  mera härligt sätt.  Visst självklart har jag vänner men, idag har jag även vänner som jag mera kan känna igen mig i.  Såg ni det sista programmet med så ska det låta Wiehe och Laleh?  Scenen när Mikael förklarade en artist tjurighet och genialitet som ibland kan bli svårt.  Att just Wiehe och Laleh fann vänskap är för mig inte konstigt. Det är ju speglar av varandra även om de är olika konstnärssjälar så är de liksom födda på samma planet. Thåström 007

En påminnelse om den snart ljusare årstiden

Det liksom vilar samförstånd på ett konstigt enkelt sätt.

Just så är det med vissa kvinnliga vänner som jag träffat idag och då är det just i de sammanhang där vi befinner oss inom NPF. 

Idag är jag så  Tacksam, för att jag kunnat uppleva, fått förmånen att uppleva det.  I vissa sammanhang har jag förmånen, att slippa skärpa till mig.  Och i de sammanhang är det helt okey, att bara vara mig. Just i de sammanhang är vi alla där , de storheter som vi egentligen alla är. 

 

Det skulle jag vilja att alla människor får  förmånen att vara i.

Snart är det den stundande Julen igen,  låt oss tända ljus i samförstånd och låt oss alla får vara de storheter vi är.

Lev idag just nu så är det några dagar kvar om någon behöver mera tid till julstök.

Själv stökar jag inte så mycket, vilar mera!

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: