I vardagen försöker jag leva med PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet som vägledning. Det handlar om att hitta balans mellan tanke och känsla, mellan teori och liv. När sinnet och kroppen samarbetar kan välmående bli något vi inte bara tänker – utan faktiskt känner.
En ny dag, en ny möjlighet att leva i balans mellan kropp och sinne.
Det är en ny morgon, en dag till här i livet. Här där jag får möjligheten att andas och skapa helande, både för mig själv och för andra.
Kaffet står som vanligt bredvid mig – en av mina två koppar. Ett ljus brinner på bordet, och en av farmors gamla lampor sprider sitt varma sken. Jag har tackat för dagen som kommit och känner tacksamheten som en stilla rörelse i magen. Jag fick en dag till. En dag som också är den första dagen på resten av mitt liv.
Vad vill jag fylla den med? Finns det något jag behöver ställa till rätta, något jag kan göra för att dagen ska bli lite mer fylld av gott? Just nu ser jag bara badet framför mig – att möta mina badsystrar, bada och sedan åka hem till vardagen.
Igår sa lillkillen något som landade rakt i hjärtat:
“Carina, jag ser dig alltid sitta och läsa eller skriva. Du pluggar, du har gjort massor av inlämningar – och du lyckas varje gång. Men när ska du låta sakerna sjunka in?”
Det var som en käftsmäll av klokhet. När ska jag låta det sjunka in?
Den frågan satte sig djupt. För visst, jag har pluggat mycket och jobbat hårt – men ibland glömmer jag att vila i allt jag faktiskt redan gjort. Så idag har jag bestämt mig för att låta teorin bli något jag gör. Att inte bara förstå, utan känna.
PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet – min inre karta för välmående
Jag låter PERMA-modellen bli min karta i vardagen. Kanske har jag haft den där länge utan att tänka på det. Men idag väljer jag att leva den medvetet:
P – Positive Emotions: Glädje, tacksamhet, hopp och kärlek.
E – Engagement: Att vara så närvarande i något att tiden försvinner – det där flytet som gör att jag glömmer världen en stund.
R – Relationships: Trygga relationer där jag både får och ger omtanke.
M – Meaning: Att känna att livet har mening, att det jag gör spelar roll.
A – Accomplishment: Att våga se och känna att jag klarar saker – utan att bortförklara det.
Just A är min akilleshäl. Jag har lätt att tänka “det var nog bara enkelt” i stället för att känna “det där gjorde jag bra.” Men kanske är det just där växandet bor – i att låta stoltheten få ta plats utan skam.
Det kroppsnära perspektivet och PERMA-modellen – när teorin landar i kroppen
När kroppen är i balans, bekräftar den vägen till inre lugn
För mig blir modellen inte bara ord. Den känns i kroppen. Där kommer det kroppsnära perspektivet in – förståelsen för hur vårt autonoma nervsystem (ANS) påverkar oss.
När kroppen är i balans, när andetaget är mjukt och hjärtat slår lugnt, då blir välmåendet påtagligt. Det är som om PERMA visar vägen och kroppen bekräftar riktningen.
När sinnet och kroppen samarbetar uppstår stillhet, tillit och livslust. Inte som ett mål att nå – utan som ett tillstånd att vila i.
Vanliga frågor – FAQ om PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet
Vad betyder egentligen PERMA?
PERMA är en modell från positiv psykologi som visar fem byggstenar för välmående: Positive emotions, Engagement, Relationships, Meaning och Accomplishment. Kort sagt – glädje, närvaro, relationer, mening och växande.
Vad menas med det kroppsnära perspektivet?
Det handlar om att välmående inte bara sitter i tankarna – utan i kroppen. När vårt nervsystem är i balans, när andningen är lugn och pulsen jämn, då känner vi trygghet, tillit och glädje på riktigt.
Hur hänger PERMA och kroppen ihop?
När du tränar på att känna tacksamhet (P), vara närvarande i det du gör (E) och odla trygga relationer (R), påverkar det kroppen direkt. Andningen blir djupare, hjärtat lugnare och kroppen tryggare – vilket i sin tur stärker ditt psykiska välmående.
AHA – mellan raderna om PERMA-modellen och det kroppsnära perspektivet
Det här inlägget handlar egentligen inte bara om PERMA eller välmående. Det handlar om att låta livet sjunka in. Om att vila i det man redan har byggt, lärt och blivit. Att känna tacksamheten i kroppen – inte för att man måste, utan för att den redan bor där.
Reflektion
Jag tänker att välmående inte alltid handlar om att sträva efter mer, utan om att märka när det redan är här. När andetaget är lugnt, ljuset brinner, kaffet doftar och hjärtat slår i takt med nuet – då lever jag PERMA, utan att ens tänka på det.
Fråga till dig
Vilken del av PERMA-modellen är din styrka just nu? Finns det något område du vill öva på – något du längtar efter att känna mer av i ditt liv?
Om du vill stötta mitt skrivande och mitt arbete med att sprida vardagsreflektioner kan du göra det här: Stöd via PayPal
Mellan raderna – min röst
Det är inte prestationerna som bygger mig, utan stillheten mellan dem. När jag låter teorin sjunka in och tacksamheten ta plats, då händer något. Då blir livet inte bara något jag tänker på – det blir något jag känner.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
ADHD i vardagen är inte bara en diagnos – det är en livserfarenhet. Den rymmer styrkor, kaos, känslor och intuition, allt på en gång. Här delar jag med mig av mina egna erfarenheter om hur det är att leva i mellanrummet – där det ibland gör ont, men också spirar glädje och närvaro.
ADHD i vardagen kan ibland kännas som en berg-och-dalbana.. Ena dagen finns all energi och idéer sprutar fram, medan nästa dag är det trögt att komma igång. Därför kan det kännas svårt att hålla fokus även på det mest vardagliga.
Jag har lärt mig att båda delarna är en del av mig. Å ena sidan finns styrkan i det kreativa tänkandet och förmågan att hitta nya vägar. Å andra sidan innebär det också en svårighet med struktur och känslan av att inte alltid räcka till.
Att känna känslorna – allt på en gång
Att känna känslorna på en och samma gång är en del av min vardag. I mig bor känslorna i kroppen hela tiden, på vinst och förlust. Ibland gör de ont på riktigt, medan andra gånger är de härligt härliga, när glädjen sprudlar av små saker.
När känslorna tar plats får de ofta en väg ut i skapandet
Ledsenheten kan göra ont, men när jag gråtit klart är tårarna verkligen torra. Ångest, kaos, sorg och osäkerhet blandas med magkänsla, förmågan att upptäcka när någon inte talar sanning eller menar något helt annat än de säger. Allt det där bor i min ADHD – på gott och ont.
Ibland förbannar jag det, men samtidigt är jag ofta tacksam. För när känslorna berättar för mig något, då brukar de vara sanna. Min intuition bor i stunden, och därför visar det sig ofta att den är helt rätt. Det bor något i luften – och jag känner det, långt innan det syns.
När det inte blir som det var tänkt
Något som verkligen ställer till det är när saker inte blir som jag hade tänkt mig. Om jag till exempel går till revisorn som jag haft i många år och plötsligt möts av någon annan, då blir det kaos på riktigt. Precis det hände i våras.
Revisorn som byttes ut
Jag hade en tid bokad och satt lugnt och väntade på att han skulle ropa upp mig. När tiden var inne kommer istället en kvinna ut och säger mitt namn. Just där och då kastades jag tillbaka flera år i tiden. Det har tagit mig väldigt lång tid att släppa ångesten över de där besöken. Genom många år, och med hjälp av en väldigt bra revisor som förstått både mig och min ångest, har jag lärt mig att inte jaga upp mig.
Men den här gången, när det inte var han utan hans dotter, då klev ångesten in med full kraft – precis som förr. Jag skrek rätt ut: “Men nej, vad är det här, jag brukar ha Christer!” Min revisor kom snabbt ut och lugnade mig. Han berättade att han redan hade förklarat för sin dotter hur mina besök brukar gå till och att jag har lite svårt för just revisorbesöken. Hon var alltså väl förberedd, men för mig spelade det ingen roll. I stunden var jag helt i min ADHD – tid och rum försvann, och reaktionen kom utan att jag hann tänka.
När jobbet ändrar planerna
Samma sak kunde hända på jobbet. Om jag hade tänkt att jag skulle vara på avdelningen och chefen plötsligt sa: “Nej, du måste vara med på mötet,” då gjorde det ont i kroppen. Förändringen blev så mycket svårare än det kanske såg ut utifrån. Alla känslorna väcktes och tog så mycket energi.
(Idag jobbar jag inte längre kvar, men när jag fortfarande arbetade var det här en stor del av min vardag.)
Små verktyg som gör skillnad
Genom åren har jag hittat små knep som faktiskt hjälper. För det första gör jag listor – men de är alltid enkla och korta. För det andra håller jag fast vid rutiner, eftersom samma morgonritual varje dag minskar stress. Dessutom försöker jag skapa mellanrum, alltså små pauser mellan aktiviteter. Slutligen använder jag påminnelser i mobilen, istället för att bära allt i huvudet.
Google Kalender och en kopp kaffe – små verktyg som skapar struktur i vardagen.
Förr skrev jag listor på allt, in i minsta detalj. Men även jag har blivit vuxen och lärt mig att klara mig ganska bra med små, enkla stöd. Idag vet jag att de viktiga sakerna måste göras först – även om de känns som de tråkigaste i världen. De roliga får vänta tills det där andra är klart. Fast nu talar jag inte riktigt sant… för bloggen, den har alltid första plats.
Här på bloggen är allt bara roligt – även om SEO, nyckelord och optimering ibland kan kännas svåra. Men där har jag ju min SEO-expert, AI:n, med mig. Han (eller kanske hon, eller bara en maskin?) hjälper mig på vägen. Och även om jag får styra och rätta till ibland, så är det en hjälp med sådana saker – för mig är det bara baksidetext. AI:n har läst boken och baksidan, och där gör han nytta.
FAQ – vanliga frågor om ADHD i vardagen
Hur känns ADHD i vardagen? För mig är det en blandning av kreativitet, impulsivitet, glädje och frustration. Ena stunden full fart, nästa stund tvärstopp.
Vilka styrkor finns med ADHD? Kreativt tänkande, förmågan att vara spontan, uthållighet i det som verkligen engagerar och en stark känslomässig närvaro.
Hur kan man skapa balans? Små rutiner, struktur och förståelse från omgivningen gör stor skillnad. Att acceptera både styrkorna och svårigheterna är en viktig del.
Slutord
ADHD i vardagen är inte något jag vill bli av med. Det är en del av mig – både det vilda och det stilla, styrkan och sårbarheten. Genom att acceptera hela spektrumet kan jag också hitta vägar till balans.
Styrkan i mötet med ungdomar
Dessutom har det gett mig många fördelar i min yrkesroll. När jag mött ungdomar med liknande svårigheter har jag på riktigt förstått vad som händer på insidan.
Jag minns en gång för länge sedan när jag var ny på ett jobb och vi hade ett samtal i personalrummet. Några kollegor diskuterade en tjej och sa: “Vi har sagt till henne hela tiden, men ändå gör hon så.”
Jag lade mig i och frågade: “Vad tror ni det beror på?”
De svarade att de inte visste – att hon struntade i vad de sa.
Jag sa då att hon faktiskt inte visste vad de menade, och att hon dessutom inte visste vad hon skulle göra istället.
Kollegorna svarade: “Men vi har ju sagt åt henne.”
Jag upprepade: “Ja, ni har sagt vad hon inte ska göra, men hon förstår inte varför – och hon vet inte vad hon ska göra när det kryper i kroppen på henne.”
Det samtalet ledde inte någonstans just då. Jag var ny, och mina ord bar kanske inte någon tyngd. Men för mig var det tydligt. Det är i just de situationerna som min ADHD är en styrka – för jag ser, känner och förstår på ett sätt som inte alltid syns utifrån.
När orden tar en annan väg
Och egentligen skulle jag idag ha skrivit om något helt annat – om att vara farmor. Men orden som kom just nu hittade sin egen väg. De ville bli skrivna, och ibland är det så – stunden bestämmer vad som behöver få ta plats.
Kanske känner du igen dig? Eller lever nära någon som har ADHD? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet – det gör skillnad när vi delar våra berättelser.
Reflektion
Mellan raderna i den här texten bor både styrka och skörhet. Jag skriver inte om perfekta lösningar, utan om verklighetens vardag – där misslyckanden och framgångar går hand i hand.
Ett äldre inlägg – om motorstopp, prestationsångest och att sålla bland bubblor
Publicerat första gången: 2014 01 16 ✍️ Av Carina Ikonen Nilsson
Arkivinlägg
Det här inlägget skrev jag under en period då jag förberedde mig inför en föreläsning – eller snarare försökte förbereda mig. Tankarna gick åt alla håll, precis som det ofta gör med ADHD i kroppen. Här är mitt försök att sätta ord på den kampen.
Jag har kommit igång – nästan
Inte med att få upp energin. Men efter en lång tid med motorstopp. Motorstoppet handlar om att göra klart inför föreläsningen jag snart ska delta i.
Den här gången har känslan nästan varit som första gången jag stod framför folk. Då gick jag dit med en stor påse full av papper och sa som det var:
”Så här är ADHD i mig. Folk har sagt att jag ska förbereda mig, men jag vet inte hur man gör. Så här står jag nu. Helt oförberedd.”
Jag fixade det ändå. Hur? Det vet jag fortfarande inte. Jag minns inte ens vad jag sa.
Motorstoppet – och allt som blev viktigare
På något sätt har jag glömt hur man förbereder sig. Så fort jag närmat mig datorn har tusen andra saker dykt upp. Plötsligt blev det viktigt att rensa garderoben, städa under diskbänken, leta krukor i källaren, tvätta jackor jag aldrig använder.
Och måla. Helt plötsligt borde jag absolut prova ett nytt målarprojekt.
Vad ska jag ens ha på mig?
Idag när jag satt och försökte tänka föreläsning, kom det plötsligt: Vad ska jag ha på mig? Blixtsnabbt ville jag åka och handla kläder. Jag var nästan i bilen, men så tittade jag ut – snökaos. Jag sansade mig. Idag blir det inga nya kläder.
En liten g-känsla har flyttat in
När jag summerar dagen andas jag ändå ut. Jag känner att jag är på g – ett litet g, men ändå. Tankarna börjar formas, en liten känsla av jag fixar det har smugit sig in. Till slut skrev jag till och med ett kontrakt till mig själv:
Sålla bland materialet. Sålla bland tankarna. Välj ut vad jag ska prata om.
Av 70 bubblor på mitt tankepapper blev det 15. Snart är jag nere på 10. Att begränsa sig är svårt – men när det väl klickar, då händer det något.
Sjukgymnasten sa: balans
På morgonen var jag hos sjukgymnasten. Hon pratade om balans – träning, vila, belastning. Jag gick därifrån med ett huvud fullt av tankar om just det ordet.
Balans.
En konstform jag ännu inte klurat ut. Jag gör och gör tills jag tröttnar – och då gör jag inget alls. För då har ett nytt ”gilla” flyttat in. Och där börjar det om.
Citat
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
