En morgon utöver det vanliga. Idag skrek kaffemaskinen om rengöring. Det var bara att lägga i en tablett i vattentanken, låta den göra jobbet. När maken vaknade hade jag precis läst om att Björn Ulvaeus i ABBA ska skilja sig. Inget maken la någon kraft på. Utan han sa, nu har dåren i Ryssland ställt till det på riktigt. Jo, det har han tydligen, han har tydligen hotat om att ingen annan får lägga sig i.

Hur kunde det bli så här, att jag får sitta här och vara rädd för ryssen. Det var väl väldigt länge sedan vi var det? Rädda för Ryssen alltså. Men nu är det tydligen så att det är just så det blir. Arma människor där borta i Ukraina. har vi verkligen inte kommit längre än så här? Nu verkar det inte ens räcka med tillräckligt med kärlek längre, för nu har dårskapen tagit över.

Hur är det ens möjligt att starta krig i Europa. Vad händer nu? Vad är nästa steg? Där borta bor det vanliga människor som du och jag. Mammor, pappor och barn. Det gör ont i mitt hjärta, när jag tänker på det som händer just nu.

Oavsett, är det ändå som vanligt här hemma. Morgonen blev badmorgon, idag var min psykiatri syster med på badet. Hon har haft ett uppehåll ett tag. Idag träffade jag henne, tydligen hade hon redan igår tagit sig till badet. Då hade hon bjudit på fika, till mina badsystrar. Eftersom det hade snöat massor då, valde jag att inte bada då. Idag hade mina fina syster med sig av fikat, till mig. Det gjorde mig varm i hjärtat.

Där bodde det kärlek i mig. Att vattnet var kallt behöver jag kanske inte skriva. Isflaken vid vattenbrynet skyfflade jag och en annan badsyster, under den tjocka isen. Bad-vaken blev rätt stor. Har man väl börjat bryta is så är det svårt att sluta, fast händerna blir kalla. Finns det något flak så blir det att putta undan.

Nu åter till verkligheten Kärlek, massor av kärlek behöver den här världen, Massvis med kärlek. Hur kan vi hjälpa de arma människorna i Ukraina? Vad kan jag göra, hur visar vi att vi bryr oss? Finns det något som kan göra det om bara lite bättre, för dessa människor nu? När världen ser ut som den gör? Nej detta var verkligen en sorgens dag, i mig. Nu om inte innan, är det verkligen viktigt att visa kärlek till allt som gör tanken lite bättre än den är just nu…. Ta hand om dig.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen den känns skrämmande och inget jag vill veta om ännu. Just nu gäller.