Etikett: välmående

Trauma kroppen minns – sjön som plats för självläkning, närvaro och lugn

Trauma kroppen minns – överlevnadsstrategier och självläkning

Trauma kroppen minns handlar inte bara om vad som hänt – utan om hur det lever kvar i kroppen. När nervsystemet blivit vant att skydda oss med kamp, flykt eller frysning fortsätter det ofta långt efter att faran är över. I den här texten vill jag visa hur kroppen minns, hur våra strategier uppstod för att rädda oss – och hur vi varsamt kan börja leva mer än bara överleva.

Hi dear reader! Trauma the Body Remembers – Survival Strategies & Self-Healing

Thank you for being here.

Ibland kommer insikterna när vi är redo att höra dem. För mig landade gårdagens föreläsning om trauma mjukt men ändå kraftfullt: det går att läka — och kroppen berättar när det är dags.


Trauma är påverkan – inte händelsen

Två människor kan vara med om samma sak men bära helt olika sår. Det som formar traumat är graden av ensamhet, maktlöshet och rädsla i stunden – inte rubriken på händelsen. Kroppen gör en snabb bedömning: “Tryggt eller fara?” och låter reaktionen stanna kvar som ett mönster.

Trauma kan låta farligt och kännas som något som sitter fast för alltid.
Och det stämmer delvis — det du upplevt finns där.
Men det går att rucka på, förstå, mjuka upp.
Traumat är inte du. Det är en del av din historia.

När du plötsligt stelnar till, tappar bort orden, eller reagerar mycket starkare än situationen kräver — då kan du ha hamnat i ditt trauma.
Det är kroppen som ropar:

“Här har det gjort ont förut.”

Då behöver vi nyfiket fråga istället för att döma oss själva.

Det här är trauma kroppen minns – och det påverkar livet idag.


Fakta & forskning – Vad säger vetenskapen?

  • Trauma handlar om nervsystemets reaktion, inte endast om själva händelsen
    (Bessel van der Kolk – The Body Keeps the Score)
  • Kroppen minns genom kamp–flykt–frys
    (Polyvagal Theory – Stephen Porges)
  • Barndomstrauma påverkar hjärnans stressreglering
    (National Institute of Mental Health)
  • Läkning sker genom trygghet och reglering av nervsystemet
    (Judith Herman – Trauma and Recovery)

Det vi inte kunde bearbeta då – bär kroppen åt oss idag.


Trauma kroppen minns – även när vi glömmer

Trauma kroppen minns syns ofta inte på utsidan, men känns tydligt i kroppen.

Det finns ett uttryck som ofta används i traumaforskning:
The body keeps the score.
Kroppen bär på en tyst kunskap om det som gjorde ont. Vårt nervsystem reagerar ibland snabbare än tanken — som om det fortfarande befinner sig i faran som redan passerat.

Ett ord, en lukt, en ton i någons röst, en blick — och plötsligt blir huvudet tomt.
Bilder seglar förbi… eller kommer inte alls.
Istället flyttar en känsla in, en obehagskänsla där du inte längre känner dig trygg i dig själv.
Hjärtat rusar, kroppen vill fly — men du sitter kvar och ler som om allt vore bra.

Och minnen kan vara så olika.
Du ser sorg och grådaskighet.
Ditt syskon minns detaljer: en klänning, ett smycke eller en present.
Själv minns du ingenting av det där — inte vem som var med, om du var glad eller ledsen. Bara kroppen minns.

Kroppen försöker inte ställa till det för oss.
Den försöker skydda oss.


Trauma och överlevnadsstrategier – smarta lösningar i svåra stunder

Det vi ofta kallar “dåliga vanor” eller “konstiga reaktioner” är egentligen kloka lösningar som vårt nervsystem hittade när vi var små eller maktlösa. Strategierna räddade oss när det inte fanns andra alternativ:

  • Att bli duktig, tyst och skötsam
  • Att ta hand om andra istället för sig själv
  • Att sluta be om hjälp — för att slippa bli avvisad
  • Att göra sig liten för att inte ta plats som stör

Det kan visa sig i kroppen också:
Att du blir vansinnigt trött och behöver sova länge.
Att du stänger in dig, för du orkar inte känna mer.
Att allt måste vara perfekt — annars känns du värdelös.
Som att du måste prestera för att få existera.

Det är inte svaghet.
Det är briljanta strategier av ett barn som behövde hitta ett sätt att klara sig i en värld som ibland gjorde ont.


När strategierna blir hinder

Det som en gång räddade oss kan idag hindra oss från att leva fullt.
Vårt nervsystem registrerar fortfarande fara — även när vi är trygga.

Plötsligt:

  • säger vi ja när hela kroppen vill säga nej
  • drar vi oss undan när någon kommer för nära
  • tar vi ansvar för allt och alla — tills vi bränner ut oss
  • biter vi ihop och ler även när det gör ont
  • försvinner rösten när vi egentligen behöver den som mest

Det som en gång kändes levande, dör.
Inget känns riktigt viktigt längre.

Och kroppen protesterar:
pulsen höjs, huvudvärken blir din bästa och värsta ovän,
magen krånglar och värken blir en ständig följeslagare.
Kroppen säger ifrån.

Sanningen är att den har försökt prata länge.
Men nu skriker den:

“Lyssna på mig. Ta hand om mig.”
“Om du gör det — kan jag hela dig i hela ditt jag.”

Det är inte tecken på svaghet.
Det är tecken på att du är redo för något nytt.


Min reflektion – från överlevnad till att leva

Jag har själv vandrat länge i överlevnadens spår utan att riktigt förstå det.
Jag trodde att det bara var så livet var — att kroppen alltid skulle krångla,
att jag alltid skulle behöva vara stark,
att obehaget var något jag bara fick vänja mig vid.

Men nu börjar jag stanna upp och lyssna på det som protesterar inom mig.
Jag vill förstå vad kroppen försöker säga,
istället för att tysta den.

Jag ställer mig frågan:
“Vad behöver jag just nu?”
Vilka cirklar är jag i, och vad ber kroppen mig om?

Jag känner det så tydligt — kroppen gråter när jag bara går på och gör.
Gör för att man ska, för att inte stanna upp.
Men jag tröstar den genom mina kalla, närvarande bad.
Där kylan värmer själen till stillhet.
Där kroppen saktar ner och ger mig mina känslor och tankar en i taget.
Där i vattnet, när värken försvinner och jag blir levande.

Och den känslan håller i sig i timmar efter ett bad.

När jag säger nej, händer det att kroppen applåderar:
“Hurra! Du sa nej!”
Och när jag säger ja, är det ett ärligt, själsligt ja:

Ja — till Stellas Lekland förra veckan.
Ja — till att hämta Alfred efter träningen.
Ja — till sjön idag.
Ja — till att sitta här nu och låta mina ord bli viktiga.

Och ett extra ja:
Att sitta här och skriva mitt inlägg utan dåligt samvete
för allt jag inte gör under tiden.
För det här är viktigt.
Jag är viktig.

Mitt liv börjar fyllas av ja som jag vill leva.


Det går att läka

Trauma kroppen minns – kallbad som självläkning
Carina Ikonen Nilsson

Trauma är inte det som hände —
utan det som fortfarande lever kvar i oss.

Men det betyder också att läkning är möjlig.
För det vi bär med oss, kan vi också möta och förändra.

När vi:

  • får vara trygga
  • blir lyssnade på
  • vågar sakta ner
  • säger nej när kroppen protesterar
  • väljer ja som vi kan stå i

… då händer det något.
Då börjar kroppen lita på att det är nu och inte .

Att bjuda mig själv till sjön och bada är ett steg i självläkning.
Att säga: “Det kan vänta” — är självläkning.
Att spegla mig själv och viska:

“Hej lilla du, du lever nu.
Du håller rodret.”
Det är självläkning.

Att säga: “Inte idag, jag är upptagen med mitt själ”,
och låta mina ord få finnas först —
också självläkning.

När jag tittar på gamla kort och hör hur min syster minns i ljus,
där jag bara minns tomrum —
och jag accepterar:

“Ja, det var då.
Inte nu.”
Då hedrar jag den jag var.
Det är självläkning på riktigt.

När vi lyssnar på trauma kroppen minns, kan kroppen börja läka.

Kroppen som minns
är också kroppen som kan läka.

Det får ta tid.
Men varje andetag av självmedkänsla
är ett steg mot ett liv där jag får känna mig levande.


Här kan du prenumerera på nya inlägg


Mellan raderna – modet att leva

Vi har alla strategier som en gång hjälpte oss att överleva.
Och vi får behålla tacksamheten för det.
Men vi får också varsamt fråga:

“Hjälper det mig idag – eller håller det mig kvar i gårdagen?”

Det är aldrig för sent att börja leva ett liv i takt med kroppen och själen.
Det är faktiskt precis nu det sker.

Inget är för sent.
Så länge det finns liv — finns det hopp.
Man säger att hoppet är det sista som ger upp.
Behåll ditt hopp, lev i ditt hopp och din tro på förändring.

Jag brukar säga öppet till mina ungdomar att alla är värda en andra chans.
Den chansen tar slut först när andetaget tar slut.
Så är det — en andra chans finns alltid.

Gick det inte denna gången?
Prova igen.
Och igen.
Och lär dig något på vägen.

Du överlevde.
Nu får du leva.


Fråga till dig som läser

Vilken strategi tror du en gång hjälpte dig att överleva – och hur kan du idag börja leva i stället?


Carina Ikonen Nilsson

“Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.”


Stöd gärna mitt skrivande

Paypal Me

Prenumerera
Läs gärna också: Barn gör när dom kan – bemötande, smärta, skam och ansvar


PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet – i vardagen

I vardagen försöker jag leva med PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet som vägledning. Det handlar om att hitta balans mellan tanke och känsla, mellan teori och liv. När sinnet och kroppen samarbetar kan välmående bli något vi inte bara tänker – utan faktiskt känner.

Read this post in English ->PERMA Model and the Body-Based Perspective in Everyday Life


En ny morgon, en ny möjlighet

Morgonljus vid köksbordet – symbol för PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet.
En ny dag, en ny möjlighet att leva i balans mellan kropp och sinne.

Det är en ny morgon, en dag till här i livet. Här där jag får möjligheten att andas och skapa helande, både för mig själv och för andra.

Kaffet står som vanligt bredvid mig – en av mina två koppar. Ett ljus brinner på bordet, och en av farmors gamla lampor sprider sitt varma sken. Jag har tackat för dagen som kommit och känner tacksamheten som en stilla rörelse i magen. Jag fick en dag till. En dag som också är den första dagen på resten av mitt liv.

Vad vill jag fylla den med? Finns det något jag behöver ställa till rätta, något jag kan göra för att dagen ska bli lite mer fylld av gott? Just nu ser jag bara badet framför mig – att möta mina badsystrar, bada och sedan åka hem till vardagen.

Läs också: Morgondopp och vardagsglädje – där stillheten börjar


När klokheten kommer från lillkillen

Igår sa lillkillen något som landade rakt i hjärtat:

“Carina, jag ser dig alltid sitta och läsa eller skriva. Du pluggar, du har gjort massor av inlämningar – och du lyckas varje gång. Men när ska du låta sakerna sjunka in?”

Det var som en käftsmäll av klokhet.
När ska jag låta det sjunka in?

Den frågan satte sig djupt. För visst, jag har pluggat mycket och jobbat hårt – men ibland glömmer jag att vila i allt jag faktiskt redan gjort. Så idag har jag bestämt mig för att låta teorin bli något jag gör. Att inte bara förstå, utan känna.


PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet – min inre karta för välmående

PERMA-modellen – fem byggstenar för glädje, mening och balans.

Jag låter PERMA-modellen bli min karta i vardagen. Kanske har jag haft den där länge utan att tänka på det. Men idag väljer jag att leva den medvetet:

  • P – Positive Emotions: Glädje, tacksamhet, hopp och kärlek.
  • E – Engagement: Att vara så närvarande i något att tiden försvinner – det där flytet som gör att jag glömmer världen en stund.
  • R – Relationships: Trygga relationer där jag både får och ger omtanke.
  • M – Meaning: Att känna att livet har mening, att det jag gör spelar roll.
  • A – Accomplishment: Att våga se och känna att jag klarar saker – utan att bortförklara det.

Just A är min akilleshäl. Jag har lätt att tänka “det var nog bara enkelt” i stället för att känna “det där gjorde jag bra.”
Men kanske är det just där växandet bor – i att låta stoltheten få ta plats utan skam.


Det kroppsnära perspektivet och PERMA-modellen – när teorin landar i kroppen

Det kroppsnära perspektivet – balans mellan andetag, kropp och sinne.
När kroppen är i balans, bekräftar den vägen till inre lugn

För mig blir modellen inte bara ord. Den känns i kroppen.
Där kommer det kroppsnära perspektivet in – förståelsen för hur vårt autonoma nervsystem (ANS) påverkar oss.

När kroppen är i balans, när andetaget är mjukt och hjärtat slår lugnt, då blir välmåendet påtagligt. Det är som om PERMA visar vägen och kroppen bekräftar riktningen.

När sinnet och kroppen samarbetar uppstår stillhet, tillit och livslust.
Inte som ett mål att nå – utan som ett tillstånd att vila i.

Vill du läsa mer om hur kroppen och sinnet samverkar i psykologi och hälsa?
Läs mer om positiv psykologi på Psychology Today


Vanliga frågor – FAQ om PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet

Vad betyder egentligen PERMA?

PERMA är en modell från positiv psykologi som visar fem byggstenar för välmående: Positive emotions, Engagement, Relationships, Meaning och Accomplishment.
Kort sagt – glädje, närvaro, relationer, mening och växande.


Vad menas med det kroppsnära perspektivet?

Det handlar om att välmående inte bara sitter i tankarna – utan i kroppen.
När vårt nervsystem är i balans, när andningen är lugn och pulsen jämn, då känner vi trygghet, tillit och glädje på riktigt.


Hur hänger PERMA och kroppen ihop?

När du tränar på att känna tacksamhet (P), vara närvarande i det du gör (E) och odla trygga relationer (R), påverkar det kroppen direkt.
Andningen blir djupare, hjärtat lugnare och kroppen tryggare – vilket i sin tur stärker ditt psykiska välmående.


Hur kan jag använda PERMA i vardagen?

Börja enkelt.

  • Skriv tre saker du är tacksam för (P)
  • Gör något du älskar och förlorar dig i (E)
  • Hör av dig till någon du tycker om (R)
  • Påminn dig om varför det du gör är viktigt (M)
  • Fira även små steg du tar (A)

Små steg – stora förändringar.


Vill du läsa mer om hur jag använder dessa perspektiv i mitt eget liv och i mina studier?
Läs: Självmedkänsla i vardagen – när julkänslan inte vill infinna sig


AHA – mellan raderna om PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet

Det här inlägget handlar egentligen inte bara om PERMA eller välmående.
Det handlar om att låta livet sjunka in.
Om att vila i det man redan har byggt, lärt och blivit.
Att känna tacksamheten i kroppen – inte för att man måste, utan för att den redan bor där.


Reflektion

Jag tänker att välmående inte alltid handlar om att sträva efter mer, utan om att märka när det redan är här.
När andetaget är lugnt, ljuset brinner, kaffet doftar och hjärtat slår i takt med nuet – då lever jag PERMA, utan att ens tänka på det.


Fråga till dig

Vilken del av PERMA-modellen är din styrka just nu?
Finns det något område du vill öva på – något du längtar efter att känna mer av i ditt liv?

Berätta gärna i kommentarsfältet, jag läser allt.


Prenumerera på bloggen

Vill du följa mina reflektioner om vardag, välmående och samtal?
Prenumerera här på malix.se


Stöd bloggen

Om du vill stötta mitt skrivande och mitt arbete med att sprida vardagsreflektioner kan du göra det här:
Stöd via PayPal


Mellan raderna – min röst

Det är inte prestationerna som bygger mig, utan stillheten mellan dem.
När jag låter teorin sjunka in och tacksamheten ta plats, då händer något.
Då blir livet inte bara något jag tänker på – det blir något jag känner.


vinterbad Ragnerudssjön

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson


Person wrapped in a towel sitting on a bench by a quiet lake on a frosty morning after a cold swim, calm air and still reflections in the water.

Att leva med positiv psykologi – som jag ser det

Att leva med positiv psykologi i vardagen handlar inte om att alltid vara glad eller låtsas som att livet är enkelt. Det handlar om att se på tillvaron med öppna ögon, möta det svåra med medvetenhet och välja att fokusera på det som faktiskt fungerar. Positiv psykologi i vardagen hjälper oss att skapa mening, hitta tacksamhet och växa genom livets små och stora erfarenheter.

Read this post in English. ->Living with Positive Psychology – as I See It


Vad positiv psykologi betyder för mig

Positiv psykologi handlar inte om att pressa fram lycka. För mig är det snarare ett förhållningssätt till livet – att vara närvarande och att ta ansvar för mina tankar och känslor. Det handlar om att leva medvetet och att förstå att livet alltid bjuder på både ljus och mörker, men att jag kan välja hur jag vill förhålla mig till det.

Genom att öva på att se det som fungerar, och samtidigt acceptera det som gör ont, kan jag skapa balans. Det är inte en metod för att undvika svårigheter, utan en väg att hitta styrka i det som är.


PERMA – fem delar av välbefinnande

Inom positiv psykologi talar man ofta om PERMA-modellen, som beskriver fem delar av välbefinnande. Jag ser dem som små påminnelser om vad som hjälper mig att må bra.

Positiva känslor

Att uppleva glädje och tacksamhet i vardagen är en viktig del av livet. Det kan vara så enkelt som doften av kaffe på morgonen, stillheten i huset eller ljuset som letar sig in mellan gardinerna.

Engagemang

När jag skriver, målar eller badar i sjön glömmer jag tid och rum. Då är jag helt i stunden, och det är där engagemanget föds. Genom att göra det jag tycker om skapar jag energi och närvaro.

Relationer

Relationer är grunden för mening. Att möta andra med ärlighet, respekt och lyhördhet skapar tillit. När jag vågar visa mig som jag är, uppstår verklig kontakt.

Mening

Mening handlar om att leva i riktning mot det som känns viktigt. Jag upplever mening när jag får bidra, när jag gör något som känns sant i hjärtat – oavsett om det handlar om skrivande, samtal eller möten med människor.

Accomplishment – att lyckas

Att lyckas behöver inte betyda att prestera stort. För mig handlar det om känslan av att slutföra det jag påbörjat. Det kan vara att avsluta en text, genomföra en uppgift eller hålla fast vid mina morgonrutiner. Små framsteg stärker självkänslan.

Allt jag företar mig blir inte alltid klart, men när något väl blir färdigt efter hinder på vägen känns segern desto större. Då händer något nästan magiskt – som om vägen dit gett djup åt själva resultatet. Det är då jag verkligen känner att jag lyckats, inte för att det blev perfekt, utan för att jag stod kvar och fullföljde.


Tacksamhet och närvaro i vardagen

Varje morgon försöker jag börja med tacksamhet. Jag påminner mig om att jag har fått en ny dag, att jag får dricka mitt kaffe i lugn och ro och att jag lever. Genom att fokusera på det lilla, skapar jag en grund för dagen.

Den här morgonen var marken frostig, gräset knastrade under fötterna och sjön låg stilla. Luften var isig, och vattnet kändes nästan som glas mot huden. Ändå var det något i kylan som väckte kroppen till liv. När jag gick upp ur vattnet, mötte luften mig med den där sprudlande känslan som bara ett riktigt kallt bad kan ge. Det är som att hela kroppen sjunger – vaken, levande och fri.
Det har blivit ett beroende, men av det goda slaget. Ett som tillför klarhet, styrka och glädje.

När jag badar i sjön, oavsett väder, stannar världen upp. Kylan gör mig närvarande och andningen blir långsam. Det är min egen form av mindfulness. Den stunden ger ro åt både kroppen och tankarna.

Att leva med positiv psykologi i vardagen är att välja omtanke i tanken. Det är att se på sig själv med vänlighet, även när det inte blir som man tänkt.


Att öva på varje dag

Jag försöker byta ut självkritik mot nyfikenhet. När något inte går som jag vill, frågar jag mig vad jag kan lära mig av det.
Ibland lyckas jag, ibland inte – men varje gång jag försöker, stärker jag förmågan att stå kvar i mig själv.

Utveckling handlar inte om att alltid vara stark. Det handlar om att resa sig efter fall, att förlåta sig själv och fortsätta framåt med tillit.


Att välja sina tankar

Positiv psykologi i vardagen är ingen genväg till lycka. Det är snarare ett sätt att skapa medvetenhet.
Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre klimat. Jag kan inte styra allt som händer, men jag kan påverka hur jag tänker om det.
Varje gång jag väljer att se något gott, varje gång jag tackar livet för det jag har, bygger jag långsamt ett inre lugn.


Slutord

För mig är positiv psykologi som att bygga muskler i själen.
Varje gång jag väljer en tanke som bär istället för tynger, växer styrkan inifrån.
Små val, små steg – och till sist en väg att gå.


Fråga till dig som läser

Hur skapar du plats för tacksamhet, mening och lugn i din vardag?

Stöd mitt skrivande: PayPal me

Prenumerera på bloggen


malix.se/ Carina Ikonen Nilsson

Det vi gjorde i går lämnar spår i just den här dagen.
Vi skördar det vi sår.
Det ger mig klokheten att varje stund räknas – även de små.
Igår är historia, morgondagen vår framtid,
men just här, där vi står, finns samtalet, andetagen och livet.

Kärleken till sitt själv – varför självacceptans är en livsnödvändighet

Länk till English version: Scrolla till den engelska versionen


Kärleken till sig själv är inte själviskhet – det är grunden vi står på. Den gör oss starka nog att leva, känna och möta livet utan att gå sönder. Det här inlägget är en påminnelse om att du är värd din egen omsorg. Och att vägen dit börjar med acceptans.


Kärleken till sitt själv

I alla fall några tankar att fundera på.

Kärleken till sig själv är en av våra viktigaste relationer – en relation vi borde ta på allvar. Det handlar om att acceptera och älska oss själva för den vi är, med både styrkor och svagheter. När vi har en stark kärlek till oss själva är vi bättre rustade att ta hand om våra behov, våra gränser och våra relationer till andra.
Vi blir mer självsäkra, mer respekterade och får en starkare förmåga att förändra våra liv till det bättre.

Men att uppskatta och älska sig själv är inte alltid lätt. Vi är ofta hårda mot oss själva. Vi jämför oss med andra.
Det är viktigt att komma ihåg att vi är unika – att vi har egenskaper som ingen annan har.

Så låt oss börja älska oss själva mer. Genom att lära oss att acceptera och uppskatta oss själva kan vi bygga en relation till oss själva som är stark, varm och positiv. En relation som hjälper oss att nå våra mål och drömmar.
Kärleken till sig själv är en viktig del av vårt välbefinnande. Låt oss ta hand om den och visa oss själva den kärlek vi faktiskt förtjänar.

Vi får börja med acceptansen. Ett steg i rätt riktning.


Acceptera sig själv – ett viktigt steg i självkärlek

Att acceptera sig själv är en avgörande del av både personlig tillväxt och självkärlek. Det handlar om att ta emot och uppskatta sig själv som man är – med allt som ingår. Det kan vara en utmaning, men när du väl landar i självacceptans uppstår ofta både större tillfredsställelse och ett starkare självförtroende.

Självacceptans handlar inte om att ursäkta dåliga beteenden eller ge upp sina mål.
Det handlar om att se hela sig själv – brister, styrkor, utmaningar – och samtidigt sträva efter att bli den bästa versionen av sig själv.

Sluta jämföra dig

För att acceptera dig själv behöver du först sluta jämföra dig med andra. Jämförelser är en stor källa till oro och en grogrund för dålig självkänsla. Försök i stället att fokusera på din egen väg, din egen utveckling.

Umgås gärna med människor som stödjer och uppmuntrar dig. Omringa dig med positiv energi och sätt gränser för vad du mår bra av – och vad du inte vill bära.


Tillåtelse att misslyckas – och förlåtelse

Det är också viktigt att ge sig själv tillåtelse att misslyckas.
Att förlåta sig själv för de misstag som skaver.

Förlåtelse är en viktig del av självacceptans. När du vågar rikta blicken framåt och se vad erfarenheterna lär dig, blir du friare att gå vidare.

I slutändan handlar självacceptans om att ha en vänlig, positiv inställning till dig själv och din livsresa. När du accepterar dig själv växer både modet, tilliten och förmågan att möta livets hinder.


Frågor till dig som läser

  • Vad är det svåraste för dig när det gäller att acceptera dig själv?
  • När kände du senast att du var snäll mot dig själv – på riktigt?
  • Vad behöver du just nu för att känna mer självkärlek i vardagen?

Mellan raderna – min röst

Det här inlägget handlar om att återvända hem till sig själv. Om att inte längre vara sin egen hårdaste domare. Det handlar om att våga säga: ”Jag räcker.”
När du läser detta: känn efter. Vad händer i dig när du tänker tanken att du förtjänar din egen kärlek?


Reflektion

Självkärlek är inte ett mål – det är en övning. En mjuk, långsam riktning. En riktning du förtjänar.


Stöd bloggen

Vill du stötta mitt skrivande?
PayPal:
https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE


Prenumerera på bloggen

Få nya inlägg direkt i din inkorg:
https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311

Lär dig varför kärleken till sig själv är grunden för välmående, styrka och utveckling – och hur självacceptans blir vägen dit.


English Version – Self-Love


Self-Love – Why Accepting Yourself Matters

Introduction

Self-love isn’t selfish. It’s the foundation we stand on. This post is a reminder that you deserve your own care — and that the journey starts with acceptance.


The Love You Give Yourself

Self-love is one of the most important relationships in your life. It means seeing your strengths and weaknesses and holding dem båda med värme. When you build a strong relationship with yourself, your confidence grows — and so does your ability to take care of your needs and your relationships.

But loving yourself isn’t always easy. We compare. We doubt.
Still, you are unique. You carry qualities no one else has.

Let this be a gentle reminder to start loving yourself a little more.


Accepting Yourself – A Key Part of Self-Love

Self-acceptance means appreciating yourself as you are. Not as du borde vara.
Not as någon annan tycker att du ska vara.

It doesn’t mean excusing harmful behaviour. It means seeing your whole self — strengths, flaws, challenges — and still choosing kindness.


Permission to fail – and to forgive

You are allowed to make mistakes.
You are allowed to begin again.

Forgiving yourself is a vital part of self-acceptance. When you look forward instead of back, something mjukt börjar hända: du blir friare.


Questions for you

  • What is the hardest part of accepting yourself?
  • When were you last kind to yourself?
  • What small thing could you do today that shows you care about you?

Your Voice: Between the Lines

This text is a hand on your shoulder. A reminder that you deserve your own warmth. That self-love isn’t a luxury — it’s oxygen.


Reflection

You are worth coming home to. Every single day.



#selflove #selfacceptance #healingjourney #innerstrength #mentalhealth #growth



Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.

Carina Ikonen Nilsson

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén