Kategori: åren 2021-2023 Sida 24 av 221

Tänk att glädje kan visa sig i tårar. Nu är det ganska så vanligt för mig. Dom där tårarna som rinner av glädje. När jag jobbade med flickor, var deras ständiga kommentar när jag blev rörd. ”Nu gråter Carina igen.´´

God morgon och god fortsättning, på denna härliga Julhelg. En vacker helg på många sätt. Lillflickan gjorde att jag fick tårar i ögonen, igår. Nu när jag skriver rinner tårarna igen. Inte av sorg, men av lycka. Igår fick hon sin efterlängtade gitarr. Vi trodde hon ville ha en halvakustisk gitarr men, hon ville ha en stål-strängad. Hon fick det hon ville ha, efter att vi här hemma gjort efterforskningar i massor. Jag frågade en före detta kollega, även en kollega, båda håller dom på med musik. Maken kollade nätet i massor. Till slut hittade vi en, som vi köpte.

På kvällen när våra gäster hade åkt hem. Då kom lilltösen ut i köket, kramade om mig och berättar för mig, att det här va den bästa julafton, hon någonsin haft. Ändå var det bara en helt vanlig julafton här. Hon var så glad över sin gitarr och var med oss under kvällen. När det vankades promenad till Midnattsmässan, var hon med oss. När det var dags för nattvarden, frågade hon maken om han ville följa med henne. Men jag sa att jag kunde vara med henne, Jag och lill-tösa-biten gjorde vår nattvard. Promenaden hem kom det en klasskamrat och hälsade på henne, gav henne en jul kram. Det gjorde mig så varm i hjärtat. Det har fungerat denna gången med. Vi har landat, skapat ett hem igen där vi alla får plats. Vi har en sådan fin Kyrka är i vår lilla by. Det är så vackert att sitta där mitt i natten och lyssna på de vackra sångerna. I går blev det rysningar på hela kroppen när det sjöngs av den duktiga solisten.

Äggosten var populär hos lillflickan hon tog två gånger, Ris Ala Malta var inget hon gillade. För det var äggost med den hemkokta sylten som var hennes grej.

Här är dom Outstanding Bivax dukarna. Så perfekta att ha till mat och ost i stället för att använda plast. Enkla att tvätta. Ljummet vatten och en droppe diskmedel. Frågan är bara när jag måste lägga mera vax, om det är något jag klarar av. Vi får se hur det blir, det lär ta ett tag. Ännu efter fyra, fem tvättar är dom som dom var när jag fick dom.

Nu på morgonen såg jag att jag glömt, att ladda mobilen. Det blev att jag satt och kollade på min fina julklapp, jag fått av stora hemmavarande sonen. Han gav mig en tavla, gjord av sand och kristaller. Vänder man på den, blir det nya landskap varje gång. Ett rofyllt sätt att hitta till stillhet, jag skulle kalla det ett bra terapeutiskt sätt att hitta till ro och stillhet. Magiskt vad vackert det blir i den där bilden.

När jag druckit mitt kaffe, fick jag för mig att göra ordning våra besticklådor. Bytte ut dom där svarta besticken, jag fick för mig att jag ville ha. Till det vanliga lite tyngre vi haft sedan urminnes tider. Ännu ett par bestick till någon av alla som efterhand flyttar hemifrån. Nej, nu ska jag in i duschen, mat ska lagas och dottern med sin familj kommer vid tre. I morgon kommer sonens familj, då blir det igen Julbord. Idag har vi tänkt att bjuda på annan mat så det blir lite variation.

Tacksamhet.

1. tack för den fantastiskt vackra julaftonen.
2. tack för att lilltösen var utvald, att komma till vårt hem
3. tack för att jag vaknade till ännu en dag.
4. tack för alla vackra människor som bor i min värld och tid.
5. tack till livet.
6. tack för att vi valde igen att gå till Kyrkan igår.

``Alla årstider är helt olika varandra´´ sa Stor Panda.

”Men alla har sina egna mirakel.´´

”Precis som vi ´´, log Liten Drake.

Det är så, vi är alla våra egna unika mirakel. När vi tittar bakom attityder så ser vi bara vackra unika människor.

Lev idag, för idag är första dagen på resten av ditt liv. Igår är historia och morgondagen kanske blir en gåva till. Det ser vi först i morgon. Just nu gäller.

Jag har fått till mig att det är strömt i skogsjön, isen är tjock på vanliga sjön även vid campingen. Det finns en liten brygga med stege. Där hade jag kunnat bada, fast jag valde att avstå. Kan jag inte räta på mig när jag sitter i sjön, så kanske stege kan ställa till det ännu mer. En av mina badsystrar ringde igår och hade många lösningar säkerligen bra, men jag är för feg. För feg vill inte att det ska bli så galet som det blev sist. Inget Jul bad för mig.

Det får bli att fira jul utan bad och förbereda och fira här hemma. VI har redan börjat lite smått med frukosten. Lilltösen har öppnat presenter från Stockholm. Jag och maken ska ta en promenad till by innan vi sätter igång. Men jag ville göra ett inlägg, det blev inget inlägg igår. Vi hade fullt upp med annat. Vi köpte ägg i hönseriet, Mjölk hos bonden och därefter åkte vi till IKEA för att köpa fåtölj. Helt rätt dag för IKEA besök men så dumt om man har annat att göra. Inte en människa på IKEA eller i alla fall lite folk. Fåtöljen inköptes och ett nytt bord framför soffan.

Hem fixa äggost, koka sylt, koka gröt, göra Janson och fixa skinkan. Skinkan är makens jobb. Det andra är mitt. Äggosten blev riktigt fin, gjord på mjölk från bonden och spetsade till den med lite filmjölk och kardemumma och pytte lite vaniljsocker. Tösabiten har pratat så mycket om Äggost, jag vart lite nervös över att min inte kanske var lika god, som dom hon ätit innan. Men när hon fick smaka lite, så vart hon hel nöjd. Den där äggosten den dög allt riktigt bra. Den bir godare ju längre den står, tyvärr har den bara stått över natten men det fungerar nog ändå. Till den har vi hemma kokt sylt gjord på hallon, blåbär och jordgubbar. Det kommer duga fint. Imorgon skulle Mina vuxna barn komma hit med sina familjer men sonens familj har drabbats av magsjuka. Dom får vara hemma och fira julen själva. Dottern med sambo och deras lilla Alfred kommer i alla fall imorgon. Då kommer även lillgrabben hem från sitt julfirande i Göteborg. Det ska bli trevligt. Nej nu har jag inte längre tid att sitta här och skriva nu ska jag njuta av julfriden tillsammans med familjen. I kväll blir det som vanligt midnattsmässa i kyrkan. En fin tradition som vi började med 2017 kanske. Jag är inte riktigt säker. Det är så fint och rofyllt och vackert att sitta där i kyrkan tillsammans med alla andra julfirare.

Ha en riktigt god härlig och fin Jul. Vem vet kanske ses vi i morgon det får vi se då.

Idag är första dagen på resten av våra liv. Lev idag just nu, igår finns inte längre här men just nu kan vi skapa fina minnen som vi har redan i morgon. Just nu gäller.

God Jul ta hand om dig.

Sitter här och skriver maken han lagade maten idag. Spagetti och köttfärssås men, jag tänker äta av chiligrytan jag gjorde igår. Fast det var 1 kg högrev så åt alla bra av maten igår. Det blev så lite kvar att det bara räcker till en. Jag paxade den. Nu är det inte så svårt här för ungdomarna gillar inte rester. Jag tyckte grytan var så grymt god, så jag är glad att det blev lite över. Idag firade vi jullov här på förmiddagen. Vi gjorde varm choklad och tinade lussebullar, lite chips och lite skivad frukt och en dyr-gripare till Julfilm att fira jullov. Jag berättade att jag är så grymt imponerad över hur hösten varit. VI hade riktigt mysigt när vi satt här i soffan och kollade film. Självklart hade vi tänt en brasa i spisen. För att gö det lite extra mysigt.

När filmen var klar vart det att plocka upp tallrikar och sådant. Chokladen var så god att det fick bli en kopp till för vissa. Jag nöjde mig med Jul te. Det var lite tid kvar innan maken skulle komma hem. Det gjorde att jag la mig på spikmattan och somnade nog med en gång. Nu är hela kroppen full med må bra känslor. Sicken tur att jag igen har valt att använda den. Så härligt. Livet blir lite enklare när den ligger i sängen när man behöver den. Sover så gott och känner mig utvilad bara efter en slummer på 30 minuter. Härligt.

I morgon ska vi köpa mjölk hos bonden. Jag ska koka gröt och göra äggost. Äggosten är till för julafton. både jag och lilltjejen men även svärdottern gillar äggost. Hoppas det finns kvar till henne när hon kommer på Juldagen. Janson ska även göras i morgon samt julskinkan. Nu är vi äntligen där i själva julstöket och firandet. Det ska bli så roligt. På julafton har jag även tänkt mig ett julbad med badsystrarna om dom ska bada.

Ha en trevlig kväll. Detta är bra ett eftermiddagsinlägg med lite tid över. Det får duga för nu.
Fast det där med lev idag just nu får plats. Just nu gäller igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Idag ler jag åt mina lite dumma tankar igår. Det om ålder, det är väl klart är man 57 år är man inte purung. Det är till och med så att om bara några veckor, är jag till och med 58 år gammal. Inte ung, det känner jag i kroppen. Nu när ryggen spökar i benen. Dessutom ser jag det i spegeln. Viss rynkor döljer sminket, men det finns allt de som inte går att gömma.

Egentligen ska man dölja? Jag är ju den, jag är även idag. Fast med en himla massa mera erfarenheter och klokheter, som jag då inte hade som ung. Har säkerligen lagt till en massa olater, med åldern. Kommit på att vissa saker, är faktiskt inte så himla viktigt. Viktigheterna idag, är inte att vara omtyckt av alla. Jag bryr mig faktiskt inte. Men jag vill vara omtyckt, av dom som tycker om mig och jag tycker om. Det är där man ska lägga krutet. Där man ska göra det där lilla extra, för att visa sin uppskattning. Jag tror att jag gör det idag.

Förr spred jag nog ut det till alla som fanns runt omkring, även människor som kanske inte var riktigt så trevliga, som de människor jag har runt omkring mig idag.

Visst det är lite viktigt för mig, att känna själv att jag ser rätt okej ut. Jag behöver inte visa spöket som jag möter varje dag, jag vaknar. Döljer, jo kanske men jag tror mera att jag fixar till mig, för att jag själv känner mig lite bättre, piggare och finare. Jag gör det nog inte för andra. Utan för mig själv. För att jag själv ska möta min egen spegelbild, inte mötas av det gromiga och lite trötta ansiktet. Det som visar sig, de där första minuterna när jag vaknat.

Fast ibland gör jag det hela dagarna, då är det riktigt skönt att slippa den där lite grövre proceduren på kvällen. Då maskaran ska bort och sminkresterna, ska bort ordentligt. Gör oavsett en procedur med att tvätta ansiktet och smörja in med krämer varje dag och kväll. Den vanliga utan smink i ansiktet, är en riktigt skön stund. Då mår jag riktigt bra när jag tvättar och smörjer in ansiktet. Lite lyx i vardagen det där med mina krämer. Mary Kay såklart att det är!

Nu stundar det där härliga jullovet ungdomarna här har väntat på. Nu vet jag inte riktigt med Lillgrabben om han bestämt sig vara ledig eller om han ska jobba. Han sköter sådant själv. Jag tycker han förtjänar ett jullov. Men jag misstänker att han vill ha lön. Han gillar lön. Hm det gör jag med, fast min lön rinner ut till att betala dom där mångtaliga räkningarna och spara till elräkningen. Hm inte riktigt sant, för jag leker även lite finanshaj. Fast jag skulle nog kalla mig själv, för finanssill i detta fall. Idag när jag kom ner till källaren möttes jag av en intrasslad liten Källman. Han hade lyckats få tag i min stickning.

Dom strumpor jag lyckats sticka, är idag ett minne blott. Källman åt upp det mesta, det blir att börja om. Börja om från början, börja om från nytt…. jag hör hur min pappa nynnar just den låten, där uppe i himlen just nu. Hon som skulle få strumporna till sitt lilla barnbarn, får vänta ytterligare några dagar. Sånt är livet ibland får man börja och någon får vänta lite extra. Men strumpor till en liten kille på två år, lär det bli när, jag lärt mig att Herr Källman gillar strumpor. Eller inte strumpor, han äter gärna vilket plagg som helst. Till och med obrukat garn duger för den rackaren.

Jag fick så fina Julstrumpor av min vän som jag nu stickar strumporna till. Julstrumporna har fått bo i två skålar en med små strumpor och mina Julservetter i. En med stora strumpor och julservetterna. 10 för dom stora och fem för dom små…. Men skynda på, nej, det är dumt när det vankas julbord. Men visst blev det fint. Det får bli istället för Julstjärnor, vi inte kan ha i år. Lilla Findus äter ju på allt vad blommor heter. Dessutom kommer ju lille Hugo hit , han är en hejare på att gör saker som man kanske inte ska göra. Vi får snällt nöja oss med skålar med Julstrumpor och julservetterna som får pryda bordet i år.

` Jag är jätte trött´´ sa lilla Drake.

Stora Panda svarade. ”på vintern drar sig naturen tillbaka, vilar sig och samlar kraft för att börja om på nytt, Vi för göra likadant, lille vän´´

Kanske är det likadant för oss ibland behöver vi vila i det som är för att ladda upp våra krafter som då är starkare och kraftigare. Ha en fin dag. Ta hand om dig och din dag.

Lev idag just nu, Just nu är precis just nu i just denna stund. Vad kan jag göra för att just i denna stund göra något som gör tillvaron lite lite bättre? Jo jag ska upp och koka en kanna Jul-te, varm choklad till lill-fia och vi ska fira att Jullovet har börjat. Detta gör vi med att titta på en Julfilm. Det gäller att ladda upp julstämning.

Det fick jag erfara idag. Ibland kommer det som en käftsmäll när man får klart för sig att åldern har betydelse.

Vet egentligen inte varför, det inte blivit något inlägg idag. Mera än glömska. Bör jag vara rädd nu? Nej det tror jag inte. Har haft sista Jul klapparinslagningar idag. Dessutom ringt doktor och väntat på Rörmokaren. Vi har haft stopp i diskbänken länge, men varit väldigt tåliga med att låta det rinna ner långsamt. Igår vart det helstopp, maken försökte med rensband men insåg att det behövdes mera kraft, än det han kunde göra. Vi har efter bergvärmeinsättningen, lyckats hitta en rörmokare, som vi anser är vår egna rörmokare. Maken skrev ett mail till honom igår, idag kom han förbi lite snabbt och fixade till det som behövdes fixas till.

Maken har bytt telefon, hade glömt lägga till hans nummer. Därför fick han söka på nätet igår, för att hitta uppgifter. Då visade det sig att han fyller år, samtidigt som jag fyller år. Det är samtidigt som Ortodox kristna firar jul just den dagen, vi fyller år. Det var jag lite bara tvungen, att upplysa honom om idag, när han var här. När han kom sa jag även att han får gilla läget, för vi har valt honom till vår rörmokare. Vilket han sa, att han var riktigt nöjd med. Där till berättade han att om vi inte redan innan idag, hade haft kontakt. Hade det tagit längre tid, innan han hade kommit hit. Gamla kunder ska man vara rädd om, berättade han. Nu tror jag inte det var åldern, han syftade till, utan mera att vi anlitat honom några gånger innan.

Rörmokaren trodde det skulle bli en enkelmatch att fixa stoppet. Men han fick ta in storrensaren efter en stund, för det stoppet var ett riktigt stopp. Nu går det att köra diskmaskinen igen. Han gjorde jobbet bra och julen är räddad. Jag slipper att gå ut i husbilen, för att diska juldisken.

Idag var jag i kontakt med doktorn. Han ringde mig under eftermiddagen. Jag frågade om mina tabletter, om hur länge jag måste äta dom. Jag berättade att jag var rädd för tabletterna, för jag vill inte bli beroende. Han berättade då att det är dom tabletter som gett mest effekt, på nervsmärta och att de är bättre tabletter än dom man ger, till äldre äldre.

Han sa, att han skulle skriva ut Alvedon till mig. Han berättade att 1 grammaren, brukar man inte ge till äldre människor. Deras njurar brukar bli påverkade. Jag satt där och funderade på varför, han berättade det för mig. Han berättade även andra saker om äldre människor och tabletter. Jag blev mer och mer fundersam.

När vi lagt på luren, kom jag på det. Det var ju så att han egentligen, menade mig. Han menade, att jag var äldre. En käftsmäll kändes det som när, lampan inom mig började lysa. Jag har alltså blivit så gammal, att läkare tänker ålder och vad som är bra medicin, i min ålder.

Jag fick bara ut 500 ml tabletter och jag fick bara ta en tablett, men jag fick ta dom åtta gånger om dagen. Blir en väldigt massa tabletter, att komma ihåg. Ja det är väl bara att gilla läget, eller acceptera läget. Jag blir annorlunda behandlad nu, för nu är jag äldre. Det har jag givetvis varit varje dag som går. Men nu har jag passerat en gräns, där doktorn tar min ålder, i betraktande innan jag får mediciner. Hmmmm Är bara att inse, jag är äldre. Till och med doktorn tyckte det.

Tänka sig, idag är första dagen på resten av mitt liv, som jag insett att jag nu har kommit upp i en ålder, där åldern tas i beaktning vid medicineringar. Huva, sånt är livet ibland, ibland är man äldre och får höra det av till och med doktorn.

Citat.

”Det är mörkt och kallt i natt, se liten drake.

Oroa dig inte lilla vän, sa stor panda. Solen kommer att gå upp igen. ´´James Norbury

Lev idag just nu, Igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

eller var en liten Drake som aldrig gav upp. Läster jag i boken.

Sitter som vanligt här nere i källaren. Men det är det enda som är som vanligt i just denna stunden. Elden är inte tänd, inga levande ljus är tända, jag har ätit frukost och jag har sminkat mitt ansikte. För vem skull? Jo, för min egna skull. Jag mår bra av att fixa till mig, jag blir piggare och känner min mera fin. Inte det där glåmiga ansiktet som väcker mig på morgonen. Roboten dammsuger här ner ,inte ens det är som vanligt. För Källman, han brukar jobba efter elva på kvällen här nere. Men vi har ju skaffat katt, jag har vart lite dum och hängt lite garn och en garnsnodd i räcket i trappan. Glömmer jag av att lägga det på första trappsteget. Då fastnar självklart dammsugarens lilla borste i det. När jag sitter här nere brukar jag inte starta dammsugaren fast den är väldigt tyst, eller väldigt hm. Nä, mera tyst än de andra jag har haft. Det är oavsett ett ljud som irriterar. Men idag får jag stå ut med Källmans ljud. Överman jobbar på för fullt, uppe på övervåningen. Dom jobbar och jag tänker sitta här och skriva.

Inget bad idag heller, vaknade lite senare idag och hade ingen lust, men snart måste jag ta tag i det. Annars har jag ingen rätt i att kalla mig vinterbadare. Jag får ta nya tag i morgon. Då gör jag ett nytt försök. Om jag vågar, jag har fortfarande rädslan kvar, sedan då jag inte kom upp själv, utan hjälp från badet. En rädsla som just nu hindrar mig, att göra det jag vill göra. En rädsla som måste övervinnas. Det gör jag inte genom att inte våga prova på. Utan verkligen åker dit som Lille Alfred skulle ha sagt. Fast han säger mera vejkligen.

Jobba på, jo det vill till att försöka mig på att våga bada. Varje morgon har jag en tanke om att bada, men då när det ska till kommer tankarna. Tänk om jag inte kan resa mig upp, tänk om…tänk om…. och tänk om det händer. Så dumt för förra gången gick det bra. Fast det med mina badsystrars hjälp. Nä, det här går verkligen inte, det får bli att göra ett försök innan jag ramlar in i katastroftankarna. Det är så galet att hamna i dessa tankar, dom är verkligen inte hjälpande, inte det minsta. Dessutom brukar dom tendera vara så långt ifrån sanningen som de kan vara. Nä här får jobbas på för att gö.

En Äldre Drake är en Liten Drake som aldrig gav upp. Läser jag i boken som jag fått låna av min vän. Jo, men så är det ju, en äldre vinterbadare är ju en liten vinterbadare som aldrig gav upp. Jo, jag får försöka bli en äldre vinterbadare och då går det inte att vara rädd… James Norbury är författaren till boken som jag lånade. Stor Panda och Liten Drake är titeln på boken.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu!

Det blir inga bad för mig, no no. Men jag vill ska se hur det blir i morgon men det ska vara halt ute och frågan är om jag kan byta om i skogen där vi just nu badar. Vi skriver jag hmm, jag har inte ens varit där i vinter utan bara mina badsystrar. Idag var tanken att bada fast den fanns där igår. Idag när jag vaknade vart det inte så att det ville bli bad. Tidigt uppe men gick och la mig igen. Var så frusen och trött.

När klockan närmade sig nio. Då bestämde jag mig, för att åka hem till sonen. Han var hemma med två små sjuka barn. Där gjorde vi ett spel och spelade det. Till lunch bjöd sonen på gryta, som smakade fantastiskt gott. Lilla Emilia fick pasta Alfredo tror jag det hette. Lille Hugo han åt pasta med köttfärssås.

Jag fick en tryckkokare av sonen. Den ska tydligen göra goda grytor, på bara 20 minuter. Vitaminerna i grönsakerna ska vara flera, när man kokar i tryckkokare. Man skulle kunna koka risgrynsgröt i den, på bara en kvart. Vilket jag när jag kom hem provade, efter recept på nätet. Hmm, inte lika god som den jag står och rör i vanlig kastrull. Det är ju själva rörandet som ger smaken tänker jag. Den där tryckkokaren gjorde att gröten brände rejält, fast jag hade stått och rört i den som man skulle. Ett tjockt lager som vart riktigt svårt att få bort. Nä till gröt ska jag inte använda den igen.

Men chili con carne det är lång kok, men det tryckkokare ska det ta 20 minuter. Här tänker jag spara el, i massor. Soppor ska det gå att göra. Köttfärssås som sedan smakar som den stått och kokat i timmar. Då är ju Spagetti Bolognese som bäst. Det här ska bli spännande, jag har bara provat på att koka mat i en crock pot innan. Har man gjort det några gånger så tröttnar man. Med tryckkokare blir det hederlig fin mat på bara 20 minuter. Ska man kalla det snabbmat, fast man lagar mat från grunden? Det här kommer att bli spännande, här kommer att lagas grytor på mindre än en halvtimma.

Nog med ord för idag. En fin morgon och en fin dag önskar jag dig.

Tacksamhet:

1. Tack för att jag vaknade till ännu en dag idag.
2. Tack för den fina dagen igår.
3. Tack för att jag mår tillräckligt bra för att känna lycka.
4. Tack för att jag oftare idag väljer Lycka istället för olycka.

Lev idag just nu för idag är första dagen på resten av ditt liv. Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu gäller gårdagen kommer inte tillbaka och morgondagen är här först i morgon. Just nu gäller.

Lapskojs det var gårdagens middag. När jag var liten gjorde min mamma det. Då tyckte jag det var så gott. När jag såg croned beef i affären, handlade jag två burkar.

Men jag gjorde bara Lapskojs, på en av burkarna. Snålfia kanske, men när vi åt det tyckte jag det räckte med den enda burken. När jag smakade första tuggan, var det som när jag var liten och vi bodde på Tomtegatan ner i Göteborg.

Här får bli lite retrobilder som jag tagit i en affär jag blev imponerad av.

Jag minns det lilla köket och de röd-brandgula draperierna, som var mellan stora rum och köket. Köket låg två trappsteg upp. Jag minns hur tåget lät, när det åkte förbi lägenheten. Det är konstigt för jag var riktigt liten, när jag bodde där inte ens fyra år. Jag minns dagiset jag gick på, när vi bodde på Tomtegatan i Gårda. Jag minns hur rädd jag var, när jag var den sista som var kvar på dagiset. Hur jag fick vara ute på lekplatsen, innan hämtning och fick vara själv där ute. Jag minns att alla på dagiset ville ha det första ur kaviartuben, det kallade vi stjärnan

Jag tror vi flyttade till Lefflersgatan som ligger ovanför uppe på en höjd, vid Redbergsplatsen när jag var kanske 3 och 1/2 år gammal. Jag minns att det var en affär, där en sådan man handlade över disk på. Jag hade fått en sagobok och mästerkatten med stövlarna. Handlaren trodde jag hade tagit den i affären. Så han tog den ifrån mig. När vi kom hem blev mamma arg på mig, för att jag inte sagt att vi köpt den i en annan affär. Jag kommer ihåg hur tårarna gjorde ont, över att förlorat boken. Men dagen efter gick vi igen till affären och jag fick min bok.

När vi åt den där Lapskojsen igår, så var det som om just dessa minnen vaknade till liv igen. Jag minns mormors kök, hon hade på Linnégatan. Ett långt kök med gasspis, vitt var köket jag tror hon hade blårutiga gardiner men en spetskant på, i köket. Jag minns hur rädd jag var, för balkongen. Jag minns att det ofta var mörkt i lägenheten, som att mormor sparade på elen. Kanske gjorde hon det. Jag kan tyvärr inte fråga henne det, för hon finns inte längre. det känns lite som då just nu, nu när vi sparar på elen, allt har blivit dyrt och vi får tänka lite extra på vart pengarna går.

Jag minns mormors fruktsoppor som hon kokade. Dom var goda, men dom såg inte så goda ut. Alltså det var 53 år sedan jag åt Lapskojs sist, ändå hittade smaken från då, sig fram. Det var lika gott igår, som det var då för så många år sedan.

När lillgrabben kom ut i köket frågade han vad det va för något. Han såg nästan rädd ut, när han såg moset. Men när han väl smakat, tog han två gånger. Jag sa att det är lika bra du lär dig äta det. Jag vet att man serverar sådant i militären. Nu vet jag kanske inte att dom gör det just nu, men då för än 30 år sedan gjorde dom det. En gammal maträtt som är så god. Billig tycker jag den var, det var några vitpepparkorn, lite kryddpeppar och en burk Corned Beef och kanske 12- 13 potatisar. Liten smörklick när jag gjorde själva moset. Några skivor rödbetor bredvid om man ville ha. Enkelt att göra och så gott. Nästa gång jag gör det, tror jag ska ha ett lagerblad i det kommer göra smaken lite rundare. Men oj ett helt inlägg om Lapskojs, hur blev det nu? Men det får duga, för idag. En fin dag ska jag passa på att önska dig. Nu när jag vandrat bland minnen. Vad minns du från din barndom?

Citat från boken Storpanda och liten Drake. av James Norbury. -Tror du på återfödelse? frågade liten drake.

Storpanda gäspade. ”Jag tror att vi varje dag, varenda minut kan släppa tagit och börja om på nytt.´´

Det säger mig, Lev idag just nu. Igår är historia och morgondagen är här först i morgon. Jag har just för en stund sedan då när jag skrev mitt inlägg varit i historian. Just nu ska jag göra annat och börja om på nytt.

Godmorgon, jo det vart en fin morgon fast nu redan Lunchtid. Frukosten är intagen, maken bjöd på vörtbröd och skinkmacka. Legat en stund på spikmattan och endorfinerna simmar i kroppen. Spisen är förberedd för kvällens eld. Det är för varmt för att elda nu. Disken från gårdagens julgodisar är diskade.

När jag var liten, fick jag aldrig göra knäck, det var farligt sa mamma. Dessutom så vart det krångligt att få bort kletet från kastrullen. Jag misstänker att mamma ville göra knäcken själv så att hon slapp, bli griniga på oss och det klet vi skulle ställt till med. Men igår stod jag och lilltösen i köket. Vi gjorde vanlig knäck och vi gjorde saffrans knäck. Vi hade tänkt att vi skulle göra morzat kulor och till en början blev dom riktigt bra. Kanske dom 10 första. Därefter kändes det äckligt att vara så kletig om fingrarna. Så vi gjorde snabbvariationer.

Vi gjorde vattenbad till chokladen, jag hade en teori om grillpinnar. Doppa en för en, i skålen med den smälta chokladen. Oj det gick långsamt, tre kulor tror jag att jag stod ut med. Därefter la vi i alla våra små kreationer i vattenbadet och la dom på tallrikar. På kvällen igår när jag skulle smaka på en lite kula, vart det hela en stor klump. Idag tog jag fram kniven och delade på klumpen. Vi gjorde inte Mozart kulor vi gjorde Mozarts smålimpor. Det får duga.

Eftersom vi hade för lite marsipan, blev det över lite Nougat. Dom la vi i knäckformar och smälte i mikron. Några blev lite brända. Men det såg ut som att vi ansträngt oss, att få till fina nougater. De tallrikar med spilld knäck på, la jag i blöt redan i går. De fat som jag idag plockade ur kylen, för att lägga godisarna i små lådor. Dom la jag i blöt i varmt vatten. Nu är det julstök vi gjorde igår, i små lådor och disken endast som ett trevligt minne. Jag gillar att diska. Idag ska göras nötkola och brända mandlar.

Efter julstöket igår var jag hos en av mina vänner, som även är lite nästgårdsgrannar. Dom bor i ett annat villa område. Kanske är det 300- 400 hundra meter bort. Jag och maken skulle gå dit, för att jag skulle lämna en julklapp. Vi umgås inte så ofta som vi skulle kunna göra, men när vi umgås så är det som att vi sågs igår. Vi är där i stunden och plockar upp tråden eller trådarna, där dom ska plockas upp. Det vi har gemensamt från början är att våra barn lekte ihop. Jag tror henne äldsta son var min sons första vän, när vi flyttade hit. I alla fall var han den första som kom hem och lekte hos oss. Efter barnen, tror jag vi har husvagnsliv och camping som en tråd. Men jag i alla fall om jag pratar för mig själv, är det en vänskap som skulle hålla genom livet. Min vän är någon som jag skulle kunna ringa när det är kaos. Prata med henne och kaoset är mindre kaos.

Det var faktiskt efter en helg, för väldigt många år sedan. Då umgicks vi och var ute på äventyr till Skara sommarland med alla våra barn. Det var där vi fick nosa på, det fantastiska husvagnslivet.

Här var deras husvagn då. Det var så mysigt att sitta under markisen där och äta tillsammans med våra vänner. Lillpojkens rygg ni ser, är vår äldsta hemmavarande son, idag är han 25 år. Herre min skapare vad längesedan det var. Det var en fantastiskt rolig och trevlig helg. Jag och maken hade hyrt en stuga för oss och alla våra barn. Den billigaste möjliga. Jag och dottern låg i samma säng maken och lillgrabben i en och de äldsta barnen i var sin säng. Bilderna är från 2005. Några år innan jag började blogga.

Efter bara 3 veckor efter att vi vart på Skara sommarland, hade vi köpt vår egna husvagn. Då vi blev helt sålda på deras sätt att fira semester. . Just den affären skrev jag om i min bok som gavs ut 2009.

Den såg inte mycket ut för världen men, vi var så glada, vi var ute till långt in på hösten med vår lilla vagn. Här är vi på Kolmårdens camping, förväntansfulla inför morgondagens besök. Året efter köpte vi en Solifer som jag så fort jag ser en idag, längtar tillbaka till. Dom är så fantastiskt mysiga. Ja, det har blivit många husvagnar efter det. Nu har vi bytt bort våran sista husvagn, emot husbilar här är vi inne på tredje husbilen. Nu är vi supernöjda med den vi har. Det var den där gången då, där på Skara sommarland som campingäventyren började. Fast vi då bara bodde i stuga. Tänk så många resor vi gjort under åren. Oftast blir det resor till norr. Men i år har vi sagt, att vi inte åker längre än till Stockholm. Hmmm då är vi ju halvvägs. Men det ska jag inte yppa till maken fråns vi är där i Huvudstaden.

Ojdå här hade jag tänkt att skriva om vänskap som är på-riktig vänskap, det blev ett inlägg om campingliv istället. Det får duga för dagen.

Ett citat från en bok, jag fick låna av min vän, så bra för just det här inlägget.

• Vad är viktigast? frågade stora Panda. Resan eller målet?
• Sällskapet svarade den lilla Draken.

Tacksamhet:

1. Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
2. tack för vänskapen som bor i mitt liv
3. tack för alla barn som funnits och finns i våran lilla familj.
4. tack till livet.

Idag är första dagen på resten av våra liv. Lev idag just nu! igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Jag har allt varit vaken en stund men, jag har små exter för mig när jag vaknar. Kaffe ska drickas, det ska drickas i en timma. Kolla mobil och lite spel. När det är klart, är det köket. Som ska torkas rent på diskbänk. Köra diskmaskinen om den är full. Plocka lite bland sakerna i köket. Hälla upp vatten i spannen som ska med ner i källaren, för att göra ordning spisen. Ta bort askan, ur spisen och tvätta rutan i spisen, så att elden gör den inverkan, den ska på mig.

Ett tips om glasrutan är sotig, är det vatten, doppa trasan i askan och i gatan, va fin glaset blir. Jag gör samma procedur varje dag. Det gör spisgörat enkelt. Samtidigt som jag fixar spisen, kör jag igång datorn. Det gör att den är färdig för att skriva, så fort jag är klar med eldandet. Den är säkerligen klar innan jag är klar med elden, men då är den hel klar när jag sätter mig här.

Min miljökamp här hemma, gör kanske inte så mycket för världen. Men den gör saker med mig. Den ger mig en känsla, av att jag bidrar, är en om en liten del i att göra den här världen, lite bättre. Just nu är det elsparande vi ska göra och jag kämpar på för fullt. Jag har slutat använda papper, servetter och nu sedermera plast. Viss plast använder jag, men där har jag inte ännu hittat en lösning. Plasten jag använder idag, är till soppor. Jag tycker det är urbota dumt. Men jag har inte klurat klart, hur jag löser just det.

Plasten på ost och mat som bor i kylskåpet, den har gått hel bort. Nu använder jag Bivaxdukar, jag köpt på nätet. Det små dukarna, överträffade mina förväntningar. Dom är otroligt bra, är perfekta för ost, all mat som blir över.

När jag fick hem dukarna, gjorde jag ett test. Jag delade en lök, la en liten bivax duk omkring den, la den i kylskåpet. Detta för att se om det luktade. NO, no, no, löken spred inga dofter, genom duken. Det säger mig att det blir flera pluspoäng. Jag är till och med imponerad. Innan hade jag köpt silikonhattar som man drar över tallrikar mm. Dom släppte igenom lukten av lök. Dessutom tänker jag, no, visst jag förbrukar inte plast. Men silikon är även det ett konstigt material. Dom går i och för sig att använda igen och igen. Men bivaxdukarna är helt outstanding. Jag är verkligen helnöjd. Så i gatan nöjd att det blivit ett helt inlägg om bivaxdukar, vist lite göromål om eld så klart.

Det tog lite tid innan jag fick dukarna, kanske var det en och en halv vecka. Tid?? Det är nog jag som bara är så otroligt förväntansfull, som tycker det var lite mycket väntande. Näthandelsbolaget för bivaxdukarna ligger på Gotland. Det var två studenter som startade Företaget. Eftersom efterfrågan blev så stor, har dom fått byta lokaler och anställa flera människor för att tillgodose behovet av bivaxdukar. En affärsidé när den fungerar.

Jag bidrar, det blir en skön känsla i mig av dessa tankar. Jag bidrar. Vad gör du för att bidra till att välden fortfarande är en vacker plats, då våra barnbarns barn växer upp? Jag vet att jag kan göra mera, jag kommer att hitta till nya sätt. Nu är det soppåsarna jag klurar på. Här behöver jag tips! Vad gör andra? Hur blir jag av med plasten i just sopskåpet?

Vad det gäller elsparandet, har vi här hemma blivit riktigt bra på det. Vi släcker lampor, ljusstakarna är släckta när det är ljust och när vi går och lägger oss. Känner jag mig rätt, kommer dom och allt annat julkrafs vara borta innan Nyåret är över. Eller så åker de bort på Nyårsdagen. Det är sådan jag är.

Sparar el. När detta inlägg är klart är det att återigen släcka ner datorn, spara på den elen. Tvätta tvätt, gör vi i fulla maskiner. När elen för övriga samhället är mindre använd. Vi har bytt från pellet till bergvärme. När jag stryker så är jag noga med att göra det snabbt, sedan stänga av strykjärnet fast det inte behövs. Likadant med kaffemaskinen. När jag ska koka potatis och sådant med vatten. Kokar jag först upp det i vattenkokaren, så att spisen inte är på mera än det behövs. Här finns det säkerligen en utvecklingspotential, hos mig. Här går det att göra mera men, ibland måste man vila i det som är, för att sedan ta nya tag och bidra mera. Kom just på att jag inte köper kläder, så ofta som jag gjort innan. Tror inte jag köpt mera än en klänning i år. Den köpte jag i somras, för att den var så vacker. Innan köpte jag kläder, minst en gång i månaden. Även det är ett sätt att bidra.

OJ många tankar idag om miljö. Bra att reflektera över saker ibland. Det här inlägget ger mig en god känsla i kroppen. Ha en fin dag och ta hand om dig.

Tacksamhetstankar i dagen.

1. tack för att jag vaknade i morse.
2. tack för att jag har ett hus att bo i. Det gjorde att jag har det varmt och skönt. Nu när snön yr ute.
3. tack för att livet. Jag gillar mitt liv.
4. tack för att jag har hittat en plats här på jorden, som jag gillar.
5. tack för alla människor som funnit i mitt liv. Jag har lärt och lär mig fortfarande av dom.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Idag är första dagen på resten av mitt liv. Den tanken är stor.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller. Just nu.