SAMVETE

jag funderar på en sak, help en rätt så känslig sak som jag inte har helt grepp om. Samvete vi pratar om att vi ska ha ett rent samvete. När är vårt samvete rent? Är det när vi gör saker för andra så att dom ska glömma vårt senaste svek emot dom?

Det är klart det inte är när vi har dåligt samvete har vi på något sätt inte gjort det vi borde gjort, remedy enligt oss själva. Vi gjorde inte det vi borde för att vi inte orkade, illness var på dålig humör, eller till och med tänkte inte på det. Föräldrar kan ha dåligt samvete emot sina barn. Kanske dom jobbar för mycket och därför inte har tid att umgås med sina barn så mycket dom vill eller innan tänkt sig. Själv har jag också många saker som jag har dåligt samvete för. Det där med att mitt tålamod och jag inte varit sams när det har varit läxläsning är en sådan sak som har gnagt i samvetet.

Men vad vill jag få fram? Samvete smaker på ordet och själva ordet är ju inte så dumt men dumt är när vi har samvete som gnager det gnagande samvetet gör dumma saker med oss. Det är även så att när vi gör saker pga dåligt samvete är det inte ärligt, vi hjälper inte den människan som vi har dåligt samvete emot. Genom att göra saker för henne honom bara för att vårt samvete säger att vi inte gjort tillräckligt. 

Jag tror till och med att det är en farlig väg att gå, det blir inte äkta.  Det bli ingen utveckling. Den fyller inte det tomrum som vi inbillar oss att vi fyller genom att vi gör saker. Dessutom tar det inte bort det dåliga samvetet utan de omhuldar bara plåstrar om. Fyller vi inte på dåliga samvetets handlingarna igen så blir det en nedåtgående spiral tänker jag.

Jag tänker istället att det är viktigt att jag mera på ett ärligt sätt ser och känner på det dåliga samvete som vi ibland har, tittar på det och förlåter oss själva för det.  När vi sedan har förlåtit oss själva, gör vi saker eller tjänster eller bara är, tillsammans med personen vi har haft samvetsdålighet för att vi vill. Då blir det mera roligt, ärligt  att göra saker. Måsterna som vi ofta upplever finns inte utan vi gör för att vi vill.

Jag skulle själv inte vilja att människor runt omkring mig sprang och gjorde saker för sitt dåliga samvetes skull. Utan dom vill umgås, göra saker med mig för att dom vill, tycker det är roligt att umgås träffa mig. Dom till och med gör det för att dom får något ut av det. Dom gör det för sin egna skull.

Nej jag tänker att vi måste sluta ha dåligt samvete. Förlåta oss själva när det gnager och se med nya ögon mera förlåtande ögon.  För just då just den gången kunde jag inte bättre oavsett varför eller vad som gjorde att det inte blev rätt.

Jag tycker att vi skrotar det dåliga samvetets görande.

1340121891106Världens sötaste lilla docka

I have a dream, sa någon.

Jag säger istället, cure I have a friend som jag saknar enormt mycket.

Jag har en vän. En sådan där vän som man upplevt fasansfulla saker tillsammans med. Men man löste det tillsammans på det för stundens bästa sätt. Ibland tänker jag på denna vän och blir varm i mina tankar. Just nu är min vän inte så bra hon mår dåligt. Jag vet inte riktigt vad som är felet eller hur jag ska tackla situationen. Det jag vet är att den dagen vi träffas och pratar om det. Så spelar mitt ev fel och o-fel-tacklande ingen roll. Min vän är förstående, here klok, och alltid helt kärleksfull.  Så hur man än gör ser min vän godhet i det som hänt. Tankar som Men just då kunde du inte bättre, just då  gjorde du det bästa du kunde.  Det är även så att Min vän är världens bästa på att säga förlåt. 

En gång för länge sedan så hände det sig att vi blev arga på varandra och vi skiljdes som ovänner. Dålig kommunikation var grunden till missförståndet. Det gick några träffar där vi knappt pratade med varandra. Eftersom vi träffades i andra sammanhang än bara vänskapssammanhang så var vi liksom tvungna att uppföra oss korrekt. 

Ett magiskt ögonblick skapades i ett sådan sammanhang. Jag var inte grunden till det magiska, utan min Mentalt nära vän var magiken i stunden. Då orden som flöt ut var: Carina, hur länge ska vi gå runt och bete oss som främlingar, jag saknar dig som vän. Ska vi inte förlåta och gå vidare.  Magiskt vacker är just den stunden för mig, vi kramade om varandra, även jag bad min vän om ursäkt.

Idag är det lång tid sen incidenten, Idag är min vän sjuk och jag vet inte riktigt hur sjuk, vad som är sjukdomen, vad som händer. Ibland hör jag av mig utan att tänka på att men gud tänk om jag stör och ibland kommer jag på att min vän kanske vill vara ifred.

Samtidigt som jag vet att när jag vart sjuk och velat vara ensam, är ensamhetsviljan en  vilja som inte skall tillgodoses när jag varit nere.  Just det som jag drabbats av är illasinnat i ensamhet. Depression är inte en sjukdom som blir friskt i ensamheter. Utan just de stunderna ska man inte lyssna på mina önskemål om just ensamhet.

Men vad  som  hänt eller vad min vän drabbats av, har jag inte en aning om.  Jag är bara så rädd för att det är just depression, och att jag inte hör av mig tillräckligt.  

Jag hoppas att min vän Läser just det här inlägget, för jag misstänker att min vän då vet vem Han/hon är. Då läser och ser min vän min rädsla av att göra fel hur jag än vrider mig. 

Jag tänker på dig, vill dela tankar, få möjligheten att vara din vän, ge dig den vänskap, jag alltid känt i din närhet.

Krya på dig/ Din vän Carina.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: