Att skaffa nya vanor….

Godmorgon, idag är det jobb igen. Men jag börjar inte från kl 16.00- Jag har många timmar innan jag ska till jobbet. Jag hade kunnat haft sovmorgon. Men det hade inte varit jag. Skulle jag ha sovmorgon så slutar den runt 7.30. Jag gillar morgonen och den här halvtimman som ibland väldigt ofta blir mera nära en timma.

Kaffet smakar så gott och jag njuter verkligen av mina två koppar kaffe. Kanske är njutningen av att dagen, faktiskt bara innehåller två koppar kaffe.

Jag har hållit på med Viktväktarna nu i snart en månad. Det funkar fantastiskt bra, det blir som kalas varje gång jag ställer mig på vågen. Jag har redan gått ner 5,2 kg. Så det fungerar verkligen. Massor av goda grönsaker äter jag, har inte förändrat så mycket mera än att undvika smöret och mackorna. Mackor får bli helger vi sover i husbilen. De andra dagarna är det havregrynsgröt och frukt. Havregrynen kokar jag i micron och skivar ett äpple eller lägger i massor av blåbär. Vilket är hel-gott.

Jag äter helt vanlig mat men, hoppar över det där lilla som så gärna slinker ner om maten är god. Maten är god fast jag inte tar de där sista, det jag inte behöver. Det fungerar! Kg blir mindre och kroppen närmare målet. Tre kg till och jag ska unna mig ett besök i klädaffären köpa lite byxor. Någon tröja i mindre storlekar. Bara det gör att motivationen, är kvar. Den där tanken om att åka till affären och välja mindre storlekar, det är det som är motivationen.

När dom där 3 kg är borta gäller det att hitta till ett nytt delmål, ny motivationsfaktor som förstärker mig och gör att jag håller ut. Det är enkelt för redan nu, inser jag att det igen kommer bli kläder som är det som förstärker, men även att det blir enklare att leva. Stegen blir lättare och kroppen mera den, som egentligen är jag. För jag har varit smal i mitt liv. Jag har kunnat äta vad jag vill, utan att det visat sig på vågen. Det kan jag inte längre.

Då är det bara att acceptera, göra om och göra rätt. Det tog 15 år att äta till det som är jag idag. Så det är ingen kvick fix, att göra om och göra rätt. Men förhoppningsvis tar det inte femton år att göra rätt och nå målet jag satt upp. Jag ska fixa det! Det hela börjar med att skaffa nya vanor. Ändra på de där snurrande tankarna som inte gör någon nytta. Ändra tankarna medvetet, göra det inte en gång, inte två utan alltid. Efter några veckor blir förändringen en vana. Goda vanor är bra vanor.

Nog om detta ha en fantastisk fin dag. Lev idag just nu, det är nuet vi kan göra något åt. Igår är historia och morgondagen är det möjligt att se resultat av det du gör idag….. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Reflektion.

Jag har fått en ny start av morgondampen  men av ett lugnare slag. Idag var maken tvungen att gå upp lite extra tidigt, order det gjorde att jag vaknade tidigt. Redan kvart över sex stod jag och skummade min mjölk till mitt kaffe. Halv sju satt jag och åt frukost, tillsammans med de minsta barnen som faktiskt är stora idag.  På morgonpromenaden med hunden så ramlade det in en massa tacksamhetstankar, reflektions tid av åren som gått.  Hur det var förr, hur morgonen förr kunde vara.

Då för några år sedan, när det var mera yrt här hemma. När explosionen mera var en vana än ovana.  Idag är explosioner mera ovanliga inom dessa väggar. Förr la jag skulden på mig, dåligheter i mig, gjorde att jag tog på mig skulden om  krigshärden som var här hemma. Skuld är aldrig bra. Men skuld är något som vi som har  till och o-tillgångar inom NPF ofta känner. Tror inte det är så att alla lägger skuld på oss men, vi är ofta i situationer där vi är en del i det som sker som är mindre bra. Ofta eller i alla fall ibland är det så att vi får stå med hundhuvudet om att det är vårt fel.

Även  misstänker jag att vissa av oss är mera känsliga och tar åt oss skuld och skam som egentligen inte är vår. Känsligheten, dålig självkänsla  och historiska episoder gör att vi liksom suger i oss dåliga vibbar och vi villigt tar på oss “ Mitt – fel – känslor “. Även då vi inte ska göra det när det inte handlar om oss. 

Åter till det jag tänkt skriva om idag som liksom även idag  kom på villovägar.  Explosionerna som idag är mera ovanliga i vår familj.  Hur blev dom ovanliga? Vad är det som vi förändrat här hemma för att vara utan  Explosioner.

Inser att det är många olika saker som gjort att krigen inte är lika många i dag.

  • Jag har blivit äldre, allt är inte lika viktigt.
  • Jag vet om att jag har ADHD.
  • Jag har mera självinsikt.
  • Äter medicin och är mindre krävande av mig själv i min roll som mamma.
  • Barnen har blivit större, även de har mera insikter, de har lärt sig att ta ansvar fått rutiner som mera automatiserats.
  • Vi har alla fått insikter och vet konsekvenserna om vad och varför.
  • Rutiner har blivit vanor som är bra för oss.
  • Jag tror att vår familj har blivit äldre, fått in mera självinsikt i hur vi vill att det ska vara. 
  • Men inte att för glömma så är ju självklart vår medicin en del i det som är bra. Den gör ju att vissa av oss saktar in och blir mera i takt med livet själv.

Idag  gick jag och vovven i mina vilande tankar om tacksamhet. Egentligen är det kanske självklarheter för vanliga människor utan våra små egenheter. Men för mig blev det stort.

Vår familj har saktat in, fått rutiner. Självklart hörs och syns vi, men inte lika mycket idag i våra svårigheter. Utan idag är vi mera en familj som bor i sina tillgångar, det är allt som oftast som vi bor i våra tillgångar idag.  Känner att vi liksom låtit o-tillgångarna bli synliga, gjort dom till våra tillgångar. Provat på att lära oss att leva vårt liv. Istället för att leva ett liv som andra människor förväntar sig att vi ska leva.  Just det sista här, i  just det, bor det tacksamhet, vi är liksom de människor som vi  är ämnade att vara och just det gör oss vackra!

Tack, för denna klokhetsmorgon, när jag fick vandra i varma kärlekstankar tillsammans med mig själv och vår lilla Vovve. Så flyttade det in värme där ute i alla minus grader.

Andra kanske tänker att men hallå, det är ju så självklart vad har ni åstadkommit? En lugn morgon?  För oss har det inte varit nått självklart innan. Men idag är vi en familj som tillsammans kan sitta och äta frukost i lugn och ro. Sitta tillsammans och små prata om ditt och datt utan att vi kryper ner i skyttegravar. Inga bomber som skjuts, utan en trevlighets stund, så att dagen blir bra.

Foto0180

Snart kommer vi återigen kunna beskåda de små vackra vitsipporna som bjuder på vår,värme, och fågelkvitterier.

Lev idag, imorgon är till för att levas i morgon!!!!!