kunden ska välja företaget inte tvärt om

att välja bort det som ska vara till hjälp och rekreation för barn som kanske inte har det riktigt som andra, ed valde företaget bort. Dom gjorde det enkelt för sig. Dom gjorde det, treatment för att de saknade kunskapen. Jag jobbar själv inom området och inte utan att det ibland är en utmaning att gå till jobbet. Men problemen som blir på jobbet, beror  på att människorna jag tar hand om, har vissa svårigheter. Mitt jobb är ju att hitta till de möjliga stigarna, hitta till de vägar där människorna som bor i boendet, blir mindre funktionsnedsatta. Hitta sätt som gör att de är o-handikappade, kan leva som vanliga människor trots sin funktionsnedsättning. Få ett rikt liv. Jag jobbar inom kommunen, vi kan inte välja och sålla bort våra kunder, för vem skulle ta sig an jobbet då?

Det kortis vi använde oss av, där vi var kunder, var ett privat företag, då kan dom lätt kasta bort jobbiga människor. Vår son var jobbig, tyckte dom. Honom kastar vi bort, sådana kunder vill vi inte ha.  Den privata välfärden har det privilegiet, de kan kasta bort människor. De behöver inte skaffa sig mera kunskaper för att mera tillgodose klienterna. Jag tror det är det som är skillnaden mellan privata företag som tar hand om människor och från de kommunala. Kommunala insatser som kan resultera i svårare fall väljer kommunen inte bort, utan då söker man sig mera kunskap så att det fungerar.

Skaffa kunskaper behöver inte de privata alternativen göra.  Det blir konstigt i mina tankar för kunden väljer ju företaget, inte ska det vara tvärt om. Men det är just det som blivit, företaget valde bort kunden. Jag tror det är så det blir, när företag inte behöver gå ut och ragga kunder, utan kommunen väljer företaget för att slippa starta upp eget? Snacka om orättvis fördelning, det privata alternativet kan välja sina kunder, slipper ha den insyn som de kommunala alternativen har. Den kommunala tjänsten får ta hand om det som de privata väljer bort.  Att arbeta med människor är aldrig vinstdrivande, ändå skaffar sig riskkapitalbolag skolor, vårdhem och till och med då kortis hem som de sedan tjänar pengar på av våra skattekronor.

Nej, Jag är inte för de privata alternativ där de tjänar pengar på att välja bort och sortera ut människor. Det blir en skev fördelning och en konstig väg för den enskilda, där du om du behöver hjälp inte får ha för stora svårigheter. För då har du inte längre en möjlighet till att välja, utan då väljs du istället av företaget.

Det blir konstigt i mitt huvud, den osynliga hand som finns i konkurrensen försvinner, för kunderna väljer varan i ett privat alternativ, kunden väljer varan beroende på kvalitet och pris.

Men i den privata välfärden väljer företaget kunden i stället för tvärt om.

Från misstänkt tjuv till bestulen……

Idag har jag varit med broder och hans fru till Ullared.  Villigt erkänna att broder är så mycket bättre på att pricka in braighetsdagar när det gäller just Ullared.  Jag behövde en dag bortanför  sjukhusbesök där farmor visar på  flykter 30 år tillbaka i tiden.   Att besöka farmor är tydligen  utan mening, store online   besöka henne gör man för sin egna del.  Och den egna delen hos mig  gör så ont att tårarna rinner ner för kinderna. Gamla farmor som är i Morfin dimmor som gör att farmor är helt utan minne, unhealthy gjorde att jag behövde bort.

På Ullared hittade jag  lite allt möjligt, men i kassan blev jag misstrodd. Expediten trodde att jag skulle stjäla  jackan och schalen som hängde över handtaget.  Fick förklara för henne att det var min jacka som jag haft när jag kom.  Fick även två  gånger berätta att schalen som hängde över jackan var något som jag virkat.  Hur tänker man?  När jag står där och betalar, att jag  där till ska stjäla en jacka och en vit virkad schal?  Hon till och med sa att nej du den schalen är en butiksschal.  Maken sa att jag skulle blivit arg jag blev bara  lite chockad över dumheten. 

Vi skulle efter shoppingen  inta lite mat. Mitt emot lite  bortanför parkeringen  fanns i ett annat hur. En restaurang som serverade asiatisk buffe.  Tänkte att det är ett bra sätt att få sonen att äta lite  pommes  med brunsås eller nått.  De hade pommes  och jag förklarade för expediten att min son inte äter något av maten på deras restaurang men skulle vilja ha en talrik med pommes och lite brunsås.  Sa något om att jag tyckte det var lite väl dyrt med nästan 80 kronor för lite pommes.   Men även denna expedit misstrodde mig och sa att hon inte kan kontrollera om sonen springer runt och tar annan mat. De kunde inte gå mig till mötes.  Så sonen fick vara utan mat just  fick en cola så länge.   Och lite pommes från min tallrik.  Senare blev det  Mac Donalds så att han också  fick mat.

När vi kom ut från restaurangen så fick jag uppleva nått märkligt. Jag som  två gånger denna dag blivit misstrodd, att vara tjuvaktig. Fick nu uppleva att jag blivit bestulen.  Min bildörrsmagnet hade fått en ny ägare…. eller i alla fall flyttat från min bil dörr.

Vem tar nått sånt? Vem behöver nått sånt? Vad gör man med en sådan?  Ja ja, spelar inte så stor roll får beställa en ny!  Men om någon sätt den så är ju det bra då är det ju någon som åker runt med den Ler  

Magneten som försvann……………Ledsen Men men jag  får beställa lite fler. Blinkar

Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

då ska jag alltså inom kort trycka upp nya böcker.

Det känns helt fantastiskt.

Tänk att jag Äntligen Har skrivit en helbok. “Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”!

Även tänk att jag På något sätt har slutfört en hel uppgift.

Eller är boken bara en början?

Innan då i somras när jag skrev boken, order då var mitt mål, search att skriva en hel bok. Jag minns första dagen då jag satt på framsidan i en solstol,  min lilla vita då ny inköpta lilla vackra dator. Då inbillade jag mig,  att det var på den datorn som alla orden skulle bli till.  Det var just då som mina ögon gjorde ont och solglasögonen var ett måste,  De tre veckorna när ögonen var illröda, värkte och tårades.  Ögon-läkar-besök i omgångar,  en massa droppar som gjorde ont. EN fruktansvärd rädsla bodde i mig,  av att jag skulle kunna förlora min syn.   Nu är det endast ett minne,  ett litet tillägg av att det gör ont, då jag tittar i ljus, eller flyttar blicken upp åt.  Läkaren förklarade då att det var reumatisk verk i ögonmusklerna.

Jag lovar att det gjorde ont, ännu bor det lite rädsla i mig, att få tillbaka samma symtom.  Men idag,  är jag mera uppmärksam och vid minsta misstanke att få tillbaka denna konstiga sjukdomssymtom, vet jag idag,  att jag genast skall uppsöka läkaren.

Nu slant jag ifrån ämnet,  för det var mitt mål,  som jag tänkt mig skriva om.

Målet som var boken, Målet som var att slutföra min bok.  Då inbillade jag mig, att det var det som var det svåra, och då sista bladet i boken var skrivet,  så var mitt mål klart.   Idag med facit i handen,  ser jag att mitt första mål var ett delmål.  Mitt första mål var ett delmål, som jag faktiskt gjorde klart, slutförde,  för att börja med en ny del av ett delmål i ett större mål,  som kanske ännu inte är klart.  Det är rent av fantastiskt.  Även om jag just nu känner, ovissheter och vissa svårigheter i olika sammanhang. Framtidsresurser är startat, papperna till skattemyndighet och annat är klart.  Men även det är endast bara delmål,  ett nytt delmål är snart lagt till historien, det med att trycka upp en ny omgång,  med böcker.  Vissa olika alternativ finns i denna del,  av tryckningen, ska jag göra på de sättet, eller ska jag vända om,  och göra annorlunda?  Har även funderingar på att skriva en ny bok,  men ännu ligger dessa bara i funderingar,  kanske bara stannar i funderingarna.

Det jag från början i detta inlägg  skulle skriva,  ser jag inte blev av, det försvann på vägen.  Sånt är det lite ibland i mina ADHD gen, en tanke blir till, en ny tanke där den kanske inte var med, eller har att göra med den första tanken.  Det beror på min lilla krumilur-tablett,  den har inte börjat verka ännu,  men snart,  kommer även jag kunna vara mera kontakt med tanke nummer ett, som sedan leds och  blir tanke nummer två.   För just nu är jag i innan-stadiet, där det blir nä,  jag tänkte inte på det, det bara blev så.

Vilket det ofta blir i min värld.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: