Bussgänget som spred skräck ……..

i går var det mera spännande än jag vill ha här på campingen. Denna vecka är det bussträff här på campingen. Det bor campingsgäster i stora bussar som de gjort om till husbussar. Fördomar i mig blev bekräftade för jag har hela tiden haft en konstig uppfattning om att just de här buss folken är lite speciella.  Igår fick jag tyvärr bekräftelse i mina fördomar.  Våra säsongscampinggrannar som är lite till åren komna har ordnat så de har vatten vid sin tomtgräns.  Kranen som de Satt upp har gått sönder, sickness för att andra människor har använt den och inte varit rädd om den. Så de har fått köpa ny flera gånger.  Igår kom det en herre med ett skägg som var minst trettio centimeters skägg lite kraftigt bygg och kroppen full av tatueringar gick dit och fyllde på vatten. Vänligt men bestämt sa herren till mannen att det var hans kran. Att han såg hellre att de hämtade vatten vid vattenposterna som var till för campinggästerna.  Mannen bröstade upp sig och om inte den ena kvinnan gått emellan hade den äldre herren blivit nerslagen. Min make satt beredd utanför förtältet för att gå emellan. Men det behövdes inte.  När bråket va avstyrt så skickade bo-bussägaren  fram sin äldre mera skräckinjagade son fram för att hämta vatten, recipe inte en gång utan två tre gånger.

Blev jag arg eller blev jag arg, Jo men min nyfödda eftertänksamhet gav mig klokheter nog att inte gå fram och visa min ilska. Efter incidenten blev det högljudd fest med son långt fram på morgonen tror de håll på till minst två på natten kanske senare.  Idag har campingägaren antagligen avvisat minst en av bussboarna.  Men innan de åkte hann de med att gå fram till vattenkrans mannen och ropa gubbdjävel och vara otrevlig.  Nu brukar jag tycka att människor får vara precis som de är och det får göra vad som faller dom in. Men att skapa skräck i en hel camping det är inte okej. Du får göra precis vad du vill tänker jag men du ska självklart inte låta dina egenheter gå ut över någon annan. VUXNA MÄNNISKOR  som springer runt ohc bröstar upp sig ropar gubbdjävul och spelar gangster. Nej där är vi fel ute, och just de människorna är nog väldigt små inom sig, de yttre attiraljerna visar på litenheten tror jag.  Men jag och mina fördomar dom blev liksom lite bekräftade så den lär jag gå och bära på en stund till. Tills motsatsen bevisas.  Nu säger jag inte att alla bussägarna är tjurskallar och brösta uppsig människor men tyvärr så råkade jag ut för incidenten på nära håll vilket gör att den flyttade in lite längre i kroppen.

Under gamla broar flyter det nytt vatten.

De gamla broarna men alltid ett ständigt nytt flytande vatten. Så blev mina tankar idag när jag tog till steg för att tänka.  Så mycket nytt vatten, drug som flyter under alla de gamla broar.  Ramlade tillbaka i tiden, sovaldi jag var 9 år  för nån timma sen.  Tänkte på alla broar som var då. Tänkte på hur vi alla  säkerligen hade drömmar som små, sovaldi alla drömmar vi skapar under vår uppväxt. Tanken blev så stor där ute i steget.  Mötte en familj som var på väg någonstans, där  jag gick. En mamma med tre små barn, familjen kommer från någon annanstans. När vi sagt hej, då jag åter var på väg igen flyttade det in tankar. Om dessa barns drömmar, vilka broar som de ville gå. Ville de växa upp här, eller hade redan, drömmar om att komma tillbaka till sitt hemland flyttat in hos dem ? Hade de här tre barnen drömmar om att i vår lilla by få svenska kamrater i skolan.  Eller drömde de om att deras pappa kom tillbaka från landet ingenstans.  Kanske fanns där en tanke om att deras farmor, mormor ännu var kvar,  i landet som har deras dofter som bekanter.  Kanske kan doften av spiskummin  locka tillbaka dom till en morgon när de förstod språket. 

Efter en stund var tanken hos mig själv när jag en morgon tillsammans med min kusin var i stallet där hästarna va. En kort stund  blev det minnen om att jag som barn cyklade för en lång backe sent en kväll. Mörker och skog som skrämde mig. Vid vår väg fram till huset  fanns ett träd där jag kunde skymta ett  öga, det var jag fruktansvärt rädd för.

Därefter flyttades mina tankar tillbaka i tiden till familjen, som jag nyss gått förbi. Då slogs jag av tanken att de små barnen säkerligen hade mer skrämmande vatten under sina broar. Där hade det säkerligen  flutit vatten som jag inte ens kommer i närheten av, i former av skrämsel och mörker.  Tanken som från början varit en  mjuk och fin tanke fylldes av allt annat än stall, spiskummin och salta stänk.  Inte ens rutten tång lyckades ta bort stanken som jag förlorade tanken i.  Bestämde mig för att i övermorgon när jag igen kommer möta familjen  som alltid är på väg någons stans. Då ska jag ännu mera  le, säga ett ännu säkrare och varmare hej. Jag vill  att de små  barnen ska få ett varmt härligt vatten att flyta under någon av deras broar.  Vem vet, kanske,  kanske kan det ta bort något av nått hemskt minne som seglar förbi hos dem.  Eller i alla fall så får de en stund  av ett  vänligt leende, när de är  på väg till deras någon annanstans.

Oj hur blev det idag bara en massa tankar från steg av min morgon.  Så det kan bli nu behöver jag ta hand om dagen för i kväll ska jag arbeta igen. Även där kommer det flyta vatten under broar, och där har det även flutit massvis med historiska vatten redan innan. 

Idag ska jag fortsätta just i denna tanke, ha det  i mitt medvetande,  att jag är och kommer att vara en del av det vatten som flyter under andras broar.  De människor jag möter idag,  jag kommer att vara en del av det vatten.  Då vill jag att de ska minnas det fina friska vatten som jag kan vara.  Jag ska vara en del av  andra broars klara, glimmande vatten. Det säger mig att jag  ska göra mitt bästa för att vara den som jag är ämnad att vara.  Det säger mig att jag får låta mitt ljus och mina fina sidor visa sig.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: