Malix.se

februari 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Etikett: tacksamheter

  • Att rekomendera

    I går var jag i Göteborg, view för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

    Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag  tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var.  Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

    Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just  då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

    Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

    Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget.  Bussen 60  var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget.  Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och  att göra det som jag inte tänkt är lite svårare,  men varför ska jag välja det som är enkelt?

    Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

    I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

    Barn och ungdomar med starka reaktioner och utbrott
    Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.

  • En morgon hemma

    Den började bra, see det är smaragd-värde att vakna hemma i sin egen säng. Den första dagen efter borta sovande. Morgonen började bra, link kaffe och tysthet. En liten mindre incident öppnade upp för att pysa ut stress-symtomerna så morgonen blev som den blir ibland. Men jag var för trött för att orka reagera, det som brukar vara tvärtom. Jag var för trött, glad över att vara hemma. Även idag blir det en liten resa till gbg. Tre dagar av kunskap, känslor, och lärorika möten, visade mig inte tröttheten från på eftermiddagen igår, endrofinerna började sippra ut migrän-huvudvärken hittade mig. Idag lär jag betala priset för de tre dagarna. I morgon är det en hel dag jobbet. Tröttheten jag känner idag måste hinna flytta ut tills i morgon. Utbildningen tog på krafter av reserverna men idag känner jag att det var värt varje reservoar av dessa krafter, Attityduppdrags ambassadör. Hmmm, Jag föredrar att kalla mig Attityduppdrags-ambassadör, Hmm känns konstigt i tanken att jag redan varit där, ännu ett mål är uppfyllt av mig i mig. Det är fantastiskt…….

  • Recito

    Jag känner att jag faktiskt börjar att må lite bättre nu. Mina tankar och känslor är idag mera mig än för några veckor sen. Skammen och skäms känslorna börjar flytta ut ifrån mig. Jag känner mig lite gladare och piggare. Där till har jag börjat att skriva igen, pharmacy de skrivande jag gjort dagligen innan  försvann för en tid, viagra kroppen och tankarna behövde vila.  Idag har orden kommit tillbaka, capsule mitt kropp tar mera hand om mig. Mina små negativa tankar börjar att flytta ut ifrån mig.

    Idag fick jag mail från förlaget RECITO om att sälj perioden tagit slut och att den skulle summeras. Vid första titten blev chocken stor, för de pengar som stod på mailet trodde jag var en skuld som jag skulle betala. Här är det snabbhetstankarna av ADHD som gjorde sig påminda, panik och snabbt ringde jag för att kontrollera hur det kunde komma sig. Där efter blev jag mera lugn av det som förläggaren meddelade mig. För jag hade tänkt för snabbt och pengarna var pengar som de skulle skicka till mig. Pust!

    Därefter bestämde vi att ännu en tryckning av min bok ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv ” Ska tryckas. Det känns som jag drömmer, som att det bara är en dröm, mitt mål var att få sålt den första tryckningen sen flyttades det till den andra tryckningen. Nu har målet flyttat igen den tredje tryckningen skall nu göras. Där till är en annan del av en dröm snart här Ambassadör utbildningen skall snart träda i kraft. Idag fick jag schema för dagarna. Flyt, lite som att jag flyter med vindarna som är till för mig och mina drömmar.

    Jag känner en massa tacksamhet för det som sker, jag har äntligen fått en dröm i uppfyllelse. Tack livet för allt härligt som bjuds.

  • Gamla vänner som visar sig………..

    skrivkraften och jag hittade varandra idag. En gammal vän hörde av sig, sickness via mail. Tror det är minst tio år sen sist.  Igår ringde telefonen här hemma en av mina fd, diagnosis arbetskamrater ringde och berättade att äntligen hade hon fått läsa min bok.  Sånt gör mig glad inombords, honung eller balsam för mig just nu. Hon hade nog lite bokstäver hon med sa hon någon hit eller dit.  Nu när jag sitter här och skriver ler jag det nästan bubblar om mig, kanske är jag nu på väg att hitta hem igen till den  lilla flickan inom mig, hon som måste hanteras med mjuka händer. Hon inom mig som har tystnat för en stund. Idag är jag glad över att jag hittade till tangentbordet, jag har saknat det. Orden har inte funnits, kanske finns det där bara just nu eller så har jag samlat på mig en del nu.

    Igår  kväll, skottade min make av ena sidan av taket, så utanför våra fönster på baksidan huset är det nu en  snövall som är närmare två meter hög.  Kommer snön någonsin försvinna? När blir det sommar?

    SNÖ i massor just nu……….

  • Tacksamheter skall det jobbas med ………

    Min uppfattning och klokhet försvann igår, ask fast inte hela sanningen, en del av den.  Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

    Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

    I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra.  En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

    Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid.  Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft  första prioritet.

    I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen.  Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

    Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här.  Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet.  Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

    Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

  • Samhörighet är viktigt i ADHD…..

    En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper.  Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

    Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

    Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner.  Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

    Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner  prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

    Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag  den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta.  Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

  • En dag på jobbet

    fast nu har jag sov tid, patient trots att jag inte haft massor att göra vart det full dag och jag känner mig nöjd med mitt arbetspass. Kanske just för att jag hunnit med så mycket som annars läggs åt sidan. Det mildare vädret har gjort gott för min kropp. Ingen ledvärk, en ganska eller helt så fantastisk dag blev det idag. Imorgon jobbar jag fram till två, där efter blir det kalas svärmor ska komma och besöka oss. Lill killens födelsedag har vart men firas en extra gång eftersom hon inte kan komma mitt i veckan.
    Imorgon är sista passet för denna gången, är ledig i några dagar sedan. Det ska bli skönt har massor att ta igen hemma, nu när kroppen verkar funka som den ska igen.När jag skriver massvis så är det inte det dagliga pysslade utan veckovis pysslande som inte vart innan. just u skulle listan bli otroligt lång men den gör jag i morgon kväll. Kanske kommer det endast att så målar tid och skriv tid. Har vart lite si och så med det nu ett tag.
    Lev nu just nu ska jag sova……

  • 2009 blir nu 2010

    reflektions tankarna, unhealthy vad har hänt under året som nu sipprar ut och skall läggas till handlingarna. I början på 2009  satt jag mest och pluggade in för tentan. Först var det omtentan freud och Carl Rogers. Den sista tentan pluggades till samtidigt. Då var det en summrering av de olika teorierna. Gud, there va jag kämpade C-pen i ena handen och boken i den andra. Litteraturen var engelsk, cialis Och  jäv… i gatan vad jag lärde mig engelska samtidigt som jag lärde mig om de olika tankarna.

    En kurs i Göteborg där jag och min make kom i kontakt med Familjestödsenheten, där jag träffade massor av människor på kursen. Som även bidrog till att jag träffade en gång senare min tvillingsjäl. Hon som är lika snabb i tanken som jag. Henne som jag har mina tankar hos ganska så ofta. Även om vi inte träffas så ofta blir jag glad av att bara tänka på henne.

    Lean var även de en kurs som jag deltog i, Endast kloka tankar blev till där. Lean som för mig blir att vila sig i arbetet, Misstänker starkt att vi skulle behöva lite lean på jobbet just nu.

    Våren och sommarens första period var ett underverk, sol bad och åter igen solen, som jag så väl behöver.  Skrivpuffsövningarnas intrång i min tid, som nu blivit något som ingår i min vardag.

    Sommaren som gick åt till att sitta ner vid min dator och skriva på min bok. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Namnet som jag och min Travian co spelare kom framtill. Den rundan av travian spelar vi fortfarande.

    Husmålningen som nästan tog all kraft ifrån mig, en tid fylld av långa timmar ute i trädgården. Då fick jag även tag på små inte så bra erfarenheter av ADHD i mig. Mina små jag ska bara prova lite, som blev hela dagar av omarbeten. Hösten och arbetet med min skrivkompis som hjälpte mig med boken blev till. En kvinna som ännu är en vän.

    Arbetets intrång i min vardag igen, förändringar som jag har så svårt för lärde jag mig att stå ut med.

    Min bok som sedan trycktes upp i en omgång till. Föreläsningen som jag, och två andra kvinnor deltog i.Vilket jag ännu känner att det var modigt gjort av oss. Säkerligen har det hänt massor av saker till som jag nu inte har i minnet.  Men just de här sakerna är speciella för mig kanske därför jag just nu kommer ihåg dem. Andra mera speciella saker är av mera privata angelägenheter och skrivs inte här. Thåström måste ju få plats med, Thåström och trädgårn i somras.

    Ännu en gång GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!!!!

  • Intervjun var okey inget farligt alls.

    Intervjun var okey, doctor inget farligt alls.

    Intervjun gick bra, site tyckte det var lite kul att prata om min bok igen. Den har liksom sovit i mig ett tag. Blev lite förundrad över hur lite jag upplevde min upplaga.

    Medan killen som intervjuade mig faktiskt lyste upp, mina tankar. Små tankar bor ju ibland i mig, men egentligen är det lite?  Jag har ju tryckt upp min bok,  en andra tryckning är ju redan gjord, har ju redan sålt över de böcker jag från början var rädd, att böckerna skulle bo här hemma i bokhyllan.

    Så nu i eftermiddag, har jag faktiskt har större tankar.Jag säljer ju böcker, en andra tryckning. Målet var från början att få sålt de första böckerna, utan att få en skuld på det som det kostade. Det ser annorlunda ut idag. Böckerna finns fortfarande och ännu skulle det kunna bli en förlust affär, målet var aldrig att gå med vinst.

    Målet var att andra skulle kunna läsa min bok, känna igen sig av orden som jag skrivit. Det målet är också uppnått.  För ibland händer det, att det dimper ner ett brev på min mail, om att mina ord skulle lika gärna vara hennes, hon som just läst.

    Det säger mig att jag lyckats, det var målet.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Klicka på länken så kommer ni till liten upplaga där den går att beställas.

  • En underbarhetsdag

    Idag jobbade jag först fram till elva, generic sen hem ringa några samtal och iväg med bilen till stan. Jag och min lilla tjej skulle ha en shopping dag. Dessutom fick vi förmånen att träffa min alldeles egna lilla vän, cure som jag träffade snabb igår. Idag satt han hemma tillsammans med sin lilla familj, sickness sin söta lilla fru och deras son Kian. Jag har inte träffat frun innan, bara snabbt i affären igår. Min vän är tror jag mera än sex år sen, jag träffade sist. Då under mindre trevliga omständigheter. Även om vi haft våra kontroverser, jag  misstänker att han inte alltid varit glad på mig. Så kändes det ändå som vi inte haft ett uppehåll så länge, som vi faktiskt haft.  Det kändes som vi aldrig haft något uppehåll. Han är på något sätt min familj även om han inte ens skulle kunna vara min familj, så tillhör han oss. Han ingår. Den lilla pojken som inte ens var fyra månader är den yngsta familjemedlemmen.  Vissa människor träffar man i livet för att ha som vänner, hela livet. Man känner dom utan att man har några band. Ändå ingår dom på något sätt. Jag känner mig nästan som en mamma som återsett sin son efter många års letande. Men ändå är jag inte hans mamma. Vet inte ens hur det känns att återfå en son efter många års sökande. Ändå bor den känslan i mig. Min lilla kille har blivit stor vuxen man, en som är en gift man som även är en far. Jag kunde till och med gå in på Lindex idag, utan att köpa till mig.Idag blev det bara handlat till den lilla nykomna familjemedlemmen.  Det händer inte, kan det vara så att jag blivit mormor? Nej iså fall farmor, fast utan släktskap. Nej farmor är jag inte, mera som en syster som träffat sin Yngsta bror.  Fast inte ens det stämmer, utan en vän som återigen funnit sin vän.

    I dagen vilar det tacksamhet, Jag känner en sådan tacksamhet över att återigen fått bekantskapen med min vän, som idag är en vuxen ung man.