Njuter av den där sista ledigheten innan vardagen blir här igen.

En morgon, en grå lite regnig morgon men, med massvis med glada badsystrar. Vi tappra kvinnor, som kommer åkandes tidigt på morgonen. Vi möts, åker tillsammans i bilar upp till sjön. Sjön som ligger lite längre in i skogen. Vi trampar på den lite sörjiga stigen. Efter ett 20 tal meter, ser man hur några av oss gjort det lite hemtrevligt, där vid gläntan. Det är där vi byter om, till våra badskor och tar på våra vantar. Hänger av oss jackor och förbereder vår stundande bad.

Det snattras och skrattas där i skogsgläntan. Några av oss tar kort, när vi är klara för att doppa våra kroppar i vattnet, så är det stegen ut till den lilla naturtrappan och ut i vattnet.

Kanske ett tiotal steg ut i vattnet, ner med kroppen i sjön. I dag var det 1,6 eller om det var 1,3 grader i vattnet. 6,5 grad på land. Sockerdricks känslan i kroppen är den känslan jag vill ha, innan det är dags att gå upp. Som alltid blir jag förundrad, över hur kroppen blir härligt varm när jag lämnar vattnet på mina stumma ben. Uppe på land blir det att omsluta sig, med morgonrocken. Försöka trilska sig ur bad skor, vantar och morgonrock för att torka kroppen med handduken. Sedan den där härliga känslan, av att ta på mys-kläderna då en härligt mjuk känsla med värme, sprider sig i kroppen. Säga tack för idag och hejdå. Nere vid min bil sätter jag mig i bilen och kör den där milen hem. Bil-sterion spelade Elton John idag. Just nu lyssnar jag på 2021 listan på sportify. Behöver omväxling, efter dessa ABBA månader jag nu haft.

Hemma blev det ett möte med grannens katt idag, hon ville in i värmen. Sedan skölja av badskor och vantar. Ladda dammsugaren med såpa för att göra ordning golven här uppe. Kaffe självklart kaffe och datorn i knät. Fönsterna här i vardagsrummet visar mig på regn där ute i naturen. Det var allt några droppar regn där vid badplatsen med.

Livet börjar så smått återgå till det normala här hemma. Maken och stora sonen är på sina jobb. Jag är ledig ännu några dagar. Imorgon kan jag bada igen men sedan är det jobb igen. Den vardagliga lunken ska till och bli som vanligt igen. Men idag och imorgon ska jag njuta av de där sista lediga dagarna. Har ett par raggisar som ska fästas trådar på sedan lämnas till dess ägaren. Inser att det är mycket garner kvar, det lär bli ett par strumpor till. Igår var jag och hälsade på min lilla mamma. Hon har flyttat till ett boende för demens i somras. Tror det har gjort henne gott, för det var allt en del kg extra på henne nu. Men det gör ont i mig, när jag ser hur gammal hon blivit. Mamma drabbades av blodproppar i hjärnan, för något år sedan och idag har hon tappat sammanhang, orden som kommer ur henne är svåra att förstå. Hon hänger inte med i samtalen och hon pratar i lös rykta trådar som det inte finns några sammanhang i. Min lilla mamma har blivit gammal, den mamma jag hade bor där inne, men syns inte längre. Nu är det en kvinna som inte vet, som inte minns och som är förvirrad. Demens är en vidrig sjukdom, den har gjort så att mamma har blivit helt personlighetsförändrad.

Nog om detta….

Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller det är nu du sätter dina frön som blir till saker i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson

Det finns två kvinnor i mig.

En av dom är Modig stark vacker och helt fantastisk. Den andra är en fegis som är riktigt tråkig och grå. Hon den där grå tråkiga är ganska så simpel, mesig och helt oviktig. Hon syns tyvärr lite för ofta. Det är den där med modig-heten som jag gillar, till och med någon som jag är riktigt stolt över. Synd, att hon inte är med i allt jag gör.

Idag är det en ledig dag. Dagen eller ska jag skriva morgonen började bra. Här gick jag upp vid halvsju, makens klocka ringde. Drack mina två koppar kaffe. Satt i soffan och kände efter och kom fram till att: Nej, idag är det inte en bra dag att träna på höst och vinterbadandet.

Tankar som men fy så kallt. Det kan inte vara bra, att bada i det här vädret. Frös lite, njöt av kaffet. Sonen åkte till skolan. Tankarna om bad blev sämre, mindre än minst lockande. Just då vaknade hon den där andra lilla fightern, i mig. Hon berättade att det är just det här, som är bekvämlighetsfegisen i dig. Det är just det här de tankarna som gör, att du inte lyckats med det som du vill lyckas med. Det är fegisen i dig.

Nu blev rösten starkare inom mig. Vi, jag och hon där inne, hade ett snack. Men det är väl inte att misslyckas försökte hon, hon i mig som inte ville bada. Hon den där andra viskande rösten sa: Jo, det är just det du är, du är en riktig fegis. Du har ju haft den här önskan länge nu. I flera år har du tänkt att bli vinterbadare!

Det har inte med vädret att göra, det är ingen annan som måste göra något, för att du ska gö. Det gick inte att hoppa undan och inte göra, utan rösten där inne blev starkare och till sist blev det…. Nä, ska du nu bli en vinterbadare så…. är det bara att gööö. Jag tog av pyjamasen, satte på Bikinin. Morgonrocken över och i påsen la jag ett par varma strumpor och en handduk.

Innan jag hann ångra mig, satt jag i bilen. På väg mot Ragnerudssjön, glatt sjungande på en gammal Kim Wild låt, Kids in America. När jag kom till parkeringen, var det redan en modig kvinna där. Hon ville vänta på de andra kvinnorna som skulle bada.

Jag ville inte sega ut på mitt bad, så jag tog av badrocken och gick med bestämd steg ner mot sjön. Regnet kändes kallt, blåsten kylde ner min arma kropp. De bestämda stegen, blev mindre bestämda när fötterna mötte vattnet.

Hon där inne viskade till mig: Men inte kan du ge upp nu, nu måste du liksom i….. Ett steg till mot vattnet, vågorna slog mot vristen, ett steg till och helt plötsligt så var kroppen i vattnet. När jag doppat mig blev tanken: okej du gjorde det, fort upp nu, sätt dig i bilen. Men hon där inne sa, det värsta är gjort nu. Om ett litet tag kommer du njuta av detta bad.

Jag låg där i sjön och flöt. Kom på att andas lugnare, efter någon minut upplevde jag den där härligt stickande känslan i huden. Vattnet var inte riktigt lika kallt, jag njöt av att ligga där,flyta i vattnet med regnet smattrande mot mitt ansikte. Insåg att idag är det inte en simmare dag, för vågorna var lite för höga. En kvinna vågade sig på att simma sina tag. Jag nöjde mig med att bara flyta med vågorna. Jag var en av dom sista som gick upp från de härligt uppfriskande badet.

Nu sitter jag här i soffan, ur högtalaren hörs musik från mina ungdomsår, Olivia Newton John. Någon låt från Grease filmen. Tänt ljus i hela övervåningen. Plockat undan lite vissna Chiliplantor, fixat till lite här hemma. Har en känslan i kroppen, av min morgon.

En morgon som började så härligt bra.. Jag gjorde det idag, igen. Jag gjorde det! Fast hela mitt jag, sa NEJ! Inte idag!!! Jag gjorde det!

Trotts det där motståndet som var med från början. Ett steg närmare mitt mål! Jag föredrar att kalla mig Impulsiv, NoNo jag gick inte på känslan där. Utan jag gick på vägen, mot det där målet: Målet att kunna kalla mig vinterbadare. Jo, fast inte ännu. Jag är inte en vinterbadare ännu, bara en simpel höstbadare. Fast det är inte så simpelt utan i mig, blir det modigt, ett steg närmare.

Lev idag, just nu! Just nu är det som gör att du är någon helt annanstans i morgon. Imorgon är jag ett steg till närmare mitt mål. Lev idag just nu. Igår finns inte längre här.
Ha en härligt fin helg.

Idag ska vi ta fram farmors fin porslin, äta mat vid farmors bord i vårt vardagsrum. Ett glas vin får det bli, för att fira min seger! segern i att inte lyssna på fegisen, som bor där inne. Utan jag ska lyssna på henne, hon den där modiga starka kvinnan, som i mig är så vackert modig. What do I do to make you love me? Jo, han sjunger så den där Elton John. För mig räcker det att han gör det han gör. Lev idag just nu…

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson