Klipska klipp Också Jenny förstås…..

Käraste vännen ringde mig, pharmacy då blir jag alltid glad. Hon på något konstigt sätt kvittar fram sina budskap.  Idag lyckades hon med något som hon  inte lyckats med under många år.  Hon lyckades mig att inse att jag har ett namn. Att det namnet inte är Malix. Vilket är ett namn som jag annars tycker om.

Vi pratar kanske inte så ofta som  vanliga vänner gör, shop eller som vänner gör. Men vi pratar på vårt vis, så som vi gör på vårt vänskaps-vis.  Redan första gången jag såg henne föreläsa tyckte jag om henne, där hon gick och visade på sånt som lika gärna kunde vart min dotter.  Olika strumpor på fötterna. Där är jag och Jenny olika, för jag är så noga att jag måste ha vänsterstrumpan på vänsterfoten.  Men nu skriver jag om sånt jag inte skulle skriva om.

2.-Comfort-Focus-Miniatyrbild

 

För jag hade tänkt tipsa om hennes små klipp om klipska små saker som kan hjälpa till i vardagen.  Hennes tips är ju inte bara till för mig som har ADHD eller Asperger.

Nej jag tänker att alla, oavsett om du har a eller ö i dina tillgångar. Smarta små tips som får vardagen att bli enklare, är till  för alla.

Du behöver inte ha ADHD för att behöva förutsättningar Förutsättningar det behöver vi alla.  Därför tänker jag att klipska klipp kan vara bra att titta till ibland. Pennan som hon visade för ett tag sedan är grym.  jag har en hemma och en som jag har på jobbet. Den underlättar massvis för mig, Det blir så mycket enklare för mig när det är möten.

Sedan kan ju det vara så att jag har mera nytta av det än någon som inte har mina små kryddigheter.

Comfort fokus  Klipska klipp

På Lördag ska ja ba

på något som jag länge velat göra men inte blivit av. Nu tack vare FB och Lisbeths Engagemang så fick jag tummen ur. Min underbarhets vän som fyller år samma dag som gillar te och har massvis med klokhet som jag gärna tar del av skall med. Känner mig så förväntansfull, rx ska bli spännande och roligt lärorik. Har låtit kvällen förflyta framför tv, see först det där jobbprogrammet på 5. och Nej inte då det var inte värt att titta på kändes uppgjort tycker jag. Dessutom hängde jag upp mig på inspiratören då hon pratade om självkänsla och att den byggs upp av en yttre bekräftelse. Hmmm, För mig som har adhd så är det den yttre bekräftelsen jag tagit till mig hela livet. Trott på omgivningens uppfattningar om mig. Idag några års klokhetssamlande så tackar jag mig själv tackar mig för att jag är bra och duger, tackar för att jag bekräftar tillåter mig att vara den jag är alltid slutat upp att bara skärpa till mig. Idag bor det självkänsla i mig på en helt annan plan idag vet jag på riktigt att jag duger just så som jag är. Om jag hela tiden är beroende av min omgivnings tyckande och uppskattande anser jag att jag inte har någon självkänsla. Utan självkänsla är jag beroende av min omgivnings gillande och livrädd för att prova mina egna vingar. Menar till och med att jag då är ett offer. ett tomt svart hål som så frenetiskt behöver andras gillande. Jag menar i stället att jag måste tycka om, jag måste våga lita, jag måste älska Jo nu kommer det. MIG, mitt jag och mig själv. För om inte jag gör det hur ska då andra se att jag är värd att älskas? då visar jag ju min omgivning att nej bort från mig jag är inte värd……

litet smak prov av kvinnan jag ska få förmånen att se på lördag med min väninna.
I förr går fanns det fortfarande platser kvar ring henne så kanske du får förmånen att se henne.

Iväg till Alingsås, Mobbning bär vi med oss hela livet.
Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
”Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin “Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.

Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

Gamla vänner som visar sig………..

skrivkraften och jag hittade varandra idag. En gammal vän hörde av sig, sickness via mail. Tror det är minst tio år sen sist.  Igår ringde telefonen här hemma en av mina fd, diagnosis arbetskamrater ringde och berättade att äntligen hade hon fått läsa min bok.  Sånt gör mig glad inombords, honung eller balsam för mig just nu. Hon hade nog lite bokstäver hon med sa hon någon hit eller dit.  Nu när jag sitter här och skriver ler jag det nästan bubblar om mig, kanske är jag nu på väg att hitta hem igen till den  lilla flickan inom mig, hon som måste hanteras med mjuka händer. Hon inom mig som har tystnat för en stund. Idag är jag glad över att jag hittade till tangentbordet, jag har saknat det. Orden har inte funnits, kanske finns det där bara just nu eller så har jag samlat på mig en del nu.

Igår  kväll, skottade min make av ena sidan av taket, så utanför våra fönster på baksidan huset är det nu en  snövall som är närmare två meter hög.  Kommer snön någonsin försvinna? När blir det sommar?

SNÖ i massor just nu……….

En underbarhetsdag

Idag jobbade jag först fram till elva, generic sen hem ringa några samtal och iväg med bilen till stan. Jag och min lilla tjej skulle ha en shopping dag. Dessutom fick vi förmånen att träffa min alldeles egna lilla vän, cure som jag träffade snabb igår. Idag satt han hemma tillsammans med sin lilla familj, sickness sin söta lilla fru och deras son Kian. Jag har inte träffat frun innan, bara snabbt i affären igår. Min vän är tror jag mera än sex år sen, jag träffade sist. Då under mindre trevliga omständigheter. Även om vi haft våra kontroverser, jag  misstänker att han inte alltid varit glad på mig. Så kändes det ändå som vi inte haft ett uppehåll så länge, som vi faktiskt haft.  Det kändes som vi aldrig haft något uppehåll. Han är på något sätt min familj även om han inte ens skulle kunna vara min familj, så tillhör han oss. Han ingår. Den lilla pojken som inte ens var fyra månader är den yngsta familjemedlemmen.  Vissa människor träffar man i livet för att ha som vänner, hela livet. Man känner dom utan att man har några band. Ändå ingår dom på något sätt. Jag känner mig nästan som en mamma som återsett sin son efter många års letande. Men ändå är jag inte hans mamma. Vet inte ens hur det känns att återfå en son efter många års sökande. Ändå bor den känslan i mig. Min lilla kille har blivit stor vuxen man, en som är en gift man som även är en far. Jag kunde till och med gå in på Lindex idag, utan att köpa till mig.Idag blev det bara handlat till den lilla nykomna familjemedlemmen.  Det händer inte, kan det vara så att jag blivit mormor? Nej iså fall farmor, fast utan släktskap. Nej farmor är jag inte, mera som en syster som träffat sin Yngsta bror.  Fast inte ens det stämmer, utan en vän som återigen funnit sin vän.

I dagen vilar det tacksamhet, Jag känner en sådan tacksamhet över att återigen fått bekantskapen med min vän, som idag är en vuxen ung man.

Vänner……..

vaknade senare än vanligt idag. Snart till jobbet igen. Börjar vid halv elva, for sale slutar i morgon klockan 14.  Igår ringde jag upp en kvinna som jag inte pratat med på länge, buy det är lite konstigt med vissa människor, för även om det är lång tid mellan varven, så börjar man nästan diskussionen där den förra slutade även om det är två år emellan varven. Så är det när jag pratar med henne på ett underligt sätt, bara jag känner henne och hon mig.  Hon bor egentligen inte så långt ifrån mig, men fast ändå bara vi pratar om att träffas men det blir aldrig av. Jag tycker mycket om henne,  ändå får man liksom inte till det där att bara åka iväg. En fika eller bara ett hej. Inte kan det väl vara så att tiden inte finns?

Är jag verkligen så upptagen?

Varför tar jag mig inte i kragen, ser till att vi träffa?  Vad beror det på att det lilla mötet aldrig blir av?

Jag vet inte vad det är som gör att jag inte hinner, För hinner det vet jag att jag egentligen gör.

Efter samtalet igår så lovade jag mig själv, att faktiskt ta tag i denna relation, för min vän är verkligen en kvinna jag tycker om. Jag beundrar hennes mjuka kloka sätt att vara. Hennes ord och tankar är tankar och ord som jag gillar. Jag ringde henne för att jag själv ville berätta om min bok, att jag personligen ville berätta om varför och hur vad mitt syfte med min bok är.  Även hon hade spännande saker att berätta, hon utbildade sig igen, hon skulle snart åter igen bli mamma. Mamma ett litet knyte skulle finnas där, ett barn som snart ska ta sina första andetag, uppleva världen och lysa upp med sin närvaro.

Med denna kvinna kan jag vara ärlig, jag vågar vara mig.  Vissa människor betyder mera för mig än andra, hon är en av dessa.   Vissa människor bara finns där, är små änglar som bara sprider ljus runt sig. Denna tjej är en sådan människa. Hela hon lyser, har sitt egna ljus.

Nej, nu ska jag verkligen ta tag i det, jag vill verkligen träffa henne.

Tack vännen för samtalet igår dina ord bor och stannar kvar lite extra i mig. Dina ord är så kloka. Nu ska mina ord inte bara bli ord utan även handling.

Men hmmm finns några men, Så som att: jag ska bara……….. Men efter jag ska bara. Så tänker jag se till att vi äntligen träffas en dag ……

Nu ska jag bara skriva skrivpuffen för dagen sen iväg till arbetsplatsen………..

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: