Kortis av tre försök lyckades dom med två. Dom arbetar med människor! Då får dom inte misslyckas ….

vi trodde det skulle hålla. Eller gjorde vi det? Det är stora frågor som flyttat in i helgen efter att sonen varit på kortis igen. Av tre gånger så funkade två.  Idag är det vår sons fel igen. Han blir aggressiv enligt personalen. Jag ser det som personalen inte har den kunskap, ask kanske är det så att av två gånger så kopplar personalen av.   Jag anser att dom är inkompetenta och saknar kunskaper om hur man bemöter barn. Jag anser att dom är inkompetenta när det handlar om hur dom hantera barn som är impulsiva, check som inte förstår sina sammanhang.

Vi gjorde ett försök, buy av tre gånger så funkade två.  Som alltid är det vårt barn det är fel på enligt personalen.  Jag kan till viss del hålla med dom, fast jag anser inte att det är något fel. Men vår son är annorlunda, han passar inte in i de där vanliga mallarna som finns för alla andra. Nej vår son har en mera skräddarsydd form, som mera passar in på bara honom.  Det känns som om hoppet sviker mig. Det känns som att framtiden är en mörk ganska så ovänlig plats, för vår son.  Jag blir ledsen, uppgiven, frustrerad när jag ser på händelsen.

De människor som säger sig ha kunskaper om Asperger, de som säger att de har och kan allt om just barnen som hamnar inom Npf, ser allt som att det är sonens fel. Det är vi vuxna som ska förebygga, det är vi vuxna som ska ligga steget framför, dessa barn. Vi ska ser till att tillvaron blir förståelig för dessa barn. Vi ska hjälpa till och kartlägga, göra sammanhangen begripliga.  Vår son hade gått ut i trädgården på kortis, hittat ett verktyg som annan personal glömt i trädgården.  Verktyget blev en konflikt och ett bråk där det blev hårda tag.

Vår son brukar ofta gå ut i trädgården här hemma, det gör han när han vill vara ensam. Han går ut och  rensar trädgården på  sniglar. Ett sätt för honom att koppla av, ofta gör han det när han varit ute på något äventyr. Som efter en helg på kortis, då går han ut i trädgården och rensar upp sniglar, plockar jordgubbar krattar. Hans sätt att rensa hjärna.

De andra barnen hade blivit rädda för vår son. För mig känns det konstigt om de är fyra personal, en konflikt, att alla barn befinner sig i konfliktsituationen, som var med personalen.  De andra barnen hade blivit rädda, så dom låst in sig på toaletten.  Hur kommer det sig att personalen inte skyddar de andra barnen?

Hur kommer det sig att personalen inte läser av en situation bättre? Ska de överhuvudtaget arbeta med barn?

Två av de andra personalen skulle självklart tagit de andra ungarna från situationen, så att situationen inte blev så den blev.

Det är väl självklart att  då det blir konflikt ska de andra barnen inte befinna sig i konfliktsituationen. de andra eleverna ska inte ha möjlighet att lägga sig i situationen, dom skulle göra det dom höll på med.  Dom skulle äta sin tårta och inte behöva vänta på vår son ska komma ur sina känslor.  Att de får vänta på tårta bara för att vår son inte är på samma våglängd är ju kollektiv bestraffning och sånt får man ju inte ta till.

Våra barn har ju problem med  sociala situationer, även när det inte är konflikter.  På Kortis är dom för att dom har problem i olika former, på kortis är dom för att ha roligt och slippa tjat från oss föräldrar.  Av tre helger så funkar två 2 -1 blir det hur ska detta lösas. Jag just nu känner jag att jag gett upp hoppet om att det någonsin kommer att funka. 🙁

Dom säger att de har kunskaper, att de kan sitt jobb. Men nej, de kan dom verkligen inte, två personal skulle vara med vår son i hans konflikt. De  två andra i personalen som fanns, skulle ta de andra barnen åtsidan tills situationen hade lugnat sig.  Det hade inte blivit en konflikt, om de hade väntat ut tiden. Då hade den inte uppstått. Det hade räckt med att fråga  vår son, vad han gör och sagt att när han är klar så får dom lägga ner verktyget i källaren.

En personal hade om det hade känts bra kunna sitta där ute i trädgården och väntat ut vår son,  de  hade sedan gemensamt kunnat gått ner och lagt in trädgårds saken i källaren. Därefter gått in och ätit tårta. Till och med så att tårtan hade kunnat hoppas över. Inte bildligt då:).

De hade behövt lära sig  hur man vänder en konflikt, genom att vänta, dom hade bara behövt tänka problem, så hade dom förstått att det  som skedde,  berodde på att dom inte tänkte efter innan. Problem ett så enkelt ord, situationen hade blivit annorlunda.  Pojken är ju rädd, han tror inte, litar inte på personalen, därför blir det konflikt, pojken känner att det inte går att lita på personalen.  Han tror inte att personalen kan lösa eller hjälpa honom, igenom situationer. De kunde dom inte heller. För det blev konflikt, den största förloraren i situationen är inte kortis, eller de andra barnen den största förloraren är faktiskt vår son.

Ännu en gång visade personalen att det faktiskt inte gick att lita på, att de faktiskt inte läste av vår son, att de faktiskt inte klarade av situationen utan att det slutade, i konflikt.

Vår son har inte valt att ha sitt funktionshinder, vår son kommer inte att ändra sig.

Det är vi andra, som är runt omkring honom, det är vi som måste ändra oss, tyvärr så är det, faktiskt. Det är vi som har kunskapen, vi som ska hjälpa och stödja  vår son, så att han får ett gott liv, där han ofta ska befinna sig i situationer som han klarar av.

Vi ska inte skapa dessa situationer. Vi ska förhindra att sådana situationer uppstår. Han kommer aldrig att lära sig hantera just situationen som uppstod, vi ska förhindra att den uppstår.

Den privata välfärden de privata alternativen som finns, är ett nederlag.  Att stat och kommun inte fattar att privata ägare inte gör detta för att de är snälla, utan är där för att tjäna pengar.  I den privata välfärden lägger man inte pengar på utbildning, kunskap. Här ser man till att personalkostnader inte är för höga. Nej, det måste finnas andra alternativ.  Dom har inte ens ringt och frågat hur det är, hur sonen mår sedan han kom hem.  Inte ett pling har det varit i vår telefon.

Etik Människan och så jag då :)

Oj oj oj, online vilken härligt trevlig inspirerade dag det varit idag.  Är hel nöjd med dagen och alla klokheter jag fått till mig idag. Jag gillar Freud det får man säkert inte säga men jag säger det.

Idag har jag varit på utbildning, treat Etik och människan var temat, Egon Rommedahl stod för kunskaperna och tankar av hans ord skapade så många tankar, AHA och ja men visst så har jag inte tänkt men oj vad spännande och Yes vad häftigt.

Känner hur hela mitt inre är fullt av känslor i magen och hur det nu så här i efterstunden ploppar upp ja men så sa han och men oj det där var guldkorn.

Det här var spännande vid fika vid två presenterade han skrifter som jag egentligen kände att min arbetsgivare skulle köpa och stå för kostnaden. Men eftersom chefen var med och sa att det inte var tanken. Kände jag att det var skrifter som jag måste ha, som jag skulle kunna ha nytta av ändå.  Det fick bli mitt företag, IFR  som stod för kostnaden.  Att finna sin egen väg är ena skriften,  sedan ett litet Etik block.  Etik värdegrunder och allt vad det är, är saker som jag har ett stor intresse av.

En så vacker dag och en så härligt inspirerade dag. Är så full av mjukheter och upplevelser av dagen.

Tacksamhet, ja idag vilar jag i tacksamhet, har kunskaper i ett häfte som jag ska ta del av. För det känner jag tacksamhet.

Gå in på Egons hemsida så hittar du mycket inspirerade tankar och kan läsa om hans tjänster.

www.romedahl.nu

Solen

visar sig på himlen men vi ska åka hem. ;( fast  jag faktiskt längtar hem.  Ska bli skönt att åka hem ska bli skönt att vara hemma. Slippa dela  dusch och annat med okända människor Ocd.  Så det skriker om det och det säger mig att jag borde vara kvar här för att träna mig.

Men idag vet jag vad OCD står för hur den kommit till just nu och varför.

Sömnen har varit dålig, sovaldi sale hela förra veckan bodde jag i lite små orosmoln. och  tankar situationer, pharm händelser har gjort att jag inte är riktigt där jag borde vara. Krav utifrån kontroll som ligger utanför mig själv. Jo så OCD spöket visar mig bilder om hur många som gått på toa innan mig frågar mig varje gång om jag inte ska städa lite innan dusch mm.

Imorgon ska jag prova på vara med i sammanhang som varit så långt borta under ett tag, oro i magen jo visst, men det bor även glädje inom mig. Jag kan jag vill och jag ska.

Men Först ska jag vara idagen idag. då gäller packa ihop lite kläder,  plockka ihop lite sen åka hem…….

Lev idag just nu så är det kaffe bredvid mig …..

Alla Dessa Dagar blir sedermera till År……

I alla dessa dagar heter en blogg jo alla dessa dagar kan det vara för oss alla. I alla dessa dagar har jag ….. fyll med ord tänker jag.

Jo i alla dessa dagar har jag badat i lycka av att ha mina barn. Tänka sig att jag fick förmånen att det fanns själar som såg att jag skulle passa att vara deras mamma. Några där ute valde att jag skulle klara av att vara mamma till dem.

Alla dessa dagar…….

Alla dessa dagar skulle jag leva i okunskap och uppfattningar om värdelöshet ja alla dessa dagar var nödvändiga att jag skulle träna mig i att leva så för att inse att det var en lögn. En stor lögn men det tog alla de dagar att komma framtill en helt annan sanning.

tavla (9)_redigerad-2

Tänk här sitter jag och citerar en av de blå herrarnas ord men fyller det med andra ord än vad förmodligen herr Bildt själv skulle fylla dom med. Alla dessa dagar …….

Alla dessa dagar blev till innan jag kände att jag är på G igen. Det är dessa dagar vars vissa av dessa dagar var helt onödigt onödiga. Men kanske var det så att det var helt nödvändigt att ta till alla dessa dagar för att se att det i dessa alla dagar fanns onödighetesdagar.

Under många av dagarna bodde jag i ångest över att förlora mitt jobb. Man ville inte att jag skulle arbeta där. Idag är det historia och idag skriver jag och min arbetsgivare en ny historia ihop. Alla dessa dagar….

001 (2)

Ja tänk alla dessa dagar har passerat, mycket vatten har flutit under broarna, på något sätt känner jag nyfikenheter flytta in, nyorienteringar skapar en tilltro till min egna förmåga, på en ny plan.

Foto0129

Förr var det viktigt att jag hade och gömde min person bakom kunskap och klokhet, jag var mitt arbete, kompetensen och yrkesrollen var av yttersta vikt. Tills det en dag för några år sedan flyttade in en vänlighetsdam med stor portion empati acceptans i mitt liv. Kvinnan är min vänlighetskvinna och stöd i livet idag. Hennes ord och klokhet litar jag på till fullo.

kunskap_redigerad

Utan hennes stöd detta år, hade jag inte varit där jag är. Utan denna kvinnas stöd och tillit, hade jag och min bok inte blivit till. Utan min förmåga, min klokhet och min ADHD hade jag inte varit där jag är idag. Just nu är det på gott och ont. Mest på gott. Känner jag.

001

Nu är jag på g, Efter alla dessa dagar är det äntligen nya friska vindar som hjälper mitt segel att gå framåt. Jag står längst fram, men vid rodret har kartan och kompassen idag är det mitt egna skepp jag styr efter mina nya kunskaper. Visst fan duger jag, visst fan det tog alla dessa dagar, men det är dagar av klokhet och kunskap för utan mig vid ratten, utan min envishet och min frågvishet så hade detta fartyg inte haft någon kapten, inte ens seglat på sitt hav.

Alla dessa dagar va det ja…..

I alla dessa dagar känner jag just nu tacksamhet att jag är i NU efter alla dessa dagar. Tacksamhet över att alla dessa dagar i historiska och jag är på väg igen åt det håll som jag väljer.

Foto0036

Alla dessa dagar, jo, även en Kalle Bildt-are kan lära mig klokheter…….. i alla fall har han lärt mig, en strof …….

Blommor 007

En strof i alla dessa dagar……

Lev idag, alla dessa dagar är nu historiska.

Lev just nu!

Inte i historian.

IMG_20110531_074804

It ain’t over till the fat lady sings


Plast och själavård!

en kopp med kaffe står bredvid mig. En kopp med en fyr på, cure färgen är  vit men färgad av allt kaffe jag druckit i koppen. Den är av plast, discount tålig, pharm så om du skulle tappa den i marken är det bara kaffet om det nu skulle vara det i, som  går till spillo, koppen kommer att hålla. Det är plasten som gör att den håller.  Oj va många ord det blev av en liten plast mugg som jag har i  mitt förtält.  Men jag ville likna den vid ett liv,  och hur livet är likt en plast mugg som jag har i mitt förtält,  när vi är små är det tur att  vi liksom ny gjord plast är tålig för det är många törnar vissa av oss ska igenom.

Som liten ska det i en bra värld tillgodoses  en babys behov. Byta blöja, mata, sova, möta krama och tas om hand om. Barnets skrik säger oss vad som behövs.  Sen bli barnet lite större,  beroende på vilken del som barnets kärna vill utveckla så har vi spring i öronen eller i benen. Springet i öronen är spännande, barn tänker och pratar mera rent utan krussiduller.  Springet i benen ger oss föräldrar mera spring som är nyttigt för oss.   Min son hade spring i benen, men tyvärr inte den balans som barn  bör ha. Många ärr blev det, många skrubbsår att tvätta. Många stunder i mammas knä, tillsist blev vi så härdade som bara vi kunde. Då reste sig min son reste sig upp vid ramlings tillfällen, han grät inte ens. Jag reagerade inte tillsist. Sommar benen min son hade var skrubbade  från  mars till oktober, många byxor blev det.  Alla skrubbsår på benen läker, tynar sakta bort och blir minnen i kroppen som inte känns.  Sånt är livet ibland får man skrubb så. Till slut är pojken liksom plast koppen stor har några år på nacken. Pojken ramlar inte lika ofta och skulle de ske så har livet på något sätt gjort honom till någon osårbar stark kille som står mera stadigt.  Plast koppen  har efter några år en större skörhet och mindre elasticitet,  kanske tappar jag den tillsist en sista gång och den går i sönder.  Koppens liv blir materia och ett minne på nått kort från husvagen.  Pojken eller människan blev stor, skrubbsåren på knän och armbågar har gjort pojken härdad, hans skinn är inte lika mjukt inte heller så skört det går inte sönder så ofta.

Där emot kan livet i andra delar gjort människan illa i själen.  Själ sår är inte lika läkningsbara som en pojkes sommar ben.  Själa sår blir minnen i kroppen på ett annat sätt. Ett själs sår får inte alltid den fina sårskorpan som tillsist blir mindre och mindre för att till sist inte synas mera. Nej, Själens så är mera sköra liksom glas. Hanteras varsamt är mottot för vissa själar. Hanteras varsamt vissa av oss har en större sårbarhet och får lättare själa sår. Vissa av oss har varit utsatta för mera själsår än vi borde.  Ett själa sår som läkt ger oss kunskaper i framtiden, om vi bearbetar och reflekterar. Själa sår som istället göms undan långt in i magen, sår som vi inte vågar lyfta fram och titta på går upp gång på gång. Den torkande sårskorpan blir aldrig till utan det oarbetade själasåret små blöder hela tiden men vi dövar smärtan genom olika substanser eller beteenden. Vissa av oss super huvudet sönder och samman, andra har lager av krämer idag till och med kemiska ämnen under huden för att slippa plocka fram värdelösheter inom oss. Andra blir duktiga och pedanterimänniskor.  Pedanteriet i mig är ett minne blott men jag har en underliggande sårbarhet för bakterier. Om jag inte hela tiden är uppmärksam blommar den upp och gör mig ofri igen. Idag är jag mera fri min sjukdomsbild och mina pedanteribeteenden är bearbetade genom att titta på vilka herakier som bodde inom mig av ångest.  Ångest och rädslor av att inte duga, städade jag undan med kemiska bakteriedödande preparat. Nu skulle  i och för sig mitt hem må bra av lite mera kvinnliga händer och ordning och reda. Men  idag är jag mera noga med, att våga må bra inom mig.

Idag är de blankpolerade golven och möblerna ett tecken som står för akutsjukvård i mig av mig. DÅ är det far och färde då just då måste jag titta på hur mår jag. Varför ligger mina rädslor i blankpolerade golv. Vad är det i mig som jag måste  mota bort och städa undan. Idag har jag även förstått att ångest når till en viss gräns, därefter, när den nått sin kulmer, så av tar den. Jag vet även ingen dör av ångest. Jag dör inte av ångest, men min kropp slits och blir sliten om jag hela tiden flyr och inte vågar titta bakom det som ångesten står för.  Idag är jag mera vuxen än jag var för två år sedan. Idag är jag mera människa, mera kvinna, mera mig,  mera den Carina jag ska vara. Idag är jag den jag är, så som jag är, ångest i världen kan ta bort min kunskap om mig själv. För jag duger just sådan som jag är. Japp, så är det men tänk för några år sedan visste inte jag det.  Då trodde jag på fullt allvar att det inte dög med att vara mig. Det tycker jag är synd.
Ännu mera synd är att jag vet, att det bor  och växer upp människor idag, som kommer att ha samma gamla vanliga känsla, som jag just tränat bort. Den att dom inte duger dom duger inte som dom är.
Det tycker jag är synd för visst duger!!!!
Lev idag just nu ska jag diska, duscha och njuta av campingliv…….. fast  det blåser, Lite blåsigheter står jag ut med.

??

(H)järnkoll

livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften  som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är. 

Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

017Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

Min Bok  uppmärksammades i Tidningen hälsa.

lite  reklam 001 (2)

När jag föreläser börjar jag berätta   att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de  har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle   bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag  faktiskt rädd för.  Kanske just det  som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada.  Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken   reagerar på.

Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med,  Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har,  och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De  står  även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor.  Jag tror att kunskap och verkligheterna inom  detta område, skulle och gör nytta.  vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats.  Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon,  17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader  på Hjärnkolls text´s sidan 17 till 11 %

Just nu sker förändring  för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att  ta till sig kunskaper och mod. Så att han  faktiskt bjuder igen, men med  förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får  inte heller  bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

Lev idag  lev nu  Få ( H ) järnkoll

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: