Krabbornas stormöte i Kungshamn blev helgens höjdpunkt. Mellan klippor, havsbad och vardagliga stunder i vår LVL² fick vi uppleva naturens små mirakler. Det är just de ögonblicken som blir till minnen att bära med sig.
Det här skrev jag igår, men jag sparade det till idag. Orden fick vila en stund och under morgonen fyllde jag på med ännu fler upplevelser. Ibland växer en dag i efterhand och blir större när man får se den både från insidan och med lite distans.
Krabbornas stormöte i Kungshamn – en halvtimma av mirakel
Dagen började spännande. Nere i havet vid båtarna hade krabborna storsammanträde. Kanske var det ett årsmöte, eller kanske bara en kamp om revir.
När en krabba närmade sig en annan reste de sig och bröstade upp sig. Till slut backade ofta den ena i sidled, som om den mött sin överman. Det såg både roligt och fascinerande ut.
Att sitta still och iaktta blev ett mirakel i sig. Vi tre satt där i över en halvtimma och följde krabbornas små dramer.
En av krabborna fick komma upp på land en kort stund. Ingen av oss vågade röra den, så maken fick lägga tillbaka den i havet.
Promenad bland kala berg och måsungar
Vid strandkanten låg många maneter, därför blev det inget bad just då. Istället tog jag och maken en promenad, medan lillkillen stannade kvar på campingen.
Vi gick över en vik och vidare uppför en lång trappa. Den ledde till kala berg där utsikten var både storslagen och krävande. På toppen såg vi båtar segla förbi, medan måsarna skyddade sina ungar.
De kala bergen där höstens färger redan börjat ta plats.
Fiskespö, balans och omtanke
Jag hade tagit med fiskespö och kastade några gånger. Ingen fisk nappade, men det spelade mindre roll. Själva kastet och indraget gav mig ro, nästan meditativt.
Fiskestunden gav ro, även utan fisk. Bilden är tagen av maken med hans nya kamera.
När vi fortsatte över klipporna blev terrängen svår. Maken höll min hand när det blev farligt, och ibland fick jag ta omvägar. Han sa, med både rädsla och förvåning i rösten, att jag blivit gammal. Jag tog inte illa upp, för han hade rätt.
Trots det klarade vi det, och bergsklättringen blev ett redigt träningspass.
Badet vid stegen
Till slut fann vi en badstege. Vi tittade noga, och inga maneter syntes. Jag var varm och trött, men också glad. Så jag tog av mig kläderna och klev ner i vattnet. Svalkan var ljuvlig. Några bränntrådar kändes, men det gjorde inget. För man ångrar inte ett bad – bara de bad man inte tar.
Fåglarnas närvaro
Dagen fylldes av fåglar som gjorde oss sällskap.
En liten fågel som stod stadigt på sin sten.
Ett helt gäng småfåglar samlade för en måltid.
En gås som sträckte ut vingarna i vattnet. Fotograferad av maken.
Eftermiddagen och grilldoften
Senare på eftermiddagen tittade solen fram. Jag lade mig i solen och somnade, för att vakna av att jag snarkade.
Maken grillade, men själv kände jag mig färdig med grillandet för i år. Han däremot, och lillgrabben, njöt av maten. Vi satt ute vid vår LVL² – jag fixade med bloggen, medan maken kollade sina hästar.
Garaget, krabbfisket och kvällen
Jag tog tag i husbilens garage och fixade lite ordning. Där hittade jag ett krabbfiskespö.
Vi gick ner till bryggan där krabborna haft stormöte tidigare. Med kycklingbitar och hamburgare som bete lyckades vi locka fram hungriga krabbor. En fick komma upp på land, men maken fick lägga tillbaka den i havet.
Hemfärden och höstens närhet
Idag packar vi ihop och styr hemåt. Ännu en helg med LVL² är gjord. Fler minnen har samlats, och dem ska jag bära med mig genom vintern.
Snart är det tid för levande ljus och eldar i kaminen i källaren. De stunderna är också vackra – att se lågorna sluka vedträden och känna värmen.
Kanske blir det bad även i vinter. Det återstår att se.
Frågor till dig som läser
Har du själv upplevt naturens små mirakler på en camping eller vid havet?
Är du en sådan som tvekar inför ett bad – eller hoppar du i direkt?
När blir dina små stunder stora i dig? Vad eller vilka påverkar dig?
Slutord
Helgen fylldes av små mirakler: krabbornas möte, måsarnas vakande, fiskespöets rytm, makens hand, svalkan i havet, solens värme, grilldoften och kvällens krabbfiske. Livet visar sig i det lilla, i ögonblicken som blir till minnen.
Reflektion
Jag ser att jag fortfarande väljer att delta. Även när stegen vinglar finns det så mycket att uppleva. Miraklerna bor i det enkla – som att våga bada, eller bara ligga still i solen och snarka lite.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna visar texten att jag ser mirakler i det lilla. En krabba, en fågel eller ett bad blir stora upplevelser när jag väljer att stanna upp. Jag är ärlig med min sårbarhet – att balansen sviktar och att åldern gör sig påmind – men jag låter det inte stoppa mig. Istället väljer jag att delta, att leva fullt ut.
Det här säger också att jag bär en livslust som fortfarande vill framåt. Jag vill påminna både mig själv och den som läser att livet aldrig är för litet för att rymma mirakel.
AHA – Mellan raderna
Trots svajigheter och balans som inte alltid bär, väljer jag ändå. Jag väljer att leva livet fullt ut, fortfarande och ännu. Livet är inte slut – det behöver upplevas, och det är jag som ska leva det.
”Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.”
Det här inlägget handlar om teknikstrulet som plötsligt löste sig, om nyfikenheten som driver mig – och om campingupplevelser som förändrats. Det är ett inlägg om att lyssna på sin magkänsla, ta plats i sin egen berättelse och att ibland bara ge upp något som inte längre känns rätt.
Jag skrev det igår – men precis efter det började SSL-strulet. Här är länken om du missade det: Läs inlägget om KonMari här
Jag och min envishet – och kanske lite AI
Yes! Det fungerar igen. SSL-certifikatet är på plats och sidan är säker. Om det var Loopia som löste det eller om det var jag – med hjälp av min morgonpigghet och AI – det vet jag faktiskt inte. Jag pillade och försökte, nyfiken som jag är. Och plötsligt fungerade det.
Ingen från Loopia har ringt mig än, trots att de lovade. Men vad gör det – nu är det säkert, och jag är nöjd.
ADHD-genen som inte ger upp
Jag tror det var min ADHD-gen som kickade in. Den där envisheten. Jag ger mig inte när det känns som att något borde gå att lösa. Och ibland, ja – det går faktiskt. Tack, nyfikenheten. Tack, rastlösheten. Tack, viljan att förstå trots att jag inte riktigt vet vad jag gör.
En sista gång i Vallersvik?
I morse vaknade vi på Vallersviks camping. Vi har varit där varje år, men nu… nej. Det här var nog sista gången.
Det kändes som om husbilar inte längre är välkomna där. Vi bad om en plats vid vattnet – där vi brukar stå. Men det var tydligen bara för husvagnar numera. Vi blev hänvisade till toppen av campingen. Trångt, utan utrymme, utan charm.
Den första platsen vi fick var så liten att vi inte ens fick plats. Vi fick byta, men den nya var inte mycket bättre. Det var knappt att markisen fick plats – och hotande regnmoln låg i luften.
Höjda priser och sämre bemötande
Campingen har höjt priserna rejält. Men servicen har inte hängt med. Toaletter och duschar håller inte så värst hög standard, och personalen vi mötte igår var inte tillmötesgående. Vilket man kan tycka att de borde vara – särskilt med tanke på prisnivån.
Havet ligger där det ligger, ja. Men det är inte campingens förtjänst.
Säsongscamparna borde faktiskt stå längre upp – det är vi som kommer förbi som betalar mest. Och vill känna oss välkomna. Välkomna var inte känslan, och den fick vi höra av andra gäster med.
Hej då Vallersvik – hej Trollhättan
Vi åkte tidigt i morse. Nu är vi på Stenröset Camping i Trollhättan. Här finns gott om plats, en stor ställplats och tillgång till pool. Lillkillen gillar pool – så här blir det ett bad snart. Jag ska byta om och kasta mig i.
Igår, däremot, var havet magiskt. Vågorna skummade mot oss. Inga maneter, över 20 grader varmt – och känslan av frihet i varje andetag.
Men ibland får man välja det som fungerar bäst för alla. Och just nu är det här, med solen som lyser, poolen som väntar och plats nog att andas.
Slutord
Vissa platser förändras. Andra växer. Jag tar med mig känslan av vågornas kraft – men lämnar Vallersvik bakom mig. Kanske för gott.
AHA
Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter plats att stå stilla på. Och ibland betyder det att lämna något bakom sig, för att kunna hitta hem någon annanstans – i sig själv, i nuet, i ett nytt vatten.
Kanske är det just när man ger upp tanken på att allt ska vara som förr, som man hittar något nytt. Nu är inte Stenröset något nytt precis här vet man vad man får och här är servicehusen rena, fräsha och personalen trevlig. Här är det som vanligt och här känner man sig välkommen även i Husbil.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är just nu vi lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson
Hur mysigt kan det egentligen bli? Efter en arbetsdag där rutiner flyter på och timmarna rinner iväg finns det inget bättre än att sätta sig i husbilen och köra mot kusten. Kräftor, hjortronsås och havsbad väntar – och samtidigt rullar tankarna kring nuet och framtiden.
Dagen började tidigt, som vanligt. Vid sex på morgonen satte jag mig i bilen och körde till jobbet. Där mötte jag nattvaket, som delade sina tankar om natten, och strax därefter dök en kollega upp som jobbar extra ibland. Allt flöt på smidigt, och plötsligt var det dags för hemgång.
Väl hemma bytte jag snabbt ut jobbkläderna mot bekväma kläder och laddade om för helgen. Maken hade redan handlat kräftor och räkor. Vi fyllde kylen i husbilen med godsaker inför vår helgresa till Kungshamn. Det är något speciellt med att sätta sig bakom ratten och veta att hela helgen ligger framför en.
Kräftor och hjortronsås – en smaköverraskning
Har du provat hjortronsås till kräftor? Om inte, måste du göra det! Det var en riktig smakupplevelse – något helt nytt för mig. Efter vår kräftfest blev jag så förtjust i såsen att jag till och med gjorde en rostad macka med bara hjortronsås. Det var överraskande gott!
Husbilslivet handlar om att testa nya saker, och den här kombinationen kommer jag definitivt att prova igen.
Kungshamn – avkoppling vid havet
Nu sitter jag här i husbilen, med fötterna uppdragna i fåtöljen och ett glas rött vin framför mig. Havet krusar sig utanför och musiken spelar lugnt i bakgrunden. Det är mörkt, men det gör inget. Här i Kungshamn känns allt fridfullt.
Maken har fixat grillmat tills imorgon, och vi har två lediga dagar framför oss – dagar att bara njuta.
Reflektioner om nuet och framtiden
Med badkläderna redo för morgondagen längtar jag redan efter morgondoppet. Det finns inget bättre än att börja dagen i havet. Samtidigt känns det vemodigt att detta kanske är sista natten i husbilen för i år. Nästa gång blir nog våren 2025 – och då väntar ett helt nytt år av äventyr.
Det är en blandning av vemod och längtan: vemod för att sommaren är slut, men förväntan inför våren och allt som ligger framför. Men just nu, här och nu, är allt perfekt.
Förberedelser för vintern
På söndag packar vi ur husbilen för vintern. Den kommer att stå där ute i kylan och vänta på oss tills nästa vår. Då blir det troligen en kort tur till Orust eller Ed – alltid med vatten i närheten för ett dopp.
Trots att tankarna gärna vandrar framåt påminner jag mig om att nuet är det som räknas. Just den här stunden, med vin i glaset och havet utanför, är livet.
Slutord
Det är så lätt att fastna i framtidsdrömmar, men livet pågår nu. Hur är det för dig – lever du i nuet, eller längtar du mest framåt?
Önskar dig en fin helg. Ta vara på varje minut. Tyvärr funkar inte uppkopplingen så jag kan inte dela bilder härifrån.
Callout: Vilken är din favoritplats för en hösthelg – vid havet, i skogen eller kanske hemma i soffan?
Reflektion: Att vara på väg och samtidigt stilla – det är nog det som gör husbilslivet så unikt. Resan blir inte bara en förflyttning i tid och rum, utan också en paus från vardagens brus.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Det är mycket just i tiden som ger mig påminnelser av min mamma. Igår när vi var hos Svärmor dukades det fram med kaffekoppar med blå blommor på. Precis sådana koppar hade min mamma när vi drack kaffe hemma hos mamma. Svärmor fyllde år igår. Vad ger man någon som fyller så många år som hon fyllde igår? 79 år, Det är svårt tror nog den bästa presenten vi kunde ge, var att komma dit. En bukett blommor fick hon och så köpte vi en bok. Svärmor och hennes man brukar tillbringa sommardagarna på Tjörn. En kortare promenad så är man vid hav och bad. Självklart när vi hade ätit middag, tog vi promenaden ner till trappan som gör att man kan bada. Nu var det bara jag som badade av vårt sällskap. Men det fanns andra som mig som badade. 20,6 grader i vattnet. Ett härligt havsbad som gjorde att kroppen vaknade till.
Efterbadet gick vi åter till deras stuga och drack kaffe med tårta till. En födelesedagssång med till hörande hyllning. Kvällen blev sen, halv tio på kvällen var vi hemma. Det blev att bara ta av sig och gå och lägga sig. Jag fick med mig lite blommor som jag ska plantera. En marktäckande växt och lite Vallmoblomsfröer. Frågan är om jag bara ska lägga kapseln i rabatten eller om jag ska öppna den först. Sådant får jag googla på innan jag sätter dom i marken. Den marktäckande växten var en sådan som min farmor hade i sin trädgård när jag var liten.
En annan påminnelse av mamma bor i trädgården. En blomma som jag fick från hennes trädgård för många väldigt många år sedan. Har börjat växa sig stor och vacker i trädgården. Jag tror mamma kallade den för Lammöra. Den har vart en tanig tråkig växt innan men nu i år, året efter att mamma dog vid den här tiden så växer den sig stor och vacker. Det är säkerligen 15 år sedan jag planterat den. Jag tycker det är konstigt. Förra året la vi en stor tjock kartong över stället den växer på för det var så mycket ogräs där. Nu har blomman brutit sig ut ur kartongen och är så vacker.
Som den växer nu har den aldrig vuxit innan. Men det var så den växte i min mammas trädgård. Min mamma levde för sin trädgård. Hon bodde nästan i den om våren och sommaren. Det var blommor över allt hemma hos min mamma. Nu efter hennes död växer sig den rosa fina lilla blomman här hemma i vår trädgård. Jag ser det som ett tecken på att mamma ibland visar sig här i alla fall i trädgården.
Vi får inte röka på jobbet, jag lyssnar på vad vi inte får göra på jobbet så jag har laddat upp med snus inför jobbtimmar. Tre olika smaker en med blåbär, en med chili och en med flädersmak. Nu är jag inte ens en rökare på riktig. Jag slutade för många år sedan, men jag använder mig av elcigg. Eftersom vi inte får röka på jobbet byter jag ut den till snus under jobb timmar. Nu har jag ett lager igen.
Nej, kaffet är kallt nästan urdrucket, dags att göra sig i ordning för jobb. Reflektion från inlägget. Jo se där, när den marktäckande växten är i marken, har jag minnen från mamma, min svärmor och även min farmor i min trädgård. Jag hoppas växten tar sig i massor. Jag vill ha hela backen full av den frostiga silver växten. Den är så vacker. Nåja det gäller ju att jag även rensar lite bland allt ogräs så att den tar sig.
Lite Amazon då jag är Associates och får betalt för en viss procent av slutköp. Jag gjorde en sökning på Amazon och trädgård. Självklart, helt självklart gick det även att köpa fröer och annat till trädgården från Amazon kolla in det här och förlora dig bland alla blommor och fröer. Här ska jag lägga tid när jag har mera tid än just nu. Hittar ni något så ge mig tips. Vem vet kanske kan även jag få en härligt blommande trädgård en vacker dag. Denna länk är en betald länk i samarbete med Amazon.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
