Krabbornas stormöte i Kungshamn blev helgens höjdpunkt. Mellan klippor, havsbad och vardagliga stunder i vår LVL² fick vi uppleva naturens små mirakler. Det är just de ögonblicken som blir till minnen att bära med sig.
Det här skrev jag igår, men jag sparade det till idag. Orden fick vila en stund och under morgonen fyllde jag på med ännu fler upplevelser. Ibland växer en dag i efterhand och blir större när man får se den både från insidan och med lite distans.
Krabbornas stormöte i Kungshamn – en halvtimma av mirakel
Dagen började spännande. Nere i havet vid båtarna hade krabborna storsammanträde. Kanske var det ett årsmöte, eller kanske bara en kamp om revir.
När en krabba närmade sig en annan reste de sig och bröstade upp sig. Till slut backade ofta den ena i sidled, som om den mött sin överman. Det såg både roligt och fascinerande ut.
Att sitta still och iaktta blev ett mirakel i sig. Vi tre satt där i över en halvtimma och följde krabbornas små dramer.
En av krabborna fick komma upp på land en kort stund. Ingen av oss vågade röra den, så maken fick lägga tillbaka den i havet.
Promenad bland kala berg och måsungar
Vid strandkanten låg många maneter, därför blev det inget bad just då. Istället tog jag och maken en promenad, medan lillkillen stannade kvar på campingen.
Vi gick över en vik och vidare uppför en lång trappa. Den ledde till kala berg där utsikten var både storslagen och krävande. På toppen såg vi båtar segla förbi, medan måsarna skyddade sina ungar.
De kala bergen där höstens färger redan börjat ta plats.
Fiskespö, balans och omtanke
Jag hade tagit med fiskespö och kastade några gånger. Ingen fisk nappade, men det spelade mindre roll. Själva kastet och indraget gav mig ro, nästan meditativt.
Fiskestunden gav ro, även utan fisk. Bilden är tagen av maken med hans nya kamera.
När vi fortsatte över klipporna blev terrängen svår. Maken höll min hand när det blev farligt, och ibland fick jag ta omvägar. Han sa, med både rädsla och förvåning i rösten, att jag blivit gammal. Jag tog inte illa upp, för han hade rätt.
Trots det klarade vi det, och bergsklättringen blev ett redigt träningspass.
Badet vid stegen
Till slut fann vi en badstege. Vi tittade noga, och inga maneter syntes. Jag var varm och trött, men också glad. Så jag tog av mig kläderna och klev ner i vattnet. Svalkan var ljuvlig. Några bränntrådar kändes, men det gjorde inget. För man ångrar inte ett bad – bara de bad man inte tar.
Fåglarnas närvaro
Dagen fylldes av fåglar som gjorde oss sällskap.
En liten fågel som stod stadigt på sin sten.
Ett helt gäng småfåglar samlade för en måltid.
En gås som sträckte ut vingarna i vattnet. Fotograferad av maken.
Eftermiddagen och grilldoften
Senare på eftermiddagen tittade solen fram. Jag lade mig i solen och somnade, för att vakna av att jag snarkade.
Maken grillade, men själv kände jag mig färdig med grillandet för i år. Han däremot, och lillgrabben, njöt av maten. Vi satt ute vid vår LVL² – jag fixade med bloggen, medan maken kollade sina hästar.
Garaget, krabbfisket och kvällen
Jag tog tag i husbilens garage och fixade lite ordning. Där hittade jag ett krabbfiskespö.
Vi gick ner till bryggan där krabborna haft stormöte tidigare. Med kycklingbitar och hamburgare som bete lyckades vi locka fram hungriga krabbor. En fick komma upp på land, men maken fick lägga tillbaka den i havet.
Hemfärden och höstens närhet
Idag packar vi ihop och styr hemåt. Ännu en helg med LVL² är gjord. Fler minnen har samlats, och dem ska jag bära med mig genom vintern.
Snart är det tid för levande ljus och eldar i kaminen i källaren. De stunderna är också vackra – att se lågorna sluka vedträden och känna värmen.
Kanske blir det bad även i vinter. Det återstår att se.
Frågor till dig som läser
Har du själv upplevt naturens små mirakler på en camping eller vid havet?
Är du en sådan som tvekar inför ett bad – eller hoppar du i direkt?
När blir dina små stunder stora i dig? Vad eller vilka påverkar dig?
Slutord
Helgen fylldes av små mirakler: krabbornas möte, måsarnas vakande, fiskespöets rytm, makens hand, svalkan i havet, solens värme, grilldoften och kvällens krabbfiske. Livet visar sig i det lilla, i ögonblicken som blir till minnen.
Reflektion
Jag ser att jag fortfarande väljer att delta. Även när stegen vinglar finns det så mycket att uppleva. Miraklerna bor i det enkla – som att våga bada, eller bara ligga still i solen och snarka lite.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna visar texten att jag ser mirakler i det lilla. En krabba, en fågel eller ett bad blir stora upplevelser när jag väljer att stanna upp. Jag är ärlig med min sårbarhet – att balansen sviktar och att åldern gör sig påmind – men jag låter det inte stoppa mig. Istället väljer jag att delta, att leva fullt ut.
Det här säger också att jag bär en livslust som fortfarande vill framåt. Jag vill påminna både mig själv och den som läser att livet aldrig är för litet för att rymma mirakel.
AHA – Mellan raderna
Trots svajigheter och balans som inte alltid bär, väljer jag ändå. Jag väljer att leva livet fullt ut, fortfarande och ännu. Livet är inte slut – det behöver upplevas, och det är jag som ska leva det.
”Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.”
The crab meeting in Kungshamn became the highlight of the weekend. Between cliffs, sea swimming and everyday moments in our LVL², we experienced nature’s small miracles. These are the moments that turn into memories to carry with us.
I wrote this yesterday, but saved it for today. Sometimes words need to rest, and when they do, they often grow bigger in the morning light.
The Crab Meeting in Kungshamn – Half an Hour of Miracles
The day started with excitement. Down by the boats, the crabs were having a big gathering. Maybe it was their annual meeting, or maybe just a matter of defending their territory.
When one crab approached another, they raised themselves, showing off their size. In the end, one usually backed away sideways, as if realizing it had met its match. It was funny and fascinating at the same time.
Simply sitting still and watching became a miracle in itself. The three of us watched the crabs for over half an hour.
One of the crabs came up on land for a moment. None of us dared touch it, so my husband put it back into the sea.
Walking Up the Cliffs
Along the shore, jellyfish floated, so swimming was not an option just then. Instead, my husband and I went for a walk, while our youngest stayed behind.
The bare cliffs, already touched by the colors of autumn.
We crossed a bay and climbed a long staircase up to the bare cliffs. The view was both demanding and breathtaking. From the top, we saw sailboats and motorboats passing by, while seagulls guarded their young.
Fishing Rod, Balance and Care
I had brought a fishing rod and cast a few times. I didn’t catch any fish, but that didn’t matter. The important thing was the movement – the throw and the reel-in – a rhythm that gave peace, almost meditative.
Fishing gave peace, even without a catch. Photo by my husband with his new camera.
The rocky path was difficult. My husband held my hand through the dangerous parts, and sometimes I had to take a detour. With a mix of fear and surprise in his voice, he said that I had become older. I didn’t get upset, because he was right.
Even so, I made it through, and the climb became a proper workout.
Swimming at the Ladder
Eventually we found a ladder down into the sea. We looked carefully: no jellyfish in sight. I was warm, tired, but happy. So I took off my clothes and stepped into the water.
The coolness surrounded me. A few jellyfish threads brushed against me, but that didn’t matter. Because you never regret the swims you take – only the ones you don’t.
The Presence of Birds
The day was filled with birds keeping us company. A small bird stood firmly on its rock. A flock of sparrows picked at the ground. And a goose stretched its wings, almost dancing across the water.
A small bird that kept us company by the water.A flock of sparrows gathered for a meal.A goose stretching its wings, almost dancing across the water.
Afternoon Sun and the Smell of Barbecue
Later in the afternoon, the sun broke through. I laid down, enjoying its warmth, and fell asleep – only to wake up from my own snoring.
My husband grilled, but I felt finished with barbecuing for the year. He wasn’t done, and our youngest enjoyed it too. We sat outside by our LVL² – I worked on the blog while my husband checked his horses.
Garage Order and New Crab Adventures
I organized a bit in the motorhome’s garage and found a crab fishing rod. With some leftover chicken and hamburgers, we went back down to the pier. The crabs happily accepted our offerings. One came up on land, but my husband had to put it back into the water.
Going Home and the Nearness of Autumn
Today we pack up and head home. Another weekend with LVL² is done. More memories gathered – ones I’ll lean on during winter.
Soon it will be time for candlelight and the fire in the basement stove. Those moments are also beautiful – to watch the flames consume the wood and feel the warmth.
Maybe I’ll keep swimming during winter. I haven’t decided yet.
Closing Words
The weekend was filled with small miracles: the crab meeting, the seagulls watching, the rhythm of the fishing rod, my husband’s steady hand, the sea’s coolness, the warmth of the sun, the barbecue smell, and the evening crabbing. Life shows itself in the small things, in the moments that turn into memories.
Reflection
I see that I still choose to participate. Even when my steps are shaky, there is so much to experience. Miracles live in the simple – like daring to swim, or just lying in the sun and snoring a little.
Between the Lines – My Voice
Between the lines, the text shows that I carry an eye for the small that becomes big. A crab, a bird, or a swim grow into miracles when I choose to see them that way. Even my vulnerability – shaky balance and an aging body – is part of the story. But it also shows that I refuse to let it stop me. I still choose to live, fully present.
AHA – Between the Lines
Life doesn’t end just because it sways. On the contrary – it needs to be lived, still and yet again. AHA – it’s in the experiences, not in perfection, that life becomes whole.
”Yesterday has already gone to rest in history, tomorrow is still waiting further ahead. But right now – this is where life happens.”
/ Carina Ikonen Nilsson
Questions to You, Dear Reader
Have you ever experienced nature’s small miracles at a campsite or by the sea?
Are you the kind of person who hesitates before a swim – or do you just jump in?
When do your small moments turn big within you? What or who influences you?
Support & Subscribe
Do you want to read more posts about everyday life, motorhome adventures and reflections? Subscribe here – and get new posts straight to your inbox.
Here in our motorhome in Kungshamn, the countdown has begun. Not for all our motorhome trips, but perhaps for the last time we come here to Kungshamn this season. In our LVL² I meet silence, my thoughts, and everyday moments that turn into memories – with the coffee cup by my side, the sea outside, and the words that always follow.
This morning I woke up in Kungshamn. The coffee was, as always, by my side while the rest of the family in the motorhome was still asleep. I love these moments when I’m awake all by myself in the motorhome and nothing, or no one, disturbs me while my fingers move across the keyboard.
It fills me with peace. Solitude is not loneliness – it’s a moment with myself and all that lives inside me: my thoughts, my feelings, and the stillness of waking up together with the words. Just me, the coffee – and you, reading this. It warms my heart that so many of you stop by here. Imagine, little me, writing things that others actually want to read.
Performance anxiety knocking on the door
When I only wrote in Swedish, there weren’t that many visitors. Now you are more, mostly from the USA but also from other parts of the world. It brings me joy – but also a small fear. An anxiety. The struggle to perform sneaks in.
What do you want to read about? Do I write well enough? And then I realize – those are not the right thoughts. Because I am me, and I write best when I write with my own words. Performance anxiety only makes me worse. Therefore, I lean back and choose instead to feel grateful that so many of you read, even in English.
Bath memories from the motorhome in Kungshamn
We usually come here a few times a year. At Wiggersvik I have gone swimming late into autumn and very early in spring. One year, the water was only 4.8 degrees Celsius. A man sitting in a boat shouted that he thought I was brave. Maybe brave, but when you do it often it just feels natural.
Yesterday, as we walked down to the jetties, I saw that there would be no swim for me. The water was full of red jellyfish glowing angrily. I’m scared of them. If I were to swim among those stinging creatures, then I would truly test my courage. At the same time, I admit – here I’m a coward. A swim would have been refreshing and wonderful, but I didn’t dare.
Last night my husband and I sat outside. We set the table with crayfish, prawns, toasted bread and mayonnaise. For me, crayfish – I admit I’m a bit lazy, I don’t have the patience to peel small prawns. The prawns went to my husband, who has that patience.
We bought pre-packaged prawns and crayfish at Citygross. Usually, we’ve always gone to the fresh counter to order over the counter. I admit, I had a prejudice. I thought those pre-packed paper bags contained the seafood that wasn’t good enough for the counter. That the prawns wouldn’t be as fresh.
But I was proven wrong. I got a lesson. Because my prejudiced thoughts turned out to be false. Moreover, the prawns and crayfish were of excellent quality. One or two crayfish may have been overcooked, but most were firm and delicious. A small reminder to myself not to judge too quickly.
Evening by the sea
It was colder than the evenings before this weekend in the motorhome. I sat wrapped in a blanket and wished I had been wise enough to take a picture of the sea. The water rocked in long, soft movements – almost like a meditation. Clouds, rays of sunlight and seagulls turned the surroundings into a living painting.
Here in Kungshamn, autumn is already more visible than at home. The leaves glow in yellow and red, and the trees are bathing in color. I think it has all gone far too quickly. Still, it is beautiful. Summer already feels far away.
Read more about our travels in the category Motorhome Life
Reflection
Kungshamn became yet another journey that stayed with me. A place where I had to face both my fear of jellyfish and my prejudice about prawns in a paper bag. The sea swaying, autumn coloring the trees, and in the motorhome I found my moment with words. It is precisely these moments that make me want to keep writing, even when performance anxiety tries to sneak in.
AHA – between the lines
It’s not always the sea or the place itself that matters. It’s the meeting with myself that happens there. When the crayfish surprised me with their quality, when I chickened out in front of the jellyfish, or when the coffee tasted extra good in solitude – that was what mattered. It was never just Kungshamn, it was always me in the meeting with Kungshamn.
My voice – between the lines
I see myself here in the motorhome, with my coffee, my keyboard and the sea outside. I worry about not writing well enough, but at the same time I know that words carry best when they are my own. Between the lines I hear a pride that I dare to be myself, even in the small words. I doubt, but I don’t give up. And maybe that is why I keep going.
Carina Ikonen Nilsson
Yesterday has already rested in history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
Här i husbilen i Kungshamn har nedräkningen börjat. Inte för alla våra husbilsturer, men kanske för den sista gången hit till Kungshamn för denna säsong. Här i vår LVL^2 möter jag tystnaden, tankarna och en vardag som blir till minnen – med kaffekoppen bredvid mig, havet utanför och orden som följer med.
Idag vaknade jag i Kungshamn. Kaffet står som vanligt bredvid mig och de övriga i vår bil sover. Jag älskar de här stunderna när jag är vaken helt själv i husbilen och inget eller ingen stör mig när tangenterna trycks ner.
Det fyller mig med ro. Ensamheten är inte ensamhet – det är en stund med mig och de som bor inom mig: mina tankar, känslor och stillheten i att få vakna upp tillsammans med orden. Bara jag, kaffet och du som läser. Det gör mig varm i hjärtat att ni blivit så många som tittar in här. Tänk att lilla jag skriver saker som andra vill läsa.
Prestationsångesten som knackar på
När jag skrev bara på svenska var det inte så många som kikade in här. Nu är ni fler, mest från USA men också från andra delar av världen. Det är en glädje – men också en liten rädsla. En ångest. Svårigheten att prestera smyger sig på.
Vad vill ni läsa om? Skriver jag tillräckligt bra? Där någonstans inser jag att det är fel tankar. För jag är jag, och jag skriver bäst när jag skriver mina ord. Prestationsångesten gör mig bara sämre. Därför lutar jag mig tillbaka och väljer istället att känna tacksamhet över att det är så många som läser, också på engelska.
Badminnen från husbil i Kungshamn
Vi brukar åka hit några gånger om året. Här i Wiggersvik har jag badat långt in på hösten och väldigt tidigt på våren. Ett år var det 4,8 grader i vattnet. En kille som satt i en båt ropade att han tyckte jag var modig. Modigt kanske, men när man gör det ofta känns det mest naturligt.
Igår när vi gick ner mot bryggorna såg jag att det inte skulle bli något dopp för mig. Vattnet var fullt av röda maneter som lyste ilsket. Jag är rädd för dem. Skulle jag bada bland de där brännande små sakerna, då hade jag verkligen prövat mitt mod. Samtidigt måste jag erkänna att här är jag feg – ett bad hade varit uppfriskande och härligt, men jag vågade inte.
Igår kväll satt jag och maken ute. Vi dukade upp med kräftor, räkor, rostat bröd och majonnäs. Till mig blev det kräftor, här vill jag erkänna att jag är lite lat. För jag orkar inte sitta och skala små räkor. Räkorna gick till maken, eftersom han har tålamodet.
Vi köpte färdigförpackade räkor och kräftor på Citygross. Annars har vi alltid stått vid charken och beställt över disk. Jag erkänner, här hade jag en förutfattad mening. Jag tänkte att de där färdigförpackade påsarna var det som inte dög till disken. Att räkorna inte skulle vara så fina.
Men här fick jag en näsbränna. För mina förutfattade tankar visade sig vara fel. Dessutom var räkorna och kräftorna fantastiskt fina. Någon enstaka överkokt kräfta, men de flesta var spänstiga och goda. En liten påminnelse till mig själv om att inte döma för snabbt.
Kvällen vid havet
Det var lite kyligare än kvällarna som varit innan denna helg i husbilen. Jag satt med filt om mig och önskade att jag varit klok nog att ta en bild på vattnet. Havet gungade i långa, mjuka rörelser – nästan som en meditation. Molnen, solglimtarna och fiskmåsarna gjorde omgivningen till ett levande konstverk.
Här i Kungshamn är hösten redan tydligare än hemma. Löven glöder i gult och rött, vilket gör att träden badar i färger. Jag tycker att det gått på tok för fort. Ändå är det vackert. Sommaren känns redan långt borta.
Kungshamn blev ännu en resa som stannade kvar i mig. En plats där jag både fick möta min rädsla för maneter och min förutfattade mening om räkor i en papperspåse. Havet som gungade, hösten färgade träden, och i husbilen fick jag min stund med orden. Det är just de här ögonblicken som gör att jag vill fortsätta skriva, även när prestationsångesten försöker smyga sig in.
AHA – mellan raderna
Det är inte alltid havet eller platsen som är det viktiga. Det är mötet med mig själv som sker där. När kräftorna överraskade med sin kvalitet, när jag fegade ur inför maneterna eller när kaffet smakade extra gott i ensamheten – där fanns det viktiga. Det var aldrig bara Kungshamn, det var alltid jag i mötet med Kungshamn.
Min röst: Mellan raderna
Jag ser mig själv här i husbilen, med kaffet, tangenterna och havet utanför. Jag oroar mig för att inte skriva bra nog, men samtidigt vet jag att orden bär bäst när de är mina. Mellan raderna hör jag en stolthet över att jag vågar vara mig själv, även i de små orden. Jag tvivlar, men jag ger inte upp. Och kanske är det just därför jag fortsätter.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
I dag fick det bli vila i stället för måsten. Kroppen säger ifrån, men tacksamheten över att vara hemma och kunna skriva är större. I morgon väntar en ny resa med husbilen – till Kungshamn Wiggersvik.
Just nu sitter jag ute på altanen under vår lilla paviljong och påbörjar morgondagens inlägg. Jag hade tänkt tvätta fönster och fixa hemma, men efter att ha pratat med maken insåg jag att det klokaste är att vila.
Jag har blivit sjuk. Inte farligt sjuk, men lite trött, hostig och med feber. Nätterna är dessutom fyllda av avbruten sömn och sömnlöshet i största allmänhet.
Ändå känner jag mig innerligt tacksam över att mitt jobb är här hemma och inte på mitt före detta jobb. Numera är det ingen som blir lidande för att jag inte orkar. På mitt gamla jobb hade jag troligen gått dit ändå, jobbat på som vanligt, för att sedan bli så sjuk att jag hamnat i sängen.
Här bor det en stor tacksamhet över att jag är hemma. Att jag kan sitta här och skriva blogginlägg mitt på dagen och sedan laga mat. Så mycket tacksamhet, faktiskt, att det inte går att beskriva på något annat sätt än just tacksamhet och lugn – även om kroppen känns i olag.
En dag för vila
Ett enkelt glas med isvatten – vila i sin renaste form.
Jag har bestämt mig för att detta får bli en lugn dag. En dag där jag kan sitta och skriva, vila och dricka massor med isvatten. Katten ligger här bredvid mig och ser ut att ha det ganska så gott.
Det börjar dessutom synas i träden att hösten tar sig framåt. Små gula löv spricker fram i björkarna och i skogen framför mig. Det känns som om sommaren är klar för att somna, medan höstens alla färger sakta vaknar till liv. Lite sorg över att sommaren var kort, men samtidigt förväntan inför den prakt som hösten snart ska ge oss.
Hur känns höstens första tecken där du bor? Har björkarna börjat skifta färg även hos dig?
Förberedelser inför resan
Här ute skriver jag – med frisk luft, dator och isvatten som sällskap.
Trots tröttheten finns det saker som behöver göras. I dag blir det att förbereda husbilen, för i morgon ska vi åka iväg. Här hemma ska det packas, och maken stannar till och handlar när han åker hem från jobbet.
Kanske blir det till och med en liten kräftfest där utanför husbilen i morgon kväll. Vi har bokat plats på Kungshamn Wiggersvik. Kanske blir det sista husbilsresan till Kungshamn för i år. Det blir inte sista husbilsfärden, men kanske de sista nätterna just där för säsongen.
Det är ju det fina med husbilslivet – man behöver inte bestämma så mycket i förväg. I stället blir det som det blir, och man åker dit näsan pekar.
Varför Kungshamn lockar
En helg i Kungshamn till ville jag ha. Vi har varit lite sparsmakade med våra besök där i år. Jag tror faktiskt att vi bara gjort en enda resa dit tidigare under sommaren, och det känns lite för lite.
För Kungshamn är gemytligt. Byn är trevlig och campingen är perfekt för oss. Därför känns det fint att få ännu en helg där – även om det kanske blir den sista för året.
Här hemma ska kläder, mat och dator packas in. Maken tar dessutom med sig sin nyinköpta kamera, som han fick förra veckan. Det blir spännande att se vad han fångar genom linsen.
Hav, vila och campingliv
Det ska bli skönt med en helg vid havet. Kanske blir det några teckningar, kanske lite fiske om lillkillen vill. Eller så blir det, mot alla mina viljor, att jag blir sjuk på riktigt och mest sitter och vilar.
Men jag tänker göra mitt bästa i dag för att vila, så att jag är pigg till i morgon. För en helg ska få bli en helg i husbilen igen.
Lillkillen – ett campingproffs
Det har blivit många helger i husbilen den här sommaren. Faktum är att vi kom fram till, sist vi var ute på tur, att lillkillen faktiskt har kvalat in till elitserien i camping och husbilsliv.
Han vet hur man gör, hur allt ska vara – han är ett proffs efter den här sommaren. Vem vet, kanske blir han en campare själv när han blir stor, med fru och barn. Det får tiden utvisa.
Reflektion
Att vara sjuk är aldrig roligt. Men när kroppen säger ifrån finns det ändå något vackert i att kunna lyssna. Tacksamheten bär mig genom dagen – och havet väntar på mig i morgon.
Här finns envishet, men också klokskap. Jag håller fast vid glädjen inför resan och släpper inte taget, trots att kroppen vill annat. Balansen mellan vila och längtan blir mitt ankare.
Slutord
Tack för att du tog dig tid att läsa Nu vilar jag en stund till, dricker mitt isvatten och laddar inför vår husbilsresa till Kungshamn Wiggersvik.
“Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
Once or twice a year, we come here to enjoy the view, the salty swims, and the wonderful feeling of living by the sea. The service facilities are spotless, and the campsite is cozy and family-friendly.
The only thing to watch out for is crossing the road to get into town – cars tend to drive a little too fast on the curve. But if you look carefully, you’ll make it across in one piece.
Waking Up Early in Kungshamn
Waking up at half-past four here in Kungshamn wasn’t exactly the dream. The darkness lay heavy over the sky, and the wind howled, creating sounds that made it hard to enjoy the silence.
But the coffee – it tasted amazing. That feeling of truly being off work, fully free, was strong. After a while, I went back to bed and slept for a couple more hours.
A Morning with Fever and an Upset Stomach
During the night, I’d had a fever and felt chilled, and my stomach was acting up again. But after some rest in the morning, I felt better – the fever seemed to have passed.
By mid-morning, we decided to take a walk to Coop to shop for dinner: baked potatoes, grilled chicken fillets, and a fresh salad. Of course, tzatziki would be the perfect finishing touch.
A Chilly Swim – But Worth Every Second!
When we got back from the store, I quickly changed into my swimwear and headed to the jetty. Unfortunately, I’d forgotten my swim gloves, so my fingers got cold in the water.
I won’t deny it was chilly, but the feeling afterward was unbeatable. My whole body was filled with endorphins, my thoughts slowed down, and a deep sense of calm settled in for hours.
A warm shower in the motorhome was enough to heat me back up, and I haven’t been cold since.
Dinner in the Motorhome – A Royal Setting
The potatoes were baking slowly in the oven. The chicken fillets were marinating, and soon it was time to prepare the salad. Tonight, I planned to set the table a bit more elegantly here in the motorhome – there’s something special about eating indoors when autumn is in the air.
After dinner, my sketchbook would come out, and perhaps the evening would end with a movie on Netflix.
A Perfect End to the Motorhome Season
The sun is shining here in Kungshamn, and the wind isn’t too cold. It feels like the perfect way to close the motorhome season – a mix of calm, nature, cozy moments, and a hint of melancholy.
There’s something magical about feeling the crisp autumn air after a swim, then stepping into the warmth to enjoy a good dinner.
Now I’m looking forward to a relaxing evening of creativity and maybe a film.
Closing Thoughts
This really was a fitting end to the motorhome season. How about you – how do you create that feeling of being truly off work and relaxed?
Callout Where is your favorite place for an autumn weekend – by the sea, in the forest, or at home with a blanket and tea?
Reflection: To be on the road yet at peace – that’s the magic of motorhome life. The journey is not just about moving from place to place, but also about pausing life’s noise and settling into the moment.
”Yesterday has already rested in history, tomorrow waits ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
Hur mysigt kan det egentligen bli? Efter en arbetsdag där rutiner flyter på och timmarna rinner iväg finns det inget bättre än att sätta sig i husbilen och köra mot kusten. Kräftor, hjortronsås och havsbad väntar – och samtidigt rullar tankarna kring nuet och framtiden.
Dagen började tidigt, som vanligt. Vid sex på morgonen satte jag mig i bilen och körde till jobbet. Där mötte jag nattvaket, som delade sina tankar om natten, och strax därefter dök en kollega upp som jobbar extra ibland. Allt flöt på smidigt, och plötsligt var det dags för hemgång.
Väl hemma bytte jag snabbt ut jobbkläderna mot bekväma kläder och laddade om för helgen. Maken hade redan handlat kräftor och räkor. Vi fyllde kylen i husbilen med godsaker inför vår helgresa till Kungshamn. Det är något speciellt med att sätta sig bakom ratten och veta att hela helgen ligger framför en.
Kräftor och hjortronsås – en smaköverraskning
Har du provat hjortronsås till kräftor? Om inte, måste du göra det! Det var en riktig smakupplevelse – något helt nytt för mig. Efter vår kräftfest blev jag så förtjust i såsen att jag till och med gjorde en rostad macka med bara hjortronsås. Det var överraskande gott!
Husbilslivet handlar om att testa nya saker, och den här kombinationen kommer jag definitivt att prova igen.
Kungshamn – avkoppling vid havet
Nu sitter jag här i husbilen, med fötterna uppdragna i fåtöljen och ett glas rött vin framför mig. Havet krusar sig utanför och musiken spelar lugnt i bakgrunden. Det är mörkt, men det gör inget. Här i Kungshamn känns allt fridfullt.
Maken har fixat grillmat tills imorgon, och vi har två lediga dagar framför oss – dagar att bara njuta.
Reflektioner om nuet och framtiden
Med badkläderna redo för morgondagen längtar jag redan efter morgondoppet. Det finns inget bättre än att börja dagen i havet. Samtidigt känns det vemodigt att detta kanske är sista natten i husbilen för i år. Nästa gång blir nog våren 2025 – och då väntar ett helt nytt år av äventyr.
Det är en blandning av vemod och längtan: vemod för att sommaren är slut, men förväntan inför våren och allt som ligger framför. Men just nu, här och nu, är allt perfekt.
Förberedelser för vintern
På söndag packar vi ur husbilen för vintern. Den kommer att stå där ute i kylan och vänta på oss tills nästa vår. Då blir det troligen en kort tur till Orust eller Ed – alltid med vatten i närheten för ett dopp.
Trots att tankarna gärna vandrar framåt påminner jag mig om att nuet är det som räknas. Just den här stunden, med vin i glaset och havet utanför, är livet.
Slutord
Det är så lätt att fastna i framtidsdrömmar, men livet pågår nu. Hur är det för dig – lever du i nuet, eller längtar du mest framåt?
Önskar dig en fin helg. Ta vara på varje minut. Tyvärr funkar inte uppkopplingen så jag kan inte dela bilder härifrån.
Callout: Vilken är din favoritplats för en hösthelg – vid havet, i skogen eller kanske hemma i soffan?
Reflektion: Att vara på väg och samtidigt stilla – det är nog det som gör husbilslivet så unikt. Resan blir inte bara en förflyttning i tid och rum, utan också en paus från vardagens brus.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Igår gav vi oss ut för att utforska Kungshamn till fots, och det blev en händelserik och härlig dag fylld av motion, sol och havsbris. Vi avverkade många steg och njöt av den vackra skärgårdsstaden, även om värmen var påtaglig. Tillbaka på campingen kände jag mig överhettad och bestämde mig för att ta ett uppfriskande dopp. Min make, dock, valde att stå över badet.
Kärleksfullt
Vid bryggan träffade jag en man som precis kommit upp ur vattnet. Han sa att han inte brukade bada, vilket förbryllade mig. ”Men du kom precis upp ur vattnet,” sa jag frågande. ”Ja, men jag bara doppar mig,” svarade han leende. För mig är det lika mycket att bada, annars kan jag inte heller kalla mig en badare! Han berättade kärleksfullt om sin fru, en inspirerande 80-åring som badar redan när vattnet är tolv grader. Hans berättelse var både intressant och rörande.
Diskmaskin
Efter badet väntade en läcker kycklingsallad som min make hade förberett. Jag hade dock glömt att dricka vatten, vilket resulterade i att jag kände mig yr efter måltiden och var tvungen att lägga mig en stund. När jag vaknade hade min make gått till servicehuset för att diska. Tack och lov finns där en diskmaskin, så det var inte alltför ansträngande, men det var ändå skönt att disken var klar när jag vaknade, vilket gav mig tid för ännu ett bad.
KajP
På eftermiddagen blev det grillning. Vi njöt av kycklingkorv, halloumi, svamp och tomater. Jag undviker rött kött på grund av min mage, ett råd jag fått av min läkare som jag noggrant följer. Svamparna var helt fantastiska, marinerade med KajP grillolja, vilket gav dem en underbar smak.
Ovädret som försvann
Vädret gick från strålande solsken till mera mulet en stund. Vi förväntade oss åska, blåst och regn när vi satt här under markisen. Var till och med lite oroliga, för att markisen skulle flyga och fara. Men inte en droppe regn hos oss, bara små vindpustar och lite ytterst lite muller från åskan. Bilderna tog jag vid samma tidpunkt. Åskan gick bara förbi utan att göra himlen blixtrande.
Utforska Kungshamn
Utforska Kungshamn till fots och njut av dess skärgårdsidyll med uppfriskande dopp och god mat.
Att besöka Kungshamn är alltid en fröjd, med dess charmiga atmosfär och vackra natur. Oavsett om du njuter av ett svalkande bad eller en härlig grillkväll, är det en plats som erbjuder avkoppling och glädje för både kropp och själ.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som går att leva i. Så varför leva där borta i historian eller i framtiden?
I natt vaknade jag av ett regnsmatter på taket. Ett härligt regn som sköljde över vår lilla bil. Två meter från oss bor havet och i havet bor alla vitaminer min kropp behöver. Ett morgonbad ska till, men maken måste vakna först. Jag vill inte gå ner i vattnet utan att maken är med. Fast han står självklart på bryggan, han är inte någon badare. Han får inte den där härliga uppfriskande känslan i kroppen som man får när man gör morgonbad. Då vaknar hela kroppen till och ger energi.
Kaffestund och Shopping
Kaffet står bredvid mig. Förra gången vi var i husbilen gick min mjölkskummare sönder. Igår innan vi anlände här gick vi en snabbis in på Net on Net för att köpa en ny. Dom hade inte det jag sökte men en liten visp för 49 kronor fick duga. När jag köpte den vart jag inte så nöjd med min lilla visp. Men det visade sig att jag blev smått överraskad när jag fick användning för den. Den fungerar utmärkt, men den värmer självklart inte mjölken. Det borde gå att få till. Förr fanns det ju doppvärmare som värmde vatten. Borde fungera att sätta till något sådant i den där vispen tycker jag, då behöver jag inte någon sådan där riktigt mjölkskummare. Fast jag inser att jag inte behöver det nu heller, den lilla vispen kommer att duga. 49 kronor, mera kan man inte vänta sig. Borde köpt flera för jag inser att den kommer gå sönder. Köper jag flera har jag i lager och slipper köpa igen.
Nu har jag igen möjligheten att i alla fall dricka mitt kaffe så som jag vill ha det även om mjölken inte är varm. Man kan inte få allt här i Lvl^2 det här får duga med att göra kaffet här.
Kvällens Magiska Stund
En fantastisk kväll vart det igår, ljummen till och med varm. Utsikten var helt underbar och lite senare på kvällen kom det en liten svan familj och besökte oss. De vaktade sina ungar genom att fräsa åt oss om vi kom för nära. Men vi höll det avstånd de ville ha. Jag kom att tänka på den där sagan om den fula ankungen som blev en vacker svan. Fast jag tyckte nog de små ungarna var urgulliga när dom simmade runt sin mamma och pappa. På vägen hit stannade vi till på Simons värdshus i Munkedal. Vi hade båda två glömt att äta under dagen, så det blev en middag som fick bli både frukosten, lunchen och middagen. Jag åt en Haloumi burgare utan bröd för de hade inte något glutenfritt. Istället för de där Haloumi bitarna man friterar, hade man här rivit haloumin blandat med lite morötter, gräslök och annat gott. De var verkligen magiska, de små burgarna. Inte indränkta i fett och så ljuvligt goda och nyttiga.
Rit-stund och Kvällens Måltid
På kvällen blev det baguetter med räkor till den här utsikten. En härlig kväll, lugn och vacker. Hade framme mitt ritblock tillsammans med den svala drinken. Blev kanske bara lite kladdande i ritblocket. Men det var behagligt att sitta där och smutta på min Prosecco och Aperol, göra några streck i ritblocket. Idag ska vi göra Kungshamn by foot. Maken vill fotografera som vanligt. Jag hoppas att min fot och mitt ben håller för promenaderna som kommer att bli. Mitt ena ben är lite svullet och varmt, men det är inte något allvarligt för det har varit så i flera månader nu.
Vad ska du göra idag? Hur tillbringar du dina helger?
Jag får passa på att njuta av att vara riktigt ledig eftersom jag jobbar varannan helg så är dessa lediga helger så värdefulla för mig.
Ha nu en fantastiskt dag. Vill passa på att tacka för att du läser min blogg.
Carina Ikonen Nilsson
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
