den stora två meters högen snö som var på min altan, sovaldi är ett minne på gräsmattan nu. Grilla, diagnosis grilla, åter grilla, är samtalsämnet här hemma. Min son skulle träna igår, men ville inte gå själv. Min kära make gav honom förslaget, om att ta bort snön på altanen i stället för att gå till gymmet. Två timmar utan vila, kanske tre till och med. Ger mig hoppfullhet om att jag kan ut och stjäla lite sol.
Vårsols- strålar som kommer värma min hud, solstålestjälandet kommer att hjälpa till att få bort lite av eksemen i ansiktet.
Det är ljuset jag vill ha!
Familjen tänker på grill, jag med, men min grill är inte gasoluppvärmd.
Den har vi i och för sig tänkt att ge bort, vår gasolgrill som vi köpte för två årsen, den kommer min vän få, gasol, nej tack grillkol ska det va!
Inte lika bekvämt, inte lika enkelt, men så mycket godare. Impulsiva inköp, är sånt som byts ut, efter ett tag. Så inför sommaren i år lär det bytas från gasol till kol. Snart kommer hela villa området återigen dofta av grillande husägare. Misstänker starkt att vi även detta år kommer att leda grillligan. Inte jag utan maken.
Jag nöjer mig med sol-ligan.
Minne från igår, ” ÅÅÅÅÅ mamma jag ser grillen” sa stora sonen. Snart kan vi grilla, lite mycket, blev Makens reaktion.
Ska vi grilla snart, eller? Stora dottern.
Himlen visar ingen sol idag, till min stora besvikelse. Men det är våren, jag vet det, känner det in i minsta beståndsdel. Våren doftar annorlunda. Våren trotts att vi ännu har massvis med snö, tror inte den kommer försvinna från i maj…..
Men solen har börjat att ge mig hopp om att sommaren snart kommer att visa sig.
