Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Etikett: skrivpuff

  • Facebook, Författare och självkänsla

    Hur går det ihop? Hänger det ihop på något sätt?

    Igår fick jag en inbjudan på FB, pharmacy av Anitha Östlund. Innan FB råkade jag komma i kontakt med henne i från ett annat forum Skrivpuffen som är utformat av Ann Ljungberg.

    Igår blev jag alltså inbjuden till ett forum på FB, patient där Anitha ville samla sina skrivar vänner. Jag var alltså utvald. I samband med utvalandet så ramlade in konstigheter i mig. Alla började presentera sig på sidan, hos mig flyttade det in prestationsångest.

    “Självkänslan” som borde finnas, fanns inte, försvann långt bort. Flertalet gånger gick jag in och försökte mig på att skriva en presentation om mig själv. Hade tankar om att men gud vad ska jag skriva, det hela blev på ett konstigt sätt jätte stort utan att jag riktigt fattade det. Ångest över en sådan sak är ju ganska dumt med tanke på att jag redan för tre år sedan, skrivit en bok där jag hela tiden egentligen skriver om mig själv. “ Jag föredrar att kalla mig impulsiv” heter boken. Dessutom är jag ute och pratar in för okända människor ganska ofta, både i små och stora grupper. Då står jag längst fram och pratar på, som om det var det enklaste i världen. Så det var konstigt att jag inte förmådde mig att skriva en presentation på en grupp sida.

    Problemet för mig, var att jag hade titelfobi. Jag tittade runt på människorna som hade skrivit en presentation, blev mer och mer tillbaka dragen i mina ord. De var författare, redaktörer, lektörer och ja gud vet vad alla dessa människor hade för olika tiltar och roller, i skrivsammanhang. Vad skulle jag skriva i min presentation? Blev frågor som flyttade in i mig. Men gud ,vad ska jag skriva vad gör jag i den gruppen.

    Asså snacka om självkänslodödstankar och förminskande ut i finger spetsarna. Ju längre tiden gick ju längre ner i skorna var jag. Senare fram på kvällen tog jag mod till mig och började skriva. Fingrarna riktigt dansade fram på tangentbordet och ångesten försvann ju fler ord som hittade till den lilla textrutan. Innan jag hann tänka efter tryckte jag på rutan sänd. Jag läste inte igenom det jag skrivit, vilket i och för sig inte är ovanligt för mig. För jag tänker ju inte efter innan. Det så omtalade efter-tänket är ju något som jag liksom saknar. Detta var inte orsaken igår, då jag klickade iväg min presentation. För orsaken att jag inte läste igenom presentationstexten, var mera känslor av en massa rädslor av att inte duga, inte passa in, i den lilla gruppen av namn.

    Idag är alla konstigheter och alla tankar från i går, historia, upplevelser som jag från historian känner att de upprepar sig. Historian upprepar sig, då när jag inte är vaken, ser med mina självkänsloögon på mig och mina beteenden. Då har jag väldigt lätt för att höja andra människor till skyarna, medans jag själv försvinner ner till havets botten. Jag märker det inte ens. Vet bara att jag får svårt att ta mig upp till ytan efter ett tag.

    Nej nu har jag skrivit nog idag. Texten här visar mig att jag måste ta nya tag i självkänslo-jobbet igen, jag har nog lagt det för länge åt sidan. Det är alltså dags att kavla upp ärmarna och göra viktighetsarbete igen. Självkänsla är ju inte nått som ligger i skafferiet år efter år. Utan likt mjölk, så är det en färskvara.

     ImpulsivIkonen

  • skrivpuffen 3 juni

    3 juni 2011
    Skriv om någon sällskaplig

    Likt trollerier i hattar och kaniner snurrar cirkulationen runt. Där sitter hon som inte snurrar runt som andra. Andra snurrar lite saktare och mindre cirklar. Hon är nästan en kullerbytta i sig själv. Ingen orkar mera än en kortare stund. Bara hon, cialis men hon ser inte, ask när det är för mycket, hör inte hur högt, vet inte hur skrattigt. Ibland gör själen i henne ont, så djävla ont! Ibland är hon som balsamerade vinegretter. Hennes Färger i starka i hennes person. Hon är en konstnärssjäl utan slut men även utan början. Hon lever ett sällskapligt liv med sig själv i sitt själv. Hon är en sällskaplighetssjäl av storhetens mått i ensamheter. Ibland är hon klar med livet, ibland är livet klart med henne, ibland är det klart om än oklart. Hon är en själ, hon är en människa, hon är ja sannerligen att hon är……..

  • En tidig morgon igen

    redan halv fyra satt jag här och drack kaffe. Solen höll på att vakna då mitt kaffe väckte mig. Nu är jag redan inne på en tredje kopp kaffe jag som bara brukar dricka en. Concertan vill jag inte ta ännu då går den ur kroppen så tidigt. Jag är ju trött även med den och kan tänka mig hur det skulle bli vid fyra tiden i eftermiddag, sick om jag skulle ta den då jag vaknade.

    Så idag har även morgondampen  visat sig i full styrka. Vad gör man med damp i kroppen  halv fyra på morgonen. Jo man diskar, torkar diskbänk, vandrar, spelar data, stickar samt funderar på att måla lite. I alla fall så gör jag det.

    Saknar mina skrivpuffar, men känner mig dum då jag tröttnar efter tre fyra stycken.  Kanske har människorna på skrivpuffen tröttnat på mig som aldrig skriver tillbaka den sista gången jag skriver.  Fast idag tror jag att jag faktiskt kan få till en liten puff. har ju inte concerta i kroppen ännu. Jag skriver bättre utan concertan. Målar bättre med, fast tröttnar fort.  Det har i alla fall varit en egen morgon, en tyst, morgon där jag hinner att vakna till mina tankar.

    Lev idag, just nu. Igår har vi redan levt. I morgon är  imorgon.

  • EN NY BOK ATT LÄSA….

    En vän till mig har gett ut en bok. Även hon är  en skrivpuffare, doctor Mera än mig för jag har liksom tappat gnistan.

    Skulle det vara så att du innehar min bok så titta på baksidan av den och titta på Marmorias namn.

    Marmoria

    Maria Vernersson


    Marmoria


    ISBN13: 978-91-633-6611-6 / 148×210 mm / År: 2010 / 146 sidor
    ISBN10: 91-633-6611-8

    Varje morgon, eller så snart hon har tid, går hon ut på nätet och kollar vad dagens skrivutmaning är. Sedan skriver hon. Rakt upp och ner. Det är därför Maria Vernersson har definierat den här samlingen kortprosa som ”tillfällighetsprosa”.
    ”marmoria” är hennes alias på nätet och så heter också den blogg där hon publicerar sina texter.

    De bästa av dem är samlade här. De handlar om barnsoldater och flygande faddrar, ja, det mesta, möjligen med en lätt övervikt åt märkliga dystopier och, inte minst, barnsliga minnen från frikyrkan. Trots ett mycket blandat innehåll och ett visst laborerande med olika stilar finns det en ton som ljuder under allt, en ton hon inte kan göra sig av med, för den är rent marmoriansk..

    På marmoria.blogspot.com hittar du mer tillfällighetsprosa och till www.skrivpuff.se kan du gå om du själv vill anta utmaningarna.

    ”Maria Vernersson har förgyllt första året på skrivpuff.se med sina målande och berörande texter. Jag brukar skicka mina skrivarkurselever till hennes sida för att de ska få bra exempel på gestaltning. Förundras över hur hon intar nya perspektiv med en trovärdighet som om hon hade upplevt allt. Med fantasi och empati skapar hon nytt liv – jag ser ett författarskap födas.”

    Ann Ljungberg, författtarcoach och
    skapare av skrivpuff.se

  • Lathetsdrag är i mig smutsiga penslar, och papperspaletter………

    Sömnen är viktig! Jo, no rx det har jag fått erfara en tid nu. Detta genom att inte sova så mycket. Jag somnar lätt, troche därefter vaknar jag igen. Vaknar och har tankar på det jag gjort på kvällen. Igår målade jag hela kvällen. I natt när jag vaknade, drug målade jag i tanken. Tänkte då att jag går upp och målar lite, men låg kvar i sängen. Idag, nu på morgonen gjorde jag rent mina penslar. Tyvärr så försvann bilden av tanketavlan i samband med rengöringen. Minns inte det jag skulle måla. Tänker ändå sätta mig en stund vid mitt stafli, nu när jag äntligen rengjort de penslar som jag gillar att måla med. Färgerna på paletten skall bytas ut, här är jag lat. Använder mig av papper som palett. Detta för att slippa göra rent.
    Även idag är det en vacker dag, även idag är det sol ute. Så idag ska jag ut och stjäla lite sol när den värmt upp min altan.
    Lev idag just nu, nu ska jag måla….
    Även idag skrev jag lite i puffen, den puffen var inte så snäll………

  • Min ADHD behöver lugnas med målerier

    I dag provade jag på fasters rollen igen, stomach check blir helt betagen av det lilla underverket. Tänka att vi är så små, så sköra och sådana underverk. De lilla underverket sov i min famn, tänka sig inte ens en månad gammal är min brorson.

    Nu i kväll har jag mest suttit och målat starka grälla färger, mest gult och orange färgade penseldrag bor på min nya duk. Målningen ger mig lugn, tar mig till platser i mig själv där jag slipper stressen och tankarna i raketfart.

    När jag målar har jag inte en enda tanke i något annat än penseldragen, snacka om terapi.  Eller är det en verklighetsflykt? Just nu struntar jag i vilket som för det ger mig lugn och ro, harmoni inom mig.

    En söndagsmålar kväll har förflutit i gula vackra nyanser.

    Glömde nästan fick till och med energi i morse till en liten rostig skrivpuffar utmaning det var länge sen sist.

  • Recito

    Jag känner att jag faktiskt börjar att må lite bättre nu. Mina tankar och känslor är idag mera mig än för några veckor sen. Skammen och skäms känslorna börjar flytta ut ifrån mig. Jag känner mig lite gladare och piggare. Där till har jag börjat att skriva igen, pharmacy de skrivande jag gjort dagligen innan  försvann för en tid, viagra kroppen och tankarna behövde vila.  Idag har orden kommit tillbaka, capsule mitt kropp tar mera hand om mig. Mina små negativa tankar börjar att flytta ut ifrån mig.

    Idag fick jag mail från förlaget RECITO om att sälj perioden tagit slut och att den skulle summeras. Vid första titten blev chocken stor, för de pengar som stod på mailet trodde jag var en skuld som jag skulle betala. Här är det snabbhetstankarna av ADHD som gjorde sig påminda, panik och snabbt ringde jag för att kontrollera hur det kunde komma sig. Där efter blev jag mera lugn av det som förläggaren meddelade mig. För jag hade tänkt för snabbt och pengarna var pengar som de skulle skicka till mig. Pust!

    Därefter bestämde vi att ännu en tryckning av min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv ” Ska tryckas. Det känns som jag drömmer, som att det bara är en dröm, mitt mål var att få sålt den första tryckningen sen flyttades det till den andra tryckningen. Nu har målet flyttat igen den tredje tryckningen skall nu göras. Där till är en annan del av en dröm snart här Ambassadör utbildningen skall snart träda i kraft. Idag fick jag schema för dagarna. Flyt, lite som att jag flyter med vindarna som är till för mig och mina drömmar.

    Jag känner en massa tacksamhet för det som sker, jag har äntligen fått en dröm i uppfyllelse. Tack livet för allt härligt som bjuds.

  • Skrivpuffs texter och marmonia………

    undrar varför?? Ännu en morgon i tidig otta, try kvart över fyra i morse trodde jag det var dags för kaffet. Då jag tittade på klockan, buy gick jag till sängen igen.  Kunde inte somna om, clinic låg och tänkte på marmonias texter på skrivpuffen.  Tänkte så intensivt på det att jag i tanken skrev den mest fantastiska marmonias text i fantasin. Ett tåg i somalia.  Nu så här när jag tänker på det, kanske det var så att jag egentligen somnade och drömde att jag just satt och skrev.

    Vid frukost bordet idag blev det sura miner. Sonen vaknade inte av sig själv, utan av att jag ropade på honom, dottern satt vid frukost bordet när han kom upp. Tyvärr så hade hon på sig en t-tröja som tydligen var hans.

    Sonen har börjat träna på gym, något hos honom är förändrat. Efter dessa byggtimmar.  Hans humör, och hans kropp. Idag är han stolt över sina muskler, men vill gärna utöva musklerna på sin syster. Testostoronet i kroppen börjar visa sig, hans ögon nästan svartnar.  Nu skapar detta lite oroliga tankar i mig, och frenetisk börjar jag tänka tankar och leta tecken. Tyvärr vet jag  inte riktigt vilka tecken jag ska leta efter.  Hur jag ska forska fram de som jag letar efter eller är det bara så att det är humöret som får sig ett spel, för att han inte vaknade själv?

    Han har inte varit sådan innan att han bröstar upp sig, han är stolt över sina muskler och att han  faktiskt har kommit igång.  Det kan jag förstå, och jag har berättat för honom att jag tycker att han är duktig. Men nu börjar jag känna oro, trots att det kanske är en del av hans utveckling, föräldrar och små syskon ska ju vara ett irriterande moment i vissa stadier.

    Idag  tror jag att jag ska ge mig ut till skrivpuffen igen. Har inte haft någon kraft till det innan men idag ska jag i alla fall läsa lite marmonia texter.

  • 2009 blir nu 2010

    reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

    En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

    Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

    Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

    Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

    Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

    Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

    Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

    Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

  • Tillgångsfabriker borde springa upp åt i kurs, Aktiekursen uppåt för tillgångsfabriken.

    tänk om det var så att det fanns ett företag som tillverkade tillgångskrafter. Om företaget fokuserade på människors tillgångar där vi fick växa i våra tillgångar så mycket vi bara orkade med. Just i de tankarna vaknade jag i i morse. Ordet som  nästan var som en tavla framför mig var just Tillgångsfabriken. Visst är det ett vackert namn!

    Kaffe tystnad och målar penslar. Kan jag begära mera? Nej inte jag, seek det har varit en perfekt morgon för min själ. Även om internet krånglade då jag skrev min skrivpuff så jag fick skriva om allt, så gör det inget. Jag hade ju mina färger att ta till istället. Även vårat lilla samhälle är täckt av snö, snön lyser upp mörkret och till och med i mig infinner sig lite julkänsla. Jag som inte ens gillar denna stresshögtid. Just nu känner jag att jag ändå gör det. Kanske är det för att jag detta året inte stressar, inte känner press. Redan i somras visste jag om att min jul skulle vara en arbetsjul. Julafton firar  vi hos svärmor, kanske inte jag men maken och barnen. Ska jag med beror på hur sömnen på jobbet blir.

    Att jag jobbar i jul har gjort att jag bestämt mig för att inte lägga en massa tid på tomtar och pynt. Här hemma är det bara ljustakar i fönstrena och lite stjärnor. Det får räcka för i år.  Förra julen hade jag pyntat, och hade två överhängande tentor framför mig, en omtenta och en tenta  om Femfaktorn och andra olika teorier. Då satt jag dagarna i enda och pluggade till och med drömde om Freud och Carl Rogers. I år är det målartag och skrivtag.

    Min bok säljar sidan visar ännu att boken finns, och att den säljer. Vissa dagar blir jag euforisk över att jag gjorde det. Tänk att jag, jag skrev och gav ut min bok. För mig är det stort, rent av fantastiskt, för jag trodde inte hade bara en dröm om att skriva, nu sitter jag här och kan titta tillbaka på dagen då jag  höll boken i min hand. Overkligt känns det, som om det ännu bara är en dröm som jag drömt.

    Men på mitt skrivbord, vid sidan om mig på ett stafli står min bok uppställd. Den liksom på minner mig om att det verkligen har hänt.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv, smakar på titeln. Jo, jag för nog det, jag föredrar att kalla mig författare. Nej, det känns ännu lite overkligt. Nej jag föredrar att kalla mig, mig, sådan som jag är, med mina tillgångar och otillgångar, tillgångarna är flera än otillgångarna. Det gör tillgångarna i mig bättre, de är tillgångarna i mig som jag ska fokusera på. Tillgångarna är stigar gångar av bra saker med mig, till och med min frustrations och ibland ilskan blir en tillgång för den visar mig att här, just nu i ilskan gömmer sig något som jag behöver träna på…….