Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Vänner……..

    vaknade senare än vanligt idag. Snart till jobbet igen. Börjar vid halv elva, for sale slutar i morgon klockan 14.  Igår ringde jag upp en kvinna som jag inte pratat med på länge, buy det är lite konstigt med vissa människor, för även om det är lång tid mellan varven, så börjar man nästan diskussionen där den förra slutade även om det är två år emellan varven. Så är det när jag pratar med henne på ett underligt sätt, bara jag känner henne och hon mig.  Hon bor egentligen inte så långt ifrån mig, men fast ändå bara vi pratar om att träffas men det blir aldrig av. Jag tycker mycket om henne,  ändå får man liksom inte till det där att bara åka iväg. En fika eller bara ett hej. Inte kan det väl vara så att tiden inte finns?

    Är jag verkligen så upptagen?

    Varför tar jag mig inte i kragen, ser till att vi träffa?  Vad beror det på att det lilla mötet aldrig blir av?

    Jag vet inte vad det är som gör att jag inte hinner, För hinner det vet jag att jag egentligen gör.

    Efter samtalet igår så lovade jag mig själv, att faktiskt ta tag i denna relation, för min vän är verkligen en kvinna jag tycker om. Jag beundrar hennes mjuka kloka sätt att vara. Hennes ord och tankar är tankar och ord som jag gillar. Jag ringde henne för att jag själv ville berätta om min bok, att jag personligen ville berätta om varför och hur vad mitt syfte med min bok är.  Även hon hade spännande saker att berätta, hon utbildade sig igen, hon skulle snart åter igen bli mamma. Mamma ett litet knyte skulle finnas där, ett barn som snart ska ta sina första andetag, uppleva världen och lysa upp med sin närvaro.

    Med denna kvinna kan jag vara ärlig, jag vågar vara mig.  Vissa människor betyder mera för mig än andra, hon är en av dessa.   Vissa människor bara finns där, är små änglar som bara sprider ljus runt sig. Denna tjej är en sådan människa. Hela hon lyser, har sitt egna ljus.

    Nej, nu ska jag verkligen ta tag i det, jag vill verkligen träffa henne.

    Tack vännen för samtalet igår dina ord bor och stannar kvar lite extra i mig. Dina ord är så kloka. Nu ska mina ord inte bara bli ord utan även handling.

    Men hmmm finns några men, Så som att: jag ska bara……….. Men efter jag ska bara. Så tänker jag se till att vi äntligen träffas en dag ……

    Nu ska jag bara skriva skrivpuffen för dagen sen iväg till arbetsplatsen………..

  • Företagesnamnet behöver lite bokstäver HAHAHaaa

    har idag fått bakläxa på mitt företagsnamn, drug de vill ha några andra bokstäver till det.  Det tycket jag är lite komiskt. Som om inte mina egna bokstäver skulle räcka till det behövs några extra, no rx  vissa får man gratis andra behöver man lägga till.

    Ska klura lite på hur det ska bli till på namnet. Ser ljust på framtiden böcker säljs hela tiden den andra upplagan snart klar, men även den minskar i antalet böcker.  Det här är nog det mest spännande jag har gjort. En kittlande känsla i magen hela tiden.

  • Tom

    äntligen hemma igen har dessutom vilat mig en liten stund.  Mitt arbetspass tog på krafterna.  Känner mig sjuk igen men jag misstänker att det nog är tröttheten. Imorgon ska jag dit igen, cialis jobbar då tills på söndag.  Skriver mera sedan orkar just nu inte mera har även glömt min lilla tablett idag den känslan jag nu har i kroppen är sövande surret i huvudet gör nästan ont.

  • klokheter i meterhöga längder

    Idag ska jag jobba igen schema förändringar är det just nu, medical istället för tre börjar vi nu vid halv ett.  Jag har lite svårt när rutiner ändras och vill gärna ha fullkoll på vad förändringarna kommer att innebära. Just nu har jag inte det, men redan imorgon när jag går hem från jobbet kommer jag att vet om de nya förändringarna och dess innebörd. Jag gillar formligen älskar rutiner och riktlinjer om hur det ska vara och hur det ska bli, samtidigt som jag inom mig vantrivs  med samma läge hela dagarna.  Är det samma för länge blir jag orolig, förändrar saker bara för förändringens skull.  Blir det för inrutat måste jag till med saker som gör  det annorlunda.

    Möblera om är en sådan sak,  nya intressen eller ett gammalt avlagt intresse som  kommer fram igen är sådant som jag måste ta till i tristess.  Min make och jag hade en diskussion här i veckan om just det.
    I våran källare står det tre stycken köksbord,  i köket har vi ett som stått där nu i tre eller fyra år.  Jag gillar inte vårat nuvarnade köksbord utan det köptes in för att vi ett tag var åtta stycken ivåran familj. Nu är vi bara sex invånare i vårat hus men köksbordet står fortfarande framme.  I omgångar har jag på olika sätt försökt mig på att få till en förändring, till sist våran förra diskussion var min make uppmärksam och klok nog att inse va det handlar om.

    De förlösande orden om att det handlar inte om köksbordet eller finheten i bordet med mera, utan det handlar om dig, sa han till mig.  Fan, va han hade rätt, det är lite skrämmande samtidigt lite bekvämt och tryggt att han känner mig så pass mycket som han gör. Tror till och med att han känner mig mera än jag själv, för han hade så rätt.  Det liksom kryper i kroppen på mig just nu, jag känner hur jag vill ha förändringar för att slippa trisstessen, för att slippa stå ut.

    Bord här eller där spelar inte  någon roll, om jag flyttar runt möbler i alla rum gör inte att oron inom mig stillas. För det är lite så mina omflyttningar och mina förändringar på utsidan är saker som gör nått annorlunda utan för, alla omflyttningar hjälper mig att inte stå ut med stressen inom mig. Jag har då saker att göra,  så jag slipper stanna upp. Hans ord var så sanna, Hans ord och klokheter blev sanningar i mig som hjälpte mig framåt,  och jag la krutet på det som gör att jag måste ta tag i saker som finns inom mig. Det handlade om mig, mitt och jag.

    Även om lösningen inte ännu är på plats och vem vet ett annat köksbord kanske snart står i vårat kök. Så var det viktigt det han sa. För en gång skull lyssnade jag med rätt öra, rätt känslor kopplades på  vid rätt ord.  Det är inte bordet eller möblerna som behöver flyttas om det är jag som måste ta tag i saker som rör till det inom mig.  Jag behöver lära mig att stå ut i vanligheter och vardagliga saker utan att springa runt och flytta om, köpa nytt eller rent av flytta.  Jag behöver gilla läget även om det just nu är ett mindre ha att göra läge,  i våras skrev jag min bok, sen sommaren och höst satt jag ute i trädgården och målade på huset,  nu har jag inget jag  kan pilla med så att det känns det gör att jag vill flytta runt saker, måla om grejja  i oändlighet……..

    Varför är alltid min make så klok? Kanske för att jag just behöver en så klok make för han hjälper mig att lära känna mig sådan som jag är, innan min tablett viste jag inte överhuvudtaget om vad som ställde till det. Idag med tablett  går min makes klokhet in i mig på ett nytt och lärande sätt.

  • Ett litet Brev gör mig underbart lycklig,

    Ett litet Brev gör mig underbart lycklig.

    Idag just nu har det hänt något fantastiskt, and  sitter här med tårar i ögonen, Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”  och våran lilla dampläkare är orsaken till mina lyckotårar. Jag fattar inte ens att det är sant, det är helt otroligt vackert och underbart enormt.  Jag kan villigt erkänna att det värmer den lilla flickan inom mig. Hon som lyckades mindre ofta ibland. Läkaren, Denne våran fantastiska läkare som vi träffade för många år sen. Bestämde jag mig för att skicka en bok till, Både han och hans fru har läst den. Hans ord om boken gjorde mig varm, det blev kärlek i mig av hans ord, läst brevet ett tiotal gånger, ropade  på min make som fick springa upp för att höra det vackra brevet.  Tänk att denna roliga hjälpsamma läkare, han gillade min bok.  Men det är klart att han ska göra jag har ju skrivit om hans favorit ämne  som är de neuropsykiatriska funktionshinder.   Även om jag bara skrivit om adhd i mig.

    Här blir en massa tacksamhetstankar, glädje-lycko-rus känslor om härligheter!!!!

    Tack för det vackra guldkantade orden de värmde mig.

    Tack för alla vackra känslor som flyttade in i mig, då jag läste ditt brev skulle vilja visa hela världen det, men inte utan att veta om jag får det. Tack för att vi min familj fick förmånen att ha dig som läkare under dessa år, Nästan så att jag flyttar till Gotland för att vi ska få ha dig kvar.

    Tack  vet inte hur jag ska säga tack mera än Tack!

    Även ett stor tack till mig och min modig-het som gjorde att jag vågade skicka iväg min bok enda långt bort till Gotland. Tack även till posten som lyckades skicka den till rätt person.

  • Nu snurrar tankarna i massor…..

    Jag funderar och klurar på hur det ska kunna bli bättre. Under många veckor har jag funderat och klurat på jobb, order och hur jag ska få ihop saker. Just nu ligger allt utan för på något sätt, pharm  tankarna gör mig stressad. Jag inser att jag inte har förmågan att reda ut det, clinic behöver be om hjälp. Men vet bara inte  hur, vad det är som jag egentligen behöver hjälp med.

    Just nu känns det bara så svårt och ouppnåligt allt omkring. Det är mycket att göra på jobbet som gör att jag inte känner att jag har tid med det som jag behöver göra, för att hinna i kapp.  Skulle behöva någon som hjälpte mig att ta en sak i taget. Som hjälpte mig att lugnt och metodiskt sa till mig att göra den saken klar, nästa och nästa. Så att jag kunde bocka av slutföra och göra klart.

    Hela tiden när jag är på jobbet, vet jag att vissa saker ligger efter, vissa saker som jag borde göra klart så att jag slapp att tänka på dem.  Nu när jag kommer tillbaka kommer listan att bli längre och längre. Känns nästan som jag skulle behöva en som gick bredvid mig som sa ta det steget, nu ska du göra det, glöm inte det  och så vidare, vidare i oändligheter. Som det känns just nu skulle jag behöva bo på jobbet, för att bli klar för att hinna med alla saker som jag borde göra.

    Kanske är det så att jag istället behöver sudda ut några ”borde”. Men jag vet inte vilka jag ska ta bort  vilka som ska vara först.

    Jag blir stressad av att bara tänka tankarna.  Jag har inte ens varit på jobbet men redan är jag helt slut av tankarna om vad jag ska göra imorgon, skrivit lista på allt jag ska hinna med, suddat kastat. För det är först imorgon jag jobbar men jag har redan sen igår gått igenom morgondagen 1000 gånger om i tankarna, ändå känns det som att något kommer att glömmas av missas eller inte hinnas med.  Jag skulle verkligen behöva hjälp!! Eller är jag på något sätt mera adhd-symtom just nu?

  • Nya bilen

    Ska hämtas idag, tadalafil idag blir våran nu gamla svarta Opel ett minne blott. Istället kommer det en röd ( jag beställde färgen) fin  saab, pill och en massa modell ord. Sånt e inte så viktigt för mig,  Bara den går framåt. Etanol ska den tydligen tankas med. men går även med bensin vilket är nödvändigt här för här finns det bara bensin station med just bensin.  Lär ju inte vara miljövänligt och åka till U valla och tanka för att sedan åka åt andra hållet.  Våran nu  gamla opel lyckades vi i alla fall kör till mätaren 2000 . Den nya fina saaben som jag antagligen inte kommer att våga köra  kommer det stå kanske 20 meter eller nått.  Nu är det ju inte så att vi köper våra bilar vi bara leasar  på ett år. Kostar lite men är ett bekvämt sätt att ha bil på. Slipper reprationer, försäkringar mm.

  • Mobbing tankar……..

    Tänkte jag skulle skriva lite om ”mobbning”.

    Efter att ha läst på Marlenes blogg, drug lite grann. Så har hennes ord berört mig, doctor Hon och jag är med i samma förening Compassen Göteborg.  Hennes flicka är utsatt i skolan, find Marlene och  jag har lite samma upplevelser. Min lille guldklimp hade svårigheter i två år, som kulminerade förra terminen. Detta gjorde att jag valde att vara hemma under vår terminen. Många gånger fick min lilla kille hämtas i skolan,  för att vara hemma, efter att han fått  tjuvnyp av sina klasskamrater. Redan här vänder sig magen på mig, vill egentligen inte skriva klasskamrater, för kamrater är något helt annat än illa sinnade kumpaner som gör dagen omöjlig att stå ut med.

    Det gör ont, när ens barn blir illa behandlad i skolan. Ofta blev det även så att min son blev mycket medveten om sin egen del i mobbningen. Det blir oftast så. Men om du inte gjort så eller om du inte bryr dig……. med mera.

    Hur ska man som mobbnings offer inte kunna bry sig, om man dag efter dag blir retad, knuffad och slagen, hur ska man då  sluta med att bry sig?

    Detta är även en sak som gör lite extra ont i mig, för jag var själv ett utsatt barn, vissa dagar var det lättare att inte bry sig, vissa dagar var det inte många ord eller knuffar som behövdes för att jag inte skulle kunna inte bry mig.

    Det som gör ondast i mig i mobbningshistorier, är att alla säger att de gör va de kan. Här menar jag att man inte gör tillräckligt!  För de barnen som blir utsatta, är barn som mår riktigt illa, får en bild om sig själva att de inte duger, att de är fel. Har man där till någon form av funktionshinder, så vet man redan innan dessa mobbande situationer att man är annorlunda, konstig och fel.  Det är ju inte så att jag väljer att ha min diagnos. Den fick jag på köpet, fast jag inte ens valde att köpa den. Jag har i hela mitt liv känt mig annorlunda, gjort flera misstag i livet än jag borde, min kropp har tagit mycket stryk, av att jag inte kan, har förmågan att stanna upp, stå ut, göra alla de där sakerna i rätt ordning.  Jag glömmer, blir ilsken i vissa situationer, slarvar bort, missar möten tider och glömmer av att ringa viktiga telefonsamtal mm.

    Livet blir ofta så  för oss som har eftertänksamheter i konsekvenser, vi  har mera tillräckligt i våra bokstäver än människor,  utan dessa speciella små kombinationer.  Mobbingen som vissa av oss får lära oss att stå ut med är lite grädde på moset. Men den grädden är för längesen sur, utgången och illa smakande. Moset är till på köpet pulvermos med för mycket eller för lite vatten, med lite extra kryddning. Där det i omgivningen visar sig i höjda ögonbryn och attityden skyll dig själv.

    Jag anser att när barn i skolan blir mobbade, gör inte skolan tillräckligt!  De tror att de gör va de kan kanske, men det är aldrig tillräckligt om någon annan människa blir utsatt.

    För då var det inte tillräckligt, eftersom någon liten kille eller tjej mår dåligt kanske till och med tillslut,  inte orkar vara kvar i livet.  Skolan skall vara till för alla, men jag upplever inte det som att den är det. I dessa situationer.

    Nu vill jag även visa på att skolan  som våran lilla kille går i har ansträngt sig, gör allt de förmår för att dessa barn som har speciella tillgångar.  De går i en lite mindre klass med mera vuxna omkring sig. Här är det övningar och livkunskaper som är tagna på allvar. Här tränar det genom teater, värderingsövningar, och diskussioner dagarna i enda. 5 elever  tre klassrum och tre lärare.  INGA LÄXOR!!!!!  För Läxor, gör man i skolan.  En sådan klass skulle alla barn  ha möjlighet att välja om det inte funkar med den vanliga klassen.

  • då var det bestämt har skrivit på kontraktet och ska skicka iväg min make till brevlådan

    En ny tryckning av ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” är nu beställd.   Nu lär det bli en ny tid i att följa försäljningslistan. Blir rädd hänger inte riktigt med. Vad är det som händer?  Hur blev det så här?
    På en skala hur bra tycker jag att detta är?  Nu du, cure  Kay Pollak den 11 som du menar inte finns.  Har jag just hittat. Den finns här, cialis det är en 11 för mig att jag eller inte jag att min Bok blir upptryckt för andra gången. Det är en 11!

    Vilar och åter vilar, men lite av sjukkänslan försvann i att skriva på,  för den nya tryckningen.    Snart åker min make iväg och skickar iväg kontraktet via posten igen.

  • Hur länge ska man vara sjuk????

    Nu är jag nog inne på tredje veckan av sjukdomskänslor. Är fortfarande trött, viagra huvudvärk, sovaldi feber från och till. Inte heller tog de några  mera avancerade prover på mig, de nöjde sig med att det var någon form av virus. Trötthetskänslorna går inte över, min kraft och ork är att anstränga mig med frukostdukning sen är jag slut.  Idag borde jag gå på möte vid 13 men tror inte jag orkar. Febern dyker upp från och till under dagen. Vad kan jag göra för att bli frisk och kry igen?  Jag ska inte jobba förrän på torsdagen som är  det första arbetsdagen igen, frågan är bara om jag kommer att orka. Eller hur jag ska orka?  Det räckte med att gå upp  i morse koka kaffet, duka fram frukost till barnen sen ramlade tröttheten över mig igen. Nu vill jag inte längre!!! Har i och  för sig inte velat vara sjuk  en enda gång.

    Nu är barnen i alla fall igång igen, skola och livet för dem börjar att återvända.

    Borde göra lite ändringar i min bok, skulle ringa samtal, skriva brev men just nu orkar jag inte.  Den enda skriften som blir är denna.  När jag inte riktigt har klart för mig hur jag ska skriva eller hur jag ska gå tillväga med en uppgift så klarar jag inte av att börja, vet inte hur eller vilket det första steget är för att komma igång.

    Hur gör man?  Vilken tråd är det första tråden jag ska dra i? Kanske är det bara den lilla tråden som är till för att bli frisk igen.  Men den har jag inte lyckats att hitta ännu… Vet inte vart jag lagt den eller var jag kan hitta den!!!!