Etikett: kay Pollak Sida 1 av 2

Höstfärger vid sjön och en tom brygga som väntar på nästa bad – en stilla morgon vid vattnet nära Morkulla, där tankarna om Kay Pollak workshop Morkulla får vila.

Kay Pollak workshop Morkulla – en dröm om att växa

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu är den bästa dagen på resten av mitt liv.
Den började med glädjen över att få full pott på min första inlämningsuppgift – och slutade i reflektioner om en dröm: att någon gång delta i en Kay Pollak workshop på Morkulla.

Read this post in English. ->Kay Pollak Workshop Morkulla – A Dream About Growing

Ett bad blir till.

Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget kom jag faktiskt iväg på ett morgonbad.
Jag har så många omtänksamma badsystrar, och idag pratade vi lite om badtider.
Ännu är inget ändrat – det är ju fortfarande ljust ute, men för mig hade det passat bättre att bada lite senare.
Det får bli när det mörknar på morgonen.

Badet var härligt. Det var nästan lika varmt i luften som i vattnet, någon grad varmare i badet faktiskt. 11 grader på land och 12 i vattnet.
Det var härligt sprudlande och så mjukt att vakna till.
Höstens färger har börjat bosätta sig i omgivningen, och det gjorde sjötavlan så vacker i morgonljuset.

Min första inlämningsuppgift.

Jag fick tillbaka min första inlämningsuppgift från utbildningen jag just nu studerar till samtalsterapeut.
Man kunde få tio poäng – och jag fick full pott.

Det gjorde mig så glad att jag var tvungen att ringa maken med en gång. Första uppgiften klar.
Nu var den kanske inte så svår, så det är möjligt att fler också fick full pott.
Men ändå – vilken glädje det gav! Dessutom blev som ett kvitto på att jag valt rätt väg.

Laptop och kaffekopp i vardagsrummet där bloggen malix.se är öppen på skärmen – en stund av reflektion och skrivande om Kay Pollak workshop Morkulla.
En stilla morgon i vardagsrummet. Kaffet, orden och bloggen – allt på en gång, precis där dagen börjar.

En Kay Pollak workshop på Morkulla jag gärna hade gått

Det var inte egentligen det jag tänkte skriva om idag.
Det jag fastnade för var en workshop som Kay Pollak ska hålla på Morkulla.

Jag har ju precis lagt ut mycket pengar på utbildningen jag går nu, vilket gör att jag inte har möjligheten att delta i den här workshoppen.
Men åh, vad lockande det hade varit.

Tänk att få tillbringa en hel helg tillsammans med andra som, liksom jag, försöker leva mer närvarande, ärligare och mera i sitt autentiska jag.
Jag tror det hade varit både spännande och lärorikt – att möta människor som lägger bort sina masker och vågar vara helt sig själva.


Kay Pollak workshop Morkulla

Jag har aldrig tidigare deltagit i något liknande event, men tanken på det väcker något i mig.
Tänk att få leva ihop med Kays ord en hel helg.
Att öppna upp kanaler för nya tankar, där jag påminns om att tankar bara är tankar – och att de går att byta ut.

Dessutom tränar jag mig ofta i att ifrågasätta mina egna tankar:
är de sanna, vad skulle någon annan tänka, och har jag egentligen bevis för att det jag tänker är sant?

Det är en övning som förändrar mycket, och kanske är det just det som är kärnan i Kays filosofi – att våga välja tankar som gynnar en själv.

Tidigare har jag skrivit om hur tacksamhet i vardagen kan förändra hela dagen.
Därför känns den här reflektionen som en naturlig fortsättning på det – att se hur tankar och tacksamhet hör ihop.


Kay Pollak och tanken om att välja sina tankar

För många år sedan var jag på en föreläsning där Kay pratade i tre eller fyra timmar.
Vilka timmar det var.

Jag minns hur jag skrattade åt mig själv, åt mina egna små begränsningar – och samtidigt växte jag.
De där timmarna fick mig att växa som människa, som kollega och som mig i mig.

Redan då hade jag läst hans böcker och sett hans filmer, men att se honom live, i det ögonblick där orden verkligen händer, var något helt annat.
Det var inspirerande, varmt och lärorikt på ett sätt som stannat kvar.


Att längta till en Kay Pollak workshop

Jag önskar att jag haft några tusenlappar över just nu – för då hade jag åkt.
Men kanske kommer ett nytt tillfälle.

För en dag vill jag sitta där, i stillheten mellan orden, och träna mig ännu mer i att välja de tankar som ger energi.
Tills dess fortsätter jag min resa här – i mina studier, i vardagen och i orden som hjälper mig att växa.

“Jag tränar mig i att byta ut tankar som inte tjänar mig, mot de som får mig att växa.”


AHA – mellan raderna

Det är lätt att tänka att utveckling kräver stora steg eller resor till nya platser.
Men ofta börjar växandet i det lilla – i en tanke som byts ut, i ett nytt sätt att se på sig själv.
Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre liv. Det är där förändringen börjar.


Mellan raderna – min röst

När jag skrev det här kände jag både tacksamhet och längtan.
Tacksamhet över att ha kommit hit, att få studera något som känns rätt i magen.
Men också längtan – efter djupare samtal, fler möten och att fortsätta växa i det sanna, det autentiska.
Det är kanske där jag är just nu – mitt i en rörelse mot något större.


Prenumerera på bloggen

Vill du få mina inlägg direkt i din inkorg?
Klicka här för att prenumerera på malix.se


Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mitt fortsatta skapande:
Stöd mig via PayPal


Fråga till dig som läser

Har du någon gång varit på en workshop eller föreläsning som verkligen förändrade något i dig?
Eller har du, precis som jag, längtat efter att delta i något men fått välja att vänta?
Dela gärna dina tankar i en kommentar.


Lev idag, just nu.
Igår finns inte längre här mer än i spår av gårdagen.
Jag kan inte göra om något i gårdagen – men idag, just nu, har jag möjligheter att påverka morgondagen.
Det är i alla de nu som är – där jag lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson

Autumn colors by the lake and an empty pier waiting for the next swim – a quiet morning near Morkulla, reflecting on the Kay Pollak workshop Morkulla.

Kay Pollak Workshop Morkulla – A Dream About Growing

Today is the first day of the rest of my life. Right now is the best day of the rest of my life.
The joy of getting full marks on my first assignment was the beginning. It ended in reflections about a dream. I dream to one day take part in a Kay Pollak workshop at Morkulla.

Läs det här på Svenska ->Kay Pollak workshop Morkulla – en dröm om att växa

A morning swim.

Before I sat down to write this post, I actually made it out for a morning swim.
I have such thoughtful swimming sisters, and today we talked about swim times.
Nothing has changed yet – it’s still light outside – but I think it would suit me better to swim a little later in the mornings.
That will have to wait until it gets darker at dawn.

The swim was wonderful. The air and the water were almost the same temperature, maybe a degree warmer in the lake. 11 degrees Celsius at land and 12 in the water.
It was bubbly, soft, and such a gentle way to wake up.
Autumn colors have started to settle around the lake, painting the scene in warm, quiet beauty.

My first assignment i my therapist training program

I just received the results for my first assignment in my therapist training program.
The maximum score was ten points – and I got them all.

I was so happy that I had to call my husband right away. The first assignment, done and passed.
It might not have been the most difficult task, so maybe others got full marks too.
But still – what joy it brought! It also became proof that I have chosen the right path.

Laptop and coffee cup in the living room where the blog malix.se is open on the screen – a moment of reflection and writing about the Kay Pollak workshop Morkulla.

A quiet morning in my living room. Coffee, words, and the blog – all at once, right where the day begins.


A Kay Pollak Workshop at Morkulla I Would Have Loved to Attend

That wasn’t really what I had planned to write about today.
What caught my attention was a workshop that Kay Pollak will be holding at Morkulla.

I’ve just spent quite a bit of money on the education I’m taking right now, which means I can’t afford to attend this workshop.
But oh, how tempting it would have been.

To spend an entire weekend with others who, like me, strive to live more consciously, honestly, and authentically.
I believe it would have been both exciting and deeply meaningful – to meet people who dare to take off their masks and be completely themselves.


Kay Pollak Workshop Morkulla

I’ve never attended anything quite like that before, but the thought of it stirs something within me.
To live with Kay’s words for an entire weekend – to open channels for new thoughts, to be reminded that thoughts are just thoughts, and that they can be replaced.

Moreover, I often practice questioning my own thoughts:
Are they true? How might someone else see this? What proof do I really have that what I think is true?

It’s an exercise that changes a lot, and perhaps that is the essence of Kay’s philosophy – to dare to choose thoughts that serve you.

Earlier, I wrote about how gratitude in everyday life can transform an entire day.
This reflection feels like a natural continuation of that – seeing how thoughts and gratitude are connected.


Kay Pollak and the Idea of Choosing Thoughts

Many years ago, I attended a lecture where Kay spoke for three or four hours.
What hours they were.

I remember laughing at myself, at my own small limitations – and at the same time, I grew.
Those hours made me grow as a person, as a colleague, and as myself within myself.

By then, I had already read his books and watched his films, but seeing him live, in that very moment when the words happen, was something else entirely.
It was inspiring, warm, and deeply insightful in a way that has stayed with me.


Longing for a Kay Pollak Workshop

I wish I had a few extra thousand kronor right now – I would have gone.
But perhaps another opportunity will come.

One day, I want to sit there in the stillness between words, practicing even more to choose the thoughts that give me energy.
Until then, I continue my journey here – in my studies, in everyday life, and in the words that help me grow.

“I practice replacing the thoughts that don’t serve me with those that help me grow.”


AHA – Between the Lines

It’s easy to think that personal growth requires big steps or trips to new places.
But often, growth begins in the small things – in a thought that changes, in a new way of seeing yourself.
Choosing your thoughts is taking responsibility for your inner life. That’s where transformation begins.


Between the Lines – My Voice

When I wrote this, I felt both gratitude and longing.
Gratitude for having come this far, for studying something that feels right in my heart.
But also longing – for deeper conversations, more genuine meetings, and to keep growing in authenticity.
Maybe that’s where I am right now – in the middle of a movement toward something larger.


Subscribe to the Blog

Would you like to get my posts straight to your inbox?
Click here to subscribe to malix.se


Support My Writing

If you enjoy what I write and want to support my continued work:
Support me via PayPal


Question for You

Have you ever attended a workshop or lecture that truly changed something in you?
Or, like me, have you longed to take part in something but had to wait?
I’d love to hear your thoughts in the comments.


Live today, right now.
Yesterday no longer exists, except in traces of what was.
I can’t redo anything from yesterday – but today, right now, I have the chance to influence tomorrow.
It’s in all the “nows” that I live and breathe.

– Carina Ikonen Nilsson


Kay Pollak blog – a misty morning by the lake with a wooden pier and a floating platform, a moment of reflection and meeting between words and nature.

När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak

Ibland händer något litet som betyder mycket. När jag såg att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg på LinkedIn, det där om bloggstatistik och berättelserna bakom siffrorna, blev jag både varm och tacksam. För mig handlar bloggen – och allt Kay Pollak står för – om att välja glädje, se möjligheter och mötas genom ord. Det här inlägget är en reflektion över just det – hur ett enda klick kan påminna om varför jag skriver.

Read this post in English. ->When Words Find Their Echo – Kay Pollak and My Blog Journey

Ett litet gillande från någon kan få hela dagen att glimma till.
Igår, när jag öppnade LinkedIn, såg jag att Kay Pollak hade gillat mitt inlägg. Just det inlägget där jag skrev om bloggstatistik – och om hur siffrorna egentligen handlar om möten mellan ord och människor.

För en stund stannade jag upp.
Inte för att ett gilla är så stort i sig, utan för att det kom från någon vars ord följt mig länge. En person som påmint mig om att vi själva väljer våra tankar, våra perspektiv och våra reaktioner. Han som hela tiden i mina tankar påminner mig om att mitt ansvar är att göra min själv lycklig. Vilket jag gör genom att välja tankar som ger mig mera känslor av lycka.


När siffror blir berättelser

Jag har följt bloggens statistik och sett den växa, där den ger fler läsare varje vecka. Men när jag ser siffrorna nu, tänker jag inte längre på dem som siffror.
Jag tänker på dem som möten – små digitala fotspår av människor som stannat upp en stund i min vardag.
Kanske någon log. Kanske någon kände igen sig.
Det är ju det som gör skrivandet levande: när orden får landa, väcka något, bli en del av någon annans tanke.

Och igår – när Kay Pollak tryckte på gilla – blev det som en symbol för precis det.
Ett kvitto på att det jag skriver om verkligen speglar hans budskap: att våra tankar skapar vår värld.


Att fortsätta välja glädje

Det här lilla ögonblicket påminner mig om varför jag skriver.
Inte för siffror, inte för statistik – utan för samtalet mellan raderna.
För att dela något äkta.
För att skapa stilla möten mellan människor, även i det digitala bruset.

Så tack, Kay. Och tack till dig som läser.
Ni påminner mig om att ord har kraft – och att det alltid är värt att fortsätta välja glädje, även i det lilla.

En träbrygga som sträcker sig ut mot ett vågigt hav – en stund av stillhet, reflektion och mötet mellan ord och tystnad.
En träbrygga som sträcker sig ut mot ett vågigt hav – en stund av stillhet, reflektion och mötet mellan ord och tystnad.

Om Kay Pollaks kurs – och mitt eget val

Jag vet att Kay Pollak just nu håller en helgkurs, en workshop, som jag länge funderat på om jag inte skulle gå.
Det hade varit spännande – tänk att få möta mig själv på djupet i en sådan miljö, där orden och tystnaden får tala lika starkt.

Men så blev det inte den här gången.
Istället valde jag att investera i utbildningen till samtalsterapeut, ett beslut jag tog bara för några dagar sedan.
Kursen med Kay lockade verkligen, men den kostar en hel del pengar, och just nu tillåter inte min ekonomi ännu en satsning.

Eller kanske är det jag själv som inte riktigt tillåter det – för att jag redan valt att lägga mina resurser på en annan resa, en som också handlar om att förstå, möta och växa.

Det känns lite dubbelt. En del av mig hade velat sitta där, mitt i hans workshop, lyssna och reflektera.
Samtidigt vet jag att vägen jag valt nu är min – och att den också leder till mötet med mig själv.
Kanske blir det fler tillfällen, kanske inte. Kay är ju till åren kommen, och jag känner en viss ambivalens inför tanken att jag missar något.
Men just nu är det så här livet ser ut, och jag väljer att känna tacksamhet för det jag faktiskt har möjligheten att göra. Men det hade varit så stort att få delta i en workshop med Kay Pollak.


Reflektion

Ibland behöver vi inte stora gester.
Ibland räcker det med ett enda litet klick – ett gilla – för att väcka något stort inombords.
Det handlar inte om bekräftelse, utan om igenkänning.
Om att förstå att det man sänder ut, faktiskt landar någonstans. Det ger mig även insikten om att jag har ett stort ansvar över vad det är jag sänder ut.


Fråga till dig som läser:

När fick du senast ett sådant litet ögonblick av glädje som betydde mer än du först trodde?


AHA – insikten

Det behövs inte mycket för att väcka mening.
Ett enda gilla kan bli som en liten lykta i mörkret – en påminnelse om att det vi delar faktiskt når fram.
Kanske är det så livet fungerar: vi sår små frön av ord, tankar och värme – och ibland, när vi minst anar det, slår något ut.


Mellan raderna

Bakom siffror, statistik och bloggar bor alltid en människa som vill bli förstådd.
Jag skriver inte för att bli sedd, men för att dela något sant.
När någon – som Kay Pollak – ser det, blir det som ett tyst “jag förstår”.
Och just där, i det stilla igenkännandet, händer något stort.

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag delar, kan du stötta mitt fortsatta skrivande här:
Paypal.

Prenumerera på bloggen

Vill du följa mina texter, reflektioner och vardagsberättelser?
Prenumerera gärna på bloggen – det kostar inget, men betyder mycket.
Prenumerera här


Läs också:


Morgondopp i sol och rykande sjö

Slutord

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.- Carina Ikonen Nilsson

Kay Pollak blog – a misty morning by the lake with a wooden pier and a floating platform, a moment of reflection and meeting between words and nature.

When Words Find Their Echo – Kay Pollak and My Blog Journey

Sometimes, something small can make the whole day shine.
Yesterday, when I opened LinkedIn, I saw that Kay Pollak had liked my post — the one where I wrote about blog statistics and how numbers really tell stories about meetings between words and people.

Read this post in Swedish. ->När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak

For a moment, I paused.
Not because a “like” is such a big thing, but because it came from someone whose words have followed me for years.
Someone who has reminded me that we choose our own thoughts, our perspectives, and our reactions.
He’s the voice in my head that keeps whispering that my happiness is my own responsibility — and that I create it by choosing thoughts that give me more joy.


When Numbers Become Stories

I’ve watched my blog’s statistics grow week by week. But when I look at the numbers now, I no longer see numbers.
I see encounters — small digital footprints of people who paused for a moment in my everyday life.
Maybe someone smiled. Maybe someone recognized themselves.

That’s what makes writing alive — when words land, awaken something, and become part of someone else’s thoughts.

And yesterday, when Kay Pollak pressed “like,” it became a symbol of exactly that.
A small confirmation that what I write truly reflects his message: that our thoughts create our world.


To Keep Choosing Joy

That small moment reminded me why I write.
Not for numbers, not for statistics — but for the conversation between the lines.
To share something genuine.
To create quiet meetings between people, even in the noise of the digital world.

So thank you, Kay. And thank you to everyone who reads.
You remind me that words have power — and that it’s always worth choosing joy, even in the smallest of ways.


On the Bridge Toward Stillness

I walk out on the wooden bridge toward the calm water — a moment of reflection and the meeting between words and silence.


A wooden pier stretching out into a softly waving sea – a moment of reflection, calm, and the meeting between words and silence.
A wooden pier stretching out into a softly waving sea – a moment of reflection, calm, and the meeting between words and silence.

About Kay Pollak’s Workshop – and My Own Choice

I know that Kay Pollak is currently holding a weekend workshop — one I’ve been thinking for a long time about joining.
It would have been exciting, to meet myself deeply in that space, where both words and silence speak equally strong.

But not this time.
Instead, I chose to invest in my training to become a conversation therapist, a decision I made just a few days ago.
Kay’s workshop was tempting, but it’s an expensive course, and right now my finances don’t allow for another investment.

Or perhaps it’s me who doesn’t allow it — because I’ve already chosen to put my resources into another kind of journey, one that’s also about understanding, meeting, and growing.

It feels a bit double. A part of me would have loved to sit there, in the middle of his workshop, listening and reflecting.
At the same time, I know that the path I’ve chosen now is mine — and that it too leads to a meeting with myself.
Maybe there will be more chances, maybe not. Kay is getting older, and I feel an ambivalence knowing I might miss the opportunity.
But for now, this is how life looks, and I choose to feel gratitude for what I do have the chance to do.
Still, it would have been such a beautiful thing to attend a workshop with Kay Pollak.


Reflection

Sometimes we don’t need grand gestures.
Sometimes, a single little click — a like — is enough to awaken something big inside.
It’s not about validation, but about recognition.
About understanding that what we send out into the world actually lands somewhere.
And it also reminds me that I carry a great responsibility for what I send out.


Question for You

When was the last time you had one of those small moments of joy — one that meant more than you first thought?


AHA – The Insight

It doesn’t take much to create meaning.
A single “like” can become a little lantern in the dark — a reminder that what we share truly reaches someone.
Maybe that’s how life works: we plant tiny seeds of words, thoughts, and warmth — and sometimes, when we least expect it, something blooms.


Between the Lines

Behind numbers, statistics, and blogs, there’s always a person who longs to be understood.
I don’t write to be seen, but to share something true.
And when someone — like Kay Pollak — sees that, it becomes a quiet “I understand.”
Right there, in that moment of recognition, something big happens.


Support My Writing

If you enjoy what I share, you can support my writing here:
PayPal – Support malix.se


Subscribe to the Blog

Would you like to follow my reflections, thoughts, and everyday stories?
You can subscribe for free — but your presence means a lot.
Subscribe here


Also Read


Closing Words

Morgondopp i sol och rykande sjö

Yesterday has already settled down in history, and tomorrow waits further ahead.
But right now — this is where life happens.
Carina Ikonen Nilsson

training to become a therapist

Jag har investerat i mig själv – en ny resa börjar

Idag tog jag ett stort steg och följde mitt hjärta – jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut. Det känns som att en ny dörr öppnats efter att jag stängde en annan i somras. Ett avslut blev en början, och nu står jag på tröskeln till en resa fylld av glädje, förväntan och nya möjligheter.

Jag har länge funderat, tvekat lite, räknat fram och tillbaka – men nu är det gjort.
Jag har köpt en utbildning till samtalsterapeut.

Read this post in English ->

A Big Step – Training to Become a Therapist

Jag betalade direkt, ur mitt sparade. 19 900 kronor.
För många kan det låta mycket. För mig är det en trygghet – jag slipper skulder och vet att det är betalt och klart.

Pengarna är borta från kontot, ja – men i stället har jag fått något ännu större: en möjlighet.


Att våga öppna en ny dörr

Kay Pollak skriver om hur vi ibland måste stänga en dörr för att en annan ska kunna öppnas.
I somras stängde jag en dörr – jag sa upp mig från mitt jobb.
Det var svårt, men nödvändigt.

Nu står jag på tröskeln till något nytt. Jag har öppnat en ny dörr och vågat kliva ut. Ett avslut är alltid en början på något nytt – även om man inte ser det direkt.

Och just nu känns det som om jag står mitt i början.


Glädjen i att investera i mig själv

Jag känner mig så glad och förväntansfull. Det är som om en ny dörr öppnats, och jag har vågat kliva in.
Jag vet inte exakt vart vägen leder – men jag vet att den är rätt för mig.

Det här är en investering i mig själv. Och kanske är det just det som gör mig allra mest stolt idag – att jag tycker jag är värd det.


Morgonbad med sockerdrickskänslor

Morgon vid sjön  utbildning till samtalsterapeut

Det blev i glada steg jag närmade mig sjön idag, med vetskapen att jag redan gjort det jag funderat på så länge. I flera år faktiskt.
Ett och ett halvt år har jag på mig att göra klart kursen.

Det var i lycka jag gick där till mitt bad. Kroppen var full med sockerdrickskänslor redan innan jag doppade mig – men det var så härligt att ta stegen ut i sjön. Jag till och med simmade lite, bara lite. Värken i nacken försvann en stund och dagen började så som den alltid ska börja.


Tacksamhet och framtidstro

Därefter blev det att åka hem och utforska utbildningen jag ska närma mig. Så spännande, så roligt – och äntligen gjorde jag det jag funderat på så länge.

Men det var maken som sa: “Nu tycker jag du gör det. Du har inget att förlora på det, du kan, och du har funderat länge.”

Vad jag ska med den till vet jag inte ännu – det får vi se. Men nu är jag i startgroparna och jag är så taggad.


Frågor till dig som läser

  • Har du någon gång stängt en dörr i livet – och upptäckt att en annan öppnades?
  • Vad betyder det för dig att våga ta steg in i något nytt?
  • Om du skulle investera i dig själv just nu – vad skulle det vara?

Skriv gärna en kommentar, jag vill höra dina tankar.


Reflektion – mellan raderna

Det här inlägget säger mycket om mig.
Att jag äntligen tycker att jag är värd att satsa på.
Att jag vågar.
Att jag inte längre står kvar vid dörren som stängdes i somras, utan öppnar en ny.


AHA – min insikt

Ett avslut är inte slutet.
Det är början på något nytt – även om man inte ser det i stunden.
Precis så känns det idag.


prenumerera gärna på bloggen -> Prenumerera här

Stöd mitt skrivande via Pay Pal ->

Avslutning

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.

Carina Ikonen Nilsson

Morgondopp i sol och rykande sjö
Morning dip gratitude Kay Pollak – misty autumn lake with jetty and small island.

Morgondopp tacksamhet Kay Pollak och en oväntad tacksamhetsövning

Ett frostigt morgondopp tacksamhet Kay Pollak var det som fick denna morgon att glöda. Här berättar jag hur naturens stillhet och en oväntad trafiksituation vilket blev en levande övning i självkärlek och närvaro.

Read this post in English ➜Morning Dip Gratitude Kay Pollak – a Frosty Morning of Self-Love and Presence


Morgondopp tacksamhet Kay Pollak – stilla sjö, frostigt frisk höstluft, dimma.

Solen lyser in genom fönstret. Jag sitter i soffan med dubbla sockar, en kopp kaffe och en filt om mig. Kroppen mår alldeles förträffligt just nu och det beror på att jag för en stund sedan kom hem från ännu ett morgondopp tacksamhet Kay Pollak.

Ett bad där det visade sig all vackerhet du kan tänka dig.


Morgondopp tacksamhet Kay Pollak

Morgondopp tacksamhet Kay Pollak – båt på dimmig sjö, spegelblankt vatten.
Morgondopp vid sjö i dimmig höstmorgon med frostigt frisk luft – brygga och liten ö i bakgrunden

Blunda en stund och följ med mig i stunden. Här bor du i ett frostigt gräs under fötterna, där till en sjö som ryker mer än vanligt. Samtidigt som alla steg du tar ger dig bilder av vattnet som klarnar även av bryggan som växer fram framför dig. Ön längre ut blir tydligare och tydligare för varje steg.

Kylan från luften smeker benen och ansiktet. Höstluften är fuktig men samtidigt frostigt frisk, vilket är en märklig blandning som nästan bjuder in till en egen dans av stillhet. Dessutom ger mötet med ekorren dig en extra känsla av närvaro när han sprang upp till trädet. I allt detta runt omkring dig så är allt tyst och stilla. En man ror sakta ut på sjön, men ju längre bort han kommer, desto otydligare blir han.

Din kropp saktar ner, tankarna blir klarare och känslan i kroppen är nu, just då, i denna stund.

Hur blev din känsla i kroppen? Vilka bilder fick du med dig?
Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mejl – jag läser det som kommer och svarar på alla ord du sänder.


Tacksamheten som återvänder

När jag skriver orden här upplever jag stunden på nytt. Samma rofyllda känsla flyttar in i kroppen igen. Därför är det just de stunderna jag vill samla på. Det är i de stunderna jag mår mer än bra. Dessutom ger jag mig själv självkärlek som bara växer.

Detta morgondopp tacksamhet Kay Pollak blev en inre påminnelse om att små ögonblick kan bära hela dagen.

Morgondopp tacksamhet Kay Pollak – morgonsol som bryter genom höstträd.

Morgondopp tacksamhet Kay Pollak ord i mitt liv

Jo, jag har igen snöat in på Kay Pollak. Jag lever mer i hans ord just nu än jag gjort på flera år. Jag bor i känslor av tacksamhet, och därför är det lätt att hitta mina tacksamheter.

Och i dag fick jag en extra övning på vägen hem.


Morgondopp tacksamhet Kay Pollak En bil, en risk – och ett val

En bil låg väldigt nära bakom mig. Framför mig kom flera mötande bilar. Ändå började bilen bakom köra om.

Jag valde att hålla hastigheten, men när jag såg hur nära det var för den mötande trafiken saktade jag in så att han snabbt skulle kunna komma in i filen igen.

För en vecka sedan hade jag kanske tutat, muttrat något fult och suttit kvar med irritation. Men nu, med Kay Pollaks ord i tankarna, blev det annorlunda.

”Här har vi någon som har väldigt bråttom. Det är nog bra att hjälpa honom så att han inte krockar. Det måste vara jobbigt att vara så stressad.”

Jag kände tacksamhet – över min egen uppmärksamhet, över att inget hände och över möjligheten att träna mig i att byta ut sicken idiot mot stackaren han måste vara stressad.

Kanske hade något hänt som han måste skynda sig till. Därför kände jag tacksamhet till mig själv som bromsade in, till situationen som gav mig en chans att öva på att välja vad jag ska tänka. Därför blev denna morgon ett tydligt exempel på hur tacksamhet kan förändra allt


Fakta: Vad tacksamhet gör i kroppen

  • Minskar stress – kroppen producerar mindre kortisol.
  • Stärker immunförsvaret – tacksamma människor blir mer motståndskraftiga mot infektioner.
  • Förbättrar sömn – känslor av tacksamhet gör det lättare att varva ner.
  • Höjer välmåendet – dopamin och serotonin, ”må-bra-hormoner”, frigörs när vi aktivt tänker tacksamma tankar.

Att som i dag stanna upp vid sjön och i bilen är alltså inte bara en fin upplevelse. Det är ren hälsoträning för hjärna och hjärta.


Ett liv fyllt av små tacksamheter

Nu, när jag sitter här, ser jag hur många tacksamheter som ryms i en enda morgon:

  • Sjön och dimman
  • Ekorren som visade sig
  • Bilen som blev en läroplats
  • Kay Pollaks ord som hjälper mig att leva här och nu

Det är sådana ögonblick som bygger självkärlek och stillhet. De visar att tacksamhet kan bo i nästan varje sekund.


Mellan raderna – min röst

Det här inlägget handlar om mer än en vacker morgon.
Det är min påminnelse om att jag kan välja mina tankar. Jag tränar mig i att låta tacksamheten ta plats, även i situationer som annars kunde fylla mig med ilska.


AHA – mellan raderna

Att bromsa för en stressad bilist blev en övning i medkänsla. Det är en påminnelse om att små val förändrar stora känslor. Jag kan faktiskt välja att möta världen med ett öppet hjärta.


Reflektion

Att skriva detta är ännu en övning i att stanna upp. Varje minne – vattnet, dimman, den stressade föraren – fyller mig med lugn och tacksamhet.

Morgondopp tacksamhet Kay Pollak – frukostmackor efter kallt bad, känsla av vardagslyx.

När man unnar sig ett morgondopp, då får man bjuda sig själv på lyxmackor. Det är riktigt gott med riktigt goda mackor och en kopp varmt kaffe efter ett bad.

alt="Morning dip and gratitude – a cold lake swim in soft mist on a frosty autumn morning, person in wool hat floating peacefully as first sunlight breaks over the water."

Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson


Interna länkar


Stöd mitt skrivande

PayPal – stöd bloggen här

Prenumerera på nya inlägg

Vill du få nästa inlägg direkt i din e-post?
Prenumerera här


Morning dip gratitude Kay Pollak – misty autumn lake with jetty and small island.

Morning Dip Gratitude Kay Pollak – a Frosty Morning of Self-Love and Presence

A frosty morning dip gratitude Kay Pollak made this morning glow. Here I share how the stillness of nature and an unexpected traffic situation turned into a living practice of self-love and presence.

Read this post in Swedish ➜ Morgondopp tacksamhet Kay Pollak och en oväntad tacksamhetsövning


The sun streams in through the window. I sit on the sofa with double socks, a cup of coffee and a blanket. My body feels completely content – only moments ago I returned from another morning dip gratitude Kay Pollak.

A swim where every kind of beauty revealed itself.

Morning dip gratitude Kay Pollak – wooden jetty and steaming lake in frosty fresh air.

Morning Dip Gratitude Kay Pollak – Every Step by the Lake

Morning dip gratitude Kay Pollak – lone boat on misty lake at dawn.

Close your eyes and follow me: frosty grass under your feet, a lake steaming more than usual. Each step paints new images of water clearing, the jetty stretching out ahead. The small island farther out becomes sharper with every step.

The chill in the air brushes against your legs and face. The autumn air is damp yet frostily fresh, a curious mix that almost invites you to join its dance of stillness. A squirrel runs past and disappears into a tree. Everything around you is quiet and still. A man rows slowly across the lake; the farther he goes, the blurrier he becomes.

Your body slows down, your thoughts grow clearer, and the feeling in your body is now—right now—in this very moment.

What feeling does this bring to your own body? What images stay with you?
Leave a comment or send me an email – I read and answer every word.


Gratitude Returning

As I write these words, the moment comes back to me. The same peaceful feeling fills my body again. That is why these moments are worth collecting. They are the moments when I feel more than good. They make my self-love grow.

This morning dip gratitude Kay Pollak became an inner reminder that small moments can carry an entire day.

Morning dip gratitude Kay Pollak – autumn sun shining through trees and mist.

Morning Dip Gratitude Kay Pollak in My Life

Yes, I have once again immersed myself in Kay Pollak’s words. I live in his thoughts now more than I have for years. I dwell in feelings of gratitude, which makes it easy to find things to be grateful for.

And today I received an extra practice on my way home.


Morning Dip Gratitude Kay Pollak – A Car, a Risk and a Choice

A car was suddenly following very close behind me. Several oncoming cars approached. Yet the car behind began to overtake.

I chose to maintain my speed, but when I saw how close the oncoming traffic was, I slowed down so the driver could pull back into the lane quickly.

A week ago I might have honked, muttered something sharp, and stayed annoyed. But now, with Kay Pollak’s words in my mind, it was different.

“Here is someone in a great hurry. Better to help him so he doesn’t crash. It must be hard to be that stressed.”

I felt gratitude – for my own alertness, for the fact that nothing happened, and for the chance to practice replacing ‘what an idiot’ with ‘poor fellow, he must be stressed’.

Perhaps something serious had happened and he had to get somewhere fast. So I felt grateful to myself for slowing down and to the situation for giving me another chance to choose my thoughts.
Therefore this morning became a clear example of how gratitude can change everything.


Fact Box: How Gratitude Affects the Body

  • Reduces stress – lowers the production of cortisol.
  • Strengthens immunity – grateful people are more resistant to infections.
  • Improves sleep – gratitude makes it easier to unwind.
  • Boosts well-being – dopamine and serotonin, the “feel-good” hormones, increase when we consciously think grateful thoughts.

Stopping today by the lake and in the car was not just pleasant. It was pure health training for brain and heart.


A Morning Full of Small Gratitudes

Now, as I sit here, I see how many gratitudes fit into a single morning:

  • The steaming lake
  • The squirrel that appeared
  • The car that turned into a classroom
  • Kay Pollak’s words that help me live here and now

These are the kinds of moments that build self-love and inner calm. They show that gratitude can live in almost every second.


Between the Lines – My Voice

This post is about more than a beautiful morning.
It is my reminder that I can choose my thoughts. I practice letting gratitude take space, even in moments that might otherwise fill me with anger.


AHA – Between the Lines

Slowing down for a stressed driver became an exercise in compassion. It is a reminder that small choices transform big emotions. I really can choose to meet the world with an open heart.


Reflection

Writing this became yet another practice in pausing. Each memory—the water, the mist, the stressed driver—fills me again with calm and gratitude.

Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting further ahead.
But right now—this is where life happens.

After a morning dip, I treat myself to luxury open sandwiches and hot coffee. A small everyday feast that completes the moment.


Internal Links


Support My Writing

PayPal – Support the blog here
Subscribe here



Autumn projects and joy in everyday life – beach and wooden docks under a bright blue autumn sky

Höstprojekt och glädje i vardagen – morgonbad, klar luft och nya idéer

Höstprojekt och glädje i vardagen fyller denna morgon. Kaffe, sjöbad och skaparlust ger kraft medan växthuset får vila inför nästa vår.

English text here ->Autumn Projects and Joy in Everyday Life – Morning Swim, Crisp Air and New Ideas

Höstprojekt och glädje i vardagen – klar höstmorgon vid stilla sjö med grenverk och spegelblankt vatten

Har precis kommit hem från mitt bad och vill bjuda in i en fantastiskt fin morgon där vid sjön. Filmen ligger på min Tiktok och här bor jag i tacksamhet och kärlek inte på tiktok kanske men vid sjön.


En stilla höstmorgon

Godmorgon. Igår blev det inget inlägg – jag var fullt upptagen med mina höstprojekt och glädje i vardagen.
Morgonen var stilla, precis som nu, men jag lät den vara som den var. Jag satt där i tystnaden, reflekterade och samlade kraft inför dagens arbete.

Det var bara fyra grader i luften när jag tog av morgonrocken nere vid sjön. Ändå kändes det inte kallt – solen lyste och värmde utan att bränna. Sjön rök i stilla dimma, dofterna av fuktig jord blandades med vattnets friska ton. Allt var vackert och stilla.

Höstprojekt och glädje i vardagen – sjö med morgondimma och skogsklädda höjder i septemberluft

Morgonbad som ger glädje

Badet blev en upplevelse som nästan kändes högtidlig.
Vattnet höll 15 grader, svalt men ändå förvånansvärt varmt mot huden. Jag simmade 200 meter tillsammans med mina badsystrar, med solen som glittrade på ytan. Känslan av välbehag stannade kvar när jag satte mig i bilen hem, som om sjön gav mig en inre glöd av glädje.

Höstprojekt och glädje i vardagen – dykbrygga och ö med spegelbild i sjön en tidig höstmorgon

Att medvetet välja glädje kan börja i något så enkelt som ett morgondopp.


Höstprojekt i växthuset

Väl hemma fortsatte mina höstprojekt.
Växthuset fick ta vila. Alla tomat- och gurkplantor togs bort, krukor och väggar skurades rena. Dessutom passade jag på att tvätta sängkläder – kanske sista gången i år som de fick soltorka ute på sträcket. Doften av sol och klar luft mötte mig på kvällen när jag kröp ner i sängen. En liten vardagslyx som blev en extra stund av tacksamhet.


Skapande och Kay Pollaks ord

Medan jag skurade och ordnade började tankarna vandra.
Jag har lovat mig själv att trädgården ska bli klar innan jag flyttar ner i källaren till mina färger och dukar. Där väntar en ny målning – en glädjetavla. Jag ser framför mig vatten och berg där orden “Välj glädje” får dansa över landskapet. Kanske blir det något helt annat när penseln möter duken, men just nu är idén som en varm låga i kroppen.

Även Vinghästen kallar – min berättelse som vill fortsätta sin resa – men först får trädgården sitt.


Din tur – hur välkomnar du hösten?

Hur tar du emot hösten och alla dess möjligheter?

  • Startar du nya projekt när luften blir klarare?
  • Eller väljer du, som jag ibland gör, att bara låta morgonen vara som den är?

Dela gärna dina tankar i en kommentar. Kanske blir ditt höstprojekt en inspiration för fler.


Reflektion

I dag väljer jag glädje. Kanske börjar den i en kopp kaffe, i ett bad på 15 grader eller i doften av soltorkade lakan. Det är i de små ögonblicken jag märker hur Kay Pollaks ord – att vi själva kan välja vårt förhållningssätt – faktiskt blir verklighet.

Kunghamn Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson


AHA – mellan raderna

När jag skriver inser jag att det inte bara är växthuset som får vila. Även jag samlar kraft. Badet, målningstankarna och dofterna av höstjord blir sätt att möta en ny säsong med tacksamhet istället för stress. AHA-insikten: Glädje är ett val som börjar i de enkla handlingarna.


Mellan raderna – min röst

Under ytan handlar texten om modet att sakta ner. Att ge sig själv tillåtelse att först avsluta, sedan skapa. Det är en påminnelse om att glädje ofta växer när vi inte jagar den.


Interna länkar


Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mitt skrivande? PayPal – valfri gåva


Prenumerera

Få nya inlägg direkt i din e-post: Prenumerera här


Tack för att du läser och besöker mig blogg.

Autumn projects and joy in everyday life – beach and wooden docks under a bright blue autumn sky

Autumn Projects and Joy in Everyday Life – Morning Swim, Crisp Air and New Ideas

Autumn projects and joy in everyday life fill this morning. Coffee, a lake swim and creative energy give strength while the greenhouse rests until spring.

Swedish test here ->Höstprojekt och glädje i vardagen – morgonbad, klar luft och nya idéer

Autumn projects and joy in everyday life – clear autumn morning at a calm lake with tree branches and mirror-still water

A Quiet Autumn Morning

Good morning. Yesterday I didn’t write a post – I was fully occupied with my autumn projects and joy in everyday life.
The morning was quiet, just as it is now, and I simply let it be. I sat in the silence, reflecting and gathering energy for the day’s tasks.

It was only four degrees Celsius when I took off my bathrobe by the lake. Yet it didn’t feel cold – the sun shone and warmed without burning. Mist floated across the water, and the scent of moist soil blended with the freshness of the lake. Everything was beautiful and still.

Autumn projects and joy in everyday life – lake with early-morning mist and forested hills

A Morning Swim that Brings Joy

The swim felt almost ceremonial.
The water was still 15 °C (59 °F) – cool, yet surprisingly warm on the skin. I swam 200 meters together with my morning-swim friends while the sun glittered on the surface. The sense of well-being lingered as I drove home, as if the lake had given me an inner glow of joy.

Autumn projects and joy in everyday life – diving platform and forest island reflected in the lake on a quiet autumn morning

Consciously choosing joy can begin with something as simple as a morning swim.


Autumn Projects in the Greenhouse

Back home, I continued with my autumn projects.
The greenhouse was put to rest. I removed all tomato and cucumber plants, scrubbed pots and walls, and enjoyed the pleasant rhythm of the work. I also washed our bed linens – perhaps the last time this year they could dry in the crisp autumn sun. That evening, as I slipped into the sheets, their fresh scent became a small, luxurious moment of gratitude.


Creativity and the Words of Kay Pollak

While cleaning, my thoughts wandered.
I’ve promised myself to finish the garden before moving down to my basement studio of paints and canvases. There, a new painting awaits – a joy painting. I picture water and mountains with the words “Choose Joy” dancing across the landscape. Maybe it will become something entirely different when the brush meets the canvas, but for now the idea burns like a gentle flame inside me.


Your Turn – How Do You Welcome Autumn?

How do you receive the autumn season and all its possibilities?

  • Do you start new projects when the air turns sharper and the mornings clearer?
  • Or do you, as I sometimes do, simply let the morning be what it is?

I’d love to hear your thoughts in a comment. Your autumn project might inspire someone else.


Reflection

Today I choose joy. Maybe it begins with a cup of coffee, a 15 °C swim, or the scent of sun-dried sheets. In these small moments, I see how Kay Pollak’s idea—that we can choose our attitude—becomes real.

Kunghamn Carina Ikonen Nilsson

Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.
– Carina Ikonen Nilsson


AHA – Between the Lines

Writing this made me realize that it isn’t only the greenhouse that rests. I, too, am gathering strength. The swim, the thoughts of painting, and the earthy scents are ways to meet a new season with gratitude instead of stress.
AHA insight: Joy is a choice that starts in the simplest actions.


Your Voice – Between the Lines

Beneath the surface, this text is about the courage to slow down—to give yourself permission to finish one phase before creating the next. It’s a reminder that joy often grows when we stop chasing it.


Internal Links


Support My Writing

If you’d like to support my writing: PayPal – optional gift


Subscribe

Get new posts directly to your inbox: Subscribe here

Kay Pollak välja lycka – morgonens tacksamhet i stillhet.

Kay Pollak välja lycka – morgonens tacksamhet och livets lärdomar.

Varje morgon är en chans att börja om. I den stilla stunden med kaffe och tystnad växer tanken om att välja lycka – en lärdom från Kay Pollak som bär mig genom både vardagens glädje och sorgen över det som inte blev.

Read this post in English ->Kay Pollak – Choosing Happiness and the Morning Gift of Gratitude

Jag tänker fortsätta att skriva om Kay Pollak, för ämnet känns inte färdigt i mig. Eftersom hans budskap är så viktigt: Kay Pollak välja lycka just det blir mitt dagliga val.
Hans ord om att vi kan välja vårt förhållningssätt stannar kvar och väcker tankar. Varje morgon känner jag en djup tacksamhet över att ha fått en dag till – eller i alla fall en morgon till. Det är just morgonen jag uppskattar mest under dygnet.

När hela huset sover, hemma eller i husbilen, uppstår en tystnad som är bara min. Kaffet är nybryggt, datorn ligger i knät och fingrarna dansar över tangentbordet. Nästan som musik. Då vandrar tankarna fram och tillbaka, och orden vill ut. Ofta landar de i tacksamheten över att just i dag är den första dagen på resten av mitt liv.


Första dagen på resten av mitt liv

Jag vill bjuda in dig att tänka samma tanke. Just nu är ett unikt nu – en helt ny dag i resten av ditt liv.
Känner du hur stunden växer i värde när du ser på den så?

På jobbet samtalade jag ofta med ungdomar om det där stora. Vi lekte med idén att varje dag kan vara den första på resten av deras liv. I början visste de inte vad som gjorde dagen speciell. Då la jag fram nästa tanke på ett silverfat:

Bara det att du vaknat just i dag gör dagen speciell.

Kay Pollak välja lycka mitt dagliga val

Vi pratade också om att vi själva har ansvar för våra känslor – att vi faktiskt kan välja att känna lycka, även om vi ofta väljer att känna olycka i olika former. Det var inte allas favoritämne, men några tog det till sig.

När man väl börjar se att man faktiskt kan vara herre – eller kvinna – över sina tankar, och vågar fundera på kan jag välja lycka nu, blir det kanske inte enkelt. Men ibland lyckas man ändå vända tanken och faktiskt välja lycka.

Vi säger att du är trött och något händer. Du kan tänka det här händer bara för att jag är trött eller det här händer alltid mig. Men vänd tanken: Jaha, nu hände det här – spännande, vad ska jag lära mig av det? Hur hade någon annan agerat i den här stunden? Eller varför inte: Om jag just nu skulle välja lycka – hur skulle jag agera då?

Stöd & prenumeration

Vill du läsa fler inlägg om vardag, husbilsliv och reflektioner?
Prenumerera här: Klicka för att följa bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Stöd via PayPal


Människor som läromästare

Jag brukade berätta att varje människa jag möter är utsänd för att lära mig något.
En del ungdomar skrattade och frågade vad de skulle kunna lära mig – vill du bli kriminell eller vad? Jag log och svarade att jag tränar på att vara helt sann mot mig själv. Det är något jag önskar att även de vågar längre fram.

Många av dem levde bakom masker, skapade för att överleva. Jag ville visa att livet är mer än att bara överleva. Vi är skyldiga själva livet att verkligen leva. Det var kanske inte en del av min arbetsbeskrivning, men det kändes viktigt.

Jag är inte den som följer regler bara för reglers skull, ändå gör jag min del av det vi kollegor kommit överens om. För mig var det avgörande att de här ungdomarna fick möta en vuxen som visade sitt verkliga jag – och som trodde på att de också duger som de är.


Våga leva orden

Det finns så mycket viktigt i alla de ord som Kay Pollak presenterar.
De blir stora först när vi vågar försöka leva efter dem.

Livet blir så mycket enklare när vi sätter oss själva i det rum där vi verkligen hör hemma. När vi vågar vara ärliga, tydliga och sätta våra egna gränser.

Ibland måste vi välja – och se möjligheten i att hoppa av. Att stå på sig. Att vara den vi är. För mig handlar Kay Pollak välja lycka om att påminna mig varje morgon om att livet alltid kan börja på nytt

Kay Pollak välja lycka.
Det här med att blogga är för mig att välja lycka, så som Kay Pollak säger att vi ska välja lycka.

Sorg och bortvaldhet

Sorgen och händelsen med min son — känslan av att vara bortvald — bor i min vardag. Det är en fruktansvärd sorg och jag är ledsen för att det ser ut som det gör.
Men här finns också ett viktigt men: jag kan inte sluta leva bara för att jag har ont. Jag kan inte sluta älska. Jag måste gå framåt och våga välja lycka, trots allt.

För mig är det en lärdom: jag behöver inte bara överleva — jag måste leva, uppleva och våga känna glädje även när något i livet gör ont. Det finns andra människor som behöver se mig le. Jag har många skäl att fortsätta söka och uppleva lycka. Jag är skyldig mig själv det.

Självklart är det svårt att välja lycka nu när sorgen är som mest påtaglig. Ändå ställer jag mig den frågan: kan jag välja lycka nu?
Kanske är själva frågan en väg in i något nytt. Kanske finns här något jag behöver lära mig om tillit, mod och självkärlek. Jag tror att sorgen också bär en undervisning – om att sätta gränser, värna det som är gott och ge plats åt både smärta och hopp.

Den får finnas, men den får inte bli allt. Jag är skyldig mig själv att fortsätta söka de ögonblick av lycka som gör livet levande.


Reflektion

När jag ser tillbaka inser jag hur djupt Kay Pollaks tankar har format min vardag.
Hans ord om att välja lycka är inte bara fina fraser – de är ett sätt att leva. Varje morgon är en ny chans att börja om, en möjlighet att medvetet välja riktning.


Mellan raderna – mina ord

Historien går inte att uppleva – den har redan passerat och vi kan inte göra något åt den.
Jag lever med den kunskapen varje dag, i varje inlägg. Det är en lärdom jag bär med mig från Kay Pollak:

jag i Kungshamn vid havet

Lev i dag, just nu. Igår finns inte längre här. Det är nu vi sår de frön som vi kanske får möjlighet att skörda i framtiden. -Carina Ikonen Nilsson

Det är här, i detta nu, vi väljer vår riktning och planterar det som en dag kan blomma.


AHA – mellan raderna

Det här är mer än en text om tacksamhet. Det är ett levt förhållningssätt – att möta dagen utan att hålla fast vid gårdagens misslyckanden eller oro. Att se varje människa som en möjlighet till växande. Och att modet att vara sann är själva grunden till glädjen.


Stöd & prenumeration

Vill du läsa fler inlägg om vardag, husbilsliv och reflektioner?
Prenumerera här: Klicka för att följa bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
Stöd via PayPal

Läs också: Kay Pollak – välja lycka, när hans ord flyttar in i mig.

Kay Pollak pratar om att människor är utsända Jag kan bara hålla med…….

Kay Pollaks måndagsbrev

Mer om Kay Pollaks böcker hittar du på hans officiella sida.

FAQ – Frågor jag ofta får kring Kay Pollak och att välja lycka

Vad betyder det att “välja lycka”?
För mig handlar det inte om att alltid vara glad. Det är ett förhållningssätt – att medvetet välja tankar och handlingar som öppnar för glädje, även i svåra stunder.

Hur kan man börja leva mer i nuet?
Jag börjar med morgonens stillhet. Några minuter med kaffe och tystnad kan bli en daglig påminnelse om att just nu är första dagen på resten av ditt liv.

Hur påverkar sorgen mitt val att leva så här?
Sorgen efter bortvaldhet finns alltid kvar, men den får inte ta allt utrymme. Jag ser den som en läromästare som påminner mig om att fortsätta leva och älska – inte bara överleva.

Kan man verkligen välja sina känslor?
Vi kan inte styra allt vi känner, men vi kan välja vilket förhållningssätt vi ger näring. Det är där friheten och kraften finns.


Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén