Att vara utan Concerta

I natt tog jag och maken ut en madrass la på altanen, ambulance tog var sin kudde och våra täcken och la oss och tittade på alla stjärnfall. Hur mysigt som helst va det.  Efter ett 30 tal stjärnfall somnade vi. Vaknade av att dottern kom hem och berättade för oss att vi var minsann inte kloka. Vi kommer frysa ihjäl och inga andra föräldrar är så knäppa så dom ligger och sover på altanen bara för att det är massvis med stjärnfall.  Men jag är inte som alla andra föräldrar för jag är som jag är jag.

Visst jag har ett funktionshinder som hindrar mig att vara, tänka och göra saker som alla andra. Min ADHD innebär att jag har vissa svårigheter med tid till ex. Min ADHD gör att det där med koncentration är lite extra svårt ibland. Är det dödligt tråkiga saker som jag måste tänka göra så krävs det mera än vanligt.  Min funktionstillgång är ojämn och det där med arbetsminne är inte en av mina starka sidor.  Att tänka mera led än två gör till och med ont ibland.

Nu är jag utan medicin, för biverkningarna som blev i mig den sista tiden vägde inte upp  Plus sidan.  Det blev mera minus än det blev plus vilket ledde till att jag tackade nej till medicin.  Mycket av plusen som jag fick med medicinen, försvann när jag nu är omedicinerad.   Jag har svårare idag att hushålla med min energi, det där med planeringar och strukturer som jag så ofta innan fick till, är idag mera krampaktiga små försök som idag oftare blir misslyckanden är lyckanden.

Jag gjorde ett val minusen var flera än vad plusen blev. Så jag valde att säga nej tack.  Alla människor har inte samma val att göra, skulle jag gjort valet för några år sedan, så hade valet blivit ett helt annat val. Idag har man strängare tankar om dessa mediciner och vissa av oss som har mediciner skriver man nu in till missbruksenheten. Kräver att vi ska lämna urin prov mm.

Nog kan det vara så att vissa kanske behöver det, men jag har under ett tag funderat på om det hade handlat om mig, skulle jag då ställa mig i ledet och rättat mig efter det? JAG,? Jag som har svårt med det ändå, att rätta mig efter saker, menar jag. Ska jag vara tvungen att lämna urin prov som visar att jag inte använder droger, bara för att jag äter medicin. Nej tror inte att jag skulle acceptera det!

 

När jag i början, bara några månader in i min medicinering frågade om jag kanske skulle höja min dos.  Uppträdde läkaren lite klumpigt, började hålla föredrag om att jag antagligen var missbrukare och att han inte kunde skriva ut medicinen mera till mig. Han började fråga mig hur mycket alkohol jag drack, när jag svarade så ärligt jag bara kunde.  Att jag antagligen allt som allt, drack tre flaskor vin om året, tittade han konstigt på mig och sa:  Att jag  nog borde  sluta lura  mig själv, inse att jag har problem.  Just det där med alkohol är inte min grej, för jag gillar inte att bli snurrig, gillar inte att vakna dagen efter. Det kostar liksom mera, än jag  tjänar på det. Som tur va hade jag redan då  min kurator, som förklarade för mig att jag inte skulle bry mig, att läkaren var lite konstig och att hans uppgift endast var att skriva ut medicin åt mig.

Ska våra barn som idag är under 18 år när de träder in i vuxenvården behöva förnedra sig med att lämna urinprov, bara för att de får mediciner som gör att livet blir enklare att förstå?  Drar man inte alla med ADHD över en kam då?

Jag vet att det är många gånger jag har fått försvara  mig när jag yppat att jag  har ADHD. Människor runt omkring mig har höjt ögonbrynen och backat. Jag har  genast försvarat mig och sagt nej jag är inte missbrukare och nej, jag är inte kriminell.  I alla fall är jag det  inte ännu. Risken att jag skulle bli det är nog minimal för jag är ganska så gammal.

Men just sådana saker vill jag förändra just synen på människor med ADHD.  För mina barn blir bemötta med samma attityder.  Just omgivningens attityder är det som ställer till det mest för  mig.  Det gör mest ont när ögon fulla av uppfattningar tittar på mig, bedömer mig efter sina fördomar.

Fast det är klart, Idag är det inte lika mycket så, för jag har slutat att bry mig.  Jag är som jag är vilket är. Passar jag inte som jag är, då kan det kvitta för mig, då är det inte längre lika viktigt att vara med i just det sammanhanget.

Lev idag just nu,  Imorgon är en annan dag.

fördomen som försvann….

tänka sig att min fördom försvann bara efter det att herr skäggbussägare försvann. vår camping  ägare pratade med vederbörande och sa att då han ofredar andra campinggäster så får han bo någon annanstans.  Så blev det genast så gemytligt som det brukar vara på vår camping.  Han hade berättat att om han blev avvisad då skulle minsann alla andra bussägaren som var här oxå åka och dom skulle aldrig mera komma tillbaka.  Jo det var en buss som följe skäggbussägarens exempel, physician och åkte iväg. Men sedan nu i eftermiddags kom det tre nya bussåkare som nu har installerat sig på campingen.

Idag nu på eftermiddagen hade alla bussboare dukat 15 meter långbord, health säkerligen var det 30 personer som satt snällt och timid och åt middag. Det var riktigt roligt att se alla människor med detta långbord. Tillsammans med långbordet så flyttade min längre in fördom bort till utanför och gav sig av. Jag får inte dra alla över en kam. Utan nu är motsatsen bevisats och jag får ta tillbaka att det är annorlunda överlags.  jag kan återigen känna den där kittlande känslan av att tänk om. Tänk om man ska ta och göra ett sånt boende. Lite spännande tanke, salve tänk att inreda en hel buss till ett rullande hem.  Samtidigt som jag inser att ett sådan projekt skulle gå över styr, det hade aldrig blivit mera än en början och aldrig avslutat av mig. Jag är ju hon som startar upp men orkar inte slutföra.

:/

Nej nu ska det slutas skrivas, I mig bor tacksamhet över de andra bussägarna. Min fördom fick chansen att flytta ut och bort från mig helt utan min förtjänst.

Lev idag just nu så sitter jag i förtältet med levande ljus och lite kaffe framför mig.

Bussgänget som spred skräck ……..

i går var det mera spännande än jag vill ha här på campingen. Denna vecka är det bussträff här på campingen. Det bor campingsgäster i stora bussar som de gjort om till husbussar. Fördomar i mig blev bekräftade för jag har hela tiden haft en konstig uppfattning om att just de här buss folken är lite speciella.  Igår fick jag tyvärr bekräftelse i mina fördomar.  Våra säsongscampinggrannar som är lite till åren komna har ordnat så de har vatten vid sin tomtgräns.  Kranen som de Satt upp har gått sönder, sickness för att andra människor har använt den och inte varit rädd om den. Så de har fått köpa ny flera gånger.  Igår kom det en herre med ett skägg som var minst trettio centimeters skägg lite kraftigt bygg och kroppen full av tatueringar gick dit och fyllde på vatten. Vänligt men bestämt sa herren till mannen att det var hans kran. Att han såg hellre att de hämtade vatten vid vattenposterna som var till för campinggästerna.  Mannen bröstade upp sig och om inte den ena kvinnan gått emellan hade den äldre herren blivit nerslagen. Min make satt beredd utanför förtältet för att gå emellan. Men det behövdes inte.  När bråket va avstyrt så skickade bo-bussägaren  fram sin äldre mera skräckinjagade son fram för att hämta vatten, recipe inte en gång utan två tre gånger.

Blev jag arg eller blev jag arg, Jo men min nyfödda eftertänksamhet gav mig klokheter nog att inte gå fram och visa min ilska. Efter incidenten blev det högljudd fest med son långt fram på morgonen tror de håll på till minst två på natten kanske senare.  Idag har campingägaren antagligen avvisat minst en av bussboarna.  Men innan de åkte hann de med att gå fram till vattenkrans mannen och ropa gubbdjävel och vara otrevlig.  Nu brukar jag tycka att människor får vara precis som de är och det får göra vad som faller dom in. Men att skapa skräck i en hel camping det är inte okej. Du får göra precis vad du vill tänker jag men du ska självklart inte låta dina egenheter gå ut över någon annan. VUXNA MÄNNISKOR  som springer runt ohc bröstar upp sig ropar gubbdjävul och spelar gangster. Nej där är vi fel ute, och just de människorna är nog väldigt små inom sig, de yttre attiraljerna visar på litenheten tror jag.  Men jag och mina fördomar dom blev liksom lite bekräftade så den lär jag gå och bära på en stund till. Tills motsatsen bevisas.  Nu säger jag inte att alla bussägarna är tjurskallar och brösta uppsig människor men tyvärr så råkade jag ut för incidenten på nära håll vilket gör att den flyttade in lite längre i kroppen.

Ungdom-ålderdom samt (H)JÄRNKOLL

Kaffe, ailment jo.  Utan kaffe, doctor försmäktar jag på denna morgon. Vart, shop eller är det någon som sett vart solen tog vägen idag? Ne-hä, tänkte det! Vi  fick ju en glimt av den i går, nu har den tydligt bestämt att inte visa sig. Får det gå till på detta sättet? Nej, tycker inte det.

Det borde vara så att om solen visar sig, så måste den visa sig minst i 7 dagar.

Vi hade tänkt ta husvagnen till en ny camping i dag. Den förra campingen var inte för oss!

Nu hade jag tänkt lägga in en bild på husvagnen men har nyss rensat min dator och då försvann vissa saker som jag borde sparat. Det bara blev så jag tänkte inte på det!!!

Thåström 007

Platsen och havet va det. Men Människorna på den förra campingen gillade inte Tonåringar. Vi har tonåringar, som måste få plats! Vår kille gillar att spela spel på sånt där DS, vilket han gjorde, där till fiskade vi mycket. Ändå trots allt, så fick han skulden för att smutsa ner på toaletten, genom att slänga pappers handdukar på golvet. Sen va det lite annat med som han fick skulden för.

Vi bestämde oss för att flytta husvagnen, nu hade vi hittat en ny plats. Men solen skulle ju visa sig, tycker jag när man ska ut och rigga husvagnen.

Campingen vi nu hittat ligger i Dalsland, fiska och bad sjö. Jo det e ju det, Havet får byta plats för en sjö. Hm jo sånt e det.

För jag  misstänker att Campingen vi va på och dess ägare, hade hittat mera saker att klaga på. Vi passade inte in i den idyll, medelåldern var kanske 65, då blir det lite tokigt med 14 15 åringar.

Kanske påminns åldringarna om sin egen ungdom, minns vad som varit. Vissa kanske saknade den vitalitet och nyfikenhet, som ungdomar vittnar om. Kanske har deras drömmar, inte gått i lås. Vår son kanske påminde dom, om att de hade tänkt annat i sina liv. De hade haft hög flygande planer i deras egna liv, men istället  satt de lugnt tillbaka i en plast stol med en kopp kaffe i handen.

Vår sons vistelse visade kanske på, drömmar som inte gått i lås, visade dom deras egna ungdomsår som inte alls var som nu avund, kanske bor i deras tankar. Rädsla för va de själva va i den åldern. Rädsla för sådant som är nytt och okänt. 

Hoppla sitter här och skriver om Camping och tonår, samt fördomar ser hur det liksom blev (H)järnkolls inlägg av det.

 

(H)järnkoll, attityder, fördomar jo för det var just det som hände på just den campingen.

Fast nu handlade det mera om åldersgapet mellan gammal och ung! Jag tänker ändå slå ett slag för just Hjärnkoll_logo_med_ny_payoff_röd_vit text_ENDAST för SM

Gör som jag, bli en Hjärnkoll supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa – ett viktigt bidrag för att nå ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på http://www.hjarnkoll.se

 

Bli en gillare av Hjärnkoll på Facebook, toppen om du kan sprida till andra. Det hjälper oss att nå målet att 10 000 personer vid kampanjens slut nyår 2011/2012 ska stå bakom kampanjen och vår viktiga fråga

(H)järnkoll

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften  som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är. 

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

017Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok  uppmärksammades i Tidningen hälsa.

lite  reklam 001 (2)

När jag föreläser börjar jag berätta   att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de  har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle   bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag  faktiskt rädd för.  Kanske just det  som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada.  Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken   reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med,  Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har,  och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De  står  även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor.  Jag tror att kunskap och verkligheterna inom  detta område, skulle och gör nytta.  vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats.  Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon,  17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader  på Hjärnkolls text´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring  för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att  ta till sig kunskaper och mod. Så att han  faktiskt bjuder igen, men med  förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får  inte heller  bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag  lev nu  Få ( H ) järnkoll

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: