Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Barn tankar…..

    snön faller igen. Snödrivorna blir större och större. Våren känns långt borta. Är ju inte så konstigt för vi är ännu i Januari.  Ett långt jobb pass till, stuff sen kommer jag vara ledig igen. Igår var broder och hans gravida fru här. Nu är det inte så långt kvar för henne. Om bara några veckor kommer jag bli faster. Då lär broder besöken bli mindre ofta, buy vilket är synd, sovaldi för de är inte så ofta nu heller. Dessutom lär det bli mera koll på förkylningar och sånt, vill ju inte smitta ner  underverket  som snart kommer att födas.

    Broder och svägerska kommer att komma in i föräldra rollen, de största händelserna i deras liv kommer vara babyns rapar, hur bajset är. Man blir inskränkt som första gångs förälder, samtalsämnena kommer att handla om babyns framsteg.

    Inte utan att jag saknar det, små barn små bekymmer, säger man. Fast jag kan inte säga att det är så stora bekymmer nu.  Tänker att det handlar om samspel.

    Just nu, barnen börjar bli stora, jag äldre och snart kommer de största barnen flytta. Inte om en vecka eller så, men den dagen kommer närmare och närmare. En vacker dag som jag misstänker kommer att kännas som en regnig dag, kommer de att berätta att nu, nu ska de flytta. Hur kommer det att kännas? Var, när och hur kommer det att gå till, Vilken sorts mamma kommer jag då bli?  Kommer jag springa ner dörrarna för mina barn?

    Det finns många frågor, som förhoppningsvis inte får svar än på länge. Men vem vet, snart står vi kanske där jag och min make, på tröskeln till ett helt annorlunda liv.  Ännu är barnen här, det gäller att ta hand om nu.  Just nu kan jag ännu njuta av att barnen är hemma.

  • Basillskräck tränas bort…….

    Ledig tid efter ett bra pass på jobbet. Vet riktigt inte hur eller varför men det känns som jag fick saker gjort.  Slutade redan klockan 11 i dag. Hem en dusch och därefter hittade jag till dammsugaren. När jag väl hittade den så insåg jag att jag borde hittat den för längesen. Det var nog ett tag sen men nu, treatment nu är alla dammråttorna ett minne blott.

    Kanske börjar energin komma tillbaka igen, pill det känns härligt.

    Mitt arbetspass gick även åt till att stå ut, viagra stå ut med att inte diska koppen innan jag skulle dricka i den,inte skölja ur glaset, inte städa toaletten innan arbetstiden, dessutom tränade jag mig på tid, tiden att inte komma en halvtimma innan.
    Det var jobbigt att dricka tea ur koppen, även att jag inte städade toan och torkade av alla handtagen, men när tankarna kom och det började bli jobbigt så stod jag ut, valde att låta tankarna flyga ut segla iväg. Jag gick inte tillbaka och kontrollerade  om jag låst dörren när jag gick ut. Utan vilade mig i att den är säkert låst.

    Det känns så bra nu när jag tänker på det, hela arbetstiden så fick jag möjlighet i att träna bort min bacillskräck. Nu gäller det att fortsätta och inte glömma av att jobba med den.

    Efter två träffar med KBT, så känns det som jag kommit hundra mil framåt.  Belöningen som blir av att jag tränar mig gör att jag får mera tid till helt andra saker än att dränka in allt i sprit, rengöringsmedel, och tvätta mig i massor. Den som vinner på min träning är jag.

  • Thåström

    Herr thåström kommer att besöka Göteborg, patient närmare bestämt LISEBERGS HALLEN.

    Hade nästan glömt av mina biljetter som ligger i min byrå. Biljetterna till Thåström. Biljetterna som gäller den 4 februari kl 20.00. Då ska jag och min son gå på konsert igen, buy cialis vi var på trädgården i somras, troche då han var där.  Längst fram stod vi.

    Då var det sommar varmt, solen brände så länge den var uppe. Nu kommer vi mötas av slask, kyla, den kylan kommer Herr Thåström him self värma upp genom sin röst och sin närvaro. Gillar den mannen, såldes redan på ebba tiden.

    I dag, gillar jag hans konst ännu mera, idag är jag vuxen, även Herr Thåström är vuxen det märks i hans musik, takten är mera i hans takt. Nu känner inte jag mannen, vet inte ens om det är något jag skulle vilja, men jag känner hans konst, det är konsten som han skapar till mig, jag gillar. Texterna är texter som talar till min själ, mina tankar liknar hans texter.

    Den råa tonårsrevolten har mjuknat, harmoniserat med mognad. Även min tonårsrevoltör har somnat, mera mjukhet i tankarna och mera i känslan. Det är ju kanske inte så konstigt, vi är ju i dag båda vuxna. Levt mera än hälften av våra liv, säkerligen väldigt olika liv, ändå pratar hans texter till mig. Ibland känns det som han suttit och skrivit dom till just mig.

    Nej  nu får det vara slut babblat för denna gången, i alla fall nu, snart om bara några veckor kommer vi återigen se denna man stå rakt upp och ner och utföra sin konst för oss. Där vi genom våra egna tolkningar erfar hans mästerverk.

  • Attention, skolan, drömmar…..

    gick in på Attention sidan såg en vacker text, pill en text som alla rektorer borde läsa och ha som ledstjärna. Samtidig som jag på nyhetsmorgon fick till mig att skolans pengar mest går till det administrativa. Jag som trodde att det var eleverna, sickness våra barn som min skatt gick till. Visst självklart förstår jag att det skall till en del kontorister, kanslister, och annat löst folk. Men i min värld gick skolpengarna mest till eleverna, tänk om man tog bort en liten del av kontorsdelen, la över den uppgiften på någon av de övriga sen la dessa pengar på den där lilla killen eller tjejen, som inte presterade så bra, om man istället satte in en liten ex resurs till Kalle som hade så förjordat svårt att sitta still. Inte var det så att han skulle tränas i att sitta still, det hade varit dumt eftersom det inte hade hjälpt honom. Tänk i stället om de undersökte till grunden hur de kunde göra istället för att få Kalle motiverad, eller Lisa mera trygg och mera öppen, så att hon vågade prata.

    Nu är jag ingen utbildad skolmänniska, mera än 9 års erfarenhet av att gå i skolan och misslyckas.  Tänk om en liten del av pengarna som de sparade på mindre pappersarbete kunde läggas på att utbilda människor i skolans värld inom Neuropsykiatiska funktioner. Det hade varit en dröm, tänka alla Lisor och Kalleer som hade gått ut skolan med betyg, med självkänsla med erfarenheter från skolan av att lyckas, växa och bli stora vuxna med självkänslan om att de duger som de är. Jag inbillar mig att vi hade vunnit massor på det, sjukvården hade tjänat på det, skolan, socialtjänsten, arbetsmarknaden hade haft en massa människor som provade lite, testade igen, vågade prova på saker, outtröttliga människor som ibland inte tänkte på det, Nej jag tänkte inte på det det fanns inte just då,  Just de orden  har ibland vart fördelar för mig själv, inte alltid men ibland så tänkte jag inte på det, men det blev bra ändå resultatet blev bra…….

    Lev idag är mitt motto för dagen idag om någon timma skall jag vara klar för en resa till GBG.

  • meditation

    vaknade tidigt idag då var det tyst i huset. Idag ska min dotter på en astmatest, generic När hon spelar handboll får hon svårt att andas. Så idag skall det kollas upp. Själv hade jag velat ha en dag här hemma. Varje dag blir det något som skall fixas, imorgon kommer inte heller vara en dag hemma. Då ska jag till Göteborg. Därefter jobbar jag igen. Hur mycket leva nu var det i det? Inget, inget alls, just nu sitter jag här. Just nu är kaffe bredvid mig. Jag  och kaffet, dottern har vaknat spelar lite musik, ännu är jag hemma. Har börjat meditera igen, denna gång var det inte svårt. Har ju kunskapen hur jag ska göra, meditation är som att cykla. har man en gång lärt sig det, då kan man det. Nu mediterar inte jag som andra kanske. För jag har ju inte förmågan att inte tänka, men jag låter mina tankar finnas där koncentrerar mig på andningen och rensar ut ovidkommande saker. Vilar mig i tanken på just nu.

    Lev nu just nu ska jag fixa lite hemma, och prova på min bareminerals.

  • i.d bareMinerals

    att skämma bort mig på riktigt, see lyx. Jag har hittat, nej föresten min syster hittade fina Julklappar till mina tjejer.

    BareMinerals. Då när hon köpte startpaketen kostade de 500 om jag inte mins fel. Jag har fått låna av min minsta dotter då mina eksem i ansiktet inte tillåtit brun kräm, Detta är vitaminer i puder form, som ger en fräsch ton i ansiktet.  Riktigt skönt att ha i ansiktet, jag hittade mitt startpaket på Kicks i Torp. 995 kr kostade det, på Harriet bredvid Ica Kostade det 945. Men då vi var där innan, Vi gick till Kicks, var kvinnan i den affären riktigt otrevlig då hon sa till min man att han ljög om priset som  min syster betalt innan. Det gjorde att jag hellre valde att handla paketet på Kicks där personalen var till mötesgående och hjälpte mig på bästa sätt. Visst paketet kostade närmare 1000 kronor, ångrade mig hela vägen hem. Men nu när jag provat sakerna så är jag nöjd med mitt paket. Är så glad att jag hittat makeup som inte ger mig klåda, behöver den nu innan vårsolen tittar fram.

  • Tacksamheter skall det jobbas med ………

    Min uppfattning och klokhet försvann igår, ask fast inte hela sanningen, en del av den.  Under en period sen jag började jobba igen, har det hänt en del. Min bok trycktes, vilket i sig var en upplevelse, jobbet har förändrats, där jag idag känner att jag har mindre koll.

    Många små bitar kan läggas till ett pussel, idag resulterar pusslet i att jag behöver höja upp min sertatolin halt. En obeskrivlig håglöshet, sorgsenhet inom mig har fått ett fäste i mig, mina tankar har landat en nivå längre ner, detta ska tydligen en liten tablett hjälpa mig upp med. Det strider inom mig för tabletten tar inte bort orsaken bara symtomen.

    I alla fall tänker jag så, jag är ingen läkare har inte deras medicinska kunskaper, utan bara min egen sanning och klokhet. Natten gick till att fundera, på vad jag ska göra.  En sista tanke innan jag somnade, blev att jag gör ett försök, en period ska jag prova om tabletten, kan hjälpa mig att hitta tillbaka, till den kvinnan jag egentligen är. Den mera positiva och harmoniska kvinnan.

    Men tillsammans med mitt beslut om att prova tabletten, så bestämde jag mig även för att ta tag i de saker som jag nu slarvat med en lång tid.  Mig själv, just nu är jag i gamla ljulspår, där allt jag skrivit om är långt borta, för jag har inbillat mig att jag inte har tid, tid till att ta hand om mig själv. Min tid till att ta hand om flickan, som bor inom mig. Jag är otroligt duktig på att få andra människor att växa se sitt värde, men mitt värde har under en tid nu inte haft  första prioritet.

    I natt lovade jag mig själv just detta, nu ska jag, nu måste jag ta hand om mig, igen.  Ska riktigt kavla upp ärmarna och en kort period inta tabletten som läkaren skrev ut, där till åter igen göra de saker som jag innan dagligen gjorde. Mina tankar skall åter igen bli bara tankar inte min verklighet, mina tankar skall återigen bara vara tankar. Genom att jag aktivt återigen tränar mig på att leva just nu, inte bara till orden och meningen utan just nu är inte imorgon, inte om en timma eller nästa år, för det är just nu, och just nu har jag inte problemen som jag i tankarna sätter upp som stora murar.

    Egentligen så är just nu, inget som jag sett. Jag har inte tittat på det som i mitt liv är bra, jag har länge glömt mina tacksamheter. Dessa behöver återigen få fäste i mig. Tacksamheter om att faktiskt leva just nu, att andas, sitta här framför min dator och bara vara här.  Lyfta blicken se den vackra snötäckta miljön utanför mitt fönster och låta mina fingrar dansa över tangentbordet.  Tacksamheten av att bara finnas till, få uppleva mitt liv tillsammans med min familj, alla människor jag träffar som lär mig så mycket. Just sådana saker som vi tar för självklarheter, är egentligen inte självklara utan små under av underverkshets minuter i härligheter. Jag finns, jag har fått möjligeheten återigen, få lära mig att jag måste först och främst ta hand om mig själv, se till att jag mår bra. Då sker under, då har jag möjligheten att uppleva, det vackra i livet. Just nu, just nu ska jag ta mig i min okrage och åka till stan för att skämma bort mig själv lite extra.

    Idag ska jag leva just nu, utan en massa värderande tankar. Mina tankar ska få bli tankar, inte verkligheter!

  • Samhörighet är viktigt i ADHD…..

    En långdag i bilen, ed åkte redan klockan åtta. Kom inte hem från klockan var närmare fem. Då hade vi hunnit med både Vbg och Bäckefors. Arbetsterapeuten hade ordnat en grupp kvinnor som har ADHD, cialis där vi fick mera kunskaper.  Det är känsla att träffa andra med samma diagnos, ampoule på något sätt vilar det förståelse och acceptans, utan att jag behöver be om det. Dynamiken blir till, av att vi på något sätt förstår varandra. För mig är den känslan fantastisk. I Vänersborg blev det även tillfälle att prata om min bok."Jag föredrar att kalla mig impulsiv."

    Fast efteråt kände jag mig lite mycket, jag liksom slant in i ett sammanhang, där jag inte skulle ta plats. Men av någon konstig anledning blev det så ändå. Den konstiga anledningen är jag ganska van med,det brukar bli så. Helt plötsligt kommer jag på att OJDÅ, då satt jag här igen och pratade. Hoppas innerligt att inte de kvinnorna som höll i sammanhanget tog illa upp, för som vanligt blev det bara så, jag tänkte inte på det. Min vanliga gamla sanning som jag så ofta få vila mig i.

    Tyvärr så missade jag idag mötet i Göteborg med Annika Bengtner.  Även här blev det konstigt, för då jag bokade in det mötet var det tomt i almanackan. Men den näst kommande veckan dök det de andra mötena upp så jag fick avboka. Synd, för Annika har en förmåga att få mig att må riktigt bra där känns det som jag fyller på energibanken.

    Reflektion av dagen, är att jag ännu en gång kommit på hur viktigt det är att inte isolera sig, att träffa andra i samma situation. Att få tillgången till att kunna sitta ner  prata och lyssna känna samhörighet. Det är inte så ofta som det finns tillgång till att göra det.

    Jag skulle vilja att det var en del i behandlingen, för människor med ADHD, det hjälper, stärker och ger energier. Det borde varit så redan då jag  den soliga dagen gick ut med den gula lappen, som innehöll ordnationen av Concerta.  Inte så att jag blir av med mina svårigheter och o-tillgångar. För de finns där, men som ett mirakel lyckas de bli till tillgångar i just dessa sammanhang.

  • Sova jobb, sova hemma…………..

    Sova jobb, sova hemma…………..

    natten sovit hemma, misstänker att jag sover mera avkopplat och tungt. För det är så mycket svårare att  bli pigg på morgonen här hemma. När jag sover på jobbet är det som om jag vaknar med en gång. Hemma sovande tar tid att vakna. Idag ska vi iväg redan nu på morgonen. Om en halvtimma bär det av, Hjälp jag sitter ännu i morgonrocken med kaffet halvdrucket.

  • Vart tar tiden vägen… klokheter flyttar in

    Vet inte vart tiden tar vägen, capsule tid, capsule vad gör jag av min tid? Känner att dagar går, store tiden tickar, men jag hinner liksom inte med de mest vardagliga i mitt liv just nu. Jag har ens inte mycket att göra! Ändå försvinner tiden, morgon blir eftermiddag, eftermiddag föder natten var på en ny morgon. Eftermiddagen gick åt här hemma till svärmorsbesök och intressanta diskussioner med hennes livskamrat. Den mannen har många åsikter kloka tankar och så många ord. Ofta pratar han om saker han har upplevt och berättar ingående om hur saker funkar. Efter sådana besök är jag oftast trött, och massvis mycket klokare. Han kan så mycket, förklarar och det känns riktigt som att han suttit och klurat på det i massor.
    Jag får kunskaper, klokheter i kilovis av honom. Varje gång de åker här ifrån känner jag hur tankar har flyttat in i mig. Oftast funderar jag efteråt på vårt samtal. Tiden i kväll har just flutit på av samtalen idag.
    Tidigt i morgon bitti kommer vi åka iväg till Vbg, lillkillen ska på aktivitetsdag. Han skall även införskaffa sig en bärbar dvd spelare, som han kan ha när vi åker bil. Lillkillen och lillkillen, nja, han är ju nu 13 år så där jätte liten är han ju inte……