ordens kraft-arkiv

The Power of Words in Everyday Life – When the Numbers Start Speaking

Ibland sker förändringarna samtidigt på flera plan. Bloggen växer, orden hittar nya vägar – och jag själv klipper av trettio centimeter hår. Det här inlägget handlar om ordens kraft i vardagen, om hur vi väljer att se på livet, vädret och oss själva – och hur våra ord formar verkligheten.

Du får inte missa fredagens inlägg!

Fredagens inlägg blir ett som skaver lite.
Det handlar om svartsjuka – den där känslan som ofta förväxlas med kärlek, men som i själva verket bottnar i rädsla.
Om hur tillit kan tystna, hur kärlek kan kvävas, och vad som händer när vi vågar se bakom kontrollen.

Det är personligt, rakt och viktigt.
Publiceras fredag morgon här på malix.se.

Read this post in English. ->Power of Words – When Change Happens on Many Levels

Ordens kraft i vardagen – När siffrorna börjar tala

Det är just där ordens kraft i vardagen visar sig – i hur vi tolkar siffror, ord och känslor, och ger dem mening.

De senaste dagarna har jag följt min Google-statistik med nyfikenhet. Inte för att jaga resultat, utan för att förstå vad som händer bakom kulisserna.
Jag har sett hur inlägg jag skrev för länge sedan börjar vakna till liv igen. Människor söker efter ord som självläkning, tacksamhet och känslor som fastnar i kroppen – och landar här, hos mig.

Det betyder att texterna lever vidare – att de får ett eget liv i nätets tysta rum.
Google visar inte bara siffror. Det visar vad människor söker, och vad som faktiskt berör.
När någon stannar kvar en stund, när någon återvänder, när orden bär något äkta – då förstår algoritmen att här finns något värt att visa fler.

Jag skrev tidigare om hur jag följer statistik utan stress i inlägget Veckostatistik och tacksamhet i vardagen.

Det är just det jag vill skapa: en plats där äktheten får växa långsamt, i sitt eget tempo.

Före och efter – när trettio centimeter får vila

@carinaikonennilsson
♬ originalljud – carina

Igår föll trettio centimeter hår till golvet. Kvar blev jag – lite lättare, lite friare, men fortfarande jag.

Carina efter klippningen – lätthet, förändring och ordens kraft i vardagen — Härligt när håret är kortare jag längtar tills jag tvättar håret och får uppleva känslan av hur lätt det är.

När ordens kraft i vardagen blir tydlig i samtalet

Frisörer har en förmåga att hålla igång samtal. Vi pratade om livet, jobbet och till sist – vädret.
Det där grå, regniga och tunga som många pratar om just nu.

Jag hörde mig själv säga:

Ju mer vi pratar om mörkret, desto mörkare känns det. Vädret kan vi inte styra, men vi kan välja hur vi känner inför det.

Och där, mitt bland hårslingor och speglar, slog det mig – våra ord skapar vår verklighet.
Om jag väljer att se november som en tid för vila, värme och ljus, så blir det också så.
När jag tänder ljus, drar filten om mig och dricker en kopp te, känner jag tacksamhet i stället för tristess.

Det är samma sak i allt: hur vi pratar om livet formar hur vi upplever det.
Säger jag att något är tungt, blir det tyngre. Säger jag att det finns ljus, så hittar jag ofta ljuset också.

När bloggen och livet växer samtidigt

Precis som håret behöver vårdas, behöver också orden det.
Bloggen känns just nu som en levande process – den växer fram i takt med mig.
Statistiken visar växande trafik, men för mig handlar det inte längre om siffrorna.
Det handlar om förtroendet mellan mig och dig som läser.
Att mina ord får landa hos någon som kanske just behövde dem den dagen.

AHA – mellan raderna

Det handlar inte om vädret, håret eller Google. Det handlar om att välja sitt fokus.
Att se möjligheten i det som är, i stället för bristen.
När jag väljer ljuset, tacksamheten och vilan, förändras inte världen – men min upplevelse av den gör det.

Ordens kraft i vardagen Reflektion – mellan raderna

Jag påminns om ordens kraft i vardagen – hur små skiften i språk och tanke kan förändra känslan av hela dagen.

Kanske är det just nu, i novembermörkret, som de största förändringarna sker.
När vi klipper bort det gamla, låter orden vila och väljer nya tankar.
Det är då ljuset hittar in, även om det kommer från ett tända-ljus snarare än solen.

Du kan också läsa När känslor fastnar i kroppen – och hur jag lär mig lyssna.

Avslutande ord

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.

Avslutande påminnelse

Glöm nu inte att kika in i morgon.
Då reder och benar jag i svartsjukan – den där känslan som kan trasa sönder både relationen och individen.
Ett ämne som berör, skaver och kanske också väcker igenkänning.

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mitt fortsatta arbete, kan du göra det här:
Stöd via PayPal

Eller prenumerera för att inte missa nya inlägg:
Prenumerera på malix.se

Power of Words – When Change Happens on Many Levels

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 november 2025

i bloggutveckling-skrivande

The blog is growing, the words are finding new paths – and I just cut off thirty centimeters of hair.
This post is about the power of words in everyday life, about how we choose to see life, the weather, and ourselves – and how our words shape reality.

Don’t Miss Friday’s Post

Friday’s post will be one that stirs a little.
It’s about jealousy – that feeling so often mistaken for love, but which in truth is rooted in fear.
About how trust can fall silent, how love can be suffocated, and what happens when we dare to look behind control.

It’s personal, honest, and important.
Published Friday morning here on malix.se.

Read this post in Swedish:

Ordens kraft i vardagen – När siffrorna börjar tala

The Power of Words – When the Numbers Start Speaking

Over the past few days, I’ve followed my Google statistics with curiosity.
Not to chase results, but to understand what happens behind the scenes.

Posts I wrote long ago are coming to life again.
People are searching for words like self-healing, gratitude, and feelings stuck in the body – and they end up here, with me.

That means the texts live on – taking a life of their own in the quiet rooms of the internet.
Google doesn’t just show numbers. It shows what people seek, and what truly moves them.

When someone stays for a while, when someone returns, when the words carry something real – the algorithm understands that there’s something here worth showing to more people.

That’s what I want to create: a space where authenticity grows slowly, in its own rhythm.

Before and After – When Thirty Centimeters Get to Rest

@carinaikonennilsson
♬ originalljud – carina

Yesterday, thirty centimeters of hair fell to the floor.
What remained was me – a little lighter, a little freer, but still me.

Carina Ikonen Nilsson smiling after cutting thirty centimeters of hair, reflecting the power of words and how change can feel both light and freeing.

It feels wonderful to have shorter hair. I can’t wait to wash it and feel how light it is.

When the Power of Words Shapes a Conversation

Hairdressers have a special way of keeping conversations alive.
We talked about life, work – and finally, the weather.
That gray, rainy heaviness that so many mention these days.

I heard myself say:

“The more we talk about the darkness, the darker it feels.
We can’t control the weather, but we can choose how we feel about it.”

And there, among hair strands and mirrors, it struck me – our words create our reality.

If I choose to see November as a time for rest, warmth, and light, then that’s what it becomes.
When I light candles, wrap myself in a blanket, and drink tea, I feel gratitude instead of gloom.

It’s the same with everything: how we speak about life shapes how we experience it.
If I say something is heavy, it becomes heavier.
If I say there’s light, I often find it too.

When the Blog and Life Grow Side by Side

Just as hair needs care, so do words.
Right now, the blog feels like a living process – growing in rhythm with me.

The statistics show more visitors, but it’s not about numbers anymore.
It’s about trust – between me and you who read.
That my words find their way to someone who perhaps needed them that very day.

AHA – Between the Lines

It’s not about the weather, the hair, or Google.
It’s about focus – choosing what to see and what to give meaning to.
When I choose light, gratitude, and rest, the world itself doesn’t change – but my experience of it does.

Reflection – Between the Lines

I’m reminded of the power of words in everyday life – how small shifts in language and thought can change the feeling of an entire day.

Maybe it’s right now, in November’s darkness, that the biggest transformations take place.
When we cut away the old, let words rest, and choose new thoughts.
That’s when the light finds its way in – even if it comes from a candle rather than the sun.

Closing Words

Yesterday has already settled into history.
Tomorrow waits somewhere ahead.
But right now – this is where life happens.

A Little Reminder

Don’t forget to stop by tomorrow.
I’ll be exploring jealousy – that feeling that can tear apart both relationships and the individual.
A topic that touches, stings, and perhaps awakens recognition.

Support My Writing

If you enjoy what I write and want to support my work, you can do so here:
Support via PayPal

Or subscribe so you won’t miss new posts:
Subscribe to malix.se

Blog statistics and the rhythm of writing – reflection by the lake where thoughts and words flow freely.

Bloggstatistik och skrivandets rytm – när orden blir till andning

Av Carina Ikonen Nilsson

den 23 oktober 2025

i bloggutveckling-skrivande, Malix – personligt & bloggen

Ibland handlar bloggstatistik och skrivandets rytm inte om siffror, utan om känsla. Den här veckan har jag börjat förstå hur min blogg lever sitt eget liv – andas, växer, flyter på vågor jag inte längre försöker styra.

Read this post in English ->Blog writing rhythm and statistics | Malix.se

Bloggstatistik och skrivandets rytm När bloggen börjar tala med egen röst

Det händer något när man vågar släppa taget lite.
Den här veckan har jag delat varsamt. PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet – i vardagen fick en enda delning, sen fick den vila.
Men Drömmar och självreflektion – när livet blir lärande fick vandra lite längre.
Kanske för att den påminde mig om något viktigt: att när teori möter känsla, då händer det något på riktigt.

Och det gjorde det.

Bloggen i rörelse – och Google på besök

Jag märker nu att bloggen bär sig själv.
Den rör sig, nästan som en levande varelse.
När jag tittade i min statistik såg jag något som fick mig att le:
Google hade hittat till bloggen – på riktigt.

Under de senaste veckorna har 180 människor klickat sig in via sökningar på Google.
De har sökt efter tröst, välmående, NPF, reflektion – och hamnat här, hos mig.
Det känns nästan overkligt att tänka att orden hittar sin väg helt själva.

För det är lite så det känns nu:
som att bloggen har börjat tala med egen röst, och att Google har börjat lyssna.
Men det hände inte av en slump.
Det kom genom att jag började utforska, förstå och lära mig hur Google faktiskt fungerar – steg för steg.
Genom nyfikenhet, tålamod och små upptäckter fick jag syn på hur allt hänger ihop.
Och i den processen växte också känslan av att kunskap kan vara stilla, mänsklig och mjuk.

Skrivandets rytm – morgonstund med reflektion och bloggstatistik på malix.se.

Bloggstatistik och skrivandets rytm – när tekniken möter känslan

Ibland räcker det med att bara flyta med i vågorna – precis som när jag badar i sjön.
Det skvalpar till, vattnet rör sig runt kroppen, och hela stunden blir ett – jag, vattnet och naturen.
Kanske låter det märkligt att skriva så i ett inlägg om bloggstatistik och Google, men det känns så just nu:
som att bloggen flyter på vågorna och solar sig i Google.

Det är inte siffrorna som betyder mest, utan vetskapen om att mina ord hittar hem.
Att de faktiskt går att finna för någon som söker just det jag skrev – i ett tyst ögonblick någonstans i världen.

Bloggstatistik och skrivandets rytm – Google på besök

Den här veckan visade statistiken ungefär som tidigare:
visningar varje dag, besökare från Sverige, USA, Irland och Australien.
Men det jag fäster mig vid är inte antalet – utan rytmen.
Den lever.
Den andas.
Och jag har börjat förstå hur allting hänger ihop.

Jag lärde mig att Google hittar till bloggen via något som kallas sitemap – en karta över allt jag skrivit.
Att varje gång jag trycker på “Publicera”, skickas en liten signal till Google:

“Här finns något nytt att läsa.”

Det är lite magiskt, tycker jag.
Och kanske är det det jag gillar mest: att tekniken inte behöver vara torr.
Den kan få vara mjuk, begriplig och lite poetisk.

Att skriva med rytm – inte bara siffror

Jag har bloggat sedan 2009.
Man kan tycka att jag borde kunna allt det här vid det här laget – hur Google hittar inlägg, vad en sitemap är och hur statistik fungerar.
Men sanningen är att jag har lagt min kraft på att skriva, inte mäta.
På att berätta, inte räkna.

Det fina med bloggstatistik och skrivandets rytm är att siffror kan bli känslor när man ser hur orden rör sig ut i världen

Kanske finns det fler där ute som känner igen sig.
För ibland tar det tid att förstå hur mycket våra ord faktiskt rör sig, långt efter att vi skrivit dem.
Och kanske är det just därför jag fortfarande bloggar:
för att varje gång jag tror att jag förstått, hittar jag något nytt att lära – i både skrivandet och livet.

FAQ – om bloggande och uthållighett

Hur länge brukar en blogg leva?
De flesta bloggar lever mellan 6 månader och 2 år. Många startas i inspiration men tystnar när tiden, modet eller riktningen tar slut.

Hur många bloggare fortsätter efter fem år?
Bara omkring 5 %. De som gör det är ofta de som skriver av inre lust snarare än för att jaga följare eller statistik.

Vad kännetecknar de som bloggar länge?
De har hittat sin egen rytm. De skriver när något vill bli sagt – inte för att kalendern säger “publicera nu”.
De låter bloggen växa med livet, istället för att försöka passa in den i en mall.

Blir man någonsin färdig som bloggare?
Egentligen inte.
Precis som livet förändras skrivandet. Det är resan, inte målet, som gör att man fortsätter.

Hur länge har du själv bloggat, Carina?
Jag började skriva 2009 – och 16 år senare skriver jag fortfarande.
Det gör mig faktiskt lite stolt. För med min ADHD, där fokus ofta vandrar och intressen snabbt byts ut, är det här något jag burit med mig hela vägen.
Kanske är det just här mitt flow bor – i orden, i texterna, i rytmen av att skriva mig själv vidare.

Och kanske har det också med min utbildning till samtalsterapeut att göra.
För även där handlar det om ord – om närvaro, lyssnande och språk som gör skillnad.
I samtalen, liksom i skrivandet, kan orden få bli den plats där förändring börjar kännas.

Vad är ditt eget råd till andra som vill skriva länge?
Att skriva när du behöver, inte när du “borde”.
Att låta bloggen vara en plats för andning – inte prestation.
Och att våga följa det du känner, för där finns alltid riktningen.

Jag tror att bloggstatistik och skrivandets rytm hänger ihop – de berättar båda om rörelse, närvaro och liv.

Läs också – samtal, självläkning och reflektion:

Lämna offerrollen – när historien får vila och jag väljer att leva nu
En ny morgon – om etik och moral i vardagen
Varför jag skriver – där orden bor

Och för dig som vill läsa vidare om balans och välmående:
PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet – i vardagen
Drömmar och självreflektion – när livet blir lärande

När orden blir till andning

Jag tror jag börjar förstå vad allt det här egentligen handlar om.
Att skriva, läsa, andas – allt hör ihop.
Orden har följt mig i sexton år, men det är först nu de börjat viska tillbaka.
De har blivit mitt sätt att leva, mitt sätt att lyssna, mitt sätt att förstå världen – och mig själv.

Kanske är det så här det känns när man börjar andas på riktigt.
Inte för att man måste. Utan för att man vill.

AHA

Jag inser att jag just kommit hit, till den plats där jag börjar förstå hur allting hänger ihop – mellan ord, teknik och tillit.
Jag vill fortsätta utforska, men i min takt.
Inte för att prestera, utan för att lära mig – på mitt sätt, på mitt språk, i min rytm.

Mellan raderna – där jag bor

Här finns en stilla stolthet.
En känsla av att jag äntligen ser frukten av allt jag byggt sedan 2009.
Jag lär mig, jag förstår, och jag växer – fortfarande.
Kanske är det just det som är min väg: att aldrig bli färdig, men alltid vara på väg.