Etikett: Barn

Roland Sennerstam har kunskap om Mobbning och det sociala spelet som sker……

Även idag hittar jag till ämnet MOBBNING.

ROLAND SENNERSTAM docent, check specialist i pediatrik, före detta skolläkare  skriver om ämnet i Svenska Dagbladet, utifrån sin profession. Han visar på den linje, som gör att läraren i klassen är partisk och fel, för att lösa problemet. Han visar hur det regelaktigt naturligt, är en del i utvecklingsfasen. Eleverna klättrar på någon för att komma uppåt i den sociala heraklitiska stege. Evolution är det som kraften kommer ifrån, kraften är att överleva i skolan.

Roland Sennerstam visar på vikten av opartiskhet, i lösningar angående mobbning.  Han menar att man redan i fjärde klass, kan få Elever att själva hitta lösningar inom området.  Då tillsammans med utbildade vuxna ledare, som inte har en lärarledning innan till eleverna. För att nå stegens häftiga gäng, krävs i vissa fall att de klättrar på någon, eller de som är avvikande. För att slippa se sin egna svaghet, trampar dom på de som kanske har svårare att inte visa sina till och o-tillgångar.

När man skuldbelägger mobbningsoffret, som så ofta görs, menar Roland att man inte förstått hur mobbningen är uppbyggd. Skolan måste betona och visa på allas lika värde, och att det sociala spelet inte, behöver ske på bekostnad av andra.

Rolands ord gav mig ljus, texten ingav mig hopp. Tänk om alla lärare inte minst rektorer, kunde ta del av hans kunskaper.  Om de kunde sluta med att hitta på egna hem-lösningar, sluta med att samla ihop saker som från historian, ändå inte har funkat.

Ta in kunskaper från utanför, i samhället, där vi andra lever och lär. Här krävs utbildning, kunskap, mod, klokhet och inte minst vilja!!

Mod att våga vara vuxen!

Mod att våga se, mod att våga stå på sig, mod att våga vara en vuxen lärare som ser det sociala spel som faktiskt kanske pågår.

Jag inser att det kan vara svårt, jag vet själv en gång när det var mobbningsvibbar på mitt jobb för länge sedan. Då en av eleverna var utsatta.  När min kollega helt korrupt ville trycka till med att: men det är bra att det har skett, hon måste se sin egen del.  För mig blev det kaos i huvud, tankar, känslor kaos i hela mitt JAG.

Just då minns jag, hur det bubblade inom mig, över att någon kunde vräka ur sig nått sådant.

För det är fan inte okey, ingen ska behöva stå ut med, eller behöva se sin egna del, i att andra kränker mig, för att bli större själv. För jag har fan ingen egen del, jag gör inget, ingen har rätt att kränka mig eller någon annan för att man är sig själv.  Mig  blev ordet,  den tjej, som råkade ut för behandlingen då. Var en liten osäker tjej som  då i den tiden, visade mig delar av mig själv, från en svunnen tid. Kanske var det min egna upprättelse, som  kollegan sparkade på när han ville köra ner hennes egna del i situationen.

Lev idag just nu är det vi kan påverka……….

Spår från igår………

Jag tänker fortsätta på spåret jag hade igår. Retorikern Elaine Bergqvist intervjuas  av Jessica Balksjö i svenska dagbladet, look   Elaine beskriver hur det  på hennes tid var en fasa att gå i hennes skola. Skolan där hon gick var det några få som gjorde så att många mådde dåligt. De som var utsatta för den kränkande behandlingen, de som blev mobbade, allierade sig. De gick hem till de som inte vågade gå till skolan. Barn är oftast klokare än vuxna. Barnen i hennes skola hade alltså tappat modet och tron på den vuxna världen i den skolan. De tog saken i egna händer och ställde upp för varandra.

Barnen gjorde det som vuxna borde gjort. Eller barnen gjorde något för att de vuxna inte vågade. Barnen hade gett upp hoppet om en trygg  skola, en trygg skola där vuxna ser till och verkar för trygghet.  Elaine Bergqvist var sedermera tvungen att byta skola för hon ville inte gå kvar, långt upp i gymnasiet såg hon till att inte gå på samma skola som de pojkarna som var skräcken i småskolan. 

Det är med sorg som  jag ser, hur det gång på gång upprepar sig, hur vuxna sviker barn från alla håll och kanter.  Ingen i en mobbnings situation mår bra. Den som mobbar får erfarenheter som gör illa. Den som blir mobbad får känslor av inte duga, värdelös, dum till och med att inte vilja andas mer. Barn som innan de fått uppleva sin första kyss väljer att sluta andas.  Det oacceptabelt helt och hållet bortom allt förnuft ändå, ändå finns det, ändå väljer vuxna att titta åt ett annat håll. Barn gör inte som vi säger det gör som vi gör. Så den stora stenen måste flyttas och det är nödvändigt att vi börjar med oss själva för det är vi som uppfostrar våra barn vi som visar barn på hur man ska göra. Jag tror ordet som är viktigast är kärlek, Kärlek att vi från början slutar upp med att tillgodose vårt egna behov och ger våra barn det dom behöver. Att alla barn får växa upp i känslan av att duga, vara värdefulla och att alla har lika stor rätt att få sin plats på denna jord.

Det kan räcka med att du ser Lisa som går ensam på rasten, eller Kalle som genom råhet och styrka försöker bevisa främst för sig själv att han duger. Just det gör han genom att trycka ner någon som kanske fått vara sin mamma sol. Eller motsatsen. Den motsatsen väljer jag att inte förklara för det gör ont.

Gud, skall hanteras varsamt till barn…..

Jag ska läsa bibeln för barna på tre nya språk. Jorå så sjunger han, sickness herr thåström asså. Jag bugar och bockar för tillsammans med textens ord och FB, buy så ramlade det fram ett minne som jag i dag kan skratta åt. Då det begav sig gjorde det ont och jag trodde min son skulle få men för livet. Kanske är det just det jag skapat i honom, cialis för den tro som jag själv alltid saknat  saknar även min son. Även om jag  faktiskt gjorde saker för att han skulle få chansen att i alla fall välja själv.

Då det begav sig var min son två och ett halv år. Jag hade köpt en bibel som var till för att läsas till barn, det var  massvis med vackra bilder i.  Vi öppnade den och läste, läste gud skapade  jorden, han skapade människor och  en massa spännande äventyr blev till.  Just nu skriker herr thåström Jesus gick på vattnet och att alla vill till himlen. Jo de är så…..

Åter till sonen och bibelstudien, som jag ville att min son skulle få, i boken blev gud arg och gjorde om nått hav till blod. Själv var jag helt uppslukad av denna berättelse, människor som blev 800 år, någon som tog död på sin bror tror jag…. Som tur va så tittade jag på min son efter ett tag, hans livliga ögon hade vid ett av tillfällena då vi läste, förvandlats till fasa, skräck jag tror det var  att gud hade blivit arg, och  vattnet var blod. Felix började gråta och frågade mig om gud fanns. Jag gav honom ett ärligt svar om att det finns människor som tror att det har hänt och att gud finns.

– Mamma tror du att gud finns? frågade min son.

– Nej, jag tror inte på det men jag tror att jag skulle vilja tro.

Min son bestämde sig där att gud var en stygging, att sova gick inte för honom.  Dagen efter kände jag att jag måste göra nått, ville ju inte att min sons skulle få för sig att gud var en dumming och inte heller ville jag att han skulle vara rädd för gud.  Jag ringde till kyrkan och pratade med en präst, prästen berättade att man då man läste för barn brukade välja speciella avsnitt av bibeln inte allt.  Prästen skickade hem en bok med vackra dikter som han tyckte min lilla pojk kunde lyssna till istället.

Men min son är fostrad av en kvinna, som spelar thåström. I texterna som thåström har så ser jag att herr thåström antagligen , har ett litet kantigt förhållande till gud och himmelen, han liksom jag.  Så i stället för att lägga de kyrkliga dikterna till sitt minne, så hör jag ibland min son nynna på samma ramsor som jag själv nynnar på ibland.  Jag ska läsa bibeln för barna, alla vill till himlen mm.

 

Kärlek är för dom fick just en ny innebörd för mig  just nu  i tillfället. Kanske är det så att kärlek är för dom dom som har tro.  Vi andra får stirra framför oss och ha olika mantran se att kärlek är för dom dom som har tur.  Vi förfallna satar utan tro får liksom se till att stjäla lite kärlek här och där för inget är  gratis för oss. Vårt vatten är vatten,det förvandlas inte till vin,  en fisk, är en fisk inte flera tusen.

Jo,  faktiskt så önskar jag att jag hade en tro men jag är nog förtappad för alltid. Dessutom fick jag aldrig plats i kyrkliga sammanhang för jag var så frågvis att söndagsskole prästen inte orka svara till sist……..

 

Alla vill till himlen… jo så är re men få kommer dit  kanske ……….. vilken buss eller spårvagn är det som har hållplatsen himmelen.

Lev idag just nu…… kanske  så ramlar det fram nån tro till sist.

Hur är det man säger när fan blir gammal´…….. eller hur är uttrycket?????

Radio thåström här…!!!

Skolmöte som Fungerar!

då sitter jag i min lilla husvagn igen. På vägen hit cirkulerade det tankar om mötet vi hade idag. Skolan och vi föräldrar, medicine innan mötet var jag nervös (Historiska möten från förr gjorde sig påminda.)

Nu efter mötet och några timmar i efterhand bor det tacksamheter i mina tankar. För Om det är så att du har barn som har lite mera krav på sin utbildning och behöver mera tillrättaläggningar så är det så att du bör bo i vår kommun! Jo tänka sig i mina meningar flyttade det in att skolan i kommunen är bra! Där till på köpet är den bra för barn som har lite speciella egenskaper som behöver speciella verktyg i studiesammanhang. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva just dessa ord om skolan i Färgelanda. Trodde inte det fanns på kartan att Färgelanda var dröm kommunen om du har barn som går i skolan. Men det gör jag och de saker som är gjorda i skolan för mina barn i alla fall i högstadiet är kanske självklarheter för andra men för mig är det högt uppsatta önskningar om hur skolan skulle kunna fungera. Nu där till en verklighet.
I färgelanda är det så att skolpersonalen och rektorn lyssnar och litar på att föräldrarna vet vad som är bäst för deras barn!. Så har jag blivit bemött, site i högstadiet är det även så att personalen ansträngt sig lite extra, gjort det där lilla som är så stort för vissa barn. Jag har barn som fått känna att de fått lyckats med sin skolgång som lyckats få betyg och bli godkända så att de kan studera vidare. För 5 år sedan trodde jag inte det var möjligt, för fem år sedan fanns det inte att jag skulle skriva att i Färgelanda kommun ska skolpersonal sträcka på sig känna att de gör så bra som möjligt. I skolan där mina barn nu går är inget omöjligt och ord om att vi har inga resurser är inte i deras vokabulär. För mig är det fantastiskt Jag sitter här och är tacksam för att jag har barn som fått gå i högstadiet i Färgelanda kommun. Hur blev det så? Jo attityder inom skolan i Färgelanda Har Verkligen Förändrats! Vi e på väg emot en ny framtid där våra barn blir bemötta ut i från sig själva för mig är det en framgång och glädje om 10 år är det kanske en självklarhet och då har det varit en självklarhet i Färgelanda i 10 år. Det är fantastiskt
Tack Valboskolans Högstadium för ett bra möte idag och för en ljus framtid om en bra trygg hösttermin.. Oj hur blev det nu ja sånt är livet ibland funkar det liksom

Valboskolan - Skylt

På Lördag ska ja ba

på något som jag länge velat göra men inte blivit av. Nu tack vare FB och Lisbeths Engagemang så fick jag tummen ur. Min underbarhets vän som fyller år samma dag som gillar te och har massvis med klokhet som jag gärna tar del av skall med. Känner mig så förväntansfull, rx ska bli spännande och roligt lärorik. Har låtit kvällen förflyta framför tv, see först det där jobbprogrammet på 5. och Nej inte då det var inte värt att titta på kändes uppgjort tycker jag. Dessutom hängde jag upp mig på inspiratören då hon pratade om självkänsla och att den byggs upp av en yttre bekräftelse. Hmmm, För mig som har adhd så är det den yttre bekräftelsen jag tagit till mig hela livet. Trott på omgivningens uppfattningar om mig. Idag några års klokhetssamlande så tackar jag mig själv tackar mig för att jag är bra och duger, tackar för att jag bekräftar tillåter mig att vara den jag är alltid slutat upp att bara skärpa till mig. Idag bor det självkänsla i mig på en helt annan plan idag vet jag på riktigt att jag duger just så som jag är. Om jag hela tiden är beroende av min omgivnings tyckande och uppskattande anser jag att jag inte har någon självkänsla. Utan självkänsla är jag beroende av min omgivnings gillande och livrädd för att prova mina egna vingar. Menar till och med att jag då är ett offer. ett tomt svart hål som så frenetiskt behöver andras gillande. Jag menar i stället att jag måste tycka om, jag måste våga lita, jag måste älska Jo nu kommer det. MIG, mitt jag och mig själv. För om inte jag gör det hur ska då andra se att jag är värd att älskas? då visar jag ju min omgivning att nej bort från mig jag är inte värd……

litet smak prov av kvinnan jag ska få förmånen att se på lördag med min väninna.
I förr går fanns det fortfarande platser kvar ring henne så kanske du får förmånen att se henne.

Iväg till Alingsås, Mobbning bär vi med oss hela livet.
Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
”Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin “Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.

Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

GOD JUL OCH Kan du göra så?

220 kvm och julfirande är lite litet. Jo så e re, decease detta inlägg skall skrivas. Därefter kommer jag packa ner min stationära dator, nurse för att sedan få plats med broders familj, click systers familj, min moder och där till min gamla farmor. Min älskade gamla Farmor. Tåren rinner ner för kinden, min moster upp i himlen viskar hela tiden till mig just nu,  “Carina, gråt inte torka tårarna och snälla gumman gråt inte. Kan du göra så, säger hon?” Därefter så berättas sedan den gamla historian om när jag var liten, ”och gjorde så” vilket var att grina upp hela ansiktet. Mormor som också bor i himlen, tittar lite strängt med glimten i ögat  på min moster, säjer till henne att klart att flickan ska få gråta. Det gör henne till människa. Därefter klappar hon på mitt huvud och låter mina tårar torkas av hennes mjuka klänning med blommor på. Hela mitt sinne framkallar nu mormors mjuka händer som klappar mitt hår, doften av min mormor gör att tårarna stillas. Tårarna som fälls över att farmors sista jul, kanske är denna julen som kommer.  Ännu är det inte säkert att min syster får med sig henne hit, men är det någon som lyckas så är det min syster som i så fall kommer att göra det.

Men tårarna rinner även för att min rädsla, som jag kände förra veckan,  då det fortfarande fanns ett hopp inom mig. Hoppet om att min vän är fel att säga, för han är mera som ett av mina barn, även om jag inte är hans mamma så ligger eller bor han och hans själ just på den platsen i mitt hjärta som är till för barnen. Han är ett av mina barn om inte biologiskt så i alla fall mitt själsliga barn.  Han har återigen så här i juletid fått för sig att välja att sakta ta livet av sig.  Förra julen åkte jag upp till honom och hans familj i dag, med en julklapp till honom i formen av en tavla som jag gjort till honom, där till lite kläder till lillemannen som bara var fyra fem månader.

Idag sitter han i någon kvart och lurar ut hur han ska få nästa sil, eller så sitter han just nu och fiskar efter nästa sil. Det blir kallt inom mig, rädslan från i förrgår när jag hörde fel och trodde att pojken lämnat livet för att flytta upp ett steg till himlen han med.  Just den rädslan grep tag om mig. För kanske är det just nu det som hänt, att han tagit sitt sista andetag, kanske är det just det som kanske hänt, kanske är det just nu i denna stund, just det, som han lyckats med. Kanske det skulle kunna vara så och kanske är det inte så. Det enda jag vet är att det gör för djävla ont att ha en pojke i tankarna som är vuxen men ändå ett litet barn. Idag är hans hjärta och hjärna kalla, idag vet jag att han kanske inte ens har en aning om att det imorgon är jul. Att hans son för andra gången ska uppleva julen, denna gången väljer sonens pappa att sakta ta livet av sig, i stället för att vara pappa till sin son och sin månadsgamla dotter.

Nej, min själsliga son väljer att knarka sönder sig, sin familj, stället för att ta tag i det livet han har, att vara pappa till sina barn. För Djävla sjukt att knarkandet, är viktigare än barnen. Denna skrift är nu till sin enda och den stationära skall nu plockas ner.  Tillsammans med den stationära datorn skall även, Mina tankar om min knarkande pojke nu begravas. Datorn kommer jag återigen packa upp på juldagen, men, Mina tankar om Sonen skall inte läggas mera kraft på. Jag har lagt så många redan, mina känslor och mina tankar behöver inte den oron och den sorgen.  Den sorgen kan komma då han gjort det han strävar efter, Då kan jag sörja, sörja i Kyrkan, vid hans bår, då kommer jag sörja hans död, och min oförmåga att inta sanningen, om att han är en knarkare som vill knarka, att han har ett val, ett val där han väljer att knarka sig till döds. Att han faktiskt skiter i alla,  runt omkring honom, som bryr sig, och vill han väl.
Han vill knarka sig till döds och han vill inte ha omtanke överhuvudtaget. Om han inte får knarka till omtanken.  Nej, nu kommer jag släcka ner tankarna, om honom. Nu ska jag välja livet, välja att leva just nu, nu handlar det om att packa ner datorn och fixa till. Därefter  skall det firas Jul, en riktigt God Jul, tillsammans med min familj, mina syskons familjer , moder och farmoder.  Vi skall äta gott leva gott!

Just så här, just nu, vill jag passa på att önska er alla en God Jul.

En riktigt God Jul, Där ni mår Gott, bor i närhet och kärlek.

Vill även passa på att tacka för att ni orkade läsa enda hit.

God Jul

Tomten Han kommer i år med

GOD JUL!!!


PS. 2011  är året då jag  skall genomföra mitt GÖRA SKILLNAD!

ADHD Förlåtelse-PROCESS ……

Vilken tur att vi har den globala uppvärmningen för hur kallt hade det inte varit annars? Här har vi massor av snö och hundpromenaden är inte lika trevlig för mig som för hunden. Fast det är klart för vem skulle den annars vara trevlig om det inte vore för hunden.  Våran skånska hund formligen älskar snön och burrar ner hela huvudet i snön. Hund

Läste i attention om Camilla Henemark och att hon menar att ADHD förklarar så mycket. Kan bara hålla med henne, doctor ADHD är en förklaringsmodell. Den förklaringsmodellen blir sedermera en arbetsmodell där jag kan få tillgång till verktyg som gör livet mera förutsägbart och tydligt.

Här är det mobil, drug Dator, see Google, och inte att förglömma Concerta som ger mig klokheter. Datorn är google möjlighetsgörandet. Som sedan i oändlighet kan påminna mig om allt och inget. Min Mobil påminner mig om tvätten i tvättmaskinen,  om  tabletten till och med om att jag inte ska glömma av att dricka vatten.   Ö med palm

Men det viktigaste tillgången i förklaringsmodellen ADHD är så VIKTIG, så otroligt viktig att den borde ramas in och förgyllas.

Den borde till och med receptbeläggas och vara en klokhet som är det första jag får till mig när jag går i från det sista mötet med ADHD-teamen som ger denna förklaringsmodell.

Det är inget som är självklart hos dessa team.

Glödlampa

FÖRLÅTELSEPROCESSEN

Fred

Nu skulle jag vilja använda mig av vackerhetsbokstäver och gyllene färger för att visa på viktigheten i denna process.

Men det får duga med den vackerhet som blev i färgen. Vackerheten ligger ju i betraktarens ögon och för mig blev det vackert.

Det är ju därför det är så viktigt att våra barn får till gång till ADHD-förklarings-modellen så tidigt som möjligt.

Det blir mindre att förlåta och acceptera.  Som 40 åring har eller hade i alla fall jag lite mera att förlåta än om jag varit tio.

Jag kan ju bara utgå i från mig själv men jag vet och känner att Just förlåtelse-Processen är och har varit en viktig del i min  Förklaringsmodell.

Lev idag och

S TOPPA TANKEN

ACCEPTERA TANKEN

Namnlöst-1

O BSERVERA TANKEN

L ÄMNA  TANKEN

“LÅT DEN FLYGA IVÄG ELLER HÄNG DEN PÅ TVÄTTSTRÄCKET TILL ETT SENARE TILLFÄLLE.”

MERA…..

Det fungerar för mig när tankarna blir för enkelspåriga och för många………

Regnbåge

//Malix

Socialdemokrat…..

Så skriks det i högtalarna, diagnosis om Ebba spelas, Just nu till detta inlägget behöver jag lite Ebba Grön aggressivitet och ingen djävel har brytt sig om oss. Och den svenska byråkratin. J Nja så allvarligt är det inte. Inte alls.

Men känner att debatten nu är av intresse. Mona avgår som partiordförande, inte en dag för tidigt om jag får säga min åsikt. Jo eller oj då, det var ju det jag fick, eftersom det är min blogg. Den jag skulle vilja se på hennes post är herren som jag , Jenny Ström och Anders Nysteds lunchade med. Mikael Damberg, Heter Han som jag skulle vilja ha på denna höga post. Min önskan är av ren egoism och mina egoistiska själ handlar om att jag tror det blir en mänskligare och mera värdefull skola för alla, om de sedan kommer till makten. Det kanske inte ens behövs komma till makten. För redan nu finns ju möjligheter att påverka och verka. Damberg kändes genuin och verkade för klokheter. Nu är det ju inte så att jag lunchat med så många politiker, utan faktiskt bara en, denna en var då
Mikael Damberg, som jag skriver om. Ändå känner jag att det kan vara ett steg i rätt riktning. För han verkade för klokheter, dessutom var hjärtefrågan skolan. Han satt uppriktigt och lyssnade på vad hans lunchgäster hade på hjärtat. Skolan är ju även det en hjärtefråga för mig eftersom det är i skolan som ADHD gör mest ont. Då även när man är förälder.

Oavsett så nu känns det som politiken kommer att bli lite intressant igen, det händer lite grann. Tror detta kan vara ett sett till att få ett mera rättvist och klokt Sverige igen. Synd att valet är ett ny gammalt minne, kanske borde denna avgång varit långt innan. Men det är det ju, för om några år till tror och önskar jag, att de blåa rockarna, ger plats till ett lite mera mänskligt regeringsparti.

Där statsministern kanske kommer att heta Mikael Damberg. Denna herre har ju kanske nu läst min bok “Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”. Min bok den skulle ju han läsa efter den hektiska valperioden. Undrar om han hunnit med det eller om livet bara har gått ut på att andas och verka för att leva tills nu. Livskrafter är ju det vi behöver, bland de lite mera trötta politikerna. Så Herr Damberg, Snälla tacka ja om du får frågan, jag skulle vilja se skolan som en viktig fråga. Jag skulle vilja att skolan blev en viktig fråga för politiken och att Npf frågorna var något som är mera än ” valgodis” som genast glömdes dagen efter valet. För se ni det är just det jag inbillar mig att Herr Damberg skulle se till.

Jag tror att valgodiset skulle vara mindre, de genuina påverkningsbara krafterna skulle bidraga till humanitet respekt och empati om Herr Damberg sedan skulle ses som statsminister. För det var just respekt som jag kände att vi befann oss i då vi åt lunch i riksdagshuset.

Just den här lille kommer en dag gå i skolan, och då vill jag att skolan genomsyras med respekt, empati och förståelse för alla som går i skolan. Och att mobbing bekämpas för att lidande inte skall behövas kännas. Inte som idag då skolan här hemma bekämpar mobbing för att det blir så dyrt för skolan då de får betala massa pengar till den som blivit mobbad. //Malix.

Till minne av en Liten pojkes kanin.


När man är liten blir allt så stort. Sjörövare och pirater, medical änglar och skuggor av obetydliga saker kan bli spöken och hemska häxor.

När små pojkar och flickor får små husdjur älskar dom dessa djur obegränsat och fullständigt utan gränser. Själv hade jag både fåglar, physician hundar, marsvin, en kanin säkerligen även andra djur som jag tog in utan mammas vetskap. När jag var sex år hade vi en kanariefågel. En dag låg den där i buren och tårarna kändes som de aldrig skulle ta slut. Idag är det historia. Men dagligen tror jag det finns små barn som tror att tårarna kommer att rinna ner för kinderna hela deras liv.

Idag finns det en liten pojke som tillsammans med sin pappa vandrar till Herr Veterinär. Känner nästan tyngden som den lilla pojken säkerligen har i sina steg. För varje steg han tar kommer de närmare den hemska sanningen om att hans kamrat, den lilla kaninen inte kommer att vara det som han var innan de träffar på Herr veterinär. Solen som lyser utan för är nog inget som den lilla pojken känner eller ser, i honom bor det antagligen en massa sorger av minnena av hans kanin. Han pojken, har glömt av hur glassen smakade den första gången efter det han fick sin lille vän. Hur mjuk och skönt det var när han klappade sin lille kanin den första gången. Förhoppningsvis har han det som alla barn har helt gratis. Eller han har det!

Det vet jag, trotts att jag aldrig träffat den lille pojken. Han har en pappa som vet hur små pojkar ibland är bara små pojkar. Han har en pappa som förstår, som är så klok och vågar prata om det som gör ont. Dessutom är den lilla pojken ännu en pojke som har ett barns förmåga att använda sin fantasi. Fantasin som kommer att hjälpa honom att minnas kaninen som levande och hans lilla gulliga kanin. En dag kommer pojkens tårar ( kanske redan om några timmar, torkats och kaninen springer runt i kanin himlen. I den pojkens tankar. Och tänk, tänk om det verkligen finns en kanin himmel i en värld bakom vårt liv. Eller tänk om Kaninvärlden som Tommy Hagman ritat så många vackra bilder om, finns på riktigt. Tommy Hagman och hans kanin teckningar är något som alltid gör mig glad och förundrad så till Pojkens värdefulla vän Kaninen som idag flyttar till andra världar och himlar. Hedrar jag idag pojken och kaninen med att lägga ut kaninbilderna som Kanin-konstnären Tommy Hagman ritat. Tommy Hagman föreläser också om Asperger och hur den visar sig i honom. Skrev om det i ett tidigare inlägg Här




Lev idag, just nu är löven på björkarna gudomligt vackra och höstfärger i gult ….// ©

Publicerat den
Kategoriserat som Barn Märkt

Bokmässan 2010 Göteborg

En lång lärorik dag. Vaknade tidigt fast lite sent, seek idag hade vi tänkt oss till bokmässan. Redan vid nio satt vi i bilen.  Hittade till det bås eller monter där liten upplaga höll till. Tog de fyra demonstratörerna i hand, there och tackade för det fantastiska i att min bok blev till. Nu var det ju inte bara deras förtjänst, utan en stor del av mig och de som hjälpte mig att stava alla orden. Tog lite kort men då jag var lite  surrig så hann liksom inte min make med att kolla hur korten blev. De stackarna från liten upplaga måste funderat på vad som hänt för det gick lite snabbt och intensivt.  Sådant är det ju med mig. Jag är ju lite intensiv.

Där efter gick vi och letade efter Scenen som Mia Törnbom skulle inta vid 12. På vägen råkade jag gå förbi båset som handlade om dyslexi. Genast glömde jag bort Mia, bokmässan och varför jag åkte dit.

Svensk TalTeknologi AB Fångade min uppmärksamhet. Två herrar visade mig vad jag och andra dyslektiker behöver alltid. Det borde vara en självklarhet för alla hjälpinstanser och även eller FRÄMST en självklarhet för skolor. Inte ens priset Kan vara ett problem så det kan inte vara en kostnad fråga för skolorna. Nu är det inte så att det någon gång skall vara en Kostnads fråga om Hjälpmedel till människor som har speciella svårigheter, eller o-tillgångar bland sina tillgångar!

Just det som Svensk TalTeknologi AB visad mig vid deras monter var något som jag insåg att jag saknat i hela mitt liv. Det jag saknat är ett program som läser upp det jag skriver när jag skriver det. Jag behöver inte gå ut på nätet för att lyssna om det är felstavat eller grammatiskt fel.

Inser att jag då jag skriver en ny bok, kommer att använda mig utav deras program.

Självklart kommer jag även att behöva den fantastiska pennan som de även demonstrerade för mig.  Tänk er en penna som spelar in och styckes indelar efter orden jag skriver. Tänk om jag haft den då jag dokumenterade på jobbet. Då hade inte jag haft ett Handikapp i formen av dyslexi. Inte hade jag behövt gå hem med ont i magen, för att jag insåg att jag missat en massa viktigheter.  Nu tar orden slut för idag skriver mera i morgon……

Lev idag, just nu, så är jag tacksam över att jag och mina barn, inte kommer att vara dyslektiker här hemma. Då jag tänker mig att införskaffa det som vi nödvändigtvis behöver.

Svensk TalTeknologi AB gör att vi kommer att slippa känna av vår dyslexi.

Massvis med intressant information och inbjudningar.

Klicka här Lyssnade på Honom idag men kallt var det.

Skriver mera om honom imorgon

ännu en föreläsning men i GBG:

Klicka för att komma åt F%C3%B6rel%C3%A4sning-med-Sari-Solden-och-Dean-Solden-fr%C3%A5n-USA.pdf