Ibland räcker det att säga ja.
Den här dagen blev det både lekland, anknytning och familjestunder, fyllda av skratt och trötthet på samma gång. Det här är verkligen lekland, anknytning och familjestunder i praktiken.
Read this in english English Version — Saying Yes to a Day of Joy
Tidig morgon, morgonrock och frihet på landet
Idag började dagen tidigt.
Kvart i fem rullade jag iväg för att hämta Alfred.
Jag åkte i morgonrock och tofflor — det är så jag gör när jag bor på landet.
Det finns inte många vakna då och rådjuren bryr sig inte om vad jag har på mig. Dessutom är det ju så jag åker till sjön om morgonen när jag badar.
Alfred reagerade och tyckte att hans mormor var lite konstig.
Det finns nog ingen annan mormor som åker och hämtar barnbarn i morgonrock och tofflor.
Jag skrattade och tänkte: Det är väl sånt mormorar gör?
När vi kom hem igen fick Alfred en kopp varm choklad att vakna till, medan jag drack kaffe.
När lillkillen vaknade så bakade jag scones och gjorde äggröra som vi åt till frukost.
Då när vi satt där vid frukostbordet och åt frågade jag vad vi skulle hitta på under dagen.
Ett ja när han väntade sig ett nej
Lillkillen, som kan vara lite försynt ibland, sa:
“Jag tror du kommer säga nej… men det hade varit kul att åka till ett lekland.”
Jag tror att han hade Alfred i tankarna, att Alfred skulle få roligt.
Han berättade också att några kompisar pratat om att åka dit och han ville se hur det såg ut.
Jag tror att han redan då tänkte att jag skulle säga nej.
Just därför blev det extra roligt att säga ja, till Stellas Lekland.
Han kollade upp när det öppnade och jag gav honom i uppdrag att räkna ut vad inträdet skulle kosta.
Vi gjorde en plan och jag sa tydligt att om det är tråkigt så kommer vi ändå vara där tills jag säger att vi åker hem.
Jag vägrar betala pengar och de vill åka därifrån redan efter en halvtimma.
Vi packade vatten för jag tänkte att de kan bli törstiga när de springer runt.
Lekland, anknytning och familjestunder – när teori möter verkligheten
Vid halv tio satt vi i bilen och gav oss av.
Vi var där när de öppnade och pojkarna var taggade.
De sprang iväg direkt efter att jag visat var jag skulle sitta och läsa för min kurs.
Jag hämtade kaffe och satte mig i en soffa med boken.
Just idag handlade den om anknytningsteorin.
Känslor, klokhet och aha-ögonblick om hur barn behöver en trygg vuxen i närheten.
Vissa saker gjorde ont att läsa, andra landade som en insikt jag redan bar inom mig.
Här satt jag mitt i lekland, anknytning och familjestunder i praktiken.
Trygga pauser och lek – lekland, anknytning och familjestunder på landet.
Jag gjorde korta avbrott där jag gick och kollade var pojkarna höll hus.
Små stopp för påfyllning av vatten, lunch och lite fika så energin fanns kvar.
Jag som var rädd att de skulle tröttna fick till slut säga stopp.
När vi varit där i fyra timmar var pojkarna helt slut — fast de inte ville erkänna det.
Cowboy-soppa, pannkakor och ett hem med liv
Vi åkte hem.
Lillkillen la sig i sängen och kollade mobilen och Alfred satt bredvid.
Jag började laga mat — Alfred ville ha cowboy-soppa.
Maken bestämde att om det är soppa så blir det pannkakor med.
Vi satt hela familjen och åt middag tillsammans.
Samtalen var många och jag satt där och bara mös.
Så härligt när hela huset är fullt av liv.
Hemma efter lekland – lekland, anknytning och familjestunder fortsätter i vardagen.
Efter maten blev det soffhäng och väntan på att dottern skulle komma och hämta Alfred.
Hon hade haft Halloweenfest på jobbet och därefter åkt på husvisning — fortfarande i sin sminkning.
Hon gillar Halloween och har skapat massor av skräckdockor under åren.
Duktig är hon när hon skapar.
Sminkningen idag var riktigt bra — kanske inte för en kväll på krogen men hon bar den med stolthet.
Och hade hon gått på husvisning så, ja… varför inte?
Frihet smittar av sig.
Dotterns Halloween-dockor (stolt mamma)
Det är klart att hon gör skräckdockor.
Med en mamma som åker runt i morgonrock och tofflor så kommer kreativiteten ut någonstans!
Dockor som kan skrämma slag på vem som helst,
gravstenar och kistor gjorda med en sådan precision
att Hollywood hade kunnat ringa när som helst.
Jag skrattar. Och jag är stolt.
För hon gör det hon älskar — och hon gör det ordentligt.
Idag ska jag även hämta Alfred igen.
Vi ska fortsätta på den kreativa banan här hemma.
Lillflickan köpte vax och blod igår, så idag ska vi se om vi kan vara lite kreativa tillsammans — måla ansikten och leka lite skräck.
För i kväll är det bus eller godis som gäller.
Och då ska de vara riktigt redo!
Mellan raderna – min röst
Idag var inte bara ett datum i kalendern.
Det var en sån där dag som formar minnen.
En dag där jag valde ett ja,
och två pojkar fick en historia att berätta.
Allt det här är lekland, anknytning och familjestunder som formar oss.
En dag där det enkla blev betydelsefullt:
Morgonrock i bilen
Scones i gryningen
Leklandsskratt
Soppa och pannkakor
Ett hus fullt av liv
En dag som säger:
Jag är här.
Jag lever mitt liv.
Och det får gärna vara lite stökigt och roligt.
AHA – mellan raderna
Vi borde säga ja lite oftare.
Speciellt när barnen tror att vi ska säga nej.
Där någonstans,
precis i ögonblicket när de vågar önska,
börjar magin i barndomen.
Och anknytningsbandet vävs ännu starkare.
Att våga säga ja leder till lekland, anknytning och familjestunder som blir minnen.
Fråga till dig som läser
När sa du ja till något oväntat senast?
Och vad hände då?
Reflektion & avslutning
“Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien,
morgondagen väntar längre fram.
Men just nu — det är här livet händer.”
