Stormvarning ute, troche markisen åkte in och fodralet på trädgårdsmöbeln. Vart tog den stundande sommaren vägen? Vart och när skall värmen komma tillbaka?
Vi har sett framemot att se kometen, viagra sale men den mulna himlen gör nog att vi kommer missa spektaklet. Hittade ner till mitt stafli igår det står ju i gillestugan. En tavla som jag inte är nöjd med fick ett nytt motiv. Naket……. Men ännu inte klart.
Här är en av tavlorna som jag målat över.
I dag provade jag på fasters rollen igen, stomach check blir helt betagen av det lilla underverket. Tänka att vi är så små, så sköra och sådana underverk. De lilla underverket sov i min famn, tänka sig inte ens en månad gammal är min brorson.
Nu i kväll har jag mest suttit och målat starka grälla färger, mest gult och orange färgade penseldrag bor på min nya duk. Målningen ger mig lugn, tar mig till platser i mig själv där jag slipper stressen och tankarna i raketfart.
När jag målar har jag inte en enda tanke i något annat än penseldragen, snacka om terapi. Eller är det en verklighetsflykt? Just nu struntar jag i vilket som för det ger mig lugn och ro, harmoni inom mig.
En söndagsmålar kväll har förflutit i gula vackra nyanser.
Glömde nästan fick till och med energi i morse till en liten rostig skrivpuffar utmaning det var länge sen sist.
Den andra koppen kaffe står nu bredvid min dator. I dag är huvudvärken inte så påtaglig ligger lite bakom och bara lurar. Borde kanske ta en tablett men ska försöka att vara utan. Alla barnen är nu hemma igen, order det känns skönt. Julfirandet är över för denna gången. Fast broder och hans fru kommer i dag och lämnar julklappar idag.
I morgon kommer det bli en resa ner till Göteborg igen, pharmacy då är det BNK som vi ska besöka. De är specialister inom Neuropsykiatri, utredningar. Därefter ska vi kolla rean misstänker jag.
Den vita snön ligger kvar tror vi har en trettio centimeter nu. Ett tjockt snötäcke på altanen och äppleträdets grenar hänger tungt av snön.
Idag ska jag sitta en stund vid mitt stafli är tanken. Inspirationen infinner sig inte av sig själv. Jag trodde innan att jag kunde vänta in den men har insett att det blir när jag väl sitter där. Likadant är det med mitt skrivande, det ramlar inte på utan blir när jag väl bestämmer mig för att sätta mig ner vid mitt tangentbord.
Har inte skrivit någon utmaning på några dagar men idag lyckades jag hitta dit igen. En ring skulle det skrivas om idag. För mig blev det en mänsklig ring, en ring som skingrades av känslor. Nu var det ju några dagar sen jag skrev, flödet som jag om jag skriver varje dag fanns inte. Ska försöka få tillbaka det genom att skriva varje dag igen. Har lite svårare att få till det nu när jag jobbar mer.
tänk om det var så att det fanns ett företag som tillverkade tillgångskrafter. Om företaget fokuserade på människors tillgångar där vi fick växa i våra tillgångar så mycket vi bara orkade med. Just i de tankarna vaknade jag i i morse. Ordet som nästan var som en tavla framför mig var just Tillgångsfabriken. Visst är det ett vackert namn!
Kaffe tystnad och målar penslar. Kan jag begära mera? Nej inte jag, seek det har varit en perfekt morgon för min själ. Även om internet krånglade då jag skrev min skrivpuff så jag fick skriva om allt, så gör det inget. Jag hade ju mina färger att ta till istället. Även vårat lilla samhälle är täckt av snö, snön lyser upp mörkret och till och med i mig infinner sig lite julkänsla. Jag som inte ens gillar denna stresshögtid. Just nu känner jag att jag ändå gör det. Kanske är det för att jag detta året inte stressar, inte känner press. Redan i somras visste jag om att min jul skulle vara en arbetsjul. Julafton firar vi hos svärmor, kanske inte jag men maken och barnen. Ska jag med beror på hur sömnen på jobbet blir.
Att jag jobbar i jul har gjort att jag bestämt mig för att inte lägga en massa tid på tomtar och pynt. Här hemma är det bara ljustakar i fönstrena och lite stjärnor. Det får räcka för i år. Förra julen hade jag pyntat, och hade två överhängande tentor framför mig, en omtenta och en tenta om Femfaktorn och andra olika teorier. Då satt jag dagarna i enda och pluggade till och med drömde om Freud och Carl Rogers. I år är det målartag och skrivtag.
Min bok säljar sidan visar ännu att boken finns, och att den säljer. Vissa dagar blir jag euforisk över att jag gjorde det. Tänk att jag, jag skrev och gav ut min bok. För mig är det stort, rent av fantastiskt, för jag trodde inte hade bara en dröm om att skriva, nu sitter jag här och kan titta tillbaka på dagen då jag höll boken i min hand. Overkligt känns det, som om det ännu bara är en dröm som jag drömt.
Men på mitt skrivbord, vid sidan om mig på ett stafli står min bok uppställd. Den liksom på minner mig om att det verkligen har hänt.
Jag föredrar att kalla mig impulsiv, smakar på titeln. Jo, jag för nog det, jag föredrar att kalla mig författare. Nej, det känns ännu lite overkligt. Nej jag föredrar att kalla mig, mig, sådan som jag är, med mina tillgångar och otillgångar, tillgångarna är flera än otillgångarna. Det gör tillgångarna i mig bättre, de är tillgångarna i mig som jag ska fokusera på. Tillgångarna är stigar gångar av bra saker med mig, till och med min frustrations och ibland ilskan blir en tillgång för den visar mig att här, just nu i ilskan gömmer sig något som jag behöver träna på…….
är inte lika smakrika idag. Ändå känner jag nog mig lite piggare än i går. Vaknade som jag brukar alltså tidigt. Har planer om att leta fram mitt stafli inom snar framtid. Men med stafli fram plockning krävs det även en massa andra bort och omflyttningar. Staflit vill jag ha i stora rummet där är det bästa ljuset. Har man stafli och oljefärger i stora rummet? Sånt vet inte jag och jag misstänker att jag inte ens bryr mig för jag kommer att ha det där. Önskar redan att det stod där då hade jag inte suttit här just nu. Då hade hela rummet luktat linolja och hela jag hade varit någon annanstans. Det gör nästan ont i mig när jag tänker på en tom duk och de där första penseldragen. Det första penseldraget är så ovisst spännande på något sätt. Lite svårt att förklara. När det första draget är på den tomma duken är det svårt att sluta. Sen är det som om tiden från början till slut är en strävan till målgång. Det finns inte något mellanläge utan allt som är färgerna även om jag oftast målar i en och samma färg för det är det som är spänningen för mig alla nyanserna av en och samma gröna färg…..
Jag önskar att jag redan var där att staflit stod där i stora rummet och bara väntade att det fanns massa vita dukar som bara väntade där ute. Så är det inte ännu, stuff there ännu står allt intryckt i källaren ännu är sjuk och inte orkar fixa till det. Mycket kvar att göra innan jag kan sitta och meditera framför mitt stafli, ampoule Men snart om nån vecka kanske dagens skrift är verkligheten igen……..
Finns även en malixpuff idag.
Halloj, måste även berätta att ”Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv”, snart är Historia den första upplagan är snart ett minne blott. Två veckor har den gått att beställa och snart är det inga böcker kvar det är mera än jag vågat drömma om……..
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.