Etikett: jobbet

  • Snåla eller spara?

    Snåla eller spara?

    Ett nytt inlägg ska skrivas och det ska skrivas av mig som alltid.

    Idag vart det inte så enkelt att ta sig till sjön. Den där timman med kaffet jobbade med tankar. Tankar om att det är så skönt just nu när jag sitter i soffan. Jag vill inte bli kall. Men jag fryser så efter badet. Det var till och med så att jag pratade med maken om det. Han min kloka make säger, fast du behöver väl inte, du bestämmer ju det själv. Jo det hade varit enklare om någon annan bestämde. Då hade jag sluppit. Fast det är väl bara att bestämma sig för att hoppa. Jo det är ju det…. maken åkte iväg till jobbet och klockan började närma sig 7.30. Jag hade bestämt mig för att inte bada. Njöt i fulla drag av att jag bestämt mig, för att idag hoppar jag verkligen badet av egen fri vilja. 7.35 vart jag på väg ut till bilen. Väskan för bad var med. 8.00 vart jag med fötterna i sjön. Mina badsystrar hade precis anlänt. Idag vart vi fem badsystrar. Det vart 14,9 grader i vattnet fast det kändes som 12.

    Glad, tillfreds och har ett obeskrivligt lugn i kroppen nu. Fryser? Nja inte mycket, jag badade med måtta. 8 minuters bad men det var väl valda helt fantastiska minuter. Jag vill inte ha känslan av kyla fram på dagen, det är det enda negativa med att bada kallt. Då gäller det att bada med måtta. 8 minuter tänker jag är motta. Just nu mår jag förträffligt bra efter badet, har känslan av seger. Seger, Yes jag gjorde det, jag klev ut min bekvämlighetszon och gjorde det. Nu är badet gjort idag med.

    I helgen får jag en kollega på besök. Länge sedan jag nu träffade någon arbetskamrat. Jag är ju tjänstledig och ska vara så fram till i februari. Saknar jag jobbet? Nej det gör jag inte. jag saknar inte att sova jour, saknar inte att vara på jobbet långa pass, saknar inte bilfärden till och från jobbet. Men jag saknar ungarna på jobbet, saknar mina kolleger, saknar känslan som ibland bor inom mig, när det är en sådan där grymme dag och jag summerar jobbinsatsen till ,yes va bra det blev idag. Vilka samtal, eller yes han lyckades med…. Det där saknar jag. Men inte slentrianen av att alltid eller nästan alltid jobba helg, i alla fall varannan vecka, att sitta på möte varje onsdag, nops never, att jag saknar det. No no jag är egentligen ingen mötes människa. Nu har jag jobbat med det jag gör i nästan hela mitt liv. Möten på jobbet har jag alltid haft. Men no no ingen mötes människa, inte jag inte. Men saknar ungarna på jobbet, saknar alla fina människor som bor där i jobbtiden.

    Idag ska det bli att sy servetter igen. vilket jag gjort det senaste dagarna. Nu vart det till och med så att jag under natten, för första gången fick tvätta lite av servetterna. Tyget som jag köpt, vart ett bra tyg för strykningen är nog bara för att om andan faller på. Vilket den gör ofta för jag gillar ju att stryka.

    Vi ska ju spara säger man. Vi här hemma gör så gott vi kan. Fast jag tror det finns mera att gö.

    Igår kollade jag upp crockpotten, den var energisnål men spisen vart snålare. Om man ska koka i tio timmar. Så det får bli spisen för rotmos och sådant. Men dom där härliga grytorna ska jag allt kosta på mig att göra i crockpot. Tänkte på det där med crockpot, och spara.

    Tänk vad vi sparat, olika saker i olika tider. För några år sedan sparade man på tid, då använde jag crockpoten för att laga mat i 10 minuter och låta den göra jobbet, spara pengar på banken gör man…. roboten som dammsuger sparar tid, men drar energi. Fast jag tror dammsugaren på riktigt drar mer, för jag dammsuger så länge. Diskmaskinen var väl till för att spara tid från början? Nu är det för att om man har en energisnål, spara energi. Idag är vi tvungna att spara på helt andra saker. Miljön, energi, och matsvinn. Här ska vi återbruka, inte slänga och ta tillvara på.

    Vi har varit väldigt slarviga innan, på det där med mat. Nu är vi, eller i alla fall börjat bli bättre, snart till och med grymma, på det där med att laga till rester, koka soppa på sådant som blev över och inte slänga. Jag tänker att det i dessa tider är nödvändigt men, jag tycker till och med det är roligt.

    Jag har blivit grym på att stänga av min dator, när jag inte använder den. Förr stod den alltid på. Då stängde jag av den för att göra uppdateringar. Jag släcker lampor i rum jag inte är i. Dom där mysbelysningarna är överkurs idag. För vem tänder jag dom, när jag inte ens är i rummet? Dom behövs inte. Duschar tränar vi familjen i att göra snabbt, inte stå där i 20 minuter som det var innan. Jag var nog värst. Men eftersom vi tränar familjen i att snabb-duscha, får jag vara ett gott exempel. Det är bara de gånger jag tvättar håret, jag duschar lite längre. Snabba jag kom just på att om jag tvättar håret oftare, så blir det längre duschar. Men jag har vant mig av med många hårtvättar, tvättar håret en ibland två gånger i veckan. Vissa dagar duschar jag inte utan nöjer mig med att ha badat i sjön. Jag som alltid tvättar och ibland bytt tröjor två gånger om dagen. Har kommit på att jag faktiskt ibland, kan använda en skjorta två dagar i rad. Det trodde jag mig inte själv om för ett år sedan. Jag slet inte ut mina kläder, utan tvättade sönder dom. Idag kan jag hänga ut en tröja på vädring för att använda den igen. Något som farmor alltid tjatade om. Just nu sitter jag här och känner att det var bra att hon tjatade om just sådant. hm… Sitter här och känner mig stolt över mina bravader, snål tanten har hittat fram i mig. Eller kanske är det den mera ekonomiska, ta ansvar, kloktanten som hittat fram.

    Nog för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer just i morgon. Det stämmer alltid så just nu gäller. Just nu.

    Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller.
    Carina Ikonen Nilsson
  • Det är svårt att ta ansvar…..

    Det är svårt att ta ansvar…..

    Det är en konstig tid vi lever i….. Just nu litar jag inte ens på min egna förmåga. Jag blev lite snuvig, för två veckor sedan. Har varit hemma sedan dess. Första veckan kände jag mig inte ens sjuk, Jag var bara snuvig och hostade ganska mycket. Hade lite feber, ont i huvudet  och sov kanske lite mera än vanligt.  Andra veckan kände jag mig frisk och var beredd att gå till jobbet. Men då sa arbetsgivaren, nej stanna du hemma så du blir frisk på riktigt. I helgen kom feber, jag ringde till doktorn i appen för att fråga om hur jag ska tänka. Doktorn sa nej du ska stanna hemma, det är inte bra att du går till jobb.  Har varit hemma, haft feber från och till, hostar från och till och är snorig. Känner mig lite down, men det blir jag när jag inte jobbar. Men är så osäker och rädd för att föra min smitta vidare. Just den här tiden hjälper inte till, att hålla mina tankar borta från bakterier och smuts. Men jag har jobbat starkt på att inte falla in i massa tvång. Det är bara den där lite större rädslan jag har för att föra smitta, som ställer till det. För det är tänker jag, lite stora proportioner i mig just nu. Det gör att jag är väldigt rädd för att om jag går till jobbet så kanske jag smittar. Jag blir den som förde in smittan på mitt jobb. Vilket blir en väldigt vidrig tanke i mig.   I vanliga fall skulle jag inte varit hemma första veckan utan jobbat på för att se hur det utvecklar sig. Men tiden är ju som den är och rekommendationerna är att stanna hemma om du är sjuk. Här tog jag ansvar, tänker jag.  

    Vecka två hade jag kanske funderat på om det går över eller är dags att ta det lite lugnt.  Denna vecka hade jag kanske stannat hemma och vilat mig lite extra.  Men dagsläget, i dessa Covid -19 tider har gjort att jag gjort annorlunda. Nu blir tankarna svårare i mig för jag är inte helt återställd, men inte så sjuk att jag behöver vara hemma. 

    Jag känner igen känslorna i mig från en annan situation som var för länge sedan. Då vi fick till oss att handspriten var bra. Det har gått en lång tid sedan just den situationen och det jobbet. Eftersom det var bra med handspriten så formligen jag nästan badade i det. Jag använde det hela tiden, på ställen som man kanske inte ska ha handsprit. I ansiktet, tvättade arbetet i handsprit så fort jag kom till jobbet. Diskbänk, toa, handfat handtag, stolar och det jag skulle äta på. Till sist blev det lite mera än mycket, faktiskt ganska så jobbigt. För det blev mycket att hålla efter, med all handsprit. Ångesten försvann bara för ett kort tag, kom tillbaka i en större dos med kraftigare tag. Ångesten över smuts och alla dessa osynliga bakterier. Nu är jag mera rädd för att den hosta jag fortfarande har kvar, är smitta och att jag sprider smitta, de där äckliga virusen.   Men febern är borta och har varit borta i två dagar, så jag tänker att jag är frisk och bara har det där eftersläpande av lite snuva och hosta. Hosta gör man eller i alla fall jag, i flera veckor efter en förkylning.

    Självklart har jag varit i kontakt med arbetsgivaren, om mitt beslut att gå tillbaka till jobbet. Lite feg är jag men, jag tänker att jo, jag är inte sjuk och jag sprider inte smitta längre. Just i denna stund kommer tanken men tänk om. …. Tänk om. Nej jag ska inte klura på det, för jag känner mig frisk och har bara efterverket kvar. Jag kommer att hålla avstånd och ta mitt ansvar, i dessa så viktiga tider, jag sprider inte smitta.

    Tankar som får hjälpa mig känner jag.

    Ta hand om dig, ta det personliga ansvar du har. Det är så viktigt just nu.

    Nej, lev idag just nu, igår är historia och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. Just nu lever vi. Just nu kan vi göra något åt.  Just nu är det viktigt med vårt allas ansvar, att lyssna och gör rätt. Det är svårt att göra om och göra rätt, just nu.

    Ta hand om dig, du behövs i den här världen.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson