Kay Pollaks måndagsklokheter :)

Klokheten är Kay Pollaks Tänk att livet blir enkelt att leva när man praktiserar och aktivt väljer hur man ska tolka det  Jag har många många gånger läst Kays böcker och idag även om det inte är alltid så händer det mera ofta idag än annars att jag kan sanna upp och tänka när något händer. Hur tolkar jag det här skulle någon annan tolka det på ett annat sätt. Om jag väljer lycka kommer jag närmare det om jag gör som jag gör nu?  Kays klokheter är klokheter som ger mera lycka i mig. Livet blir mindre svart och mera enkelt att leva. Tänk idag kan jag i en  konfliktsituation vakna upp och tänka men oj nu är jag arg för att jag igen lät mig luras att bli offer för hur andra är. Jag har inget ansvar för hur andra är jag har bara ansvar för hur jag upplever, cheap agerar och väljer i mitt liv. Idag väljer jag att sprida klokheter av en riktigt härligt klok Levnadskonstnär. 

Tack igen och igen för alla klokheter Kay som jag med åren fått lära av dig.

 

Till alla vänner och alla vänners vänner!
Tack för all glad respons. Känn dig fri att sprida ”lektionerna” till alla du vill!
Kays måndagstips Nr2, 20 febr. 2012
Vad har du som hjälper dig att vara olycklig?
Om du vill kan du den här veckan göra en fantastisk övning. En övning som kanske totalt kan skapa ett skifte i ditt liv. Du har kanske saker som du vet att du retar dig på. Det kan vara olika småsaker eller företeelser hemma eller på jobbet som irriterar dig. Som får dig ur balans och får dig att tappa humöret. Övningen är mycket enkel.
Sätt dig en stund ensam, i lugn och ro, med papper och penna. Ge dig själv fem till tio minuter. Leta i minnet efter småsaker som du vet att du retar dig på. Skriv upp dem. Gör en lista på tio småsaker som du säkert vet att du brukar reta dig på. Hitta den ena efter den andra. Minsta lilla sak kan vara användbar i den här övningen. Locket som ”aldrig” sätts på tandkrämstuben. Ljuset som ”alltid” står och brinner inne på toan. Lägg märke till att det kan dyka upp en inre röst som viskar: ”Men jag har rätt att vara irriterad när de inte släcker ljuset efter sig i badrummet!” Låt helt lugnt den rösten viska sitt meddelande och fortsätt skriv upp olika saker du retar dig på. Obs. Det skall vara småsaker. Inte stora saker som att tvättmaskinen gått sönder nu igen.
Skriv alltså upp riktigt små saker. Exempelvis smulorna på köksbordet, röran av alla skor i hallen, strumporna som ligger slängda hur som helst, eller de blöta handdukarna på badrumsgolvet. Allt sådant som gör att livet ”blir outhärdligt”. Sådant som kan få dig att tänka att dina barn, din man, din flickvän, din arbetskamrat borde vara på ett annat sätt. Sådant som kan få dig att tänka: ”Om de bara hängde upp handdukarna efter sig så skulle jag må mycket bättre!” Eller: ”Om bara strumporna inte slängdes hur som helst, så skulle livet vara mycket lättare för mig!”
Här kommer nu en fråga:
(andra fasen av övningen)
Tänk om det är sant att du har ”strumporna på golvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Kanske hör du genast den inre rösten: ”Ingen människa på jorden kan väl vara glad, när de ser alla dessa strumpor ligga slängda hur som helst på golvet på det här sättet.” Du väljer att just nu inte lyssna på den rösten. Den rösten vill bara en sak. Den vill att du skall leva i olycka och att du skall vara offer!
Här kommer frågan igen: Tänk om det är sant att du har ”handdukarna på badrumsgolvet” som en av dina saker i ditt liv, som gör att du slipper ta ansvar för att vara i din glädje och frid. Rösten dyker kanske genast upp igen och viskar: ”Det finns väl inte en enda levande människa som kan vara glad och lugn när de ser handdukarna slängda på detta sätt på badrumsgolvet.”
Nu kommer fas tre av övningen:
Frågan till mig är: Vem vill jag vara?
Vill jag vara en som väljer att reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja olycka) eller vill jag vara en som väljer att inte reta mig på smulorna på köksbordet (dvs välja lycka)? Valet är mitt. Jag ensam har ansvar för det valet. Plötsligt kan jag sakta, våga börja närma mig, att det kanske är så att:
Jag ensam har ansvar för om mitt liv blir i lycka eller om mitt liv blir i olycka.
Många av oss är tränade att tänka tvärtom. Om bara de andra gjorde så och så och om bara de andra var si eller så, så skulle jag känna mig mer lycklig.
Inget av detta betyder att jag måste acceptera att handdukar slängs på badrumsgolvet eller att köksbordet lämnas nedsmulat. Jag kan självklart tala om hur jag vill ha det, även när jag valt att vara i glädje och balans!
Läs din lista varje dag en tid framöver. Tejpa gärna upp den på ett hemligt ställe. Du kommer att lägga märke till en förändring. Du kommer att sakta skifta. Sakta kommer du att börja skratta åt något på listan. Sakta kommer du att kunna dra ett streck över det ena efter det andra. En dag ställer du dig upp i glädje! Du har slutat reta dig på smulorna på köksbordet! Och en dag frågar du dig plötsligt: Hur kunde jag reta mig på några smulor på ett köksbord?
Grattis! Du har tagit ett stort steg mot att hjälpa dig själv – att välja – att vara lyckligare.
Allt gott till er!
Kay Pollak

Kays måndagstips! Nr 1
Den 12 febr. 2012.
Just i den här stunden skapar du din egen värld.
På väggen i mitt arbetsrum har jag den texten uppsatt. Det är en fantastisk text. Den är många gånger en bra påminnelse. Den påminner mig helt enkelt om att det är jag som skapar upplevelsen av min egen verklighet. I ögonblick efter ögonblick. Meningen påminner mig om att det är jag som ligger bakom min egen upplevelse av det som händer i verkligheten.
Nog kan den meningen i många situationer vara provocerande. Till exempel om jag har pratat i telefon med någon och jag i samtalet inte har klarat av att behålla mitt lugn. Jag har istället blivit irriterad! Samtalet är slut och där sitter jag och ”stönar”. Då är det bra att andas en stund och titta upp på väggen. Med stora bokstäver kan jag då läsa:
Just i den här stunden skapar du din egen värld.
Ibland är det nästan skrattretande! Vad kan jag göra? Vill jag fortsätta att ”lida och vara irriterad” (dvs vara i olycka)? Eller vill jag pröva att förflytta mig över till ett mer skönt och trivsamt känsloläge? Valet är mitt. Jag kan inte ändra den andra personen. Den enda jag kan ändra är mig själv. Jag kan inte heller ändra det förflutna. Det enda jag kan ändra är min egen tolkning av det förflutna.
Nelson Mandela har sagt en sak som i sådana situationer många gånger har hjälpt mig att skifta från ”det olyckliga” till det mer ”trivsamma”. Det är den här meningen:
Det finns ingen situation som är så hemsk,
att du inte kan välja en tanke, som gör att du mår något lite bättre.
Och detta är ju helt sant. Det finns ingen situation som är så hemsk, att man inte kan pröva att välja en tanke, som gör att man mår något lite bättre.
Så det är bara att ta tag i sig själv, sätta igång och jobba med sina tankar. Det är bara att sätta igång och hitta en tanke som gör att jag kan flytta mig något lite uppåt på ”känsloskalan”. En bra tanke en sådan gång kan vara att en stund fokusera på: Hur skulle en annan människa, någon jag beundrar och ser upp till, hantera den här situationen? Redan den tanken kan hjälpa mig att förflytta mig på känsloskalan. Den tanken kan få mig att skärpa till mig.
En annan tanke som också kan vara bra att fokusera på i en sådan situation är denna: En sak jag helt sant kan vara tacksam för, det är …
Med den tanken brukar skiftet komma ganska snabbt. Läs igen den enkla meningen:
Just i den här stunden skapar du din egen värld.
Lycka till den här veckan med den här lektionen.
Allt gott hälsar
Kay Pollak

En liten tjej har återkallat Nuet i mig.

Veckan som gick var i småbarnstimmar.  På några få timmar kastades jag in från  att vara förälder till nästan vuxna barn till att bli  småbarnsskötare. Visst det var helt underbart att se hennes leende, for sale det var helt underbart att vakna till hennes jollrande, diagnosis och det var helt fantastiskt att se när den lilla tjejen upptäckte att hon faktiskt kunde ställa sig upp, stå på sina egna ben. 

Lika underbart som det var då lika tomt är det nu även om jag måste säga att små barn tar kraft. Tar på energin.   Denna vecka kan jag göra saker som jag vill, när jag vill, det kunde jag inte förra veckan. Då var det dammsuga när lillan antingen sov eller när hon gick med på att leka lite själv.  OCD tänk flyttade samtidigt in i mina tankar och vissa saker var riktigt tvunget att tillåta mig att tänka. Men vissa tankar fick jag stålsätta mig för att inte tänka. Vilket var att  jo små barn får vara på golvet de ska vara på golvet, hund golv små barn gav tankar om att det formligen frodades bakterier i mitt inre såg jag hur jag hade behövt  ta på saneringsdräkt och verkligen  utrotat alla små ilska farligheter. 

Jag blev genast medveten om hur det var när mina barn var små hur jag putsade skurade och kokade saker för att inget skulle hända dom. Just nu pustar jag ut ordentligt, över att just den ångesten nu är någon annanstans. Att jag inte just nu behöver slåss emot  bakteriehärdar som jag måste skydda en liten  tösabit.
Samtidigt som jag saknar hennes förmåga att få mig att vara i stunden, och förundras över hennes förmåga att intensivt utforska allt, som kommer i förbi hennes små händer. Hennes händer som nyper, klappar, slår, kramar. Hennes så underbart vackra ögon som med intensiv blick får mig att fundera på vem av oss som har mest klokhet. Jo hon vann hela tiden den lilla tösen. Hennes klokhet i enkelheten.  Hennes behov av bekräftelse, hennes omedelbara förmåga att få människor runt henne att göra saker för henne just då.  Att vi omkring henne stoppade upp med görandet bara för att göra saker som hon just då påkallade att vi skulle göra.

Det är inte ett uns osanning i orden jag skriver nu,  samtidigt som det ändå bor en saknad i mig, för hon lärde mig saker som jag under åren glömt av.  Det är skönt att denna vecka vara utan små små barn. Men vem vet nästa vecka är det kanske helt annat som pratar igen. Blir saknaden för stor så har jag några små små minnen av  förra veckan. Nappar i skåpet som ligger här och väntar tills hon kommer igen.  Haklappen som jag idag tvättar, blöjorna som jag ställde in i skåpet igen.

Dagen blir fin ser jag kaffet är slut och mina ord tar här slut för denna gång.

Lev idag just nu …………

klokheter i meterhöga längder

Idag ska jag jobba igen schema förändringar är det just nu, medical istället för tre börjar vi nu vid halv ett.  Jag har lite svårt när rutiner ändras och vill gärna ha fullkoll på vad förändringarna kommer att innebära. Just nu har jag inte det, men redan imorgon när jag går hem från jobbet kommer jag att vet om de nya förändringarna och dess innebörd. Jag gillar formligen älskar rutiner och riktlinjer om hur det ska vara och hur det ska bli, samtidigt som jag inom mig vantrivs  med samma läge hela dagarna.  Är det samma för länge blir jag orolig, förändrar saker bara för förändringens skull.  Blir det för inrutat måste jag till med saker som gör  det annorlunda.

Möblera om är en sådan sak,  nya intressen eller ett gammalt avlagt intresse som  kommer fram igen är sådant som jag måste ta till i tristess.  Min make och jag hade en diskussion här i veckan om just det.
I våran källare står det tre stycken köksbord,  i köket har vi ett som stått där nu i tre eller fyra år.  Jag gillar inte vårat nuvarnade köksbord utan det köptes in för att vi ett tag var åtta stycken ivåran familj. Nu är vi bara sex invånare i vårat hus men köksbordet står fortfarande framme.  I omgångar har jag på olika sätt försökt mig på att få till en förändring, till sist våran förra diskussion var min make uppmärksam och klok nog att inse va det handlar om.

De förlösande orden om att det handlar inte om köksbordet eller finheten i bordet med mera, utan det handlar om dig, sa han till mig.  Fan, va han hade rätt, det är lite skrämmande samtidigt lite bekvämt och tryggt att han känner mig så pass mycket som han gör. Tror till och med att han känner mig mera än jag själv, för han hade så rätt.  Det liksom kryper i kroppen på mig just nu, jag känner hur jag vill ha förändringar för att slippa trisstessen, för att slippa stå ut.

Bord här eller där spelar inte  någon roll, om jag flyttar runt möbler i alla rum gör inte att oron inom mig stillas. För det är lite så mina omflyttningar och mina förändringar på utsidan är saker som gör nått annorlunda utan för, alla omflyttningar hjälper mig att inte stå ut med stressen inom mig. Jag har då saker att göra,  så jag slipper stanna upp. Hans ord var så sanna, Hans ord och klokheter blev sanningar i mig som hjälpte mig framåt,  och jag la krutet på det som gör att jag måste ta tag i saker som finns inom mig. Det handlade om mig, mitt och jag.

Även om lösningen inte ännu är på plats och vem vet ett annat köksbord kanske snart står i vårat kök. Så var det viktigt det han sa. För en gång skull lyssnade jag med rätt öra, rätt känslor kopplades på  vid rätt ord.  Det är inte bordet eller möblerna som behöver flyttas om det är jag som måste ta tag i saker som rör till det inom mig.  Jag behöver lära mig att stå ut i vanligheter och vardagliga saker utan att springa runt och flytta om, köpa nytt eller rent av flytta.  Jag behöver gilla läget även om det just nu är ett mindre ha att göra läge,  i våras skrev jag min bok, sen sommaren och höst satt jag ute i trädgården och målade på huset,  nu har jag inget jag  kan pilla med så att det känns det gör att jag vill flytta runt saker, måla om grejja  i oändlighet……..

Varför är alltid min make så klok? Kanske för att jag just behöver en så klok make för han hjälper mig att lära känna mig sådan som jag är, innan min tablett viste jag inte överhuvudtaget om vad som ställde till det. Idag med tablett  går min makes klokhet in i mig på ett nytt och lärande sätt.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: