Idag ska vi gå till valurnorna i alla fall ska jag det.

mina tankar så här in för stunden jag ska lägga min röst. Det här hänt mycket under de här åren av de blåa herrarnas styre.  Jag har fått mera pengar i plånboken det har jag. Men är det verkligen det jag prioriterar?  Lite mera i plånboken för mig, viagra sale har ju även gjort att det finns människor som inte sett  något alternativ till att leva. De har tvingats ut till meningslösa jobb som inte funnit.  Människor har tjänat pengar på andra människors lidande.  Faserna har varit tre, buy och vid trefasen har människors värde suddats ut.

Våra apotek har sålts ut. Skolor har blivit guldgruvor som sedan satts i konkurs.  Privata alternativ har funnit men inte för de där svåraste fallen, för då blir du bortvald.  I vår familj har vi upplevt det två gånger eller närmare sanningen en och en halv gång.   Först va det  den privata kortis-verksamheten som läskade pengar genom att förklara för lss handläggaren att just vårt fall var en av de tuffaste.  Hallå om  nu inte vår son hade haft så stora problem och varit inom lss så hade vi ju inte från början ens sökt hjälp. Vi sökte inte ens hjälp för att vi skulle ha det lättare, utan för att han skulle komma ut och uppleva andra saker.  Vi sökte hjälpen för att han behövde träna på det sociala samspelet.  Men efter ett tag  gav kortis-verksamheten som var privat upp förklarade att de inte kunde ta hand om vår son. Han blev bortvald.  Just nu är han avstängd från sin skola, Lite grann känner jag att även de äskar pengar och att detta är en markering.  Eller så är det så allvarligt att han om en månad inte ens  har möjlighet att gå i skolan.

Skolor har stängts, vissa barn inom barnomsorgen får vatten och knäckebröd, äldre människor får gå med blöjtyngda blöjor. Privata  välfärds företag slutar att betala skatt och hamnar hos kronofogden, för uteblivna skatter. Inom sjukvården går personalen på knäna.

Men det värsta av allt vilket jag tycker är vidrigt är våra flykting bostäder, integrations-verksamheten. Här är det under all kritik.  Här täljer man inte utan hugger ut verkligen hugger ut stora guldblock. Privata företag tjänar  hur mycket pengar som helst på  människors utsatthet. Bert Karlsson skulle aldrig bedriva flyktingverksamhet om han inte tjänade pengar.

Nu menar jag inte att det är fult att tjäna pengar det gör jag inte. Men när man tjänar pengar på människors lidande och det är mina skattekronor som betalar då blir jag grinig.  Välfärden är inget någon ska tjäna pengar på, mina skattekronor  känner jag sak gå till det som det från början är tänkt till. Vinster i välfärden?  Hur kan det bli vinster i välfärden? Det går inte att tjäna pengar på vård om  vården är bra? man tjänar inte pengar på att behandla vårda det kostar pengar.

Nej idag ska jag och maken gå till valurnorna jag ska lägga min röst, Mitt hjärta ska vara med i själva röstandet. I grunden är jag vänstervriden, så mycket det bara går men med nyanser av grönt jag väger blir det  röster på vänster eller blir det Fridolinröster? Egentligen önskar jag de satt i samma parti men så är det ju inte.  Jag röstar rött i alla fall.  Jag är innerligt trött på de blå herrarnas charm för just charmen den saknas.  Och jag är rädd för vad alliansen skulle kunna ställa till med de har ställt till med tillräckligt känner jag.

Rösträtten är något vi ska värna om, du röstar väl?

Inkompetens är farligt…

Ja vad säger man? Just nu är jag ganska så besviken men även lättad. Nu slipper jag se hur inkompetenta människor hanterar vår son. Stöd och resurs är stöd och resurs för barn som inte ställer till det. Dom behöver mjuka hanterbara barn, shop barn som inte ställer till som gör det man säger till dom. Gör inte barn det dom vill man ska göra, så tackar dom för sig och lägger skulden på barnet.

De har också gjort allt dom kan har vi fått höra när vår son pratar mobbning. När personalen var hemma i helgen så förklarade jag för honom att om de gjort allt de kan så hade inte sonen känt sig mobbad. Då hade han inte haft upplevelsen av att vara mobbad på kortisverksamheten.  Men nu sitter vi här med kvittot i handen, de saknar kompetens. Men skyller det på att vår son är svår att hantera.

Hade han varit mera formbar så hade dom klarat av honom enligt verksamhetsledaren.  Hade han varit mera formbar så hade vi inte ansett att vi hade behövt avlastning, enligt mig. Fast kortis vistelsen har egentligen inte varit för att vi ska få avlastning. För mig har det varit att han ska få möjligheten att göra roliga saker, vara fri från oss och vårt tjat.  Få prova på saker som vi inte provar på. Få vara i ett annat socialt sammanhang än bara med oss.

Han är farlig säger dom, jo visst är han. Vuxna människor säger att vår son är farlig, Han väger 53 kg. Du kan nästan blåsa omkull honom om du vill, verktyget som behövs för vår son är tid. Tid med stora bokstäver och förutsägbarhet, samt en massa tålamod. Men just det kortis vi har haft saknar just de där underverks orden förutsägbarhet, tålamod, och tid.

Nej han är inte farlig, men han kan bli arg. Arg blir han när han upplever det som att man trampar honom på tårna, eller om det finns orättvisa, eller då han inte förstår. Nej även om jag är besviken så är jag lättad, glad till och med. Besvikelsen handlar om att vuxna människor som anser sig ha kompetens och kunnande för de där speciella barnen, väljer bort vår son. Att de utan att blinka väljer bort någon som är behov av.

Bortvald, på grund av att han är annorlunda han passar inte in i mallen för barnen på kortis.

När man pratar om vår son så behöver han lite mera stöd än vanliga barn. Han behöver viss hjälp med att förstå att när man hoppar över lunchen så hoppar man inte bildligt över den utan man utesluter den.  Om du kastar ett öga på något, så tar du inte ut ögat och kastar det på något,  utan du ser på något.

Nej tack, men massvis med nej tack. Just deras kompetens passar inte in i vår familj, vår son kräver lite mera sofistikerad kunskap. Där vuxna människor kan se till att han inte upplever att han är mobbad. Där vuxna människor kan ligga steget före, och undanröjer hinder.  Nej tack, besvikelsen handlar om att vi litade på att dom kunde sitt arbete. Besvikelsen handlar om mig, att jag trodde på de fagra orden, svalde dom och bortsåg från min egna magkänsla, om att det inte stod rätt till på stället.  Att jag försökte förklara bort sånt, som jag kände, just där ligger besvikelsen.  Nej tack! Dom erbjöd sig att trotts att de saknade kompetens, kunde lösa kortis veckan. Den vecka som de hade lägerverksamhet. Så att vi skulle kunna göra det vi planerat. Men nej, tack, aldrig att jag skulle lämna bort mitt barn, till någon som redan innan förklarat för mig att de inte kommer kunna hantera situationen. Det skulle i mina ögon, göra mig till en väldigt dålig förälder.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: