skrivarresa-arkiv

Min skrivarresa började som ett sätt att förstå mig själv, men har blivit ett sätt att möta andra. När jag vågar dela mina ord, då vågar någon annan dela sina. Modet växer när vi delar det.

Read this post in English ->A Writing Journey – When I Dare, We Dare Together

Varje liten stapel – början på min skrivarresa

Jag har skrivit länge nu. För att förstå. Ibland för att stå ut. För att landa i mig själv när världen runt omkring mig rör sig för snabbt eller för stort. I början brydde jag mig inte om vem som eventuellt tittade in. Eftersom jag då såg mest siffrorna — en visning, där det blev två, ibland fler. Men siffror är tysta. De säger inte mycket om att någon faktiskt suttit där och läst och kanske känt någonting.

Det tog tid innan jag förstod att det bakom varje liten stapel där fanns en person. Någon med en dag, en känsla, en tanke — som stannade upp just här. Någon som kanske gick vidare och läste ett inlägg till. Och så började jag tänka att kanske betyder mina ord något för någon annan, på samma sätt som andras ord ibland betyder något för mig.

Min skrivarresa med morgonkaffe där orden får landa

Den här skrivarresan har burit mig genom dagar av tvivel och dagar av mod, och allt däremellan.

Ögonblicksvardag – där skrivarresan fortsätter

Min skrivarresa började i det lilla och vardagliga, där livet ofta gömmer det mest betydelsefulla.

Jag har skrivit om vardagen och alla de där små ögonblicken som vi nästan inte lägger märke till när de händer — men som visar sig vara viktiga när vi stannar upp och skriver om dem. Jag har skrivit om bemötande, även om barn som behöver bli förstådda, om vuxna som försöker räcka till, om kärlek och kaos i samma andetag. Och sakta började det öppna dörrar både i mig och i orden.

Våga känna – våga skriva det blir min skrivarresa

Det märkliga är att jag aldrig tänkte: Nu ska jag bli bättre på att skriva.
Men när jag ser tillbaka ser jag att jag har vuxit.
Inte för att jag varit duktig, utan för att jag vågat lite mer.

Vågat häva ur mig det svåra. Samtidigt vågat beskriva det fina.
Vågat låta någon annan läsa innan jag hunnit bli rädd.

Världen tittar in – och skrivarresan växer

Och så plötsligt tittade världen in. En visning från Danmark. Någon i USA. En läsare från Irland. Någon som tog sig tid att vara här hos mig i mina ord. Det gör mig fortfarande lite överraskad — att något jag skrivit här i stilla stund kan landa långt bort, i en annan rytm, ett annat liv.

Det är fint. Samtidigt gör det mig modig på ett sätt jag inte riktigt kan förklara.