Etikett: skola

  • Skoltankar

    Sista helgen innan vardagen. Sista helgen innan det blir som vanligt igen. Barn som ska till skolor. Barn som kommer hem, prescription som jag när de stänger dörren vet om jag ska trippa på tå eller om det varit en bra dag. Ont i magen jo så är det när du har barn som inte kan härbärgera  energi. Fast det kanske är fel att säga så, advice utan vilken energi har de att härbärgera? All deras energi går åt då de måste skärpa till sig i skolan. Energin tar slut av att bara sitta still på stolen.  Ont i magen, jo ont i magen.  Vad har hösten att bjuda på. Kommer det bli så att jag får hämta någon som hamnat i en situation som facit för att ta sig från saknas? Kommer magont vara något som blir efter Onsdagen? Kommer dagarna och kvällarna vara kantade med ögon som säger att jag orkar inte mer.  Läxor hur blir det med läxor? Kommer det vara så att stressen som barnen känner kommer att lysa i deras ögon. Frågorna är många, svaren kommer jag inte ha från kanske till vintern ett bra år i slutet av maj nästa år.

    Om jag nu känner sådan ångest över att skolan, vad känner inte då barn.  Inte bara mina  utan alla de barn som har lite mera speciella begåvningar samt tillgångar.  Hur mår den lilla flicka, som kanske förra året sett sig själv i ögonen och sett den Luslotta eller dampungen, som alla andra pratar om. Hon som lovat sig själv att inte ett år till. Men som av någon anledning ändå, hittat ljus i tunneln för att orka andas lite till.

    Till dig vill jag säga, sluta inte andas. Sluta tror på de lögner, som andra serverat dig. För jag lovar dig det är bara lögner, inte ett uns sanning i alla dumheter som  man beskyller dig för. Jag vill och önskar att du ska inse att alla har fel.Om någon vuxen berättar för dig att du överdriver eller har fel så tro inte på dom. Du äger din upplevelse och dina känslor. Känslor är aldrig fel, gå vidare till någon annan som mera ser till dig. Som bryr sig om dig, som tar det du säger på allvar. Du är värdefull. Du är värd att lyssnas på.

  • Roland Sennerstam har kunskap om Mobbning och det sociala spelet som sker……

    Även idag hittar jag till ämnet MOBBNING.

    ROLAND SENNERSTAM docent, check specialist i pediatrik, före detta skolläkare  skriver om ämnet i Svenska Dagbladet, utifrån sin profession. Han visar på den linje, som gör att läraren i klassen är partisk och fel, för att lösa problemet. Han visar hur det regelaktigt naturligt, är en del i utvecklingsfasen. Eleverna klättrar på någon för att komma uppåt i den sociala heraklitiska stege. Evolution är det som kraften kommer ifrån, kraften är att överleva i skolan.

    Roland Sennerstam visar på vikten av opartiskhet, i lösningar angående mobbning.  Han menar att man redan i fjärde klass, kan få Elever att själva hitta lösningar inom området.  Då tillsammans med utbildade vuxna ledare, som inte har en lärarledning innan till eleverna. För att nå stegens häftiga gäng, krävs i vissa fall att de klättrar på någon, eller de som är avvikande. För att slippa se sin egna svaghet, trampar dom på de som kanske har svårare att inte visa sina till och o-tillgångar.

    När man skuldbelägger mobbningsoffret, som så ofta görs, menar Roland att man inte förstått hur mobbningen är uppbyggd. Skolan måste betona och visa på allas lika värde, och att det sociala spelet inte, behöver ske på bekostnad av andra.

    Rolands ord gav mig ljus, texten ingav mig hopp. Tänk om alla lärare inte minst rektorer, kunde ta del av hans kunskaper.  Om de kunde sluta med att hitta på egna hem-lösningar, sluta med att samla ihop saker som från historian, ändå inte har funkat.

    Ta in kunskaper från utanför, i samhället, där vi andra lever och lär. Här krävs utbildning, kunskap, mod, klokhet och inte minst vilja!!

    Mod att våga vara vuxen!

    Mod att våga se, mod att våga stå på sig, mod att våga vara en vuxen lärare som ser det sociala spel som faktiskt kanske pågår.

    Jag inser att det kan vara svårt, jag vet själv en gång när det var mobbningsvibbar på mitt jobb för länge sedan. Då en av eleverna var utsatta.  När min kollega helt korrupt ville trycka till med att: men det är bra att det har skett, hon måste se sin egen del.  För mig blev det kaos i huvud, tankar, känslor kaos i hela mitt JAG.

    Just då minns jag, hur det bubblade inom mig, över att någon kunde vräka ur sig nått sådant.

    För det är fan inte okey, ingen ska behöva stå ut med, eller behöva se sin egna del, i att andra kränker mig, för att bli större själv. För jag har fan ingen egen del, jag gör inget, ingen har rätt att kränka mig eller någon annan för att man är sig själv.  Mig  blev ordet,  den tjej, som råkade ut för behandlingen då. Var en liten osäker tjej som  då i den tiden, visade mig delar av mig själv, från en svunnen tid. Kanske var det min egna upprättelse, som  kollegan sparkade på när han ville köra ner hennes egna del i situationen.

    Lev idag just nu är det vi kan påverka……….

  • Spår från igår………

    Jag tänker fortsätta på spåret jag hade igår. Retorikern Elaine Bergqvist intervjuas  av Jessica Balksjö i svenska dagbladet, look   Elaine beskriver hur det  på hennes tid var en fasa att gå i hennes skola. Skolan där hon gick var det några få som gjorde så att många mådde dåligt. De som var utsatta för den kränkande behandlingen, de som blev mobbade, allierade sig. De gick hem till de som inte vågade gå till skolan. Barn är oftast klokare än vuxna. Barnen i hennes skola hade alltså tappat modet och tron på den vuxna världen i den skolan. De tog saken i egna händer och ställde upp för varandra.

    Barnen gjorde det som vuxna borde gjort. Eller barnen gjorde något för att de vuxna inte vågade. Barnen hade gett upp hoppet om en trygg  skola, en trygg skola där vuxna ser till och verkar för trygghet.  Elaine Bergqvist var sedermera tvungen att byta skola för hon ville inte gå kvar, långt upp i gymnasiet såg hon till att inte gå på samma skola som de pojkarna som var skräcken i småskolan. 

    Det är med sorg som  jag ser, hur det gång på gång upprepar sig, hur vuxna sviker barn från alla håll och kanter.  Ingen i en mobbnings situation mår bra. Den som mobbar får erfarenheter som gör illa. Den som blir mobbad får känslor av inte duga, värdelös, dum till och med att inte vilja andas mer. Barn som innan de fått uppleva sin första kyss väljer att sluta andas.  Det oacceptabelt helt och hållet bortom allt förnuft ändå, ändå finns det, ändå väljer vuxna att titta åt ett annat håll. Barn gör inte som vi säger det gör som vi gör. Så den stora stenen måste flyttas och det är nödvändigt att vi börjar med oss själva för det är vi som uppfostrar våra barn vi som visar barn på hur man ska göra. Jag tror ordet som är viktigast är kärlek, Kärlek att vi från början slutar upp med att tillgodose vårt egna behov och ger våra barn det dom behöver. Att alla barn får växa upp i känslan av att duga, vara värdefulla och att alla har lika stor rätt att få sin plats på denna jord.

    Det kan räcka med att du ser Lisa som går ensam på rasten, eller Kalle som genom råhet och styrka försöker bevisa främst för sig själv att han duger. Just det gör han genom att trycka ner någon som kanske fått vara sin mamma sol. Eller motsatsen. Den motsatsen väljer jag att inte förklara för det gör ont.

  • Mobbare är sina egna försvarsadvokater…..

    Mobbning, cialis jo det är så att man genom utredning kommit fram till saker som jag redan som liten fick erfara. När min son var lite fick han erfara liknande upplevelser, remedy när min minsta son gick i den vanliga skolan i mellanstadiet, online så var det även då tal om att han var en del i det som han inte ser. Jo, visst är det så, men om jag gång på gång blir retad, illa behandlad kallad idiot, dampunge, bög och alla andra fulheter dag ut och dag in. Så självklart tröttnar jag, då smäller jag till sist till, kanske är det just den gången inte så farligt, men bägaren rann över. Jag fick en knuff eller någon sa men flytta på dig bla bla.  Det är bara det att jag hör samma sak i flera veckor. Fröken eller de vuxna får endast höra det i olycksfall då förövaren av misstag inte kollat vuxenfritt.  Själv får jag som fjärdeklassare, (än värre kanske till och med förstaklassare) höra det från den stund jag träder in på skolgården. Nyp, knuffar, ibland regel-aktiga slag, spottad på, illa sinnade ögonkast och kanske några som håller för näsan när jag går förbi. 

    Redan innan har fröken himlat med ögonen och tycker att mamma är jobbig. Nu är den där morsan på gång igen. “har jag själv fått höra en gång av misstag.” när jag ringt då någon varit dum emot min son.

    Åter till det jag skulle skriva om. Bägaren rann över jag slog till Kalle som kanske denna gång inte menade att knuffas.  Jag som dagligen blir utsatt för kränkningar, tänker mig inte för som mina kamrater för jag har inte koll på om någon vuxen ser. Eller kanske till och med så att jag vet att jag står ensam, inga vuxna bryr sig om jag blir kränkt. Så för mig spelar det ingen roll.  Vuxna ser i situationen att det ska till ett möte mellan mig, och kanske den värsta av mobbarna, eller till och med flera av mobbarna.  Fröken berättar det hon såg och säger tydligt att jag såg inte knuffen, de andra klasskamraterna berättar sin version, Kalle sin. Oftast är det ju så att Kalle har ganska många i klassen som står på hans sida. Varför vill jag inte ens tänka på. 

    Jag mobbningsoffret får träda in i rättssammanhanget och bereda och vara min egna försvarsadvokat.  Mötet slutar med att Kalle ber mig om ursäkt, jag ber honom om ursäkt. Där ordet förlåt gör så djävla ont, att jag nästan kräks. Kalle trycker min hand lite extra hårt, då det obligatoriska  handslaget emellan oss skall till, för att fröken kräver det av oss. Fröken tycker att situationen löstes bra, Kalle är sur, det vet jag sen innan, jag är livrädd för att dagen ska ta slut och jag igen ska vara tvungen att gå hem från skolan.  För jag vet av erfarenhet att Kalle och nåra av hans kompisar står och väntar på mig.

    Jo, det är mitt eget fel, vill man i skolan att jag ska lära mig.  För jag är så konstig, jag pratar för högt, eller för mycket, e för blyg, tjock, smal, ful, töntig, blek, äcklig…..

    Det är så viktigt att köra ner i halsen på mig MIN EGEN DEL……… tycker De vuxna som bor i situationen.

    Den delen, skolan historian ska jag leva med hela livet, även som vuxen glimmar dessa skolminnen fram……. Jo det gör ont även som förälder att veta, att mina barns erfarenheter av skolan, kommer att följa dom hela, hela deras liv.

    Läs artikeln som jag länkar till och Måste vi snart inte göra nått åt dessa situationer.

    Mobbning är inte tillåtet, ändå finns det.  Det finns till och med Vuxna som tar hand om dina barn, som ser mellan fingrarna då barn mobbar, blir mobbat.

    Det är vår skyldighet till både mobbaren och mobbningsoffret att agera. Ingen i situationen ska behöva vara i den!

  • Skolmöte som Fungerar!

    då sitter jag i min lilla husvagn igen. På vägen hit cirkulerade det tankar om mötet vi hade idag. Skolan och vi föräldrar, medicine innan mötet var jag nervös (Historiska möten från förr gjorde sig påminda.)

    Nu efter mötet och några timmar i efterhand bor det tacksamheter i mina tankar. För Om det är så att du har barn som har lite mera krav på sin utbildning och behöver mera tillrättaläggningar så är det så att du bör bo i vår kommun! Jo tänka sig i mina meningar flyttade det in att skolan i kommunen är bra! Där till på köpet är den bra för barn som har lite speciella egenskaper som behöver speciella verktyg i studiesammanhang. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva just dessa ord om skolan i Färgelanda. Trodde inte det fanns på kartan att Färgelanda var dröm kommunen om du har barn som går i skolan. Men det gör jag och de saker som är gjorda i skolan för mina barn i alla fall i högstadiet är kanske självklarheter för andra men för mig är det högt uppsatta önskningar om hur skolan skulle kunna fungera. Nu där till en verklighet.
    I färgelanda är det så att skolpersonalen och rektorn lyssnar och litar på att föräldrarna vet vad som är bäst för deras barn!. Så har jag blivit bemött, site i högstadiet är det även så att personalen ansträngt sig lite extra, gjort det där lilla som är så stort för vissa barn. Jag har barn som fått känna att de fått lyckats med sin skolgång som lyckats få betyg och bli godkända så att de kan studera vidare. För 5 år sedan trodde jag inte det var möjligt, för fem år sedan fanns det inte att jag skulle skriva att i Färgelanda kommun ska skolpersonal sträcka på sig känna att de gör så bra som möjligt. I skolan där mina barn nu går är inget omöjligt och ord om att vi har inga resurser är inte i deras vokabulär. För mig är det fantastiskt Jag sitter här och är tacksam för att jag har barn som fått gå i högstadiet i Färgelanda kommun. Hur blev det så? Jo attityder inom skolan i Färgelanda Har Verkligen Förändrats! Vi e på väg emot en ny framtid där våra barn blir bemötta ut i från sig själva för mig är det en framgång och glädje om 10 år är det kanske en självklarhet och då har det varit en självklarhet i Färgelanda i 10 år. Det är fantastiskt
    Tack Valboskolans Högstadium för ett bra möte idag och för en ljus framtid om en bra trygg hösttermin.. Oj hur blev det nu ja sånt är livet ibland funkar det liksom

    Valboskolan - Skylt

  • På Lördag ska ja ba

    på något som jag länge velat göra men inte blivit av. Nu tack vare FB och Lisbeths Engagemang så fick jag tummen ur. Min underbarhets vän som fyller år samma dag som gillar te och har massvis med klokhet som jag gärna tar del av skall med. Känner mig så förväntansfull, rx ska bli spännande och roligt lärorik. Har låtit kvällen förflyta framför tv, see först det där jobbprogrammet på 5. och Nej inte då det var inte värt att titta på kändes uppgjort tycker jag. Dessutom hängde jag upp mig på inspiratören då hon pratade om självkänsla och att den byggs upp av en yttre bekräftelse. Hmmm, För mig som har adhd så är det den yttre bekräftelsen jag tagit till mig hela livet. Trott på omgivningens uppfattningar om mig. Idag några års klokhetssamlande så tackar jag mig själv tackar mig för att jag är bra och duger, tackar för att jag bekräftar tillåter mig att vara den jag är alltid slutat upp att bara skärpa till mig. Idag bor det självkänsla i mig på en helt annan plan idag vet jag på riktigt att jag duger just så som jag är. Om jag hela tiden är beroende av min omgivnings tyckande och uppskattande anser jag att jag inte har någon självkänsla. Utan självkänsla är jag beroende av min omgivnings gillande och livrädd för att prova mina egna vingar. Menar till och med att jag då är ett offer. ett tomt svart hål som så frenetiskt behöver andras gillande. Jag menar i stället att jag måste tycka om, jag måste våga lita, jag måste älska Jo nu kommer det. MIG, mitt jag och mig själv. För om inte jag gör det hur ska då andra se att jag är värd att älskas? då visar jag ju min omgivning att nej bort från mig jag är inte värd……

    litet smak prov av kvinnan jag ska få förmånen att se på lördag med min väninna.
    I förr går fanns det fortfarande platser kvar ring henne så kanske du får förmånen att se henne.

    Iväg till Alingsås, Mobbning bär vi med oss hela livet.
    Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
    Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
    ”Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin ”Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.

    Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
    ? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
    ? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
    ? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

  • Föreläsning av vikt!

    På lördag i Alingsås.
    Nu borde jag kanske ha en PDf fil eller en länk men får kopiera den inbjudan jag själv bad om att få. Ämnet är så otroligt viktigt och alltid så aktuellt. Platser finns kvar
    Läs mera om Lisbeth Pipping här.

    Mobbning bär vi med oss hela livet.
    Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
    Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
    ”Vi måste prata om att mobbning finns, seek man kan ju inte stoppa något som inte finns.” Emma 11 år
    Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin ”Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.
    Jag vet hur det är att vara mobbad, jag var det varje dag under hela min skolgång. Efter nio långa år av mobbning fanns det ingen Lisbeth kvar.
    Jag var ”Lösset”, inte bara i mina mobbares ögon utan även i mina egna. Ett litet värdelöst löss. Det tog många långa år att komma dit jag är idag. Mobbning ger sår som tar lång tid att läka och ärren bär vi med oss hela livet.
    Det är min djupa övertygelse att vi måste våga och vilja prata öppet om mobbning. Vi måste tala öppet om vad den gör med alla inblandade. Mobbning uppstår för att vi saknar modet att agera. Den lever kvar år efter år för att vi inte vill, orkar eller vågar stoppa mobbningen. Låt oss införa nolltolerans mot mobbning.
    Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
    ? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
    ? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
    ? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

  • Utslagningskraft, Kung Keops

    Jag skulle bara twittra lite, look eller fbookare lite. Nej, cure Nu får det vara Nog! När ska det bli att vi får vara oss själva? När handlar arbete om kompetens, mind kunskaper och engagemang?  Hade jag haft anställda, vilket jag i och för sig haft. För länge, länge sedan, då jag var företagare, så hade jag vart ganska så nöjd med att de skötte sina uppgifter, tog ansvar och tog egna initiativ samt tog ansvar för sig själva.  Vad de sedan gjorde på sin fritid har jag inte med att göra.  Då på den tiden, fanns  i och för sig inte internet och datorns program var i dos, och Michael Jackson Var ännu inte vit.  JO, jag vet det var länge sedan, men ändå inte så länge sedan som när Jesus gick i kortbyxor. 

    Men jag har eller kan inte förstå hur arbetsgivare kan lägga sig i vad hans anställda gör eller Gjort innan/efter arbetstid. Jag anser att det har han inte med att göra. Gör jag det jag ska på mitt arbete, så ska det räcka.  Var ska det sluta? Kommer det blir att åsikter är något man inte om några år skriver ner, för att man är rädd att förlora eller mista framtida eventuella arbetschanser.  Kommer det bli att vi i hemliga samfund sitter och diskuterar våra åsikter ståndpunkter i källare. Ser liknelser med arbetarens historik. 

    Funderingar från i går hittade fram till mig, även om skolan, och självklart var det Björklund som får ge svaren. Då slipper ju de andra, verka lika inkompetenta. Jag ser sårbarheter breda ut sig i Sverige. Jag ser sårbarheten och maktlösheten i att utslagningen, ser framtidsutsikter där barn tidigt ser sina gelikar och ser sin framtid i vart de bor.  Självklart ser att det var så redan innan denna regeringens uppgång, för klass-skillnaderna har alltid funnits men förr var det inte så tydligt, tydlig och klart som det är idag. Det är alltså så att om du bor i ett sämre bemedlat område, alltså problemområde, så får du sämre skola och troligtvis går ut med sämre betyg kanske inte ens godkända.

    Bor du däremot i ett bättre bemedlat område, så får du möjligheten att gå i en bättre skola, alltså större chans att får godkända betyg. Där till har du även större möjlighet, för dina föräldrar har större plånbokstillgångar och kan anställa en Läxhjälpsläsare till dig så att du kan prestera ännu bättre.  Som det sedan igenom Rut avdrag kan dra av på skatten.  Staten hjälper alltså till så att barn i tidigt stadium skall bo i klass skillnader. Segregation jo det ordet finns även  i dag, idag ser jag det till och med  tydligare än någonsin. Sätt dig på spårvagnen i Örgryte och åk igenom stan  till Hisingen så ser du tydligt vad jag pratar om.  Jag kan inte uttala mig om Stockholm men jag misstänker starkt att det skulle kunna ses även där.

    Klassutslagningsmetoder är något som i alla tider varit genomslagbara. Kung keops pyramider där sjunger Både thåström och Wiehe om  hur någon måste dö, någon ska ha spö.

    Kung Keops pyramid

    Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
    Och det är vi som jobbar nere invid foten
    Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
    Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
    Har man en gång kommit hit
    blir man aldrig mera fri
    Om man slutar här så slutar man i gropen
    Men om kungen sägs att han är son av solen
    Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
    håller rikedomen hov i maktens salar
    Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
    Här är tankarna och rummen lika svala
    Och om någon måste dö
    eller några ska ha spö
    finns det andra som kan verkställa besluten
    Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
    Men när natten blir lång
    brukar vi sjunga en sång
    som dom som styr oss kan höra i vinden
    Om ett folk som levde en gång
    som ville bygga ett torn
    som skulle räcka ända upp till himlen
    Men ju högre man kom
    ju mera skilde sej dom
    som bodde där uppe ifrån dom andra
    Och till sist blev tornet så högt
    att dom där uppe och nere
    inte längre förstod varandra
    Och då rasade tornet samman
    Så det verkar som om det i varje tid och i
    alla sorters folk
    finns några som vill skapa pyramider
    där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
    medan dom som lever nedanför dom lyder
    Men om dom där uppe i det blå
    inte längre vill förstå
    utan föraktar alla dom som ger dom mat
    ska pyramiderna till sist bli deras grav

     

  • Socialdemokraten Mikael Damberg, har visioner, tro på skolan, ungdomar

    Aj vilken klokhet som bor i Mikael Dambergs artikel i Expressen  idag.

    Hur och när ska vi börja? När ska Magdalena, order Rikard, och Rodrigo kunna känna tillit till att deras drömmar och och förutsättningar för att nå dessa bli verklighet.  Inser att det inte kan ske idag men det borde vara målet för oss alla.  Damberg pratar om en jämlik skola där  alla har  möjligheter att växa och få till sig kunskaper som möjliggör mål, drömmar som våra barn idag inte ens vågar drömma för dessa ligger så långt ifrån verkligheten. Korvstoppningsmetoder skall enligt Damberg bytas ut till en mera anpassad och kreativ miljö där skolan inte är en isolerad ö från övriga verkligheten.  Jo, Hans drömmar och visioner ligger nära mina egna.

    Jag tror att  barn ungdomar då de möts där de befinner sig växer känner trygghet och får självkänsla.  Det ser jag mera att ungarna skulle kunna göra i Mikael Dambergs skola än Björklunds skola.  Jag skulle vilja att Björklund hade ett mera liknade synsätt som jag tror att Damberg har. Han verkar ligga mera nära mina egna uppfattningar om hur individer växer och blir sina egna.  Jag tror och inbillar mig att de öronmärkta pengarna som Damberg vill ge till skolan även skulle kunna räcka till de barn som behöver lite extra resurser.

    Citat (Expressen, Damberg. 2010)

    “Därför vill vi att skolpolitiken sätter fokus på framgångsfaktorer som ger resultat. Det handlar om tydliga mål, systematisk uppföljning, höga förväntningar, en benhård övertygelse om att alla vill och kan lära och inte minst ett tydligt och professionellt ledarskap både i skolan och i klassrummet.”

    En benhård övertygelse om att alla vill och kan lära

    För mig borde dessa ord förgyllas och ramas in, för jag inbillar mig att: framför allt eleverna vill och kan.  9 År i skolan är för en del av  eleverna en sträcka av tid, där de lär sig att de duger inte, de är inte värda att lägga ner tid, på så att de  får förmågor som att läsa och skriva.

    Nej, det som dessa barn  lär sig mest är att de är odågor som inte duger till mera än att misslyckas.

    Även skolan och Björklund, vill och kan,  men frågan är vad han tror på. Var bor hans övertygelse, visioner?  Är det så att bara vissa Vill och Kan?

  • Socialdemokrat…..

    Så skriks det i högtalarna, diagnosis om Ebba spelas, Just nu till detta inlägget behöver jag lite Ebba Grön aggressivitet och ingen djävel har brytt sig om oss. Och den svenska byråkratin. J Nja så allvarligt är det inte. Inte alls.

    Men känner att debatten nu är av intresse. Mona avgår som partiordförande, inte en dag för tidigt om jag får säga min åsikt. Jo eller oj då, det var ju det jag fick, eftersom det är min blogg. Den jag skulle vilja se på hennes post är herren som jag , Jenny Ström och Anders Nysteds lunchade med. Mikael Damberg, Heter Han som jag skulle vilja ha på denna höga post. Min önskan är av ren egoism och mina egoistiska själ handlar om att jag tror det blir en mänskligare och mera värdefull skola för alla, om de sedan kommer till makten. Det kanske inte ens behövs komma till makten. För redan nu finns ju möjligheter att påverka och verka. Damberg kändes genuin och verkade för klokheter. Nu är det ju inte så att jag lunchat med så många politiker, utan faktiskt bara en, denna en var då
    Mikael Damberg, som jag skriver om. Ändå känner jag att det kan vara ett steg i rätt riktning. För han verkade för klokheter, dessutom var hjärtefrågan skolan. Han satt uppriktigt och lyssnade på vad hans lunchgäster hade på hjärtat. Skolan är ju även det en hjärtefråga för mig eftersom det är i skolan som ADHD gör mest ont. Då även när man är förälder.

    Oavsett så nu känns det som politiken kommer att bli lite intressant igen, det händer lite grann. Tror detta kan vara ett sett till att få ett mera rättvist och klokt Sverige igen. Synd att valet är ett ny gammalt minne, kanske borde denna avgång varit långt innan. Men det är det ju, för om några år till tror och önskar jag, att de blåa rockarna, ger plats till ett lite mera mänskligt regeringsparti.

    Där statsministern kanske kommer att heta Mikael Damberg. Denna herre har ju kanske nu läst min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”. Min bok den skulle ju han läsa efter den hektiska valperioden. Undrar om han hunnit med det eller om livet bara har gått ut på att andas och verka för att leva tills nu. Livskrafter är ju det vi behöver, bland de lite mera trötta politikerna. Så Herr Damberg, Snälla tacka ja om du får frågan, jag skulle vilja se skolan som en viktig fråga. Jag skulle vilja att skolan blev en viktig fråga för politiken och att Npf frågorna var något som är mera än ” valgodis” som genast glömdes dagen efter valet. För se ni det är just det jag inbillar mig att Herr Damberg skulle se till.

    Jag tror att valgodiset skulle vara mindre, de genuina påverkningsbara krafterna skulle bidraga till humanitet respekt och empati om Herr Damberg sedan skulle ses som statsminister. För det var just respekt som jag kände att vi befann oss i då vi åt lunch i riksdagshuset.

    Just den här lille kommer en dag gå i skolan, och då vill jag att skolan genomsyras med respekt, empati och förståelse för alla som går i skolan. Och att mobbing bekämpas för att lidande inte skall behövas kännas. Inte som idag då skolan här hemma bekämpar mobbing för att det blir så dyrt för skolan då de får betala massa pengar till den som blivit mobbad. //Malix.