Njuter av den där sista ledigheten innan vardagen blir här igen.

En morgon, en grå lite regnig morgon men, med massvis med glada badsystrar. Vi tappra kvinnor, som kommer åkandes tidigt på morgonen. Vi möts, åker tillsammans i bilar upp till sjön. Sjön som ligger lite längre in i skogen. Vi trampar på den lite sörjiga stigen. Efter ett 20 tal meter, ser man hur några av oss gjort det lite hemtrevligt, där vid gläntan. Det är där vi byter om, till våra badskor och tar på våra vantar. Hänger av oss jackor och förbereder vår stundande bad.

Det snattras och skrattas där i skogsgläntan. Några av oss tar kort, när vi är klara för att doppa våra kroppar i vattnet, så är det stegen ut till den lilla naturtrappan och ut i vattnet.

Kanske ett tiotal steg ut i vattnet, ner med kroppen i sjön. I dag var det 1,6 eller om det var 1,3 grader i vattnet. 6,5 grad på land. Sockerdricks känslan i kroppen är den känslan jag vill ha, innan det är dags att gå upp. Som alltid blir jag förundrad, över hur kroppen blir härligt varm när jag lämnar vattnet på mina stumma ben. Uppe på land blir det att omsluta sig, med morgonrocken. Försöka trilska sig ur bad skor, vantar och morgonrock för att torka kroppen med handduken. Sedan den där härliga känslan, av att ta på mys-kläderna då en härligt mjuk känsla med värme, sprider sig i kroppen. Säga tack för idag och hejdå. Nere vid min bil sätter jag mig i bilen och kör den där milen hem. Bil-sterion spelade Elton John idag. Just nu lyssnar jag på 2021 listan på sportify. Behöver omväxling, efter dessa ABBA månader jag nu haft.

Hemma blev det ett möte med grannens katt idag, hon ville in i värmen. Sedan skölja av badskor och vantar. Ladda dammsugaren med såpa för att göra ordning golven här uppe. Kaffe självklart kaffe och datorn i knät. Fönsterna här i vardagsrummet visar mig på regn där ute i naturen. Det var allt några droppar regn där vid badplatsen med.

Livet börjar så smått återgå till det normala här hemma. Maken och stora sonen är på sina jobb. Jag är ledig ännu några dagar. Imorgon kan jag bada igen men sedan är det jobb igen. Den vardagliga lunken ska till och bli som vanligt igen. Men idag och imorgon ska jag njuta av de där sista lediga dagarna. Har ett par raggisar som ska fästas trådar på sedan lämnas till dess ägaren. Inser att det är mycket garner kvar, det lär bli ett par strumpor till. Igår var jag och hälsade på min lilla mamma. Hon har flyttat till ett boende för demens i somras. Tror det har gjort henne gott, för det var allt en del kg extra på henne nu. Men det gör ont i mig, när jag ser hur gammal hon blivit. Mamma drabbades av blodproppar i hjärnan, för något år sedan och idag har hon tappat sammanhang, orden som kommer ur henne är svåra att förstå. Hon hänger inte med i samtalen och hon pratar i lös rykta trådar som det inte finns några sammanhang i. Min lilla mamma har blivit gammal, den mamma jag hade bor där inne, men syns inte längre. Nu är det en kvinna som inte vet, som inte minns och som är förvirrad. Demens är en vidrig sjukdom, den har gjort så att mamma har blivit helt personlighetsförändrad.

Nog om detta….

Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller det är nu du sätter dina frön som blir till saker i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson

Förövaren behöver inte förändra något

Hade  en ambition idag om att skriva om ett samhälleligt problem där vi  stryper till dem som råkar ut för människor som inte har lärt sig vad respekt betyder.  En kvinna blir misshandlad av sin man. Han blir inkallad och parkerad hos polisen för att förhöras. Stannar hos polisen i fyra dagar.

Efter häktningsförhandlingarna släpptes han på fri fot.  En helg av lugn och ro, ambulance fick kvinnan, there . Det var då han  besökte polisen.

Därefter måste kvinnan fly  undan, hon är rädd att han ska göra henne och deras son illa.

Hur blir det så?

Hur kommer det sig att hon som för några dagar sen blev hotad till livet, inte kan vara hemma i lugn och ro.  Då hennes  make, som ännu är maken genom lag, faktiskt är den som hotade och slog henne.

Han  går ute i godan ro och kan göra vad han vill.  Hon gömd,  inte en tillstymmelse  av en vanlig verklighet. Vilket gör att det inte finns någon  möjlighet att vara hemma hos sig själv, springa runt i morgonrocken, mysa hemma  med sin son och sin stora mage där hennes sons syskon finns.

Brottsoffermyndigheten.

Se hela bilden

Nej, hon,  behöver gömma sig för att vara trygg, för att känna trygghet, slippa vara rädd för sitt  och barnens liv.  Hur är det fatt i vårt land?  Hur blev det så? För vems skull låter vi honom vara ute bland  andra människor och göra livet surt för dem? kvinnan är istället inlåst, av sin egen rädsla som  han är boven till, då hans slag och sparkar, träffade henne. För bara några dagar sen, trodde hon att hon skulle dö. För bara några dagar sen trodde hon, att nu dör hon, när hon är död tar han död på deras son. Hon hade tur, hon lever och hennes baby i magen lever även sonen lever, men idag undan gömd, utan eget hem, inte i sin säng för det vågar hon inte göra.  Hur blir det så, vad är det som är skevt. Vem hjälper vi. Kommer det alltid vara så att de slagna skall flyttas på och förövaren  skall leva som vanligt? Hur står det still…???

När barn mobbas i skolan så får  det mobbade barnet byta skola. Det barn som utövar mobbningen går fri och slipper förändringar.

Stygga pojkar är rädda pojkar. Rädda pojkar slår, det är även så för flickor……….

Jag vill fortsätta på gårdagens ämne då jag missade en viktigt del i det här med kvinnor och män som slår kvinnor. Vill även visa på att ja, sale jag vet att det finns kvinnor som slår sina män. För mig är det lika sjuk som tvärt om. Men nu är det inget som jag har erfarenhet av.  Däremot har jag  egen, drugs även en nära  vän-erfarenhet av kvinnomisshandel.

Alldeles nyligen då jag var ute med vänner  skickades det ett sms till mig, där stod det ”HAN Misshandlar mig”  Då blir jag helt kall yr i huvudet och ställer en dum fråga i ett sms tillbaka som : menar du att han gör det nu?. Just vid sådana tillfällen är inte jag så rationell.  Idag är jag tacksam för att jag var med goda vänner som stöttade mig och hjälpte mig tänka klart.  Kille som misshandlade sin  flickvän som var gravid är en kille som jag  tyckt väldigt mycket om. En kille som haft en svår uppväxt där det i hela hans liv  varit missbruk.  Han har  varit mycket medveten om att jag bara är vän till honom då han inte missbrukar.  Han är bara några år äldre än min son.    Idag vet jag att nu räcker det! Vet även om att han vet om att det räcker nu.  Hans lilla fru är den jag står vid nu och hans barn. Är innerligt tacksam över att hon låter mig göra det.

Nu var det inte det jag hade tänkt att skriva om utan om den sviktande självkänslan hos den som inte behandlar andra människor bra.  Vårt spårk har ju  inte utvecklats utan mera invecklats idag.  Idag är tjejer Horor, fittor och mera där till. Vissa  använder sig  av det mera än andra. Själv är det ord som jag aldrig använder, det värsta ordet  för mig är Råtta då med  betoning  på t- na i ordet.

Den man eller kille som benämner sin före detta med  de fula könsorden med mer.  Kommer ganska så snart använda samma uttryck om dig som är hans flickvän just nu.  Det är så han ser på kvinnor. Så fort som vi gör något som inte passar han är vi just  könsorden eller andra fulheter för honom. Tyvärr så finns det flickor  som tror på de omdömen som dessa  pojkar slänger ut om dem.  Detta bara för att ingen av dem  haft möjlighet att bygga upp självkänslan i sig, Pojkarna växer och blir stora av sin styrka som döljer osäkerhet och misstro mot kvinnor. Deras självförtroende växer av flickornas rädsla för dem.

Kvinnomisshandel, misshandel överhuvudtaget är brist på självrespekt,självkänsla.  Det visar på hur illa individen tycker om sig själv, hur rädd och osäker han är där till visar det på att interligens mera sitter i slag och muskler.

Idag  vet jag att den kille, som en gång var någon som jag värnade om, är någon som jag aldrig mera kommer att lita på, tycka om, eller bry mig överhuvudtaget om. Han hör hemma bakom lås och bom. Här är han aldrig mera välkommen. Däremot skall jag göra allt jag kan,  för hans före detta familj, om familjen tillåter mig att göra det.  De barnen som finns där,  skall vara det goda som jag ändå vet finns i killen.  Jag skäms  idag för mina  känslor och tankar, men så är det idag. För i min värld är alla värda en andra chans. Men just denna kille har fått  för många chanser av mig, jag  orkar inte bli ledsen,  besviken ännu en gång,  pga honom.

Min tavla som kallas ilska

Q-Gruppen

Välkomna tjej- och Q-gruppen


(tjejer och kvinnor med A D H D-problematik)


till  höstens träff

Vi träffas

onsdagen den 11 november 2009




kl. 17.30 till kl 19.30

i våra lokaler på Kruthusgatan 17 plan 6





Meddela oss om ni tänker komma, viagra vi ordnar fika till er!

Tel. 154950

e-mail: famljestodsenheten@agrenska.se

Väl mött önskar

Annika och Anette

Just i detta

FORUM ÄR DET

NI UTAN A D H D SOM ÄR DE KONSTIGA OCH JAG SOM ÄR  NORMAL

Jag vill varmt rekomendera just detta forum,  för oss kreativa adhdare där har jag möjlighet att spegla mig i andra/malix