Tänk OM Jag Skulle VÅGA

Känner mig ifrån-tagen en identitet, drug fotfästet, prescription alla gamla vanliga saker bor i landet ingenstans. Just nu, funderingar klurigheter bor och bor inte inom mig. Hur ska jag tänka, hur ska jag inte tänka? Så många tankar och så mycket som jag inte styr över, fast, egentligen styr jag över det i yttersta livsvalet! Jag kan foga mig och låta kanske ev att dom som vet bäst enligt andra bestämma, och bara flyta med. Eller så kan jag välja att hoppa av ge mig ut ifrån all form av trygghet och tappa fotfästet och bli av med alla former av trygghetsnormer. För jag är enligt mig ytterst ansvarig över allt som händer och sker med mig. Så tänker jag, visst jag kan bli sjuk få en obotlig sjukdom där kanske jag inte kan styra kanske har jag inte möjlighet att heller styra hur eller om jag kommer levande ifrån det. Men oavsett så har jag ansvar och möjlighet att välja hur jag skall göra , känna och må trotts mitt tillstånd. Jag kan gräva ner mig inte gå upp ur sängen, känna hur hela livet är dumt emot mig, ta bort allt eget ansvar, över att må, trotts allt. Jag har ju valet att välja vad kan jag göra i stället. Vad kan jag göra trotts mitt tillstånd? Vad kan jag göra fast jag är så pass sjuk eller vad det nu är. Jag själv bär ansvaret hur jag skall hantera mitt liv, jag själv väljer om jag ska må bra, trotts situation, sjukdomar, yttre påverkan. Klokheter är det jag skriver om, ändå så känner jag mig tvivlande eller osäker. Rädd, inte veta, vad, och riktigt spöklikt. Känns lite som att hoppa från tuva till tuva och inte veta vad som bär och inte bär, om jag hoppar dit, sjunker jag då? Håller det? Vad händer om det inte håller? Jag bär yttersta ansvaret över mitt liv, jag själv, är ansvarig över mitt liv. OH HOO OO HOooo!!!! Magen gungar och känner just nu att jag behöver hjälp av någon kunnig som kanske varit där jag är idag, eller så behöver jag inte det, utan gör utifrån mig, mitt egna min känsla i magen . Det djävliga här är att just det med reflektion, och intuition, lita på, fullt ut, våga! Råtta tror i hell vete i en skål…….
Att jag börjar utveckla eftertänksamhet i stora mått. Eller är det bara feghet, är jag feg är det, det som gör att jag känner hur saker inte riktigt ligger på plats.
Tror trotts allt att detta är utvecklande tror att detta just denna situation gör att jag växer, utvecklas och tänk snart kanske jag gör det.
Tänk, vågor i magen av tanken, tänk om jag verkligen gör det. Hoppar ut i framtiden, utan någon som helst aning om vart det landar. Sitter här och blir yr, bubblig och nyfiken, vilken spännande känsla det bor i mig just nu. Tänk, om ett tag, vet jag. Då står jag där med facit i handen, vet om jag vågade………

Hela havet stormar känner jag. Hellman : jag sett stora Havet idag jag förstod hur stort det var…..
Just den låten har en alldeles egen innebörd och är betydelse full för mig.

Gör som kända och mindre kända personer, bli supporter av kampanjen Hjärnkoll och bidra på så sätt till ett öppnare samtalsklimat kring psykisk ohälsa.

Obehandlad ADHD kan göra illdåd.

Att i 24 år leva sitt liv i  missbrukarsvängar säger mig att  man borde hjälpa grabben. ADHD var något som kom för sent.

Han valde Heroin istället för hjälp!

Jag känner sorg, order inte för Göteborg men för min vän, health som inte längre är min vän. Han som blev pappa, men ännu en gång valde att knarka bort sitt liv. För den mannen som just bara börjat sitt liv, För honom känner jag sorg.

Om bara en vecka fyller hans son 1 år, Jag känner sorg över att hans son, har en pappa som istället väljer subotex och heroin. Istället för att uppleva sin sons födelsedag.  Jag känner sorg för att han valde heroin istället för att göra sin frus graviditet till den bästa tiden för dem tillsammans. Jag känner sorg över att återigen missat, för att jag åter igen varit för  naiv. Sorg över att återigen, ännu en djävla gång, stå här med oro över att  han kanske redan är död, kanske har hans vän Heroin nu tagit hans liv, Sorg över att nu kanske det inte ens finns en chans till, att han får ett vanligt liv. Kanske är hans liv redan nu förbi.

Sorg över att jag återigen är en kärring som lägger mig i, en hora som inte sköter bara sitt. Men det meningarna säger mig, att jag fortfarande är en vän, någon som bryr sig.

Från och med denna dagen ska jag inte längre  vara rädd. Nej inte rädd,  Heroin gör min vän till död. Heroin mannen är inte min vän, utan människa utan känslor. Idag,  från och med idag, har min vän  försvunnit. Nu finns  återigen bara en kall okänslig dödblicksvåldnad av min vän,det är inte min vän.  Men jag skall göra allt för att hans barn inte ska behöva  gå igenom samma lidande, som han själv fått genom sitt liv. Jag skall göra allt för att hans son, skall känna att han duger precis som han är. Jag skall göra allt som står i min makt, för att hans fru skall orka med sina barn. ORKA Vara lycklig  utan sin livskamrat, som  var min vän som idag är en Våldnad full av kemiska preparat som gör honom till död.

Okunskaper är också kunskaper

livskraft, no rx tillsammans med att jag trampar mig trött i uppförsbackarna känner jag att jag fylls på med liv. Konstigt!  Helt slut efter mitt cykelpass ändå fylls jag av energi. En cykeltur minst 1 mil, om dagen är målet oftast blir det mera än 1 mil. Min kropp blir fysiskt uttröttad, vilket på något sätt tar bort negativa tankar.

Nu var det inte cykelturen jag skulle ta upp. Utan en incident igår. Där jag blev påmind om min historia, historian knackade på rev tag i mig och visade sig i former av ilska. En incident där jag  kände att min omgivning där jag då befann mig i, visade mig hur lite kunskaper jag och gruppen hade. Jag skulle undervisas i de mest basala av kunskaper hur viktigt det är med de tre fösta åren, mm vad som gömmer sig bakom agressivitet mm. Här just i denna stund klampar spöken fram och raspar tag i den där ni vi hon som är så oerhört oklok och ointerligent. Den gamla sanningen där jag misstänkte att jag var helt utan interligens.  Under tiden kvinnan satt och läste i sin bok högt för mig och de andra,då kände jag hur det liksom kokade inom mig. Nästan som det kokade över, ett slag i ansiktet, och tankar som hmm konstigt varför läser hon detta tror hon att vi inte kan? Är det så att hon tror att vi inte vet hur eller vad som är viktigt. När det sedan började handla om relationer och att vi borde kämpa med att få relationer. Då rann min bägare över, då blev det lite mera än jag orkade bära.

Idag ser jag det annorlunda.

Jag ser det som en jobbig uppförsbacke och lite sorgligt att kvinnan som läste inte har högre tankar om oss som hon skulle utbilda. Den utbildningen hon gav oss visar på hur hon uppfattar oss, visar vi en så okompetent nivå i våran arbetsgrupp, eller är det hennes egna föreställningar som vi fick ta del av igår, oavsett så är det synd, hur det än är. För det visar på vilka otroligt höga backar vi har att jobba oss uppför, vilket  gör att vi inte kommer att kunna lägga kraften på det vi borde utan mera  trampa på  och jobba med tillit, okunskap,fördomar.

Men det är kanske det som är min grej, Det är ju just okunskaper och fördomar som jag  går i gång på och gärna  hjälper till att sudda ut.

Idag ser jag det i nytt ljus, lite mera som  att  vad synd att de har så små tankar om våra kunskaper det gör ju att de måste lägga ner kraft på att oroa sig om hur vi  verkligen klarar av att sköta vårat jobb.

Det får på något sätt bli min uppgift att visa en bättre sida av mig visa på mina kompetenser, kunskaper så att de  blir mera trygga i att vi klarar av våra arbetsuppgifter.

2009 blir nu 2010

reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

Mobbing tankar……..

Tänkte jag skulle skriva lite om “mobbning”.

Efter att ha läst på Marlenes blogg, drug lite grann. Så har hennes ord berört mig, doctor Hon och jag är med i samma förening Compassen Göteborg.  Hennes flicka är utsatt i skolan, find Marlene och  jag har lite samma upplevelser. Min lille guldklimp hade svårigheter i två år, som kulminerade förra terminen. Detta gjorde att jag valde att vara hemma under vår terminen. Många gånger fick min lilla kille hämtas i skolan,  för att vara hemma, efter att han fått  tjuvnyp av sina klasskamrater. Redan här vänder sig magen på mig, vill egentligen inte skriva klasskamrater, för kamrater är något helt annat än illa sinnade kumpaner som gör dagen omöjlig att stå ut med.

Det gör ont, när ens barn blir illa behandlad i skolan. Ofta blev det även så att min son blev mycket medveten om sin egen del i mobbningen. Det blir oftast så. Men om du inte gjort så eller om du inte bryr dig……. med mera.

Hur ska man som mobbnings offer inte kunna bry sig, om man dag efter dag blir retad, knuffad och slagen, hur ska man då  sluta med att bry sig?

Detta är även en sak som gör lite extra ont i mig, för jag var själv ett utsatt barn, vissa dagar var det lättare att inte bry sig, vissa dagar var det inte många ord eller knuffar som behövdes för att jag inte skulle kunna inte bry mig.

Det som gör ondast i mig i mobbningshistorier, är att alla säger att de gör va de kan. Här menar jag att man inte gör tillräckligt!  För de barnen som blir utsatta, är barn som mår riktigt illa, får en bild om sig själva att de inte duger, att de är fel. Har man där till någon form av funktionshinder, så vet man redan innan dessa mobbande situationer att man är annorlunda, konstig och fel.  Det är ju inte så att jag väljer att ha min diagnos. Den fick jag på köpet, fast jag inte ens valde att köpa den. Jag har i hela mitt liv känt mig annorlunda, gjort flera misstag i livet än jag borde, min kropp har tagit mycket stryk, av att jag inte kan, har förmågan att stanna upp, stå ut, göra alla de där sakerna i rätt ordning.  Jag glömmer, blir ilsken i vissa situationer, slarvar bort, missar möten tider och glömmer av att ringa viktiga telefonsamtal mm.

Livet blir ofta så  för oss som har eftertänksamheter i konsekvenser, vi  har mera tillräckligt i våra bokstäver än människor,  utan dessa speciella små kombinationer.  Mobbingen som vissa av oss får lära oss att stå ut med är lite grädde på moset. Men den grädden är för längesen sur, utgången och illa smakande. Moset är till på köpet pulvermos med för mycket eller för lite vatten, med lite extra kryddning. Där det i omgivningen visar sig i höjda ögonbryn och attityden skyll dig själv.

Jag anser att när barn i skolan blir mobbade, gör inte skolan tillräckligt!  De tror att de gör va de kan kanske, men det är aldrig tillräckligt om någon annan människa blir utsatt.

För då var det inte tillräckligt, eftersom någon liten kille eller tjej mår dåligt kanske till och med tillslut,  inte orkar vara kvar i livet.  Skolan skall vara till för alla, men jag upplever inte det som att den är det. I dessa situationer.

Nu vill jag även visa på att skolan  som våran lilla kille går i har ansträngt sig, gör allt de förmår för att dessa barn som har speciella tillgångar.  De går i en lite mindre klass med mera vuxna omkring sig. Här är det övningar och livkunskaper som är tagna på allvar. Här tränar det genom teater, värderingsövningar, och diskussioner dagarna i enda. 5 elever  tre klassrum och tre lärare.  INGA LÄXOR!!!!!  För Läxor, gör man i skolan.  En sådan klass skulle alla barn  ha möjlighet att välja om det inte funkar med den vanliga klassen.

Idag fick jag sova…..

Maken stängde dörren och lät mig sova, hospital healing ändå vaknade jag vid tio i sju.  Kaffet brevid mig och just läst komentaren från mitt förra inlägg. Blir inte klokare av det är man i riskgruppen om man äter concerta?  I så fall varför har ingen meddelat mig det?  Men nej det kan inte vara en riskgrupp utan då inbillar jag mig man antingen har nån form av astma eller något mera. Kanske är det så att jag drar ner rullgardinen för att vägra se. Jag har ju en sådan tjänst som gör att jag ska ha vaccinationen för att inte smitta andra.  Men känner  ge mig ett nytt jobb långt ner i källaren så slipper jag vaccinera mig.  Eller hmmm hur vuxen är jag? Självklart borde jag inte sitta här och fundera i motorvägs fart, clinic självklart med omtanke på de som jag jobbar med borde jag snällt inställa mig på den utsedda platsen och låta dem vaccinera mig så jag slipper den beryktade kultinghostan. Frågan är bara om jag är så pass klok, om min klokhet övervinner rädslan. Ännu är denna episod i framtiden och jag önskar inget hellre än att den låg i baktiden.

Nytt även på Malixskrivpuffsblog.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: