Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • Harry Potter

    Vilken känsla och vilken skönhet, hospital kvällen blev till tröttheten försvann. Jag och dottern tittade på en av Harry Potter filmerna. Jag tycker det är härligt att krypa upp i soffan med en filt tillsammans med barnen. Nästan som ätt flytta tillbaka tiden. Det är inte så ofta som de vill mysa med film och mamsen. Det gäller att passa på. Pepparkakor och klementiner blev det till. Inte illa det heller faktiskt. Kalla klementiner och Harry Potter funkar bra ihop.

    Det är verkligen skönt med en kväll där jag inte behöver förbereda mig för arbete i morgon. Endast ledighet, intervjun idag blev inte av vilket var tur. Jag är i grunden en tidsopptimist. Hade bokat in ett möte i går på jobbet och ett idag  i samband när man slutar, där efter skulle jag varit på biblioteket vid 11.30  kom inte från jobbet från kvart över tolv.

    Hade det varit för några år sen skulle det även kunnat vara inbokat några flera möten. Idag fixar jag det inte riktigt det. Blir  stressad och känner oro redan dagen innan.  Men  nu är det över för denna gången! Nu ska jag vara ledig, mysa hemma måla lite på min tavla som jag just nu håller på med.  Fast en liten mindre rolig sak skall göras innan har lite penslar i en burk ute i köket, som inte är rengjorda. Det är just nu hindret, men ska ta mig i min kraglöshet och faktiskt kanske göra just det redan i kväll så är det bara att flytta till staflit i morgon bitti. Ser vinsten i det ändå tar det liksom emot.

  • nyvakenhetstankar

    u har jag sovit en stund. Lite så där mossigt nyvaken, look Ännu en gång är mina pass gjorda och jag  kan ägna mig åt annat.  Idag fick jag i och för sig jobba lite här hemma med för jag hade en del samtal att ringa, see skriva lite.  Då  har  den årstid kommit som jag vanligtvis inte gillar, cialis nu ger den mig möjlighet att vara här inne så jag slipper gå ut. Just nu i stunden kom jag på att snön till och med är vacker den gömmer undan allt som jag inte gjorde under hösten, den döljer min lathet i trädgården.

    De dagar jag nu är ledig sak njutas av, kopplas av och göra intresse saker.

  • Bohuslänningen skriver om Valboskolans högstadium

    Jag kan bara le åt eländet! Nej, site inte ler jag, site en grimage blir det, inser att färgelanda ännu en gång har den lilla rullgarinen nere.

    När ska de lilla samhället vakna upp och se den verkligheten som är här ute? När ska vissa i denna lilla kommun inse, att vi lever i ett samhälle i Dalsland, Västra götaland, som är i Sverige, en del av Europa vilket är en del av Världen.

    Att vi inte är en liten isolerad del av ett utiopi, där inga farligheter, inga missbruk finns.  Inte ens poliser finns i denna lilla idyll.

    Nu beror inte det på att Färgelanda inte har stökiga ungdommar, krimminella, eller missbrukare. Jag vet att det inte är så!

    För jag har själv haft en viss inblick i dessa kretsar. Inte för att jag missbrukat själv!  Utan mera engagerat mig av humanitära själ, Missbruk är och förblir ett förfall.

    Även i lilla Färgelanda. Ungdommar och tonårstiden är en tid i att testa, prova på och söka.

    Den kunskapen ser jag idag, Att den saknas i Valboskolans högstadium. Där Rektorn har de blå glasögonen på.

    Skolledningen stoppade Knarkhundar i Färgelanda, kunde jag läsa i Bohuslänningen i dag.  Synd tycker jag! Synd och skamligt, för  Även om  de nu mot förmodan inte skulle hitta några farliga substanser i skolan, så ger det mig rysningar.

    Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa våra ungdomar, så att de inte senare i livet hamnar i missbruk!  Här har skolan ett ansvar, tycker jag!  Här har skolan en möjlighet att visa att de gör allt de kan. Men visst,  rektorn på skolan inbillar sig att de inte har just dessa problem i skolan.

    Kanske har han rätt, för ungarna här boffar allt de kommer över istället. Det visade sig för bara några veckor sen  då Tempo gick ut i tidningen och därefter tog till krafttag.

    Det hade sett bättre ut om jag idag, hade kunnat läsa i Bohuslänningen, om att knarkpatrullen som besökte Färgelandas högstadium inte hade hittat en tillstymelse av Droger.

    Istället bor det nu en ovisshet, även en visshet om att Skulle ungarna i Färgelanda Knarka så är det inte så att skolan bryr sig speciellt mycket.

    Fritt fram att knarka, för här har vi rullgardiner och blå glas ögon på….. Eller hur ska jag se det??????

    Vill även ge en heder och eloge för just detta försök till kampen mot droger, till Folkpartiets Kenneth Carlsson som  Gjorde i alla fall ett försök, Och snälla ge inte upp prova igen och igen.  Till sist kanske rullgardinen och glasögonen inte funkar, då får du prova igen.

    Igår kunde jag läsa om de saknade lärarna och deras kompetenser…

  • Livskvalite

    I natt har det snöat lite till.  Det blir kanske en vit jul.  Jul, pharmacy jag ska själv jobba dagen innan julafton går av på julaftons morgon.  Lyckades även pricka in Nyårsafton denna julen.   även idag  ska jag jobba, känner att det är mycket jobb nu.  Har möten mest hela tiden och  där emellan försöker jag leva. Leva, för mig är leva inte det vanliga utan leva i livet  är för mig den stunden jag laddar batterierna,hämtar energi, eller vad man nu säger.  Det är bara det att det ibland inte hinns med. Det som jag mest vill göra hinner jag inte riktigt med.

    För mig är det skriva, måla med mer.  Det finns så lite tid till det just nu. Inte för att jag gör så mycket annat, det blir liksom inte av. När jag väl är där så blir det en lite kort tid innan jobbet eller sänggående.

  • Caroline af Ugglas

    var idag med i tidningen attention, ask där hon sa något, search som jag blev lite stött på.  Här handlade det om att hon inte ville att dottern skulle ha diagnosen ADHD, fast skolan reagerat och ville hjälpa till. Nu säger jag inte att det var fel! Men jag tror att den rädslan hon känner för själva diagnosen, kan bli  ett hinder för andra barn när föräldrar läser. Andra som har barn, som kanske har lite svårigheter i skolan.  Ser tillbaka på historian här hemma när jag var livrädd, för att man skulle stämpla min son. Minns hur jag slogs och kämpade för att han skulle få vara som han var, även i skolan. Då  diagnos för mig var något farligt. Det var innan jag och min son träffade den fantastiska ”Dampdoktorn” med de buskiga ögonbrynen. Han som såg min son, som han var som lyste upp mina ögon, gav mig kraften. Att orka lite till, att se och kämpa så att min son fick rätt hjälp.

    Jag ser ju mera diagnosen som en tillgång, har ju som sagt skrivit en bok om just det.

    Adhd är inget funktionshinder i mig utan i samhället.  Framför allt så är det i skolan, det stora problemet är. Där är ju ADHD en symtom, på en skola, som vill att alla skall vara stöpta i samma form, man har inte kunskapen och inte heller de rätta resurserna.  För att stödja och uppmuntra de barnen, som inte är så fyrkantiga.  Rädslan i Hennes uttalande handlar, om föräldrar en sådan som mig,  sådan som jag var för många år sen, när det inte funkade.

    När jag var en jobbig, gapig tiger som vaktade min sons heder.  Då innan jag själv hade kunskapen om just ADHD, med den sviktande självkänslan som ADHD diagnosen liksom bjuder på.  DÅ var jag rädd, rädd för att en stämpel skulle göra min son sjuk.

    Idag vet jag och är hundra mil klokare.

    I dag är ADHD en nyckel, en nyckel som hjälper mig och min son att få den hjälpen han behöver. Även om man ibland undrar i vilket århundrade man är i, så är det en hjälp i förståelse och kunskap. Inom honom själv kan han känna stolthet, och förbi se vissa små hinder, samt växa i sig själv, varje seger blir en vinst i honom, svårigheter i ADHD sammanhang där han lyckas växer han. Där han mera misslyckas, får han en  större förståelse för att det kanske inte blev som han tänkt.  Nu skulle jag kunna byta ut han, min son, orden till mig själv.

    För även för mig, är det i dag en mera vilsam och behaglig kvinna i mig. Mina mål som  kanske inte  är helt raka, som ibland är hinder som visar sig i ord  av  som: nej jag tänkte inte på det eller, nej det hade jag inte en tanke på. Eller jag glömde, så kan jag liksom krama om mig själv och ha en förlåtande attityd emot mig själv,som visar mig att  i tillgången så är just det här  en liten otillgång, här behöver jag träna mera eller be om hjälp.

    Som jag skrivit innan så kräver inte jag, att  en blind skall använda ögonen ingen annan heller, hoppas jag.  Förhoppningsvis så ger man en blind, andra hjälpmedel som gör det lättare för honom eller henne i dennes vardag.  Min ADHD kräver kanske inte en ledarhund eller glasögon, utan en eftertänksam och mera förstående omgivning där man inte dömmer min glömska eller impulsivitet som lathet och dumhet.  För just i mig i min adhd så är det så att nej jag glömde av det, eller jag tänkte inte på det. Lappen som jag skulle minnas tappade jag bort den försvann och det var inte för att jag var slarvig utan jag har liksom inte ens i minnet att jag inte minns var jag la den.

    Tidsuppfattning för mig är något som jag inte har förmågan att känna riktigt, utan behöver min  make som hjälper mig  att planera för nästa steg. Ojdå ser att ämnet blev lång i sammanhängande och hoppigt min ursäkt hmm mitt lilla piller  som jag idag tog tidigt är ute sen länge.  Koncentrationen som är lite mera flyktig i mig, är just nu på flykt, inte hemma eller sover redan.

    Jag ser i ett lite längre perspektiv än  af Ugglas just nu. Dottern kanske byter skola, till en mindre konstnärlig och förstående  omgivning där dotter för att slippa alla depressioner som  Caroline själv haft  kanske just skulle behöva den lilla extra kryddan av Concerta som kanske skulle hjälpa henne slippa sorgsenheten som också den ibland bor i just diagnosen.

    P.s. Höll på att glömma det jag från början blev så glad över. Att i tidningen var även det lite julklappstips om olika former om  ADHD där av en som är speciell för mig, Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

    Klicka på länken så kan den beställas där. D.s.

  • Den 13 dec Lucia……

    Lucia, prostate Lucia just Lucia och tågen är så vackra, när jag var liten var vi ute under den mörka tiden i lucia tåg. Peppar kakor och kaffe bjöd vi på, gick runt i husen och lussade gamla tanter. Det blev lite klirr i kassan av det, även om det inte var guldpengarna för de fanns inte då. Då var det femtiöringar och enkronor som tjänades.  I våran lilla by har inte barnen kommit på att det är ett sätt att få in lite extra pengar. Här kommer inga lucia tåg, det saknar jag. När mina barn var små fick de lussa mormor och morfar, lucia sången kunde de inte men de sjöng ändå, Morfar satt i soffan och tyckte att de två små barnbarnen var fina efter själva lussande försökte han lära min dotter att sjunga sången som han kunde den  den med tian och femman.

    I alla fall fick jag uppleva luciatåget på tvn idag, jag tycker det är så fint, kanske just för att det var så spännande  för mig när jag var liten. Hela skolan var spännande just den dagen, våran klass hade alltid ett julspel för de andra klasserna i skolan. Jag vet att en gång skulle jag och en annan tjej sjunga en sång själva.  Jag kom självklart av mig, blev nervös men fixade det tydligen ändå.

    Idag är det lucia, pepparkakor och glögg, ska det vara då. Men jag ska jobba, så det får bli bara pepparkaka glöggen får bli en annan dag. Fast det är klart här hemma har vi bara saft glöggen för jag gillar inte de andra sorterna.

  • I F R Malix är mitt företagsnamn

    en alldeles egen morgon fick jag idag. Med kaffe, doctor  tyst lugnt. Inte går det att klaga då, healing då blir det inga svängningar här. Utan harmoni, i massor.  Igår köpte jag även en spik matta. Nu kan jag lämna tillbaka den jag lånade, nu har jag en egen liten matta. Även min gamla farmor fick en egen matta. Hon har alltid så ont i kroppen, är trött och sover  mest. Nu kanske hon får lite mindre ont de stunder hon är vaken.  Igår fick jag även godkänt för mitt företagsnamn, vilket nu är I F R MALIX

    I F R (Instrument Flight Rules) refererar till det regelverk som styr flygningar som utförs utan visuell uppsikt över omgivningen. Men för mig blir det Impulsiva Framtids Resurser.  Nu är det ännu en sak som kan bockas av på listan som jag haft om vad  som måste göras. Misstänker att innan concertan skulle det lilla pappret aldrig blivit iväg skickat för det hade på något sätt ramlat in i högen att göra saker som inte blir gjorda, men nu  eller i går fick jag bekräftelse på att även den lilla uppgift blev gjord.  Men  det finns ju ännu saker att göra på min lista, mina listor tar ju på något sätt aldrig slut.

    Lev idag, Just nu!

  • ADHD och städning antingen eller

    Idag hade jag tänkt att skriva ett inlägg och ADHD och städning, sale men slutade med Farmor. Kärnan i diagnosen är just farmor, en hemmafru som har städat igenom sitt liv. I adhd är det antingen eller här har vi båda delarna. Innan Concerta städade jag alltid och Jämt idag hmmm jo städar gör jag men inte från det behövs. Min dotter städar när jag får spel hel spel.

    Idag vaknade jag tidigt, inte så tidigt. Men jag var först uppe.  Att vakna först är härligt allt är så tyst och jag hinner att vakna till, hinner med att ta tabletten.  Kaffet kan jag göra i lugn och ro utan att någon pratar med mig.  Jag och min make har börjat gå ut en promenad på morgonen, konstigt att vi kommer till skott just vid den här tiden, Mörkt kallt och  kan vara halt.   idag ska vi plocka ordning på en hylla till minsta tjejen. Hon har inte förmågan att hålla ordning på sitt rum,  kan det hjälpa med en hylla kanske?

    Misstänker att det inte heller kommer att hjälpa henne, men får prova.  En gång i halv året får jag gå in och göra ett stor röj, på hennes rum. Då är det garderob och allt i rummet, som behöver pysslas om. Månaderna där emellan är kaos, första veckan efter att jag städat där, är det hjälpligt i ordning. Därefter ser man knappt att det har städats över huvudtaget.  Även om det kryper i kroppen på mig när jag ser hennes rum, så minns jag så väl själv, att jag när jag var liten så hade en farmor som kom hem till oss och röjde en gång i halvåret.  Min gamla farmor, hon som är kärnan i våra diagnos, har städat sig igenom livet.

    Det är vanligt, att det blir så för att stå ut med  kaoset inom sig ,så blir man  pedant ut i fingerspättsarna. Om man inte får hjälp. Under  hennes vuxna liv, har läkare och andra  diagnostiserat henne som nervklen. Några gånger vet jag att hon fått besöka Lillhagen och St Görgens.  När jag var liten så var det så härligt att vara hemma hos farmor allt var så rent där, allt var sådan ordning. Där till fanns det klubborna i skåpet och gelehallonen hos farfars säng, kaffet och den doppade ost mackan på morgonen i sängen när farfar vaknade.  Min farmor och min farfar har betytt mycket för mig.

    Farfar med alla hans bus, han stod och vaktade när jag plundrade jordgubbslandet, hans skrivmaskin som jag fick sitta och skriva på. Hans räknar maskin som visade kvitton på alla siffror man tryckte in. Gelehallonen som man kunde smyga sig in till honom och få, om man lovade att inte säga något till farmor.  Morot-drycken som farmor tvinga oss att dricka, två klunkar  var jag tvungen att dricka. Sen hällde farfar upp resten i sitt tomma glas. Hans ständiga fråga varje middagsmål som var: Kan man inte ha lingon till det här?  Det kunde man, alltid lingon, farmors hemkokta lingonsylt.

    Min dotter är lik min farfar här, skulle hon kunna så hade hon nog haft lingonsylt på mackan.  Farmors omtanke och farfars olika fraser och hyss, har jag liggandes varm om mitt hjärta. Han dog alldeles för ung, två år som pensionär. Min farmor lever ännu, men är till åren kommen. Inte har jag heller orken och tiden, eller tiden har jag om jag tar mig den, men av någon andledning blir det sällan att jag besöker min lilla farmor….. inser att det i dag,  blir ett farmors besök. Till och med nu,  alldelse snart.  Ska nog redan gå dit hon är ju morgon människa,  hon med. Min lilla farmor hon som alltid haft en kram, ett öra som alltid orkat höra på mig och stöttat mig……..

    Lev idag just nu, idag, just nu, ska jag ta på mig och hälsa på farmor  ibland är man inte som andra vilken tur att även min farmor är en sådan……

  • Tänk vad lite som behövs egentligen.

    Idag var vi i stan min lilla dotter fick födelsedags pengar av sin pappa. Hon fyllde år förra veckan, malady och idag kom det pengar in på hennes konto. Hon har väntat vill jag lova.  Idag blev hon överlycklig då det var 1600 insatt.  Min kära make kom genast på att den nya mobilen går att handla då. Så vi tre åkte till stan, mind kollade in mobiler köpte en hylla till hennes rum och två duntäcken.  Mobilen den är rosa med en pekskärm, treatment en dotter som är lycklig och tror till och med att hon har tankar på att hälsa på sin pappa. Men det vågar jag inte lova men tanken finns nog.  Har under några dagar haft tankar om min nyvunna vänskap med min  gamla vän, nu är det inte så att tankarna varit hos honom utan mera hos hans fru. Sorry, vännen du har inte förmågan att dricka the som det ska drickas  för du dricker det för snabbt! Din fru däremot inbillar jag mig att hon har förmågan och kunskapen om hur man njuter av en kopp varmt te.  Idag köpte jag en tidig Julklapp, till den alltid så glada frun, En kanna i lera, te smakar bäst i lerkanna. Det blir mera njutning då. Skämdes lite över att frun fick present, utan att hennes make fick det är ju han jag känt från början. Men vet inte vad som skulle passa honom, Får hoppas att det duger med att vara vän.

    Nu ska jag snart lägga mig och sova med mitt nya duntäcke, det är känsla det för mitt gamla täcke började duna ner.

    Herr pelletspanna hade idag stannat så nu behöver jag värmen av täcket för det är kallt att duscha i kallt vatten. Kunde i och för sig väntat en stund men det orkade jag inte.

  • Vem äger vänskap?

    idag kom min dotter hem gråtandes från skolan, case för att jag under en promenad hittade en av hennes kompisar stå och röka. Har en gång frågat henne om hon rökte då hon var här, malady eftersom det luktade så mycket rök. Nej, säger hon, jag röker inte. Jag trodde henne och lät det vara.

    Idag när jag såg henne, så tog jag hennes arm och frågade henne vad hon gjorde. ”Jag röker, sa hon” sen gick jag därifrån. På vägen hem mötte jag min dotter, som var förbannad över att jag hade frågat hennes kompis vad hon gjorde.  Jag berättade för min dotter, att jag tycker det är bra om hennes kompis berättar det för sina föräldrar.  En timma senare, kommer min dotter hem. Hela tiden från skolan skickar hon sms, om att jag har förstört kompisens relation till sin pappa.  Även att jag fläkte tag i henne så skadade ryggen.  När min dotter kom hem visade hon mig alla sms som flickan skickat. Dessa gjorde mig mörkrädd.

    När man är 14 år inser jag att man inte har så mycket insikter, men denna lilla flicka som egentligen är en söt och snäll flicka gjorde mig rädd.  Jag skickade ett sms till henne om att jag inte accepterar att hon behandlar min dotter som hon gör och att hon är välkommen hem hit för att be henne om ursäkt. Därefter får jag ett sms tillbaka om att hon inte bryr sig  och inget spelar någon roll för om vi skulle komma hem till henne så är hon ändå inte hemma.   På kvällen får min dotter ett nytt sms, om att hon har bestämt sig att de är vänner igen.

    Jag förklarar för min dotter, att livet inte funkar så. Att tjejen ska be henne och mig om ursäkt, dessutom vill jag aldrig att hon kommer hit eftersom jag inte kan vara säker på vad hon vräker ur sig.  Att anklaga någon för att skada henne är oförsvarbart och farligt. Även förklarade jag för min dotter att hon borde se sitt värde, inte bara låta det gå förbi inte ska någon vara så otrevlig emot henne så att hon blir så ledsen, sen bara kunna skicka ett brev om att nu var de vänner igen.

    Visade  dottern att vänskapen nu låg i hennes händer, att det är hon som bestämmer om hon vill vara vän med flickan inte tvärtom.  Men jag är rädd för att min dotter inte ser den vinklingen.  Vad som än händer så ska jag inte låta det bara gå för jag känner mig anklagad, jag blev rädd över att hon faktiskt kan skada mig och min familj. Hennes ord om att jag skadat henne gör mig mörkrädd. Dessutom vill jag att flickan ska förstå att man inte kan göra så, utan att ta ansvar över sitt handlande. Även att ingen annan än hon själv kan förstöra hennes och hennes pappas relation. Den har hon och hennes familj ansvar för, inte min dotter av mitt handlande.

    En annan tanke jag gick och bar på under dagen är att mamman svarade mig att rökningen är ett mindre problem. Hennes dotter har  900 minuter  att ta igen i skolan. För mig som före detta rökare, ser jag det annorlunda.  Rökningen kan ge flickan skador för livet, även kan det ge henne ett livslångt missbruk. Att börja röka är även en inkörningsport till att börja röka andra mera beroende framkallade farligheter. Skolan där emot går att ta igen. Lungcancer är något som är bestående och har dödlig utkomst.  Skulle hon dö av denna fruktansvärda sjukdom, tror jag att de 900 minuterna kunde varit tid som jag velat umgås med min dotter. 900 minuter där jag kanske kunde påverkat henne, så att hon insåg vilken fara som finns bakom den falska känslan av att duga, tillhöra ett sammanhang.