Vet att man i Värmland säger att man går ut och majjar. Jag trodde det var demonstration som dom menade. Men fick efter ett tag till mig att det mera va att gå ut  höra Göken och picknicka.   För mig  har dagen  varit att lyssna på maj tal i Margretegärdes parken. Parken ligger  nedanför huset som nu bara bor i minnen, view ruinerna ser ni här.

Mötet startar med samling

Margeretegärdeparken 13.00-14.00

Tal av Wiwi-Anne Johansson Riksdagsledamot

Jan Alexandersson, drugs första namn i V- Regionenlista.

Ung Vänster.

Det kändes som i ungdomen när jag stod där och lyssna, insikter om att flera än jag  har nu fått nog av alla högersvängar som  tagit oss ut i kylan. Nu är det dax att vi  igen kommer in i värmen. Nu får det vara slut på att vissa av oss ska behöva förlita sig på välgörenhet för att ungarna ska få nya glasögon.

När thåström inte uppträder så kan Man istället lyssna på denna unge pojk för han sjöng också  den Druckne Matrosens sång. Grym röst och texterna han sjöng berör i Hjärtat i alla fall på mig.

När Herr Alexandersson slutat prata  tog jag mod till mig, berättade om oss vi som alltid  lyckas komma upp i högkostnadsskyddet för mediciner.

Mediciner som just Concerta och liknade som  inte bara är en nödvändighet för mig  och mina barn, utan medicinerna som gör att jag mera står ut med min omgivning.   Det tar kraftigt i min plånbok, Varje år.

Tänker mig en ensamstående mamma som  kanske är arbetslös, har  barn som kanske behöver just  dessa mediciner.  Kanske äter hon  själv  medicin,  för att orka och få möjlighet till att orka hålla struktur.  Fas tre var något som  också togs upp i  talet.  Tänk samma mamma som kanske är tvungen att  måla stolar 8 timmar om dagen. För lägsta arbetslöshetsersättningen, Busskort  till jobbet,  alla vanliga utgifter som hör till och Mediciner dessutom  kanske  lärarna ringer några gånger till henne, för de har sabbat och inte förstått situationen i skolan.  Förlorad inkomst eftersom hon behöver hjälpa sin son så att sonen orkar ett tag till.  Därtill får arbetsgivaren 5000 kronor i månaden i statsbidrag för att de tar hand om kvinnan så hon har sysselsättning.

Just i situationen Skolan klarar inte mitt barn,  har jag varit några gånger. Jag har fått åka och hämta min son  för att det inte funkar! Vuxna har inte  förstått inte läst av. Min son har fått betala priset genom att han blir nerlagd på golvet.  Jag har fått komma dit  vi har fått bära honom till bilen och sen har jag fått vara hemma med honom.  Jag fixar det men kanske  finns det  kvinnor eller män för den delen  också, som inte fixar det. Och jag fixar det, va fel ord, för det gör jag inte.  Det gör ont i hela kroppen att se, gör ont i mig att minnas, gör ont i mig då jag måste åka hemifrån och vet att jag inte kan komma till hans skola  på 5 minuter. En klump i magen bor inom mig varje gång jag  behöver åka från vår kommun.  Kanske är det just idag som de åter kommer att ringa och berätta att ………….

Nää jag fixar inte,  men jag löser situationen för stunden. Tar min lille pojke från situationen,  så han slipper vara där just då.  Inom mig vet jag att den som förlorar mest, är just min lille pojke. Ännu En gång, En gång till, fick han klart för sig att när inte denna gången heller. Inte denna gången heller Dög han, inte denna gången heller var det han som dög.

Min son skall då tänkas som två för jag har två söner som skolan ibland hanterat illa och saknat kunskap om hur man visar respekt för, hur de ska låta barnet befinna sig i Acceptans och förståelse.

Skolan här har inte helt fått kunskap, klart för sig att ADHD, inte handlar om Uppfostran. Men det är klart att de inte fått.  Jag har ju inte blivit inbjuden att föreläsa för dom.  Fast jag gång på gång visat mitt intresse, så att de ska få just den kunskapen.

Oj, det blev mycket text idag, och det gör att jag bara kort nämner trädet, som Våran lille kille gick under,  tio minuter där efter knakade till.

Ni ser själva hur det blev.

Ett gammalt inlägg om just  tankar i uppfostran.