Malix.se

känner att orden har tagit slut. Fast igår då jag satt och väntade på dottern utanför dagiset hon praoar på, malady så kom det fram tankar som jag tänkte skriva om idag.

Det handlar om Bemötande. Det är ofta en fråga jag får då jag prata om adhd, och då jag blivit intervjuad.

Hur vill du bli bemött?

Först var jag rädd för frågan då jag inte kände att jag inte hade något klokt svar på den. I dag är jag mindre rädd den frågan.

Eller inte alls rädd för den. Nu är det inte så att jag har ett alldeles utomordentligt genialiskt svar på frågan, nej så är det inte. Men jag har ett svar utifrån mig själv. Ett ganska simpelt och vanligt svar. För svaret är: precis så som du vill bli bemött. Jag vill att du bemöter mig, så som du själv vill att jag ska bemöta dig.

Jag vill slippa bli bemött i mina mindre bra tillgångar.

Jag vill slippa mötas av: men att du aldrig lär dig. Men tänkte du inte på det. Men du kunde ju så bra igår. bla bla bla bla.

Trams och orelevanta upplysnignar för mig, där jag inte ser nyttigheten.

Inte bemöter jag människor så. Jag blir ofta kallad otänksam, och impulsiv jo visst e det så, helt rätt har ju skrivit en hel bok om ämnet.

Men Jag tillåter inte mig själv att berätta för andra människor att jag upplever dem som feg, orörliga och tråkiga även om jag vissa gånger kan tycka att men herre gud det är väl bara till att bestämma sig. Nej fast ibland kan jag säkerligen upplevas lite otålig och rastlös.

Utan istället berättar jag gärna att vilken tur att vi är olika. Du får gärna vara min eftertänksamhet, och jag kan hjälpa dig att vara den mera spontana nyfikna obetänksamma så du får något roligt gjort någon gång i alla fall.

Nej ta det för vad det är . Men ha med dig att bemötande är så som du skulle vilja att jag bemötte dig, så vill jag bli bemött.

Vara i nuet….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 8 november 2010

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

I dag blev det en underbar morgon promenad med Vår hund Flap. En och en halv timma ute i friska luften. Bättre kan man inte börja dagen. kallt var det, help kinderna blev härligt röda av vinden. men vackra bilder blev det som jag tänkte måla av. Självklart blev det en bild på lille vovven med…….

ADHD kräver stuktur som håller…..

Av Carina Ikonen Nilsson

den 7 november 2010

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

en långpromenad på morgonen hjälper mig och våran hund att bli av med damp. Jo så är det. Även vår Dampläkare har varit inne i diskussioner om Katten har lite Asperger och hunden har Lite damp. Men de får ju inte samma problem som vi människor. 🙂 Eller jo faktiskt så få de ju de. Eftersom katten har lite aspighet så blir ju han ibland lite irriterad på hundens framdundranden. De talar ju inte riktigt samma språk. Hunden luktar i rumpan och katten blir vansinnigt irriterad. Springer sedan runt hunden med svansen rakt upp och visar på alla ställen som hunden inte kan eller får vara på.

Idag under promenaden blev det till en plan. Planen går ut på att få till ett schema som fungerar. Inte bara för en vecka utan för att slippa hamna i adhd rörighetsplaneringar där strukturen liksom säckar ihop.

Men en del i planen handlar om att inte lägga ner mera tid på det än en 10 minuter idag. Där till ska det finnas luft i schemat så att jag hinner med att andas och fylla på energi. Idag har det redan blivit på fyllt med en och en halvtimmas morgon promenad. Skall även fylla på med ett rit projekt. Fotografera lite tavl0r.

Vi sparkar alltid på dem som ligger ner.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 november 2010

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

På nyheterna hörde jag om försäkringskassan och deras utförsäkring.

En gammal nyhet men, click de lyfte fram vilka förlorarna är. Även det var något som vi vanliga dödliga, viagra sale kunde räknat ut med näsan. Men de som inbillar sig att de är klokheterna själva, nurse som regerar Sveas rike har missat den lektionen i skolan. Även statistik lektionen saknades i de regerandes skola, den var inte viktig. Idag är det just Statestik, och jag får till mig att det kan finnas 100- 1500 människor som slagits ut de senaste två åren. Det är 1400 osynliga siffror av människors lidande. Det är människor, unga människor slås ut, dissekeras. De som saknar sjukpenninggrundande inkomst, SGI, är hänvisade till socialbidrag. Det säger Gunnar Axén som är moderat och ordförande i Socialförsäkringsutskottet. Gunnar Axén säger nu att: Det som är fel ska nu ställas till rätta.

Men, men när? När ska det göras? Hur kommer det sig att ännu en gång är det den tysta gruppen av människor, de som redan ligger ner, som det skall sparkas på? Sparka neråt slicka upp åt hör jag i bakhuvudet. Thåström, tidigt, en ung Thåström. Jo, När, När ska vi reagera? När ska vi bli förbannade? När ska vi ställa oss upp tillsammans och säga nej! Fan, nu räcker det, det är våra barn det handlar om. Det är våra ungar som de dissekerat och slår ut innan de ens har kommit in, det är våra tonåringar som de blundar för, inte ens en siffra på hur många det handlar om vet de i dag. Nu, två år har gått och då kunde de inte förutse eller ens komma på tanken att människor kommer att slås ut. Hallå stanna upp och lyssna!! Det är våra ungdomar det handlar om. Kanske är inte Stockholmspatraskets ungar som har föräldrar i riksdagen, men definitivt ungarna som vi har, vi vanliga dödliga. Två veckors tid i SVD har de haft en artikelserie, som har handlat om neuropsykiatri. På Järntorget hade de i veckan som gått, två heldagar där vi kunde ta del av kunskaper inom Neuropsykiatri. Vi kunde ta del av tragedier, men ändå hopp. ”97% handikappad 3% hopp” Sandstrak fick till sig det av en psykiatriker.

Tänk jag tror inte att det är så att han är ensam om sina funktionstillgångar och sina funktioner. Det finns ungar ungdomar och unga vuxna där ute i vårt land som vi genom försämringar i socialförsäkringssystemet kastat ut och bommat igen. Då redan innan de ens nådde upp till ringklockan, nu har de inte ens en ringklocka att ringa på eftersom de så effektiv bommat igen och ställt människor utanför systemet. Som sedermera kanske byts ut till det system där vi sakta tar död på dem genom att låta dem självmedicinera och förgifta sig av systembolaget, där vi kan botanisera för att slippa minnas ungen vi gick förbi innan.

Jag skäms, för den svenska flatheten, för den svenska egoismen och vårt totala ointresse för dom som aldrig blev insläppta. Hur fan kan vi se oss själva i ögonen. Varje ord av det jag skrivit här, så sitter det någon där ute som har fått helt klart för sig att han/hon är inte välkommen in i det svenska samhälligavärmen, fast det är klart den värmen har blivit ganska kall idag. Kanske har det hela tiden varit kallt, bara jag som inbillat mig att det fanns någon form av värme. I alla fall så fryser jag. Fryser av den kyla som vi så gladeligen stänger ut människor i….

Nordens Ark

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 november 2010

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

en dag i det vackra vädret och en massa spännande djur. Två underbart härliga tjejer våran lille kille och en trevlig fågelskådare. Många steg gick vi, salve många härliga minnen att samla inom mig. Nordens ark i en vacker höstdag. Det var spännande och otroligt givande. Men just nu trött. Lillkillen lika så. Det tar på krafterna att promenera ute i friska luften. Tack tjejer för en trevlig dag idag, den kommer jag bära med mig länge och om inte alltid. Tacket kommer från både mig och och vår lilla kille, vi hade jätte trevligt. Här kommer lite bilder som ni kan titta på och minnas.

NPF i Folketshus i Göteborg idag även Imorgon

Av Carina Ikonen Nilsson

den 3 november 2010

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Tidiga texter – Malix 2009–2013

jag säger bara intensiv, drugs så intensiv och snabb att jag står still. Hur blev det så Jenny som säger att jag har mera ADHD än henne. Hmmmpftr jo intensiv var ordet. Energin bara sipprade ut till tomt, med funderingar om hur orkar han? Jag kan ju tycka att jag är snabb i tanke hinner ju inte alltid med den fullt ut, Men herr Mr Touretts Hur orkar han? vilken tur att jag vare sig kan eller behöver svara på den frågan. En riktigt rolig och spännande dag idag. Sov i GBG i natt, åkte till Folketshus i morse Mr touretts var igång redan vid åtta. själv hade jag varit vaken sen 4 på morgonen druckit underbarhets-kaffe, blippat på datorn. Läst lite i min bok eller inte i min eller ju min bok fast inte den jag har skrivit. Utan boken om Thåström, förresten MrTouretts eller Pelle Sandstrak (som han heter), him self fick ”jag föredrar att kalla mig impulsiv”, av mig idag. Fast lite tyckte jag att vi skulle byta, en bok emot en annan, men den hade han inte kvar för den slängde han ut till en i publiken. You owe me one brukar man säga om tjänster, flyttar över det till böcker just nu. Idag har jag blivit full proppa med kunskaper och intryck. Och så mycket jag lärt mig om OCD. Det jag lärt mig mest av allt är nog: inte isolation, och fick även insikten i att träna, träna, träna, för inte vill jag att det ska ta 3 timmar att tvätta mig. inte vill jag att mina tvång ska ta upp all tid jag har. Nej exponering ex-po-ner-ing jo det heter så just nu hör jag min KBT terapeuts röst som säger exponering. Det kan jag ju säga att jag gjort idag det var macka på förmiddagen någon hade gjort den utan att jag visste det, dessutom hade det varit många som tagit macka innan mig och !! Jo jag tog inte den tredje koppen, utan den som var överst. Hehehe snacka om träning. Eftermiddags fikat höll jag på att ramla in i att lyssna på hon inom mig som har basillskräck som sa : Du kan hoppa över fikat man behöver inte äta kaka. Och visst behöver man inte äta kaka Men jag behöver det, Endast för att exponera mig för faran av att andra som jag inte vet något om gjort kakan, andra kanske har nuddat den jag tog mm. Men även om jag måste exponera mig så får jag hålla med honom, att lite vill jag nog ha kvar, inte vill jag bli helt normal asså sjukt normal. För jag vet ju vad eller hur jag blir, då när jag är sjukt normal asså….. Jag blir förbannat trött, onormalt normal konstig och så djä…. mycket inte mig.

Nej här skall till Tacksamhets tack idag.

Tack för att jag i början av detta året insåg att mina tvätt och nojighetsrädslor inte var friskt. Tack för att jag fick hjälp, att kvinnan som hjälpt mig förstod hur sjukt det var. Nu behöver jag mera träna på vad som är ADHD, och vad som är OCD. Jag har redan lärt mig att toaknapps spritandet var sjukdom. Att det inte är normalt. Men, Jag tror att jag faktiskt behöver lite OCD för att jag inte ska totalt sluta städa, det viktiga är att fråga mig om det är OCD städning eller ren städning. Ibland känner jag: ojdå, idag var det ocd/(ångest städning). Och tänk när jag tänkt den tanken så funkar det ibland att istället stå ut med ångesten.

utbildningsmöjlighet där jag kan lära mig mera om ocd.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 3 november 2010

i Tidiga texter – Malix 2009–2013

tänk att allt ska låta så mycket då det inte ska låta , decease vaknade tidigt i dag grymt tidigt. Och inte hemma hos mig själv. I gbg är jag har sovit här i natt för att idag ska till Järntorget. En hel dag full med freläsningar om spännande saker inom NPF. Mr tourettes och jag. Pelle Sandstrak ska bli spännande att få ta del av. Jag har hört så mycket om honom men nu är första gången jag skall få ta del av detta spännande föredrag. Programmet visar på en heldag så jag lär få mycket kunskaper. skriver mera utförligt då jag varit där men kanske inte i kväll. För det lär bli sent

Vintertid och sommartid nej tack.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 1 november 2010

i Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix

den här iden om att flytta fram och tillbaka klockan är en dum idé tycker jag. Har just vant mig vid sommar tiden och då förändras det igen till vintertiden. I dag på morgonen vaknade jag vid halv fyra vid fyra var jag så pigg att jag nästan var tvungen att gå upp. Problemet är bara att vad gör man så tidigt på morgonen, sales vad gör man om man har lite morgondamp så tidigt? Att dammsuga den tiden är inte bra tro mig. Jag har prövat, viagra övriga familjen gillar inte att vakna så tidigt av dammsugarens ljud. En prommenad med hunden e inte heller idé för han e trött vid den tiden. Kaffe och dator jo, det funkar en stund. För blir stunden för lång så vaknar jag upp senare på eftermiddagen av att jag varit helt inne i mitt skrivande eller läst något intressant.

Hunden och jag var ute redan innan sju, vanligtvis brukar det räcka med 8 snåret. Men så länge kunde inte jag vänta behöver röra på mig på morgonen, så hundens morgonpromenad är en bra rutin för mig.

Idag skall jag ägna dagen åt att få tillbaka rutin strukturschema. Har slarvat en del ett tag, du kan man liksom ha tusen scheman, men använder man de itne så spelar det ju ingen roll. Har liksom tröttnat i att hamna i adhd saker hela tiden, så det får bli schema där adhd tid står på schema istället. ADHD saker i mig är att skriva, rita,måla och annat sånt. Finns det någon som gillar att få ordning på tvätt högar så önskar jag mig lite sånt gilla för nu finns inte soffan i källaren längre och mera tvätt får inte plats i soffan. Eller kanske borde jag bjuda hit kvinnorna från adhd gruppen så hade vi haft kul samtidigt som vi kom på 1000 olika sätt att vika in eller få bort tvätten ur min soffa. Kanske är det tvätten i soffan som jag borde ägna mig åt. I stället för att göra struktur schema. Ska kolla in Tankarilösvikt hon har ganska bra tips för just tvätt. Fast det är klart då tar det en stund till innan jag kommer ner i källaren. 🙂

//malix

Q-grupp med ADHD där var jag en del……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 31 oktober 2010

i ADHD och neurodivergens, Jag föredrar att kalla mig impulsiv, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Igår var jag i GBG. Kvinnor som har lite liknande erfarenheter eller i alla fall lite liknande egenskaper som jag själv har. ADHD asså. Jag känner att det är viktigt att träffa andra som har lite liknade egenskaper och erfarenheter som liknar mina. När jag är tillsammans med kvinnor som har ADHD, health så blir min erfarenhet att utanförskapet försvinner ut, help det finns inte längre. Klokheter ploppar upp hos oss, shop som svamparna i skogen gjorde detta året. Tillsammans blir vi klokare, visar och vi lär varandra. Jag fick massvis med lästips som en av kvinnorna hade med sig. Men tänker leta reda på om det finns i talböcker. Ju fler år jag blir, ju mera ser jag att jag ska sluta kräva saker om mig själv. Där av letandet av talböcker, istället för att jag ska kämpa med läsning.

Insikten i går var en gammal insikt, en inte allt för gammal men ändå något år gammal. Jag fick det ännu mera befäst i mig, att det är viktigt att vi träffas och är tillsammans någon gång ibland. För i dessa sammanhang blir på något sätt förståelsen större, acceptansen finns utan att man ber om den. Kreativiteten flyttar inte in, den finns där bara. Den bor liksom inne i människor som har lite av adhd gener. Påhittighet, och utan-gräns-tänket är där helt gratis. Överlevnad strategier jo, visst är det så alltid.

Våran påhittighet och kreativitet är en form som hjälper till att stå ut. Nu vet jag inte hur det är för andra men utifrån mig själv handlar det om att överleva, stå ut och få någon form av livskraft. Den kreativitet som dog efter min bok ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv´´ tog död på en bit av mig.

Det var en bidragande orsak till att jag blev sjuk. Idag när kreativiteten återigen hamnar där den ska vara känner jag mig friskare. Känner mig helare. Får mera kraft. Orkar liksom att andas ……

Här skall till en massa kärleksfulla tacksamhetstankar.

Tack för att jag fick kraften till mig att åka enda ner till GBG, och träffa dessa kvinnor. Synd att det är så långt att åka men det är värt varje mil.

Tack för att jag fick vara en del i detta sammanhang och att jag fick ta del av eran gemenskap. Just sådana sammanhang gör att jag mår bra och fylls på med energier.

Tack för att jag fick träffa er alla ni härliga impulsiva underbarheter till kvinnor som har liknande egenskaper som mig själv. Ni gör mig mindre konstig, ni hjälper mig att se mig som en del i en helhet.

En liten saknad fanns bara i går, det var den kvinnan som jag träffade första gången som jag var i ett sådant sammanhang. Min tvillingsjäl hon var inte med, och jag vet att hon skulle ha trivts just igår i det sammanhanget. Men du finns där tvilling, i mina tankar. Saknar dig och dina tankar.

//malix

SvD, det finns hopp men skolan måste se sin viktiga del.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 28 oktober 2010

i ADHD och neurodivergens, Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning, Tankar om tiden, Tidiga texter – Malix 2009–2013

Även idag var artikeln intressant och mitt hjärta började slå fortare, pilule blev glad fick förlåtande tankar inom mig. Alingsås skolan skall ha all heder för att alla barn får en plats. Alla barn blir sedda och bekräftade i sina tillgångar. I alla fall är det, capsule det jag får ut av artikeln. För mig blir det vackert, det glimrar om skolans namn framför mig. Inget barn vill misslyckas läste jag vidare och kände, så förbannat rätt. Ingen inte ens vuxna människor går runt i livet och vill vara så djävliga och misslyckade som möjligt. Så varför skulle barn göra det, jag bemöter människor så som jag själv blivit bemött och har jag fått armbåga mig fram så gör det mindre ont om jag slår först. Blir tanken just nu, och möts jag med ett leende så möter jag andra med ett leende.

Fingertoppskänslan som tas upp är viktig, tanken om att barn med NPF likt alla andra också har bra och dåliga dagar. För så är det, det jag kunde igår finns kanske inte idag. Att jag orkade sitta ner hela dagen i går säger inte att det funkar lika bra idag. Då är fingertoppskänslan det viktig. Om alla skolor arbetade som denna skola hade inte diagnosen varit viktig, mera än till individen själv som behöver kunskapen för att förstå och ta hand om sig själv. För mig är min diagnos viktig för att jag skall sluta gå upp i boxningsrinken där jag Brottas med världsmästare i boxning . Jag borde ju varit i brottar ringen inte i boxningsringen.

Då jag får kunskap om mina till och o-tillgångar så har jag förmågan, att välja i vilka sammanhang jag skall vara på ett annat sätt. Det funkar kanske inte för mig att ha ett vanligt 7- 4 jobb där jag gör samma sak alltid. Kanske ska jag inte hålla i alla trådar i ett projekt och jag måste för att överleva, tydligt veta var mitt uppdrag börjar och var det tar slut. Ofta så behöver jag hjälp här, eftersom jag alltid lyckas ta tag i allt samtidigt för att därefter, veta att det blev så igen, ännu en gång sitter jag här med alla trådar på en gång.

Ann-Christin Pinola, rektor sedan tio år på Gustav Adolfsskolan, som ligger i centrala Alingsås och har 300 elever i årskurs 7–9. Är kvinnan med personal som idag kan sträcka på sig och känna att de gör skillnad. Skillnaden som borde vara en självklarhet för alla skolor. Hade jag nu bott i Alingsås, haft barn i den skolan så hade kanske denna text inte blivit till för då hade det även varit en självklarhet även för mig. Istället vet jag att skolan här hemma har en lång, lång väg att vandra. Vår kommunskola ligger långt ner på skolor som är bra, bland de sämsta faktiskt. Här handlar det inte heller om att barn inte ska bli mobbade, utan här är mobbing en rent ekonomisk fråga. Mobbing kostar pengar vilket kommunen här fått erfara.

//Malix.