Etikett: familjestödsenheten

Det två damerna gav sig ut till Orust, nurse en av damerna var jag, view den andra är en vän som jag för inte alls så länge sedan lärt känna.

Vår vänskap är bindande av våra egenskaper där vi båda befinner oss inom NPF.  Hon autism som hon själv säger,  jag som dampar loss emellan åt. Dampigheten har även en finare benämning som ADHD.  Jag tar inte illa upp av någon benämning.  Ibland brukar jag säga att jag får damp. Då brukar barnen säga att det är inget du får mamma, det är något du har.  Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva om utan om vänskap.

Själv är jag ingen kung i ämnet utan nybörjare.  Fast det beror hur man ser det.  Jag tänker att jag vill skilja på vänskap och bekantskap.  Vänskap är något som för mig är, när jag kan vara jag med alla mina till och o-till.  När man liksom kan spegla sig i varandra och får acceptans, även det som är negativ.

Jag och min vän brevväxlar när vi inte träffas. Då är det inte några korta sms eller fb chatter. Utan riktiga brev där vi delar tankar och klokheter.  För ett år sedan var det nästan ett brev om dagen, i dag är vi mera sparsamma. Kanske ett två ibland tre mail i veckan.  Dessutom är vi damer som planerar våra träffar. I vintras var vi ute på Orust och shoppade innan jul,  nu i dag var vi där för att påsk-shoppa.

Nästa träff har vi tanken till Borås.  Eftersom vi båda befinner oss inom NPF, så är vi noggranna med att se till att det är en planerad dag.  Inbokad, förberedd och tankar på vad som ska handlas och var vi ska äta mm.   Dagen i sin helhet är dela tankar och tankar och tankar.   En lunch och en tripp till blomsterlandet.  Sedan skills vi åt  för att åka hem var och en till sitt.

Jag blir förundrad hur lika våra erfarenheter är, hur lika vi är i våra uppfattningar.  Självklart finns det skillnader för vi har ju levt två olika liv, vår vänskap är ju nu på senare tid. Vänskapen är en vänskap av tillfälligheten att jag skrev min bok.

 ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv.” Hon hade läst boken och av små tillfälligheter fick vi kontakt.  En sådan där Connection där allt bara ramlar på plats.   Är det saker som jag funderar på så skriver jag till henne. Är det saker som jag är frustrerad över skriver jag till henne.  Hon är medicinen, som gör min impulsivitet mindre och mera lätt att leva med. För det impulsiva i mig har lärt sig att vänta, lärt sig att inte göra förhastade saker.  I dag gör jag inget om jag inte fått ett svar från min vän.  Kanske gör jag ändå som jag innan tänkt men, det känns gott att ha någon att dela tankarna med innan. Någon som liksom har samma tänk men ur ett perspektiv utifrån sig.

Nu vet jag egentligen inte vad jag har skrivit eller förmedlat.  Tanken från början var att det är helande att träffa människor, som liksom går på samma stigar som än själv. Som  utifrån sin egna livshistoria har  liknande upplevelser och tankar.  Jag känner stor tacksamhet över att jag har henne som vän. Är tacksam över att vi liksom hittat till varandra.

En av våra svårigheter är ju det sociala samspelet. Det här med sociala sammanhang och tänk här går vi tillsammans ut och gör sådana där sociala saker som vi båda inte har full koll på.  Kanske är det så att vi i våra olikheter i funktionsnedsättningarna kompenserar varandra. Men det har jag inga belägg för, utan är en tanke i stunden.

Jag tror vi har acceptansen i vårt sammanhang och gör någon av oss fel, så ser vi med våra egna glasögon ut ifrån vårt egna sätt att se på bristen om det nu är någon. Kanske är det så att vi känner igen oss i svårigheterna och liksom enklare struntar i dom.

Jag tänker att det är viktigt med olika forum där människor med mina egenskaper träffas. Att vi träffas delar med oss av det vi har.  Det jobb som familjestödsenheten i GBG gör är så viktigt. Här vill jag även flika in Compassen som är en intresseförening som även de är med i sammanhanget.

Det är så viktigt att vi som behöver har möjligheter att träffas, det är helande kraft där i alla fall jag samlar energi.  Familjestödsenheten ordnar olika former av grupper.  Föräldrarutbildningar, Q-grupper, vuxengrupp (ADHD), relationsgrupper där partnern har möjlighet att vara med och diskutera utifrån sitt. Jag tänker att sådant är viktigt för det är nog inte alltid enkelt. I alla fall inte för min kära make att alltid stå ut med mina egenheter och impulser.

Lev idag just nu så sitter jag mest och reflekterar över alla nya tankar som flyttade in hos mig.