Etikett: Havsbad

Förord

Det här inlägget handlar om teknikstrulet som plötsligt löste sig, om nyfikenheten som driver mig – och om campingupplevelser som förändrats. Det är ett inlägg om att lyssna på sin magkänsla, ta plats i sin egen berättelse och att ibland bara ge upp något som inte längre känns rätt.

Jag skrev det igår – men precis efter det började SSL-strulet.
Här är länken om du missade det: Läs inlägget om KonMari här

Jag och min envishet – och kanske lite AI

Yes! Det fungerar igen. SSL-certifikatet är på plats och sidan är säker. Om det var Loopia som löste det eller om det var jag – med hjälp av min morgonpigghet och AI – det vet jag faktiskt inte. Jag pillade och försökte, nyfiken som jag är. Och plötsligt fungerade det.

Ingen från Loopia har ringt mig än, trots att de lovade. Men vad gör det – nu är det säkert, och jag är nöjd.

ADHD-genen som inte ger upp

Jag tror det var min ADHD-gen som kickade in. Den där envisheten. Jag ger mig inte när det känns som att något borde gå att lösa. Och ibland, ja – det går faktiskt. Tack, nyfikenheten. Tack, rastlösheten. Tack, viljan att förstå trots att jag inte riktigt vet vad jag gör.

En sista gång i Vallersvik?

I morse vaknade vi på Vallersviks camping. Vi har varit där varje år, men nu… nej. Det här var nog sista gången.

Det kändes som om husbilar inte längre är välkomna där. Vi bad om en plats vid vattnet – där vi brukar stå. Men det var tydligen bara för husvagnar numera. Vi blev hänvisade till toppen av campingen. Trångt, utan utrymme, utan charm.

Den första platsen vi fick var så liten att vi inte ens fick plats. Vi fick byta, men den nya var inte mycket bättre. Det var knappt att markisen fick plats – och hotande regnmoln låg i luften.

Höjda priser och sämre bemötande

Campingen har höjt priserna rejält. Men servicen har inte hängt med. Toaletter och duschar håller inte så värst hög standard, och personalen vi mötte igår var inte tillmötesgående. Vilket man kan tycka att de borde vara – särskilt med tanke på prisnivån.

Havet ligger där det ligger, ja. Men det är inte campingens förtjänst.

Säsongscamparna borde faktiskt stå längre upp – det är vi som kommer förbi som betalar mest. Och vill känna oss välkomna. Välkomna var inte känslan, och den fick vi höra av andra gäster med.

Hej då Vallersvik – hej Trollhättan

Vi åkte tidigt i morse. Nu är vi på Stenröset Camping i Trollhättan. Här finns gott om plats, en stor ställplats och tillgång till pool. Lillkillen gillar pool – så här blir det ett bad snart. Jag ska byta om och kasta mig i.

Igår, däremot, var havet magiskt. Vågorna skummade mot oss. Inga maneter, över 20 grader varmt – och känslan av frihet i varje andetag.

Men ibland får man välja det som fungerar bäst för alla. Och just nu är det här, med solen som lyser, poolen som väntar och plats nog att andas.

Slutord

Vissa platser förändras. Andra växer. Jag tar med mig känslan av vågornas kraft – men lämnar Vallersvik bakom mig. Kanske för gott.

AHA

Jag letar inte efter perfektion. Jag letar efter plats att stå stilla på. Och ibland betyder det att lämna något bakom sig, för att kunna hitta hem någon annanstans – i sig själv, i nuet, i ett nytt vatten.

Stöd bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Bidra via PayPal här

Slutreflektion

Kanske är det just när man ger upp tanken på att allt ska vara som förr, som man hittar något nytt. Nu är inte Stenröset något nytt precis här vet man vad man får och här är servicehusen rena, fräsha och personalen trevlig. Här är det som vanligt och här känner man sig välkommen även i Husbil.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är just nu vi lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson

#Vallersvik #Husbilsliv #ADHDstyrka #Campingliv #StenrösetCamping #SverigeResa #Nyfikenhet #Husbil2025
#VallersvikCamping #MotorhomeSweden #TravelTrollhättan #ADHDDrive #CampingReview

Minnen från mamma, svärmor och farmor i trädgården.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 15 juli 2023

i Malix

Det är mycket just i tiden som ger mig påminnelser av min mamma. Igår när vi var hos Svärmor dukades det fram med kaffekoppar med blå blommor på. Precis sådana koppar hade min mamma när vi drack kaffe hemma hos mamma. Svärmor fyllde år igår. Vad ger man någon som fyller så många år som hon fyllde igår? 79 år, Det är svårt tror nog den bästa presenten vi kunde ge, var att komma dit. En bukett blommor fick hon och så köpte vi en bok. Svärmor och hennes man brukar tillbringa sommardagarna på Tjörn. En kortare promenad så är man vid hav och bad. Självklart när vi hade ätit middag, tog vi promenaden ner till trappan som gör att man kan bada. Nu var det bara jag som badade av vårt sällskap. Men det fanns andra som mig som badade. 20,6 grader i vattnet. Ett härligt havsbad som gjorde att kroppen vaknade till.

Efterbadet gick vi åter till deras stuga och drack kaffe med tårta till. En födelesedagssång med till hörande hyllning. Kvällen blev sen, halv tio på kvällen var vi hemma. Det blev att bara ta av sig och gå och lägga sig. Jag fick med mig lite blommor som jag ska plantera. En marktäckande växt och lite Vallmoblomsfröer. Frågan är om jag bara ska lägga kapseln i rabatten eller om jag ska öppna den först. Sådant får jag googla på innan jag sätter dom i marken. Den marktäckande växten var en sådan som min farmor hade i sin trädgård när jag var liten.

En annan påminnelse av mamma bor i trädgården. En blomma som jag fick från hennes trädgård för många väldigt många år sedan. Har börjat växa sig stor och vacker i trädgården. Jag tror mamma kallade den för Lammöra. Den har vart en tanig tråkig växt innan men nu i år, året efter att mamma dog vid den här tiden så växer den sig stor och vacker. Det är säkerligen 15 år sedan jag planterat den. Jag tycker det är konstigt. Förra året la vi en stor tjock kartong över stället den växer på för det var så mycket ogräs där. Nu har blomman brutit sig ut ur kartongen och är så vacker.

Som den växer nu har den aldrig vuxit innan. Men det var så den växte i min mammas trädgård. Min mamma levde för sin trädgård. Hon bodde nästan i den om våren och sommaren. Det var blommor över allt hemma hos min mamma. Nu efter hennes död växer sig den rosa fina lilla blomman här hemma i vår trädgård. Jag ser det som ett tecken på att mamma ibland visar sig här i alla fall i trädgården.

Vi får inte röka på jobbet, jag lyssnar på vad vi inte får göra på jobbet så jag har laddat upp med snus inför jobbtimmar. Tre olika smaker en med blåbär, en med chili och en med flädersmak. Nu är jag inte ens en rökare på riktig. Jag slutade för många år sedan, men jag använder mig av elcigg. Eftersom vi inte får röka på jobbet byter jag ut den till snus under jobb timmar. Nu har jag ett lager igen.

Nej, kaffet är kallt nästan urdrucket, dags att göra sig i ordning för jobb. Reflektion från inlägget. Jo se där, när den marktäckande växten är i marken, har jag minnen från mamma, min svärmor och även min farmor i min trädgård. Jag hoppas växten tar sig i massor. Jag vill ha hela backen full av den frostiga silver växten. Den är så vacker. Nåja det gäller ju att jag även rensar lite bland allt ogräs så att den tar sig.

Lite Amazon då jag är Associates och får betalt för en viss procent av slutköp. Jag gjorde en sökning på Amazon och trädgård . Självklart, helt självklart gick det även att köpa fröer och annat till trädgården från Amazon kolla in det här och förlora dig bland alla blommor och fröer. Här ska jag lägga tid när jag har mera tid än just nu. Hittar ni något så ge mig tips. Vem vet kanske kan även jag få en härligt blommande trädgård en vacker dag. Denna länk är en betald länk i samarbete med Amazon.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.